Annons:
Etikettleva-tillsammans
Läst 2917 ggr
Michiis
2015-03-25 18:04

sambos

Alltså jag har ett problem och jag går runt och är irriterad på min sambo hela tiden, vilket är inte så bra för våran relation. Egentligen är det pga våran dåliga ekonomi men den går väl ut över han…
Bor tillsammans med min pojkvän sen ca 5 månader tillbaka och det är verkligen inte som jag trodde det skulle bli. Jag har aldrig riktigt sett pengar som ett problem tills nu..
Lägenheten står på mig och jag hyr av mina föräldrar för det är pappa som äger hyreshuset och vi har haft väldigt billig hyra då mina föräldrar ställer upp väldigt mycket eftersom dom vet att jag inte har den bästa ekonomin just nu eftersom jag jobbar som vikarie och ibland är det väldigt dåligt med jobb som det varit i december - januari.
Vilket fall som helst, min pojkvän jobbar med säsongsjobb och har mesta dels bara varit hemma från december tills nu ca 2-3veckor tillbaka, han hade ganska mycket räkningar i början från tidigare grejer m.m som gjorde att hans lön tog ganska fort slut, men dessutom så handlar han mycket "onödigt" i mina ögon och tänker aldrig långsiktigt.. Visst han stod för mycket mat i början och han tjänar mycket mer än jag, när han väl jobbar.. Men i stort sett hela vintern så har jag betalat för allt - mat - bil och räkningar plus att jag äger en hund så det är mycket som kostar och det har varit väldigt jobbigt för mig för allt går åt direkt, och numer känns det som jag är min pojkväns mamma mer än hans partner. Allt hänger liksom på mig bara för jag har pengarna.. Och det blir aldrig något över- tvärt om. Nu när han börjat jobbat igen (jobbar borta) så har jag märkt hur mycket han kostar mig.. Han har hittills bara betalat en hyra! liksom en hyra, de andra räkningarna har jag stått för och sen hyrorna - plus de gångerna man inte kunnat betalat full hyra har mina föräldrar stått för.. Sen har hans bil gått sönder så han måste ju låna min bil hela tiden om han ska nånstans, vilket kostar för mig. Aja allt känns så pissigt bara för att jag måste stå för allt.. Och han hjälper inte till så himla mycket vilket jag får fan raseriutbrott på han var å varann dag bara för det enda han gör är att sitta vid sin dator, knappt han vill prata med mig heller. Det enda som är viktigt är typ att han ska ha mat .. Och där hjälper han till skit bra att laga maten.. Men sen då, städa - tvätta.. måste man tjata som fan! Från och till känns det som jag jobbar och så kommer jag hem och får jobba där med och då har han typ sovit och setat vid datan/tv:en hela dagen.. Dessutom stör jag mig på hans slarveri , man bara slänger å kastar saker som att typ nån annan ska plocka upp det. Och usch jag mår dåligt när det är stökigt omkring mig där jag bor och ska ha min fristad och det är det här för jämnan. Jag har berättat hur jag känner mig för han och allt med pengar och hemmet osv men det är som att han inte bryr sig, det blir bara så fel hela tiden när man försöker prata med han för han tar åt sig som att jag bara skäller på han samt att jag bara tycker synd om mig själv och han säger att det blir bättre sen när han börjar jobba för då kommer han kunna betala igen, men ja under den här tiden dååå, han kommer fan inte få sin första lön förräns i slutet av april. Gah jag blir så frustrerad. Det har ju varit så här i 4-5månader och ska fortsätta en månad till! I vanliga fall brukar jag hata att vara ifrån han men nu när han börjat jobba igen är det så skönt att vara själv och inte behöva tänka på någon annan än sig själv. Och dessutom försvinner det inte lika mycket pengar då.. Känns som jag har börjat tappa känslorna för han bara för det här med pengar och att han är så slarvig å grejer..  man vill ju liksom må bra när man är med sin partner, inte hela tiden bara bli irriterad :( vetej vad jag ska göra, men behövde dessutom skriva av mig lite..  Ibland bara ångrar jag mig att jag lät han flytta in så fort jag skaffat lägenheten, vi skulle väntat.. För man tycker ju att han kunde försökt leta nå jobb under vintern eller iallafall gjort något, att se han sitta där framför datorn när man kommer hem och förmodligen setat där hela dagen och så ser man vilken röra det är i hela lägenheten och massa odiskad disk då blir man ju tokig!

