Kriser

Olyckligt kär

2015-03-14 14:53 #0 av: vaniljkaka

Vad är symptomen på olycklig kärlek?
Hur har ni känt när ni varit olyckligt kära?
Brustet hjärta

Anmäl
2015-03-14 14:58 #1 av: Kneko

Hen var den rätta. Det fanns ingen annan som var så perfekt som hen. Hen var tillsammans med någon annan, men vad spelade det för roll? Deras förhållande var kaputt, och hen gillade att hålla på med mig under tiden de var tillsammans. Jag trodde verkligen att det skulle sluta upp att bli vi, för de skulle väl göra slut, eller?

Tillslut skriver hen till mig och säger att hen måste fixa förhållandet med sin partner. Jag mår illa, börjar gråta. Mår konstant illa i över ett dygn. En stor klump i magen så fort jag tänker på hen. Hängig, orkar inte göra något. Det är som att alla världens färger försvunnit, det finns inget positivt. Jag kanske lika gärna kunde dö, för det finns ingen så perfekt som den där människan, vi var menade för varandra.

Ungefär så var det för mig. Jag föll in i en djup depression på grund utav att jag blev olyckligt kär. Det blandat med mina andra psykiska problem ledde till att jag var tvungen att söka hjälp.

Nu tänker jag tillbaka till den där människan och skrattar åt hur patetisk hen var. Så glad att jag inte lät det fortsätta. Värsta är att personen kontaktat mig ibland såhär efteråt. Frågat hur jag mår. Jag bara ignorerar. Hen är inte värd min närvaro längre.

Anmäl
2015-03-14 17:45 #2 av: IceTee

Definitionen är väl enligt mig att man är kär i någon man inte kan få

Och ja, det har jag varit några gånger (eller ja, olyckligt förälskad skulle jag nog vilja säga)

Medarbetare på Skor iFokus

Anmäl
2015-03-18 16:23 #3 av: Aleya

Var otroligt kär i en människa som var dålig för mig och jag för han.
Vi höll på i nästan 10 år och stöta, blöta och såra varandra.
Tills den dagen då vi sa upp kontakten.

Jag vet inte ens varför jag var så kär i han. Men det är nu över och jag har gått vidare.
Han har dock hört av sig. Men sa då att nu får det vara nog.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2015-03-18 16:48 #4 av: ChristineL

Symptom? Olycklig kärlek är inget man har några symptom för ;) Det är väl ändå helt individuellt?

För mig är det att man är kär i någon man inte kan få.

Anmäl
2015-03-19 10:30 #5 av: Gur4m1

Jag känner samma sak när jag är "olyckligt kär" som när jag är förälskad- min aptit sjunker drastiskt och jag tänke rmycket på personen. Sen mår man dåligt och blir lite stressad över att inte få sina känslor besvarade, att denne kanske rent av dejtar eller träffar andra...och sådär. Jag var "olyckligt" förälskad i min pojkvän ett halvår innan vi blev ett par. När jag väl börjat komma över honom, (från dag ett respekterade jag hans nej och fanns där som vän endast) så hade han slutligen förälskat sig i mig och vi blev ett par. 

Att vara olyckligt kär är ju inte annorlunda än att vara kär, det "olyckliga" i det hela är ju att käslorna inte är besvarade- eller att man inte vågat bekänna den och nog aldrig lär göra det. Men främst tänker jag mig att det är att man är kär i någondär man bekänt sina känslor men inte fått dem besvarade . Dvs när man fortsätter att känna starkt fr personen trots att man fått nobben. I nio av tio fall där jag visat intresse för en kille, men blivit nobbad, så har jag släppt honom rätt lätt och snabbt. Men inte den här killen jag är med nu. Känslorna växte fram, starkt, och jag var otroligt förälskad en period och blev tvungen att berätta om det. Blev vänligt men bestämt nobbad, och sen pratade vi aldrig mer om det.

Vi var vänner och umgicks mycket och stundtals tänkte jag bryta kontakten för att underlätta för mig att komma över den jobbiga känslan av att vara förälskad, eftersom det var lönlöst, men jag drogs alltid tillbaka till personen.

Så för mig var känslan liknande dne man känner när man är kär, men blivit bedragen, sviken och lämnad. Som att göra slut med någon, men man har aldrig ens varit tillsammans. Därför är det lättast att komma över någon genom att berätta tycker jag- det var ju min plan. Att komma över honom, berätta om mina känlsor, få nobben eller bli bekräftad- sen gå vidare som hans vän eller utan honom.

Nu blev det som det blev.

Känslan var förälskelse, med allt vad det innebär...men helt ensam.

Anmäl
2015-03-19 12:17 #6 av: [Rhodugune]

Det har hänt ett par gånger att jag verkligen klickat med någon, blivit väldigt bra vänner och samtidigt utvecklat väldigt starka känslor för denne och mått otroligt dåligt och varit väldigt förvirrad att jag känt så eftersom jag var tillsammans med någon.

Det var fruktansvärt för jag älskade verkligen min partner och förstod inte var de här känslorna kom ifrån, kände mig som världens värsta flickvän och på det visste jag inte annat än att trycka undan och dölja vad jag kände och det fick mig att må skit rent ut sagt.

För om det är något jag tror på så är det att vara öppen och ärlig, men jag kunde bara inte prata om det här med någon, för att jag skämdes så mycket och vågade inte erkänna det för någon.  
Det är olycklig kärlek för mig.

Numera vet jag att det är högst normalt att kunna känna så, för mig och många andra som är polyamorösa.
Att man kan älska fler än en person på ett romantiskt vis, precis som vi kan älska fler än en vän eller flera barn om man har det.
För kärlek är kärlek och vi gör ingen åtskillnad om det är kärlek till partners, vänner eller familj.

Vi ser inte kärlek som ett visst mått man har att dela med bara en person och att få bejaka den sidan i mig var en sådan otrolig lättnad. 

När det hände igen för 2 år sen tog jag mod till mig att prata om hur jag kände både med min dåvarande pojkvän och vännen jag hade förälskat mig i.
Innan hade jag inte hört talas om att man kunde vara poly och nu när det hände igen kände jag att jag inteorkade förneka det längre.

Vad som hände när jag pratade om polyamori med min kille var att han förstod att han också var poly, för han hade inte heller hört talas om det innan.
Inte så konstigt egentligen då vi alltid sett på kärlek och förhållanden på samma sätt, tala om ett antiklimax, vilken lättnad!
Han tog det helt lungt när jag berättade om mina känslor för min kompis som han också var vän med och tyckte mycket om, det var upp till mig att göra vad som kändes rätt.
Vad jag älskade honom för det.

När jag tog upp det med min kompis, både var polyamori var och var jag kände för honom så förstod han hur man kan älska fler än en person och även om han inte visste om det var något för honom så ville han att vi skulle testa var våra känslor ledde till, för han hade också fallit för mig och för honom så spelade ingen roll att jag hade en pojkvän.
Så jag inledde en relation med min kompis och fortsatte att vara tillsammans med min sambo, med alla inblandades vetskap och vilja och det kändes alldeles fantastiskt.
Att få älska dem båda, att äntligen få vara mig själv.

Anmäl