Annons:
Etikettförhållande
Läst 2692 ggr
[Devya]
5/3/15, 12:58 PM

Konsten att lura fram sanningen

Är det någon annan här än jag som är väldigt duktig på att lyckas dra sanningen ur människor? 

Jag har märkt hur skrämmande bra jag är på det här. Jag är just nu i  ett väldigt dysfunktionellt och destruktivt förhållande. Vi bryter jämt upp med varandra för att sen dras tillbaka till varandra. Det är otroligt utmattande, både för mig och honom. 

Det största problemet med den här individen är att han ljuger, manipulerar och är i stort behov av bekräftelse vilket jag inte är förmögen att ge honom på grund av allt som han och jag har gått igenom.

Nåja, just pga att han ljuger otroligt mycket och jag vet hur han är så vet jag också hur jag kan lyckas dra ut ganska mycket information ur honom. Det är också til min fördel att jag är väldigt duktig på att hacka och om inte alla gånger så åtminstone låtsas.

Den här gången drog jag bara efter halmstrå. Jag kände att det fanns mycket som han inte hade sagt om en tjej som han brukar spela med. Jag hade en gång råkat se en konversation mellan dem två på facebook. Den sa inte mycket men jag fick dåliga vibbar. Jag satte ihop två och två. Jag visste att de mest brukade prata via ett spel de spelar tillsammans och ibland även via skype. Jag kände att det var dags att få veta sanningen om dem två men eftersom jag inte hade något att gå efter så fick jag vara smart och ja, manipulerande, tyvärr. 

Jag sa åt honom att jag hade hackat in mig på hans account och sen via ett program som jag hade laddat ner så hade jag kunnat få fram deras gamla konversationer. Jag sa att jag var chockad men att jag egentligen väl inte borde vara det eftersom jag visste ju att de snackade en hel del med varandra, men jag visste inte att de var så pass flirtiga och skrev kinkiga saker till varandra. Voilá så hade jag fått fram sanningen ur honom. Han skulle berätta varför han höll på så senare ikväll åt mig. Vi ska ha ett öppet samtal om saken.

Grejen är ju att jag har inget emot att ha ett öppet förhållande med honom men då måste han ju faktiskt vara öppen med mig. Hur får man in i hans korkade hjärna att det är ok om han vill flirta och dylikt, bara han är ärlig med mig och inte ljuger rakt upp i ansiktet på en? Suck. 

Ja, vi har ett helt bajsigt krångligt förhållande så jag får skylla mig själv och likså han, om det går upp och ner i vårt förhållande. 

Är det några andra än jag här som brukar kunna lista ut sanningar på det här viset? Eller kanske det är bara jag för jag är så misstänksam. Åtminstone vet jag att jag kan alltid lita på min fantastiska magkänsla. Än så länge har den aldrig någonsin svikit mig. Tack vare jag är lite listig och lurig så har jag kunnat bekräfta att min magkänsla har alltid varit rätt. Det kanske inte gör mig till en särskilt bra människa dock.

Annons:
Aleya
5/3/15, 3:43 PM
#1

Jag brukar snabbt lista ut och läsa av om en person inte säger hela sanningen. Den senaste killen jag hade innan den jag har nu märkte jag redan en månad innan han gjorde slut att något var tokigt. Och jag gav mig inte. Jag tror än idag inte att han sa hela sanningen om varför han gjorde slut, vilket var att han fick panik över att han trodde att jag skulle fria. Vilket jag inte ens tänkt. Men lika var ju att han försvann, då kunde jag gå vidare och faktiskt få tillbaka min kärlek sedan tio år innan (vi hade väl aldrig släppt varandra innan) som faktiskt respekterar och uppskattar mig. Så jag säger win win. Tillägg: jag hackar mig INTE in på någons Facebook eller dylikt. Gjorde det då jag var yngre, men känner att det är bara kränkande och otrevligt. Sen brukar sanningen dyka upp förr eller senare.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

pyromanen
5/3/15, 3:54 PM
#2

Kag skulle alldrig vara i en relation där vi inte var öppne och ärliga och hade ömsesidigt förtroende och tillit. Har alltså alldrig varit i situationer där det funnits något att "gräva fram" på det sättet du beskriver. Skulle jag märka att nån höll på med ljug/fuffens/ saker bakom ryggen då skulle den personen inte vara nån jag ville ha mer att göra med.

Em_
5/3/15, 4:01 PM
#3

#0  Så vitt han vet har du alltså hackat dig in i och läst hans privata konversationer. Vad säger din magkänsla om hans förtroende för en sådan person?  För att svara på din fråga: nej, jag brukar inte ta reda på sanningen genom att ljuga och säga att jag har kränkt personer.