// Michis

Annons:
Skogshumblan
2015-03-25 18:18
#1

Förstår helt dig. Har ni kunnat prata om vilka förväntningar ni hade innan ni flyttade ihop och nu när ni är sambos? Hur reagerar han isåfalll?

/ Skogshumblan

Medarbetare på tarot och healing.

"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.

Carrosh
2015-03-25 18:57
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#2

Ett väldigt vanligt, men ack så otroligt jobbigt problem!

Jag tror att ni båda skulle tjäna på att sätta er ner och börja planera månad för månad utifrån hur ekonomin ser ut. Ni kanske skulle behöva dela lika på kostnaderna ett tag, för att se att pengarna räcker? Eftersom han tjänar mer de månader han jobbar, kanske han kan spara undan så att det finns pengar de månader som han inte jobbar?

När det kommer till att sköta hemmet behöver man kunna hjälpas åt där också. Vi har börjat fylla i ett flödesschema på alla de hemsysslor som görs, och där kan man lätt se vem som gör vad. Vi har använt varsin färg och fyller i för varje grej vi gjort. Hel för att ha gjort hela, halv för att ha gjort halva/hjälpts åt. Då får man svart på vitt hur det ser ut, och kan gå igenom vad man faktiskt kan bli bättre på själv. Bifogar en bild, så du ser vad jag menar.

Men allra mest, sätt er ner och prata om hur ni vill ha det, vad ni har för förväntningar på samboskapet, av varandra, av vardagen osv. Och vad ni själva kan bidra med för att det ska bli så rättvist som möjligt för båda parter.

\m/
Äta bör man, annars blir man hungrig!

pyromanen
2015-03-25 18:59
#3

Ekonomi och hur man vill ha det är vettigt att man gemensamt har bestämd innan man flyttar ihop. Men nu har ni ju tedan flyttat ihop och jag tror enda chansen att lösa det är att ni sätter er i lugn o ro vid nåt tillfälle där ni har gott om tid och ingen av er är arga eller upprörda. Och då får ni prata om hur ni vill sköta er gemensamma ekonomi. Vad är gemensamma kostnader ni ska dela på? Vad är den enas eller sndras privata kostnader? Kanske kan det vara en hjälp att ha några olika exempel på hu andra gör och gemensamt fundera på vilken av olika möjligheter ni tycker passar bäst för er. Vi gör såhär: varje månad lägger vi först ihop alla inkomster, dvs hans lön, min lön, barnbidrag. Sen betalar vi först de gemensamma räkningar som vi är överens om är gemensamma. T.ex el, bredband, sophämtningmm. Sen sä sätter vi av ett belopp till vårt gemensamma hushållskonto för tiden fram till nästa lön. Det som är kvar delar vi lika till varje privatkonto, hälften till honom hälften till mig. Sitt privatkonto gör man med vad man vill, köper kläder, nöjen, presenter eller sparar.

