Vänskap

Så frustrerad på mina kompisar

2015-05-05 14:29 #0 av: [Blue_Lugia]

Jag förstår mig inte på mina väninnor ibland. Visst, den ena har det tufft just nu på flera sätt, så jag förstår om hon mår skit just nu, men det ska (svordom) inte behöva gå ut över mig!!

Det började i februari när jag bjöd hem mina två vänner, för övrigt dom enda vänner jag har så därför känns det extra tufft...
Dom två hade tjafsat lite tidigare och jag var orolig att det skulle bli spänt mellan dom. Men nej det är gammalt och glömt. Vad skönt, tänkte jag. Då kan vi ju umgås och ha det trevligt.

Dagen efter får den andra väninnan som vi kan kalla M för sig att C som den andra kan kallas har snackat skit om M. M ringer och frågar C hur det ligger till och påstår att jag har sagt att C hatar henne!
C ringer sen, fly förbannad upp mig och frågar vad tusan jag håller på med. Hon har ju inte sagt nåt till mig att hon hatar M.
Jag blir chockad över varför M påstår något sånt! Det var ju gammalt gräl men helt plötsligt påstår hon att motparten hatar henne. Och att det skulle gått via mig!
Förstår att det låter krånglig, men hoppas ni förstår någorlunda.
C tror mig inte, utan kallar mig för falsk osv. Det slutar med att ingen av dom vill komma....

C och jag har haft bättre kontakt än vad jag har haft med M, trots att vi alla tre gått många år i samma klass, och känner varandra väl.
Men C ville inte ha någon kontakt på över två månader.
Först igår smsade hon och bad mig om ursäkt för sitt beteende i slutet på februari!
Hon ville gärna att vi skulle hitta på något och föreslog att vi tar en runda till Västerås och shoppar. Jag gick med på det och säg fram emot det väldigt mycket.

Idag skickar hon och säger att hon måste vara hemma tidigt, då hon har ett ärende på AF. Jag ville vara snäll och hjälpa henne att få ihop det med tågtiderna, men då blir hon sur och säger att hon inte bett mig om det. Ok, jag ville bara hjälpa till för du har ju bett mig om det förr när vi åkt, försöker jag förklara.
Då blir hon ännu mer irriterad och säger att jag bara krånglar till allt för henne så hon bad sin pojkvän om hjälp istället och att jag är dum i huset dom inte fattar att det var samma tåg, bara att vi skulle av på olika sationer eller nåt sånt.

Jahapp, tack för det liksom! Om hon har en dålig dag eller liknande kan hon väl ändå försöka hålla god ton!
Jag blev arg och sårad och ville inte tafsa mer om det.
Hon har alltid varit lite så, men vi bråkar ändå sällan fram tills nu.
Ibland verkar det som att hon vill vara den dominanta parten V oss och verkar idiotförklara mig när jag inte förstår vad jag menar. Jag är nästan ett år äldre än henne, men ändå verkar hon se sig själv som den vuxna, smartare av oss.
M, den andra tjejen, är alltid stel numera när vi umgås och ibland avbryter hon ett planerat besök hos mig för att hon ska träffa några andra vänner. Mmmm... förmodligen lite roligare än mig att umgås med...
Känner inte att vi hade det som förr. Vi håller på att glida ifrån varann. Vi är alla tre i 25 års åldern och visst, mycket står på spel i den åldern.
Men även jag har haft det tufft den i Januari. Jag fick sparken från jobbet och varit sjukskriven sen dess. Jag orkar inte med mer just nu! Jag har tre människor i min umgänges krets. Dessa två och en kontaktperson. Så därför känns det svårt att säga Hejdå till två personer då det kommer innebära att jag blir helt ensam.
Men å andra sidan, dom utstrålar bägge att dom inte är sugna på att vara med mig. M ska till och med ha sagt att hon aldrig ska ha träffat mig. Möter vi varandra på stan hejar hon som att hon inte känner mig.
Det är oerhört smärtsamt att se när ens bästa vänner förvandlas till ovänner.
Ingen mening att ta upp det här med dom, säger jag till C att jag blir ledsen när hon är så sur och otrevlig utan anledning, ja då blir hon sur över det också och börjar käfta tillbaka.

Ursäkta långt inlägg, vara bara tvungen att skriva av mig...

Anmäl
2015-05-05 15:56 #1 av: neasfotografier

Känner igen mig mycket i din situation. Och har skrivit om mitt problem som jag hade här -> http://relationer.ifokus.se/discussions/54f46cdf8e0e747ad100093b-less-pa-mina-vanner
Kort sagt fick jag ta mycket skit från en av mina vänner för att hon mådde dåligt. Jag har nästan precis blivit "friskförklarad" från en lång depression och negativitet är känsligt för mig och det blev alldeles för mycket för mig.
Till slut blev det ändå så att jag sa upp vänskapen med dem båda. Den ena kastade skit på mig jämt och ständigt och den andra kändes det som att jag vuxit ifrån.

Har nu varit utan dem båda sen i mars och haft totalt 2 vänner kvar, efter det, som jag knappt träffar. Så har varit väldigt ensam och det har dragit ner mig väldigt mycket. Att inte ha någon kompis att prata med dagligen och inte komma ut och hitta på roliga saker.
Är inte heller en sån som har lätt att skaffa en massa vänner bara så där så har inte funnit någon ny än.

Vet egentligen inte om jag har något direkt råd till dig men jag tänkte att jag kan dela med mig av egna erfarenheter ändå Glad

Medarbetare på  Skor iFokus och TV iFokus
"I'm happy to be alive, I'm happy to be who I am."

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.