Sarah
5/3/15, 4:01 PM
#4

Inte heller varit i situationen. Känner att om jag kände att det fanns saker att gräva fram så hade jag inte fortsatt. Ser inte anledningen att en försöka i en sådan relation. Trodde att du hade gjort slut…

ChristineL
5/3/15, 4:39 PM
#5

Ni har stora problem ni två! Ni har verkligen noll respekt och förtroende för varandra, och det befogat.

[Devya]
5/3/15, 5:09 PM
#6

#1 Jag har inte hackat in mig på någons fb sida utan han har själv gett mig lösenord till hans account där samt till hans e-mail. Han ville ge lösenorden till mig så att jag kunde se att han inte hade ljugit. Däremot så visste han inte att jag kunde få tillbaka raderade meddelanden.

Jag skulle aldrig gjort något sådant här för ett år sedan. Jag har verkligen blivit en sämre människa tillsammans med honom måste jag erkänna. Jag borde lita på min magkänsla och lämna honom vilket jag också har gjort otaliga gånger men på något sätt går det inte att bli totalt av med honom. Vi dras till varandra vilket är oerhört jobbigt för vi är ju inte på något sätt bra för varandra vilket jag har sagt till honom miljontals med gånger. 

Sämre förhållande har ni nog inte sett tidigare. 

#2 Det är ju absolut inte ett hälsosamt förhållande det här och jag har försökt lämna honom sedan 2013 utan resultat. Den enda gången jag nästan lyckades var förra året i augusti men så kontaktade han mig och så brast alla murar. Jag försökte stå emot i flera månader men till slut fick han mig. Han har en otrolig makt över mig som jag inte kan förklara.

#3 Han vet om allt det här. Jag försöker hitta saker som kan förstöra allt för oss och jag vet att det jag gör, gör situationen värre. Jag vill på ett sätt pusha honom till att hålla sig borta från mig men hur jag än gör så springer han efter mig. Jag är inte tillräckligt stark att hålla mig borta från honom så jag vill att han ska vilja hålla sig borta från mig men ännu har det inte lyckats. 

#4 Han och jag gör slut och blir ihop hela tiden. Det är fruktansvärt jobbigt. Flera ggr jag funderat på att bara ta livet av mig så allt bara tar slut. Inte orkar jag ju leva så här i längden men sen igen dras vi till varandra oemotståndligt. Det är ett sjukligt förhållande som endast kan ta slut om jag tar livet av mig, så känns det just nu i allafall. Jag vill bara att han ska vara ärlig med mig, men han lyckas aldrig. Jag tror att han kan inte vara ärlig. 

Med honom är jag nog ärlig om allt. Jag berättar precis allt för honom men får inget tillbaka. 

#5 Det är korrekt. Det finns ingen respekt eller tillit mellan honom och mig. Allt det försvann förra året tyvärr. Men han vill ändå fortsätta fast jag inte litar på honom.

Det känns som mitt liv är på repeat hela tiden. Inget jag säger eller gör kan få honom att försvinna ur mitt liv. Jag vet inte om någon har någonsin varit med om något liknande, om någon ens kan veta hur svårt det är att ta sig ut ur ett destruktivt förhållande.

Jag borde antagligen söka hjälp för att ta mig ut ur det här förhållandet för det har ju absolut ingen framtid vilket jag ioförsig har vetat sedan 2013.

Annons:
ChristineL
5/3/15, 5:15 PM
#7

#6 - "Han vill ändå fortsätta fast jag inte litar på honom."

Skit i vad han vill, det handlar om ditt liv som du slösar bort.

Aleya
5/3/15, 5:18 PM
#8

#6 sist jag hade ett liknande förhållande så blev jag av med personen först efter 8 år. Vi var som magneter. Men vi sa tillslut detta funkar inte. Åren gick, och sen hörde han av sig och skulle kalla mig vän osv. Jag blev leds och kände att detta funkar inte. Så jag sa som det var att vi sa att vi inte skulle ha kontakt och det tänker jag hålla. Så jag blockade alla nummer och jag vet inte vad. Man måste få nog av idioten.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

OlgaMaria
5/3/15, 5:20 PM
#9

Du måste sluta med alla ursäkter, och "svårigheter" som gör att du "inte kan göra slut". Visst kan du göra slut.

Jag vet vad du pratar om för jag försökte göra slut med en kille i nio månader från att vi blev tillsammans, men jag kunde inte, tills jag bestämde mig för att skita i allt som gjorde det svårt för mig (att jag fick dåligt samvete över att ignorera hans känslor). Jag var otroligt känslokall då jag väl gjorde slut. Han vädjade och bad, men jag var kall och hård som en mur, fast vid mitt beslut. Jag hade laddat för det väldigt länge, och jag vek inte en tum.

Skärp dig, rent ut sagt. Om du vet vad som är rätt, agera då på det. Jag vet att du kan. Sluta ljug för dig själv att du inte skulle kunna. Skit i det som varit, att han hela tiden får dig att komma tillbaka. Det var då, och det är inte din framtid.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

[Devya]
5/3/15, 5:36 PM
#10

#7 Men mitt liv är redan värdelöst som det är och jag har inget bättre att göra med min tid för att vara fullständigt ärlig.

#8 Jag hoppas att det inte lär ta så länge för mig men han är väldigt envis.

#9 Du vet ändå inte vad jag pratar om misstänker jag. Jag var hård och kall mot honom i flera månader. Han dök upp utanför min dörr och då jag väl såg honom var det omöjligt att inte mjukna upp. Han bad mig att ta tillbaka honom i fyra månader tills jag böjde mig.

Skärp mig? Det är lättare sagt än gjort, tro mig. 

Jag har ingen framtid, mitt liv är redan värdelös som det är. Jag har inte åstadkommit något i mitt patetiska liv. En gång i livet trodde jag att jag skulle få det jag ville ha och kämpade hårt. Slösade 10 år på något jag trodde var rätt.

Det spelar ändå ingen roll, det är mitt liv och jag vet att jag slösar bort det men jag vet också att mitt liv är värdelöst så det spelar ingen roll heller.

Loris M
5/3/15, 5:49 PM
#11

#10 Så klart du har en framtid!Du kan inte ändra det som varit men du kan börja leva ditt liv här och nu. Det enda som står i din väg för förändring är du själv.

Sarah
5/3/15, 5:56 PM
#12

Det är så sorgligt att läsa dina inlägg den senaste tiden :( du har gått från att vara (eller ge det intrycket) stark till en spillra och förmodligen är den här killen en stor anledning till det. Du behöver stöd och hjälp! Självklart har du massor att leva för, låt inte en dysfunktionell situation ta över och definiera dig.

Aleya
5/3/15, 5:58 PM
#13

#10 detta kan ju dock endast du bestämma. Det tog så lång tid som det behövdes för att kunna bli helt fri från han. Var ju måttligt kul när han bestämde sig för att flytta ihop med mig, fast jag sa nej. Jag kunde tillslut avstyra allt. Men han sa ju upp lägenheten och började sälja grejer ( han gjorde allt detta på en dag) fast jag sa nej. Så jag ser ingen charm i att plåga sig med ett sådant förhållande.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Annons:
[Devya]
5/3/15, 6:41 PM
#14

#11, 12, 13 Inget har gått som jag har planerat. Allt känns ganska deppigt just nu. Jag kanske borde uppsöka hjälp för det här är inte hälsosamt och det vet jag ju så väl! Om det hade gällt någon annan så skulle jag givetvis uppmuntrat personen till att göra slut.

Tyvärr har jag vänner i min omkrets som tycker att jag inte borde lämna honom, så jag får inte stöd från min bästa vän på den fronten. Jag tror jag skulle behöva lite stöd men inte ens min mamma tycker att jag borde göra slut. Hon vet inte precis allt det som har hänt mellan honom och mig men hon vet att han var otrogen mot mig i tre månader och hade ett hemligt förhållande.

Vad gör man då även ens omgivning tycker att man ska hålla fast vid en sådan människa? Tro mig, det är absolut inte lätt då ens omgivning t.om. hejjar på oss. 

Jag vet att allt hänger på mig men det skulle varit fint om mina vänner och min familj skulle kunnat stötta mig på ett annat sätt. Just nu behöver jag ju inte precis få höra att jag borde stanna med honom, tvärtom. 

Jag har blivit så mycket svagare de senaste åren. Det känner jag. Jag känner mig också otroligt likgiltig också, hur det går ihop vet jag inte. Det känns som om man inte kan såra mig mera för jag har redan nått den där gränsen för hur mycket man kan ta.

ChristineL
5/3/15, 6:49 PM
#15

#14 - Jag ska berätta om en vän som levde med ett monster. Alla andra såg honom som en gud, han var så trevlig, väluppfostrad och generös. Varje gång dom bråkade var det solklart hennes fel, att han var otrogen var hennes fel. Han slog henne flera gånger i veckan. Omgivningen förnekade detta, han var ju en klippa till kille! Hon tog mod till sig att gå till polisen med sina blåmärken. Hon gick ensam för ingen trodde ju på henne.

Vad skulle du säga till din kompis som säger att hennes fantastiska pojkvän slår henne?

Det jag vill komma till är att det är ingen annan än du och han som vet vad som pågår mellan er. Din familj och dina vänner ser honom inte som du gör.

Aleya
5/3/15, 6:49 PM
#16

#14 har haft ett sådant förhållande också. Där folk nästan TVINGADE mig att vara kvar med killen. Fast han misshandlade mig. Inte ens min egna mamma ville se det. Vet du vad… skriv pm till mig så kan du få stöttning. Du ska inte behöva ha det på detta viset. Om du vill. Du vet var jag finns.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

OlgaMaria
5/3/15, 6:54 PM
#17

Du kan inte göra slut för han är så påstridig.

Du kan inte göra slut för du har inget liv att leva ändå.

Du kan inte göra slut för ingen stöttar dig.

Jag förstår vad du menar, men du måste bryta de här tankarna. När du säger att din mamma och bästa vän inte stöttar dig att göra slut med den här killen, så känns det som att de också har ganska låga tankar om dig… att man får ta vad man får här i livet och nöja sig med det. Det är fruktansvärda tankegångar.

Jag förstår att du är besviken på livet och inte ser mycket glädje eller framtid.

Men jag tror att det här kan förändras. Men först måste du börja tänka bättre tankar om dig själv, ditt liv och din framtid. Om du verkligen vill göra det kan saker bli helt underbara. Inga omständigheter behöver hindra dig från att leva i glädje. Häng inte upp din glädje på yttre saker. Det finns så mycket att vara glad för om man bara väljer att se det.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Loris M
5/3/15, 7:01 PM
#18

#14 Jag tror att jag kan förstå hur du känner. Någonstans så tycker du inte att du är värd något bättre. Det blir ju lite som att tänka: Allt är ju åt skogen i alla fall och då kan jag lika gärna vara med honom. För det är så mycket lättare att fortsätta i gamla spår än att ta tag i något och förändra. 

Din familj/vänner kanske inte har hela bilden. Du kanske förskönar honom när du berättar om honom. Tråkigt när man kör fast och inte ser en utväg. Jag tror som flera andra redan skrivit att du behöver stöd och hjälp för att kunna ta dig ur, men också för att inse och upptäcka vem du är när du inte är med honom. I sådana här relationer blir det lätt att man definierar sig alltid i relationen till den andra och till slut tappar bort sig själv.

[Devya]
5/3/15, 7:03 PM
#19

#17 Jag var lycklig en gång men det känns så längesedan det. Jag minns knappt hur det kändes. Jag har lyckats gräva en grop för mig själv och jag har bara mig själv att skylla.

Jag vet vad jag borde göra men av någon konstig orsak lyckas jag aldrig. Jag är inte tillräckligt stark mera. 

Just nu lever jag bara på hoppet att han lämnar mig för jag är tydligen för svag att bryta mig loss.

pyromanen
5/3/15, 8:49 PM
#20

Verkar vara en så kallad ond cirkel? Ju längre du stannar i relationen desto sämre självkänsla får du och desto mindre stark är du? Har du inte nån kompis eller släkting som kan stödja dig i att ta dig ur relationen? hjälpa dig att vara nog stark?

Annons:
Aleya
5/3/15, 9:12 PM
#21

#19 du är inte svag. Men har tappat fästet. Skriv till mig om du vill anförtro dig.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

[Devya]
5/3/15, 9:19 PM
#22

#20 Min bästa vän är den som tycker att jag borde stanna kvar för hon gillar killen. Min familj bor långt ifrån mig och då jag väl pratar med dem handlar det mest om deras problem som jag får försöka få ordning på. 

#21 Jag känner mig väldigt svag. Funderar på att gå ur sociala medier, avsluta mina gamla e-mail och skaffa nytt telefonnummer. Kanske det vore en idé men det skulle inte förvåna mig om han isåfall dök upp utanför min dörr här hemma eller på jobbet. Vet inte om jag skulle klara av att stå emot då. =/

[Devya]
5/4/15, 8:21 AM
#23

Så nu fick jag reda på ännu mer. Han har haft ihop det med en tjej från hans skola. De brukar träffas typ varje dag, varje vecka och se på film och gosa.

Jag hade alltid misstänkt att något hade hänt mellan honom och den här tjejen. Jag hade också alltid sagt det till honom. Jag trodde aldrig honom då han sa att det fanns absolut ingenting mellan honom och henne.

Han hade lovat att aldrig såra mig som han gjorde förra året. Att han aldrig skulle kunna göra något så igen mot mig… Så går han och gör samma sak igen. 

Jag hotade honom med att jag skulle kontakta den här tjejen och killen hon är tillsammans med om han inte lät mig vara ifred. Han gick med på att hålla sig borta från mig om jag lovade att inte göra det. Nu är han förhoppningsvis ute ur mitt liv för gott.

Jag försökte ta livet av mig inatt för jag är så trött på att må så här dåligt. Tyvärr så gick kroken sönder och det slutade endast med stort blåmärke runt halsen. Ha varit uppe hela natten och gråtit. Jag skulle behöva på jobb idag men jag ser ju helt bedrövlig ut.

Jag vet inte när eller hur men jag tänker absolut inte finnas kvar länge till. Jag har gett upp.

Sarah
5/4/15, 8:37 AM
#24

Men söta du, ring psykakuten! Snälla gör inte såhär mot dig själv! Det finns ingen som är värd det!

OlgaMaria
5/4/15, 10:31 AM
#25

Gör inget förhastat just nu. Det är inte så konstigt att du mår så dåligt just nu, men det kommer inte alltid vara så. Gör en tjänst mot dig själv om tio år och ta inte livet av dig nu. Det kommer bli bättre! Ta en dag i taget kära du.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

obstitant
5/4/15, 11:19 AM
#26

Ja, sök hjälp, nu. Det är allvar. Ring eller gå till psykakuten.  Eller kontakta din närmaste psykiatriska mottagning, om du inte vet var den är (fast du kan säkert hitta det på nätet) kan du alltid ringa 1177 och fråga. 

Om du av någon anledning drar dig för att gå dit direkt kan du ringa och prata anonymt på Nationella Hjälplinjen 020-220060 (öppet 13-22 alla dagar) eller Kvinnofridslinjen (som vet mycket om destruktiva förhållanden och hur svårt det kan vara att ta sig ur dem!) 020-505050, öppet dygnet runt.

Men gör något! Det är inte dig det är fel på, det är honom. Det är _han_ som får dig att må så här. När du har tagit dig loss kommer det ganska snart att börja kännas annorlunda.

Aleya
5/4/15, 12:00 PM
#27

Han är absolut inte värd ditt liv. Sök hjälp.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Annons:
Sarah
5/4/15, 12:27 PM
#28

Och, nu när du är så långt nere, det kan ju inte skada att ta hjälp nu, kanske känns det bättre om en vecka eller en månad. Det skadar ju faktiskt inte att ge det ett försök.

[Devya]
5/5/15, 11:59 AM
#29

Jag ignorerar alla hans samtal och meddelanden just nu. Jag försöker övertala mig själv om att jag är en stark och självständig kvinna. Om och om igen säger jag det till mig själv för att försöka få lite styrka.

Jag tänker sätta lappar upp i min lägenhet för att muntra upp mig själv och för att försöka stå emot att svara på alla tusentals med meddelanden han har skickat. Han ringer flera gånger i timmen men jag avvisar dem alla. Jag hoppas att jag kan hålla mig stark.

Innerst inne lider jag fruktansvärt. Det gör så ont…

Sarah
5/5/15, 12:09 PM
#30

Du ÄR stark och självständig! Fan vad elak han är som inte lämnar dig ifred!

ChristineL
5/5/15, 12:29 PM
#31

Blockera honom överallt så han inte kan nå dig!

Du ÄR stark! Se till att du håller dig sysselsatt och gärna med sällskap.

obstitant
5/5/15, 12:44 PM
#32

#29 Skitbra, heja! Men ta gärna hjälp av någon annan också, för den press han utsätter dig för nu är helt orimlig.

OlgaMaria
5/5/15, 12:44 PM
#33

Fy vad bra du är! Underbara steg du tar i helt rätt riktning. Fortsätt försök peppa dig själv som du gör nu, de inre känslorna kommer komma ifatt så småningom och inse att du är faktiskt grym, stark och självständig! ❤️❤️❤️❤️❤️

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

pyromanen
5/5/15, 5:02 PM
#34

Så bra du är! Du är stark, viktig och värdefull! Om du skulle släppa in honom igen skulle det inte blu sim för länge sedan då du var lycklig, det skulle bli så som i förgår… Och så dåligt vill och ska ingen må!!! Stå på dig! Resten av ditt liv finns framför dig, och det kommer bli så mycket bättre!

Annons:
MsSofieG
5/5/15, 5:03 PM
#35

Blockera hans nummer så du slipper se om han ringt. Det hjälpte mig mycket under en av mina separationer.

[Devya]
5/5/15, 5:54 PM
#36

Han hotar nu med att han tänker resa hit om jag inte pratar med honom. Vad gör jag?

Rita-S
5/5/15, 5:58 PM
#37

Ignorera honom.  öppna inte dörren för honom. Kommer han och ställer sig utanför och vägrar gå, ringer du polisen och säger någon har belägrat din dörr som du inte önsker tala med eller släppa inn.

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Aleya
5/5/15, 5:59 PM
#38

#36 kommer han så öppna inte. Och beter han sig som en idiot så ring polisen. Han är ju fan sanslös. Annars så kan ju du resa iväg och slippa vara med på hans terror.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Sarah
5/5/15, 6:01 PM
#39

Åk därifrån, bo hos föräldrar/ kompisar några dagar. Svara inte! Öppna absolut inte dörren för honom, ring polisen om han kommer.

[Devya]
5/5/15, 6:02 PM
#40

#37 & 38

Problemet är att han vet ju också vart jag jobbar och han sa att han skulle vänta utanför mitt jobb.

Jag tänker ignorera honom om han kommer hit. Jag tänker inte låtsas höra eller se honom. Jag tänker inte säga ett ord till honom. Jag kan inte släppa honom tillbaka in i mitt liv för då dör jag…

Jag kan inte resa någonstans nu då jag jobbar.

Aleya
5/5/15, 6:04 PM
#41

#40 jag tycker detta låter farligt. Att han ska vänta utanför. Är han en mördare eller vad? Kan du inte berätta detta för någon du verkligen kan lita på och som kan följa dig hem eller bo hemma hos dig tills idioten kommer?

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Annons:
Sarah
5/5/15, 6:05 PM
#42

Fy fan vilket jävla as, han hade ju lovat att hålla sig borta från dig. Du klarar av att stänga honom ute nu! Ring polisen om du ser honom. 

Skönt att du verkar vilja leva igen! Du ska bara ta hand om dig själv nu.

Rita-S
5/5/15, 7:39 PM
#43

I så fall har du även anledning att ringa polisen om han inte lämnar dig i frid på väg till/från jobb. Det är faktisk trakasserier när du inte välkomnar denna uppmärksamhet. Alltså kan du ringa polisen om du är på jobbet och han inte låter dig få åka hem i lugn och ro.

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

obstitant
5/5/15, 7:54 PM
#44

Instämmer med föregående, plus ring Kvinnofridslinjen om du behöver stöttning i att stå emot hans trakasserier!

[Devya]
5/5/15, 8:12 PM
#45

Han är dock inte farlig på något sätt. Jag är inte rädd för honom. 

Allt det han säger är bara skitsnack. Jag tänker inte tro på ett ord han har att säga för han har sagt samma skit till sitt ex och därför är han icke trovärdig. Jag ska definitivt aldrig ta honom tillbaka. Han är alltför omogen och helt förstörd. Jag hoppas att han en dag växer upp och inser hur mycket han har skadat de som han har påstått älska. 

Om han kommer hit tänker jag som sagt bara ignorera honom, vilket kommer att göra honom tokig men jag bryr mig inte om honom längre. Han har endast lögner att ge mig och inget annat.

OlgaMaria
5/5/15, 8:42 PM
#46

Svara honom absolut inte oavsett vad han skriver. Om du ignorerar honom tillräckligt mycket och han inte får gehör för något av sina hot så kommer han ju ge sig till slut. Men du får nog vara beredd på att han kommer försöka höra av sig igen då och då även om det går längre tid mellan gångerna. Då får du inte tappa fästet utan bara fortsätt ignorera vad han än säger och när han än säger det. Han har totalt förlorat rätten att ha något med dig att göra. Kram!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

[Forest]
5/5/15, 10:08 PM
#47

Jag tillhör en som tror folk talar sanningen att behöva lurpassa är inte min grej jag gjorde det förr och fick fram lite väl mycket. Var en person som alla lasta sin skit över men knappast var bra att ta min skit när jag hade behov av det. Jag har nu mera gjort mig av med dessa "vänner" sen många år tillbaka. Och jag litar på folk, visst jag vet när folk överdriver och hittar på saker men ofta är det yngre personer som ska hävda sig något som inte biter alls på mig.

OlgaMaria
5/9/15, 10:21 AM
#48

Hur går det för dig Devya? Tänker på dig! 

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Annons:
[Devya]
5/9/15, 2:47 PM
#49

Det gick inte alls som jag hade tänkt mig..

OlgaMaria
5/9/15, 5:59 PM
#50

Berätta… Kram!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

[Devya]
5/10/15, 7:12 PM
#51

Kanske sen då jag orkar. Just nu känner jag mig totalt orkeslös.

OlgaMaria
5/10/15, 8:45 PM
#52

Tänker på dig!! 

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Urhasten
5/12/15, 7:14 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#53

Kämpa vännen! 🌈

Jag och min hästvän Orchidéa sänder kärlek! ❤️

Probipet - en mage i balans ger friska hundar och katter ❤️

[Devya]
5/13/15, 12:16 PM
#54

Jag är inte stolt över det som har hänt de senaste dagarna. Jag känner att jag skäms oerhört mycket eftersom många kommer att förakta mig då de får veta vad som har hänt. Jag mår mest dåligt över det faktiskt.

Han bestämde sig för att lämna allt och komma hit för att bo med mig. Han ville inte förlora mig och valde istället för att ge upp allt han hade i sitt eget land, jobb, utbildning osv.

Jag vet inte hur det här kommer att gå. Jag hoppas ju på att han menar det han säger. Han kommer ikväll med alla sina grejer för att flytta in med mig.

Jag har inte ännu kommit igenom allt som har hänt och jag måste väl försöka lära mig att lita på honom på rätt sätt igen. Jag kan inte vara kontrollerande av mig för det förstör bara mig själv.

Men hur ska man kunna lita på någon som har oupphörligt bedragit och ljugit för en? Jag vet inte, men jag ska försöka släppa allt det och bara gå framåt. Det är väl så att han klarar inte av långdistansförhållanden.

Honestyisdead
5/13/15, 12:20 PM
#55

#54 Det går inte att lita på en sådan person. Förstår inte vad du håller på med. Stå upp för dig själv!

Annons:
Sarah
5/13/15, 12:24 PM
#56

På ett sätt förstår jag dig, du mår inte bra just nu och då känns det som lättaste vägen. Jag hoppas för din skull att ni kan gå vidare på ett vuxet sätt eller att du verkligen får totalt nog och orkar kasta ut honom för gott.

OlgaMaria
5/13/15, 12:27 PM
#57

#54 Ja, det är sant så som Hera säger. En person som fattar beslut på detta sätt utan att vara överens med dig, där ni precis gjort slut, lämnar allt och tänker att han ska flytta in hos dig - man kan inte lita på en sån människa. Det är inget sunt eller rationellt beteende. Och det väcker väldigt många frågor. Nu vet ju jag inte mycket om honom, men jag undrar hur hans levnadsförhållanden egentligen ser ut. Känns som att han har några olika tjejer som han flyttar runt mellan för att han inte har någonstans att bo typ, och att anledningen att han kommer nu mest handlar om att det sket sig med någon annan av hans planer.

Jag tycker inte du ska släppa in honom. Förstår att du är utsatt för en enorm press nu, men det känns mest som att han utnyttjar dig.

Och jag föraktar inte dig. Hoppas du vill fortsätta dela med dig av vad som händer här hur det än går. Du behöver folk att prata med. Stäng inte in dig i dig själv. ❤️

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Skogsraah
5/13/15, 12:51 PM
#58

Jag har gått och fram och tillbaka under några år med en kille inte alltför olik "din". Han har lovat guld och gröna skogar, varit så förkrossad när jag försökt gå vidare, hotat med sitt liv, utnyttjat mina svaga punkter och nästan tvingat till sig platsen i mitt liv som pojkvän. Gått 6 kilometer mitt i natten för att banka på mitt fönster. Romantiskt? Nej! Jag har varit svag, ledsen, sviken, illa behandlad av honom med noll självkänsla kvar (hans fel) och därmed på något vänster tagit tillbaka honom. Vet du, det där slutade aldrig bra och jag har aldrig hört någon solskenshistoria om relationer likt er.

Ditt förtroende för honom är i botten. Är er relation verkligen värd allt slit du måste gå igenom för att bygga upp förtroendet till honom? Hur hade du sett på situationen om din väninna var i den? Och du visste allt hon gått igenom med partnern? Han har väl varit otrogen gång på gång och smugit med saker länge? Ärligt, han är manipulerande och verkar inte ha koll på sitt känsloliv. Jag vet vad ord kan göra och hur lätt det skulle vara att bara slappna av och lita på allting, men som sagt, jag har inte hört många historier där det hipps vipps blivit bättre.

Han är fruktansvärt elak mot dig som tvingar sig på dig hans umgänge, för det är det han gör. Du är i en svag sits där du mår dåligt och med hans ord, handlingar (som mest troligtvis bara är fina och underbara just nu under kampen att få dig tillbaka) känns det otroligt lockande att bara släppa allting, slappna av och ge det en chans. Men det är manipulativt och totalt respektlöst mot dig som människa och dina känslor så som han håller på.

Han styr dig som en marionettdocka och när han är färdig med det kommer det vara ÄNNU svårare för dig att reda ut ditt liv. Ta tag i ditt liv nu - UTAN honom! Bryt inte ner dig själv och din självkänsla ännu mer. Det tar år att bygga upp. Du kommer inte bli helare med honom. Ens eget mående kan aldrig byggas upp tillsammans med en sådan partner. Ingen förändras så brutalt så att han kommer vara en helt annan människa nu. Han har alltför inrutade mönster och beteenden. Han kanske till och med tror på att han kan ändras så pass mycket själv, men det tyder bara på att han har många personliga och känslomässiga problem.

Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se

pyromanen
5/13/15, 5:23 PM
#59

Jag förakter dig definitivt inte. Däremot blir jag ledsen på dina vägnar, eftersom problemet är kvar och det blir inte lättare att göra slut (rädda dig ur nåt destruktivt) om han bor hos dig … Utan svårare.

Aleya
5/13/15, 5:30 PM
#60

Om jag hade varit din vän irl Devya, så ska du veta att jag hade kommit och försvarat dig mot de där kräket. 😡
Det han gör är så fel att det gör mig spyfärdig.🤮

Han har ingen rätt att tränga sig på. Ska du sitta och försörja han också nu när han inte har jobb?
Tycker detta är ett fall för polisen.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Honestyisdead
5/13/15, 5:56 PM
#61

#60 Vadå fall för polisen? Hon väljer ju själv att släppa in honom. Det är en annan sak om hon säger nej och han tränger sig in.

Aleya
5/13/15, 6:12 PM
#62

#61 tycker att det låter tveksamt till att hon så frivilligt har han boendes där. Men du kanske har rätt.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Annons:
Honestyisdead
5/13/15, 6:33 PM
#63

#62 Det måste ske ett brott för att man ska göra en anmälan.

Att man tar tillbaka någon som ljuger om och om igen för att denne tjatar om att den älskar en är inget brott.

Aleya
5/13/15, 6:56 PM
#64

#63 dock ser jag nu detta: Även att olovligen kvarstanna där annan har sin bostad kan alltså utgöra hemfridsbrott. En person kan initialt ha varit i bostaden lovligen – till exempel inbjuden dit på en fest – men därefter ha kvarstannat i bostaden olovligen efter att den boende uppmanat personen att gå därifrån.

Källa: Lag24

Så ja, det kan räknas som brott, om nu ts skulle be han dra och han stannar.
Men nog ot.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Honestyisdead
5/13/15, 6:57 PM
#65

#64 Ja OM hon ber honom gå. Det har inte skett och således finns inget att anmäla

Loris M
5/13/15, 7:06 PM
#66

#64 Känns som att du överdriver lite. Om polisen skulle ingripa varje gång när en kvinna velar fram och tillbaka och har svårt att släppa taget, skulle de inte ha någon tid över till att bekämpa riktiga brott.

[Devya]
5/18/15, 12:03 PM
#67

Han skulle ju inte ha flyttat in om jag inte hade sagt ja. Så det behöver vi ju inte diskutera närmare.

Han  har nu bott hos mig sedan onsdag och det går bra. Vi har inte haft några problem hittills utan haft jättetrevligt tillsammans. Vi har inrett vardagsrummet och sovrummet, skaffat ett par saker till honom, varit ute och fiskat, haft grillkvällar, umgåst med mina vänner och varit ut med båten osv.

Han har varit väldigt kärleksfull och snäll mot mig. Han lämnar dessutom sin telefon hemma då vi ska ut och göra något tillsammans. Det känns skönt och befriande. 

Får bara se om han kommer att trivas här, i ett helt annat land. Det är kanske min största rädsla just nu, att han inte kommer att klara av att bo här.

OlgaMaria
5/18/15, 12:12 PM
#68

Hur ska han försörja sig?

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Sarah
5/18/15, 12:26 PM
#69

Om du nu bestämt dig för att satsa, vore det inte bra att gå i parterapi några gånger för att diskutera allt som hänt?

Annons:
Honestyisdead
5/18/15, 1:53 PM
#70

#67 Har svårt att tro på att det är din största rädsla. 

Bra att det gått bra. Men glöm inte att han inte ens varit här en vecka ännu.  Allt verkar bra i början.  Sedan kommer det riktiga jaget fram. Och det har du redan fått se, om och om igen. …

[Devya]
5/20/15, 12:16 PM
#71

#68 Han söker jobb och dessutom  har han över 100 000 euro uppdelat på olika konton så han klarar sig bra. Ja, jag har sett dessa pengar på hans konton, så han ljuger inte. Han och hans syskon fick en massa pengar då hans mamma dog för ett par år sedan. Så han kan verkligen försörja sig i flera år utan att ens jobba men han har aldrig varit utan ett jobb så nu är han ivrig på att hitta arbete. Han funderar också på att eventuellt starta ett upp ett företag här.

Sen angående det där du nämnde om att han har ingenstans att bo stämmer inte riktigt. Han har två lägenheter i sitt eget land. Han har som sagt en hel del pengar. Han äger en skåpbil, en old timer Mercedes, två motorcyklar, en nyare Mercedes och nu en Audi. Han ska dock sälja allt och endast behålla Audin. Jag sa att ingen människa behöver sådär många fordon och till slut fick jag honom övertalad till att endast behålla en bil. Vi har dessutom ingen plats för alla hans fordon här.

#69 Vi ska gå i parterapi, hans idé faktiskt. Får se hur det går.

#70 Just nu är det faktiskt min största rädsla. Det kan ju förstås hända att det ändrar sig men nu är jag mest rädd för att han skulle komma till en insikt om att han inte passar in här och känner sig maplacerad. Det är inte lätt att flytta till ett helt annat land och lämna sin familj och alla vänner bakom sig.

Jag är försiktig märker jag. Jag vågar inte blotta mig själv inför honom, angående känslorna. Försöker hålla i minnet att han kan komma att såra mig oerhört mer än vad han har redan gjort…

Upp till toppen
Annons: