Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta…. men kör hårt!

Känner du nu att nog är nog så gör enligt din plan.

Det är så oerhört synd att hålla kvar vid en partner som gör att du isolerar dig från andra. Det är ett varningstecken direkt. Jag trodde att det var "textbook" att man ska lämna en relation så fort sådana tendenser visar sig. Din partner får dig att känna dig dålig och sedan utnyttjar han det för att dra in din frihet medan han själv gör vafan som helst.  Han är din enda livlina. Och nu har han eventuellt en annan. Vad händer med dig då? Jag blir lika ledsen varje gång jag hör om någon som hamnat i en sådan situation. Ofta är de vänner du har blivit av med sådana vänner som hade kunnat säga till dig att relationen är osund och hjälpt dig att en att ta dig ur den tidigare.

Du har helt rätt i att du inte borde vara kvar i förhållandet. Det spelar inte ens någon roll om han är otrogen. Du har varit/ är rädd för din man, citat "jag aldrig går ut med vänner för jag är livrädd för vad det ska leda till".  Kontakta kvinnojouren! Kontakta vänner och familj och få stöd. Se till att han inte på något sätt kan skada dig (vet inte om han är våldsam, men iom att du är rädd för honom så är det bäst att vara säker).

Jag skulle dock INTE åkt till en eventuell kvinna för att visa ett foto på ert barn. Skit i henne. Det är inte hennes fel att din man är ett svin. Om något kan du kontakta henne och säga det när det lugnat ner sig lite, men gör det inte i affekt för då är risken att det blir en påträngane och aggressiv situation av det hela. De kanske rent av ringer polisen. Nej strunta i henne och se till att ta dig ur relationen på ett säkert sätt. Barnet är dock bådas och han borde ha rätt att träffa barnet om han inte gör/gjort det illa.

Hej igen Måste faktiskt få tillägga några saker…. Han har aldrig varit våldsam och hotfull på så sätt bara kontrollerande och svartsjuka som visas med att vara arg men absolut inte slagits. Han blir sur och grinig och tillbaka dragen i flera dagar. Nej att konfrontera henne kanske inte är rätt. Sen är det inte så enkelt att bara flytta.. Där vi bor är det sjukt svårt att få tag i bostad och det kan flera år. Och få flytta till min gamla hemstad så kan jag lätt få tag i bostad men inte jobb och där jag bor nu har jag fast jobb och bor i hus. Sen ska han tillåta att jag flyttar så långt bort då vi har gemensam vårdnad. Så det är inte så enkelt att bara flytta som det verkar i text så man sitter lite dumt till. Den hur dumt det än låter så älskar jag honom med hela mitt hjärta och önskar egentligen inte något annat än att detta inte hänt :(

PS den andra kvinnan vet om att han är gift och har barn men ändå lägger hon energi på honom. Jag själv hade ALDRIG kunnat träffa någon som har familj med barn hemma. Så visst är det hans fel största delen men det krävs två för att "dansa tango" som man uttrycker sig så oskyldig är ingen av dom.. Inte då hon uttryckt sig att hon inte önskar sig besvärliga barn.

Om ni ska fortsätta leva ihop bör du i alla fall kontakta kvinnojour eller gå i parterapi. För att han är så pass svartsjuk utan att du har varit otrogen (eller?) är helt befängd. Han har ingen rätt att få dig att isolera dig från vänner och familj. Om du tycker att han har "rätt att göra så" så är det för att du har blivit så van vid tankesättet att du inte längre förstår hur absurt det är .

Jag skulle inte vilja att ett barn växer upp med föräldrar som har en sådan relation. Hur ska din dotter lära sig att hon har ett eget värde som tjej och kvinna om hennes mamma visar att det bara är mannens (absurda svartsjuka) som spelar roll? Och med en pappa som är frånvarande hela tiden för att han väljer jobbet framför familjen? Nej, det är varningsklockor överallt. Förhoppningsvis visar han lika mycket ansvar för dotterns situation i skolan som du gör. Annars är han väl faktiskt en riktigt dålig familjefar OCH make? 

En relation handlar om gemensamt ansvar och gemensamt omhändertagande av varandra. Inte att en person dikterar villkoren för den andra, struntar i sin familj och flirtar med andra bakom ryggen.

Hmm tål att tänkas på Ska försöka ställa lite krav innan jag kliver i väg med storm steg ur detta. Tack snälla för inlägg ser nog inte situationen med rätt ögon och svårt att prata med folk då.jag skäms över hans svartsjuka då är det lättare att ta ett steg tillbaka och ge ursäkter för att slippa att ta tjuren vid hornen.. Men helt klart vill jag inte att min dotter växer upp utan egen värde och det gör hon inte!!!!! Jag talar om och stöttar henne i vått och torrt att han inte har lika mycket tid beror på att jag jobbar natt och inom vården inte 100% och han jobbar 7-16 varje dag. Vi pendlar till jobb och han ansvarar för byggen som han driver och måste se till att de färdig ställs till ett visst slutdatum. Så under alla år har jag haft fördelen att kunna vara hemma mera. Vi gjorde upp så från början då han tjänade mer än vad jag gjorde/gör och jag trivs vansinnigt bra på mitt jobb. Har nog svårt att se mig själv som singel och ensamstående förälder. skulle nog helst vilja vara kvar på arbetsplatsen med mina underbara kollegor. Men saknar vänner då.jag är ledig, det är ju inte så att jag sitter hemma och inte gör något. Jag är i stallet med dottern , vattengympar och tar långa promenader med hunden. skjutsar och hämtar på alla håll och kanter. Men ska tänka över situationen och vad jag är värd! Det kan jag lova er :) Tack för inlägg som gjort att jag får fundera lite extra på hur jag hanterar detta…

Om du vill kan du ju ringa Kvinnofridslinjen (020-505050) och pröva dina tankar om hans svartsjuka och vad som är ok och inte. Det behöver inte leda till någonting, men det är alltid bra att uttala saker högt inför någon annan utomstående för att höra hur det egentligen låter.

Det första jag tänker på är hur har du stått ut? Sätt dig ner o prata igenom allt med din man/sambo att avluta det hela tvärt kan göra det svårt för din dotter med att bara packa o fly. Vill du flytta till din hemort och att du känner att din dotter med skulle få en bra omstart med slippa mobbing o allt sånt så anser jag du ska köra på det. Hoppas på du får en bra lösning  på det hela.

det att det inte skulle vara ok för dig att hålla på som han gör säger ju egentligen allt om vad det är han håller på med. förstår att det är svårt att bryta upp, men föreställ dig att sitta fastkedjad till den här idioten i 10,15,20 år till, medan han vänstrar och har sig. är det inte bättre både för dig och din dotter att ta det svåra nu istället för att gå och lida? barn märker ju när det inte står rätt till mellan föräldrarna, även om ni inte håller på och gapar på varandra stup i kvarten.

Inte är det lätt att bryta upp å börja om som ensamstående förälder och singel men kan du se dig själv (och dotter) leva i denna situationen av oro och isolering i framtiden ett tag till?

I mitt fall var det, som jag ser det idag, mitt bästa beslut att skilja mig och bli fri.

Kram!

" I´m not a winner. I´m not a looser. I am a chooser."