Michiis
2015-03-25 19:49
#4

Vi hade väl inte pratat så mycket om hur vi skulle ha det innan vi flyttade som jag ångrar ganska mycket nu, vi hade väl egentligen bara mycket höga förväntningar att det skulle bli skit bra - vi ska ju få bo tillsammans nu och ha varann nära hela tiden! Skit bra ju! :D 
Och tänkte väl inte på heller att vi är väldigt olika, eller jo det vet vi sen innan men det blir ju en annan sak när man lever tillsammans.. Tex tänker på städning då är grejen väl att jag är skit noggrann när jag städar och det tar sen as lång tid och han mer i mina ögon slänger ihop allt och lägger allt nån annanstans, dammsugar där man ser och så klart på 5min och där kanske jag gjorde fel i början å påpeka precis allt han gjorde fel och så städa jag om allt han gjorde, för alltså ja jag vill ju ha det rent inte nå slarv… samma sak tvättning han typ slänger ihop allt tjoffs in 40grader medans jag såklart delar upp allt mörkt-ljust-40-60 osv. Och bara för det så skiter han i att göra det! >.< och sen disken - han typ slösar AS MYCKET vatten när han diskar så jag får alldeles ont i magen . Alltså jag är väldigt sparande av mig tycker inte man ska slösa i onödan.. Och han är mer den slösande person, bryr sig inte så mycket.. 
Tack för alla råd och tipsen! Ska försöka prata med han sen, just nu vill han inte prata med mig för jag råka väl säga lite för mycket med min trut när vi åt om såklart pengar och att han inte har betalat så mycket osv.. Och han blev asförbannad eller egentligen blev han nog väldigt illa berörd för han tar nog det ganska hårt mot vad jag egentligen förstår, vilket jag tycker är så svårt. För han är sån som inte visar såna känslor öppet utan blir bara förbannad och går iväg. Han tycker nog det är asjobbigt att inte ha pengar, att jag betalar allt och när jag påpekar det blir det bara värre.. :( för när han har pengar så köper han alltid as mycket grejer till mig och ska bjuda och massa, han ser det som sin plikt typ att pojkvännen betalar.. Så han tycker nog det är väldigt jobbigt han med, men vill inte prata med mig om det ! och ja allt blir ju bara fel hela tiden för jag blir så frustrerad, jag vet inte riktigt hur jag ska prata med han , jag säger det ju inte för att vara elak eller kasta all skit på han utan för att jag vill prata om det och berätta att jag tycker det är jobbigt/ samt stressande med pengar och att jag ska stå för allt osv och han kanske skulle försöka hjälpa till lite på eget engagemang med olika grejer… det är så svårt!

// Michis

Åsa S
2015-03-25 20:13
#5

Kanske även du ska fundera på även hur du agerar. Är uppväxt med en mor som lätt kritiserar ifall man inte diskar på samma sätt om henne, inte städar likadant som henne mm. Och säger hon inget till en går hon efter en och gör om arbetet på hennes sätt. Blir man kritiserad ofta när man försöker göra arbetsuppgifterna ledsnar man efter ett tag och tänker allt jag gör blir ju bara fel i dina ögon så det är bäst du får göra allt hädanefter.

Båda parter i ett förhållande kan behöva ändra på sina beteenden när man flyttar ihop. Du kanske måste låta honom diska på hans sätt och se glad ut istället för att visa missnöje över att han slösar vatten och liknande. Att bo ihop innebär en massa kompromissande från båda parter.

Aleya
2015-03-25 20:15
#6

Prata alltid. Man ska nästan t o m skriva kontrakt på saker som ska betalas. Jag lärde mig det den HÅRDA vägen. Sen tycker jag du ska släppa lite på attityden när han faktiskt hjälper till. Det blir inte som DU vill. Men so what? Det blir gjort. Ska du göra samma när du lär barn hjälpa så lär du få en unge som aldrig gör något för att du ändå inte blir nöjd. Det är jobbigt att bo tillsammans. Särskilt då man har olika uppfattningar om ALLT.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Annons:
Michiis
2015-03-25 20:59
#7

#5: Ja det är sant, och jag försöker..
Går tex iväg när han diskar.. Får härda ut ;) Och det förstår ja att man lär kompromissa båda två.
Men med städningen är det inte lika lätt och det är säkert ja precis som du säger jag gjorde säkert fel i början så  nu vill han inte hjälpa till att städa eller tvätta alls så jag klandrar han inte men som han städar är bara fusk städat det blir inte rent! För han bryr sig inte om att det är skitigt. 
Det hade ju varit liite lättare om han inte var så slarvig för det är han som mest skitar ner, för han lämnar saker framme, kastar inte saker i sopkorgen utan bara låter allt vara , kastar kläder överallt ,  hänger typ aldrig av sig ytterkläderna där man hänger ytterkläderna utan dom hittar jag typ på soffan i köket eller ja bara överallt förutom där det ska vara, så går han in med skor .. alltså ah, känns som man har en skitig unge hemma som inte bryr sig om någonting när det gäller att det ska vara rent.

// Michis

Rita-S
2015-03-25 21:37
#8

om jag får komma med synpunkter…?

Sätt dig ner och prata med honom. kanske inleda med att "jag är nog skyldig en ursäkt till dig.." och förklara vad du själv ser du kan ha gjort fel i början. Jag tycker du kanske är inne på rätta spåret själv om din egen del av historian redan och jag tycker du visar en hel del självinsikt under dinna kommentarer. 

Allt som hänt kan ni reda ut, det känns inte som att det är för sent, och om du inleder med att ni måste prata för att du måste be om ursäkt för saker du gjort på ett lite fel vis kanske får honom att omedelbart öppna sig för vad du tänker berätta och ta upp. Det är iaf min erfarenhet från samboförhållanden. "Vi måste prata, detta fungerar inte" gjorde inte att min sambo var öppen och klar för att diskutera utan han slöt sig som en mussla och väntade massor med kritik och krav till honom, medan om jag inledde med "jag har gjort bort mig, förlåt" fick honom att omedelbart svara med lite samma stuket. jag vet ju självklart inte om detta hjälper dig att nå fram till honom, men detta fungerade för mig i mitt förhållande. Det krävs två för att hamna i en konflikt.. och två för att reda ut den sen :) 

Men du måste även förklara varför du är så "på" med detta med städningen, att det ligger dig nära hjärtat att ha ett hyfsat ordentlig hem, och att det för dig är viktig för att må bra. Sen måste du respektera att han diskar, dammsuger och tvättar på annat vis än du gör och bara acceptera när han gör grejer att det inte blir likadan som du gör det.. men jag håller med dig: Skall man städa kan man ju plocka undan ordentlig och inte bara flytta runt på stöket. 

Men jag tycker att ditt kompromiss måste vara att om han gör en grej i hemmet så måste du bara acceptera hur resultatet blir. Med mindre han frågar dig om du tycker det ble lagom eller rentav bra, säg inget. Han kommer inte se att hans tekniker har brister i effektivitet om han inte får se långsiktiga effekten av det, om han har brister i tekniken må säga. 

Visst, ekonomien är viktig i ett förhållande och när han inte haft mycket pengar att bidra med under en tid blir det stressigt för dig. Det tåls att förklara för honom hur du ser det, man bidrar antigen lika mycket ekonomisk och i husarbetet, eller kompenserar på brister på det ena eller det andra så det blir iaf en mental balans mellan era bidrag till erat gemensamma hem. Om man inte arbetar och inte drar in pengar till hushållningen och detta inte är för att man är sjuk eller skadat så man fysisk inte kan, ser jag det som fullkomligt logisk att den hemmagående kanske bär större del av husarbetet för att jamna ut. Men han ser det uppenbarligen inte på samma vis. Ni måste komma överens hur man löser sådan i framtiden, nu när han börjat jobba kommer han ju bidra till pengadelen, men det betyder ju inte att hela husarbetet skall ligga på dig. Jobbar ni båda 100% skall ni bådra dra husarbetet tillsammans i all rättvisans namn, och de ända som kan komma överens vad som är rättvist för båda är faktisk ni två. 

Som jag ser det har ni problem nu pga kommunikationen brister. Om du lyckas hitta ett vis att prata med honom på som gör att han lyssnar och förstår, u tan att känna sig kränkt, tror jag du vinner mycket. Och jag tror nog ni kan kommunisera er fram till kompromisser som gör att ni båda kan trivas trots ni är himla olika. 

Men tjat och utbrott vinner sällant fram… :) Fast du visste nog det redan.

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

marre96
2015-03-27 23:13
#9

Haha jag har precis samma jävla problem med min sambo xD jag fick ett litet utbrott förut då margarinpaketet flög i väggen :p men min sambo har också autism så då får man ha jäääävligt med tålamod. Tyvärr har jag ju inte alltid det då. Vi diskuterar även om inte det leder någonvart och skriver upp saker som ska göras för att få hans dagar att gå ihop. Blir särbos nästa vecka och det kommer bli underbart kan jag bara säga även om det låter hemskt. Men ibland kanske det hjälper med att ens sambo får klara sig själv och faktiskt inser då hur mycket man ställt upp och hjälper till. Hoppas det löser sig för dig! :)

jackiejohn
2015-03-28 02:05
#10

Jag förstår dig hur du tänker och känner, men samtidigt så tycker jag att du får backa lite. Detta med tex städningen, jag är nästan likadan så jag vet hur det känns när det "gör fel" vilket det egentligen inte görs men på ett annat sätt. Jag dammsuger hela huset över och undervåningen varje dag och detta pga att vi har långhåriga katter och hundar, samt all grus och lera som dras in (bor på en gård), jag lagar mat, tvättar och städar 9 av 10 gånger gjorde även innan vi fick barn (är mammaledig just nu). Låt han göra på sitt sätt, jag gjorde som dig och gnällde på hur karln dammsög m.m vilket resulterade i bråk och att båda vart sura/arga, nej han gör inte som mig för han är inte jag men han vet och har insett att oavsett fällningsperioder eller ej så ska det dammsugas varje dag och gör inte jag det så gör han det utan att bli tillsagd eftersom jag inte klagar på honom längre, nu har vi vart ihop och bott ihop ett bra tag visserligen. Ekonomin är viktig, där måste ni vara överens. I ett förhållande hjälps man åt, man bidrar med allt man kan jag läste de två första åren vi bodde ihop så jag fick inte värst mycket pengar men jag bidrog med det jag kunde resten tog han och sen när jag började jobba så delade vi lika på alla gemensamma utgifter och när vi gifte oss för två år sen slog vi ihop våra konto så nu är det inget "mitt" och "ditt" utan allt går från samma konto. Mitt tips är väl egentligen, du backar lite när det gäller städ/tvätt/disk förklara att ett rent hem är viktigt för ditt välmående och han får göra hur han vill bara han hjälper till att hålla hemmet rent, sen får tycker jag att ni ska sätta er ner och kolla över vad som är gemensamt och räkna ut på ett ungefär vad ni har gemensamt ut varje månad i räkningar och så delar ni lika på det gemensamma. Du är vikarie och han är säsongsarbetare då får man planera lite extra som tex när du får ut bra så stoppar du undan så myclet du kan efter ni betalt räkningar så att du har tills en månad det inte blev så stor lön, och han sparar allt han kan så att han har pengar på kontot när han inte jobbar så att han kan betala sin halva. Krisar det för den ena så brukar man junhjälpas åt givetvis och hur vida man vill ha tillbaka vartenda öre eller tycker att det ger sig på nåt annat vi kanske köper eller liknande är upp till varje par, vi hade inställningen att det ger sig en annan gång när vi vill roa oss eller ha nån grej. Lycka till! ☺️

[fia85]
2015-04-16 18:05
#11

Det är ju inte roligt att försöka acceptera hans variant av det om man märker att det är ett halvdant försök och att det faktiskt inte blivit rent. 

Vad är poängen med att städa? Jo det ska bli rent. Inte kliniskt, men en dammsugning och moppa är grundläggande. Jag har blivit precis lika vansinnig på min före detta sambo en period, och ännu mer vansinnig blev jag på halvdant försök. Det är därför man gör om, för att det faktiskt inte blev rent. Och då ska sägas att jag struntade helt i hur han gjorde det, bara att det blev gjort. Tjata tar för övrigt "död" på all typ av sexlust (prova att förklara det för honom, kanske hjälper…?). 

Sluta med raseri- utbrotten. 

Några knep: Skaffa en plats, ett hörn. Där lägger du alla, samtliga hans saker som du anser att han slängt omkring sig. Flytta dem dit konsekvent. Städa resten, ej detta hörn. Gör så enkelt som möjligt för dig själv. Smutsig tvätt som han inte sorterar läggs in i garderoben tillsammans med övrig tvätt, som är ren. No mercy. 

Om han slänger jackan och inte hänger upp den så skaffa en stol och ha i hallen där han kan "slänga" den utan att det upplevs som rörigt. Då får han ha sin "släng-stil" och du slipper rörighetskänslan. 

Ett tag tvättade jag bara min egen tvätt, jag lämnade hans helt. Kanske lite överdrivet, men då blev det tydligt.

Gör något helt annat. Städa en fredag, riktigt snyggt och fint, laga bra mat och klä upp dig så han ser något annat än bara det som är jobbigt, och du också. Så att sambo blir det som det skulle vara.

Angående pengar, min fd hade fast inkomst. Hyran var låg, och då hade jag lite dåligt samvete, men inte mycket för att han faktiskt betalade den. Om ni båda har oregelbunden eller lite kass inkomst blir det en annan sak. Ta en sak i taget kanske? Hyran är ju den första prion, så säg till honom att du vill dela på den till att börja med. Varje månad utan undantag. Ta det andra sedan. Stegvis.

Upp till toppen
Annons: