Annons:
Etikettotrohet
Läst 3455 ggr
Ensamhet
5/5/15, 8:49 PM

Sviken....igen. :(

Hej.

Varning för ett långt (och antagligen rätt sövande) inlägg

Först och främst vill jag säga att jag inte är ny på iFokus men eftersom att min "flickvän!?" vet att jag hänger på andra grupper på iFokus med ett helt annat nick, så har jag reggat ett nytt, 'to protect the innocent'.

Om det verkar rörigt det jag skriver så är det för att jag vill skriva av mig men inte riktigt vet var jag ska börja. Och jag vet att det antagligen är karma, men jag hoppas att ni lyssnar ändå.

För lite mer än 10 år sedan så var jag tillsammans med en tjej som jag inte hade det jättebra med, och jag råkade beblanda mig med, en då, arbetskollegas flickvän. Känslor utvecklades snabbt och vi började att ha en relation bakom min flickväns och hennes pojkväns ryggar (ja, jag skäms). Både jag och hon fick superstarka känslor med en rasande fart och det tog inte lång tid förrän jag hade brutit med min flickvän och hon skulle göra det samma med hennes pojkvän. Jag skaffade ny lägenhet och flyttade ifrån min dåvarande flickvän ganska snabbt. Det var nu problemen började. Hon började dra ut på tiden med att göra slut med sin pojkvän och flytta, inte in till mig utan till en egen lägenhet hade vi sagt, eftersom att det var illa nog för våra ex som det var. Tiden gick och gick. Pga oförsiktighet så fick hennes kille reda på oss och det tog slut mellan dom … men flytten därifrån gick inte snabbare för det. Nu kommer varningstecken nr 1 (som borde fått mig att gå vidare långt tidigare), det tog fem (5) år för henne att flytta från sin dåvarande till en egen lägenhet. 5 år av löften och försäkringar. Men eftersom att jag älskade henne över allt annat så stod jag ut, år ut och år in, tills plötsligt en dag när hon säger att hon skaffat lägenhet. Lycka! Hon flyttade till sin nya lägenhet och det tog inte jättelång tid tills hon flyttade hem till mig och vi kunde äntligen vara ett par med allt vad det innebar. Vi hade pratat mycket om att skaffa barn men eftersom att jag har svårt för att bli pappa så fick vi påbörja IVF. Försöken misslyckades och vi bestämde oss för att pröva lyckan i Danmark istället eftersom att det var billigare där. Under tiden vi försökte med IVF så fick vi ett nytt fritidsintresse när vi var på väg på semester för lite drygt tre år sedan. I och med detta intresse så fick vi nya kompisar, kompisar som egentligen var mer hennes än mina eftersom att hon är mer utåtriktad och ”pratig” än vad jag är. Jag är mer en lyssnare till en början, så jag kan uppfattas som osocial innan jag lärt känna personerna i fråga. Tyvärr är det så att min ”flickvän” ser bra ut så det dröjde inte länge förrän de började flirta med henne och eftersom att hon älskar att få uppmärksamhet så tyckte hon ju att det var jätteroligt, medan jag försökte att få henne att förstå att vissa kanske var lite för intresserade och att hon kanske skulle tona ner det lite med att skicka flirtgubbar på Facebook och messenger i tid och otid med dessa människorna. Men hon menade på att alla skriver flirtsmileys och de betyder inget. Helt plötsligt (från en dag till en annan) så märkte jag att något inte var som det skulle. Förutom det vanliga som att telefonen helt plötsligt skyddades och togs med överallt (som jag läst att mängder av andra här inne har upplevt), så märkte jag subtila ändringar i hennes sätt att vara. Helt plötsligt var det kanske bättre att jag stannade hemma med våran nu bortgångne vovve medan hon åkte iväg med de nyvunna vännerna på olika friluftsevenemang (dagtid). Hon försäkrade att det inte var något hela tiden. Så en dag när jag skulle handla och var på väg in till stan (vi bor en bit utanför) så ser jag henne köra en bit längre bort och hon passerar mig utan att se mig (dubbelfiligt och med träd mellan vägarna) vid en tidpunkt som jag visste att hon skulle vara på jobbet på. Jag vände och tappade bort henne, men jag visste att hon hade ”hitta min iPhone” aktiverat så jag lyckades att lokalisera var hon tog vägen. Där satt hon i någon annans bil (denna någon var för övrigt 25 år äldre än henne…hon var 32). Jag ställde min bil bredvid och väntade någon slags reaktion (för jag visste att hon hade sett mig när jag kom körande) det tog några minuter så kliver hon ur bilen och ser ”chockat” på mig som om att hon först nu hade sett mig. Hennes förklaring var att hon skulle göra en sak och så råkade han vara på samma plats så de satt och snackade. Jag köpte inte förklaringen men tänkte att ok…det KAN vara så. På hemvägen skulle vi hämta upp vår vovve på hunddagis och hon vek av vid korsningen där vovven var medan jag fortsatte i min bil hem. Jag kunde dock inte låta bi att kolla på ”hitta min iPhone” igen och då ser jag att hon står helt still några korsningar ifrån där vovven är, och där står hon i 10-15 minuter. När hon kom hem så sa hon att hunddagiset hade pratat så mycket att hon aldrig kom därifrån. Nu börjar jag bli ordentligt misstänksam. Gång på gång så får jag höra att jag bara är tramsig och vad skulle hon med en gammal gubbe att göra (gubben i fråga hade för övrigt sambo och fyra barn). Så en dag när jag skulle till jobbet så satte jag min dator hemma på att spela in ljud i hopp om att jag skulle bli något klokare … och det blev jag. Redan efter någon timme så ringer hon sin väninna och berättar typ allt jag misstänkt. När hon gått och lagt sig för natten så stannar jag uppe lite till och lyssnar på inspelningen. Magen knyter sig och jag väcker henne och frågar rakt ut om hon är otrogen, men det säger hon att hon inte är och att jag typ är knäpp som väcker henne. Då säger jag att jag hört vad hon sagt till sin väninna och då blir hon tyst, för hon vet att hon berättat allt som har hänt, att hon haft sex med det där äcklet och annat. Inte bara en gång utan ett gäng gånger när de varit iväg på eventen..och någon gång t o m när en av hans söner varit med på turen men varit iväg på annat håll just då. Om jag inte hade älskat henne så mycket som jag gjorde så kunde historien tagit slut där och jag hade bara brutit allt och tvingat henne att flytta. Men historien är bra mycket längre än så och jag undrar om någon ens läser hela inlägget längre. Här börjar en resa på över ett (1) år där hon måste träffa honom för att tröttna. Hon vill inte vara med honom men han kan bli så ledsen, etc, etc, osv, osv. Så i över ett år väntar jag på att mardrömmen ska vara slut och jag hatar mig själv för att jag älskar henne. Idioten (gubben) skaffar hus och flyttar från sambo och barn och vill att min flickvän ska dumpa mig och flytta dit men det vill inte hon. Hon bor hos mig på nätterna och umgås med honom på dagarna. Ja, jag vet..det låter helt jävla intelligensbefriat av mig att ens fundera på att låta det fortgå, men jag älskar henne och hon hävdar att hon älskar mig. Jag sätter deadline på deadline som hon missar gång på gång. Men så en dag så slutar mardrömmen och hon ”dumpar” honom (nej, han är varken rik, ser bra ut eller någonting annat, men han visste att han kunde utnyttja allt hon berättat om vår barnlöshet och smöra henne med komplimanger och gärna göra henne med barn). Ja, jag vet fortfarande att ni idiotförklarar mig. Vi ”hittade tillbaka” till varandra och sakta men säkert byggde jag upp ett förtroende till henne igen. Vi började prata om Danmark igen och hon ville att jag skulle ta tag i det typ direkt, men jag kände att jag ville bygga upp lite mer förtroende. Drygt 9 månader senare så tog jag tag i det efter att hon hade fått bestämma vilken klinik vi skulle kontakta. Jag kontaktade kliniken, fick vänta några dagar innan jag fick svar. Jag förklarade vår situation och och efter ytterligare några dagar bad de att få vår utredning från IVF, vilket dom fick. Sen gick det typ 2 veckor som vi fortfarande inte hade fått svar och under dessa två veckor började jag se dessa subtila sakerna igen. Mobiltelefonen låg med skärmen neråt så att man inte skulle se om där kom ett sms, och ljudet var avstängt. Hon satt vänd ifrån mig när hon chattade till skillnad från månaderna innan när hon ville ligga i mitt knä med huvudet så att jag kunde pilla med hennes hår medan hon chattade eller var på Facebook. Hon berättade vem det var hon chattade med men jag fick inte se vad det var de skrev för att han ”berättade saker i förtroende”. Eftersom att jag mycket väl visste vem denna killen var och den uppfattningen jag fått var att han var reko. Det ska nämnas att han också ingår i friluftsgruppen som vi också gjorde, och jag hade pratat med honom ungefär lika mycket som min flickvän. Men där var något … något som gjorde att jag kände att något inte stämde. Och till råga på allt så skickade hon två stycken SMS-skärmdumpar till mig på en konversation som de hade haft på facebook och direkt efter kom där en text där det stod 'HAHA, en tramskonversation som fullständigt spårade ur på skoj, jag skickade så att du ser att jag är öppen och att du kan lita på mig'…..sanningen var att jag hade skickat ett sms till henne precis innan så jag låg högst upp på listan när hon egentligen skulle skicka sina skärmdumpar till sin väninna…oops, busted! Så i måndags för c:a 3 veckor sedan så ringde jag upp honom och han erkände direkt att det hade varit flirtande och att han direkt backade och att han insett att det varit fel och att det inte alls är det som han står för … att han borde vetat bättre. Jag konfronterade henne på kvällen och hon ljög hela vägen tills dess att jag berättat att jag pratat med honom. Pust…om ni fortfarande läser så fattar jag inte hur ni orkar.

Så status nu är att hon ska flytta hem till sin farmor till en början, och att det kanske är det som behövs för att riktigt hitta tillbaka till mig, för det vill hon gärna (säger hon). Jag känner det mer som att hon vill testa läget med denna nya killen (som inte kommer att beblanda sig med henne mer än rent friluftsföreningsmässigt eftersom att de båda sitter i styrelsen för föreningen), och är inte gräset grönare på andra sidan så kanske hon saknar mig.

Jag älskar henne och vill inget hellre än att det blir bra igen, för när det är bra så är det superbra. Men jag känner också att det kanske är bättre att hon träffar någon som hon kan bli gravid med på naturlig väg (dock inte med denna killen eftersom att han också har 4 barn och har steriliserat sig).

Jag är 45 år gammal och har inte varit ”på marknaden” på över 17 år så jag vet inte ens var jag ska börja eller om jag ens pallar det. I ”yngre” dagar så var man ute och festade och hade lätt för att träffa tjejer, men jag är inte den killen längre (jag anser mig fortfarande se bra ut, och någon mer omtänksam kille får man leta efter om jag får säga det själv). Jag vill ha en tjej som gillar djur och natur, matlagning, mys, massage, dålig humor, intimitet och allt annat som man bara smälter ihop i en enda myshög av. Någon som ger en ”pirret” och som gör att inget annat spelar någon roll.

Annons:
[sanna70]
5/5/15, 9:24 PM
#1

Det verkar som att du har kämpat länge och väl, kanske vore det bra om du prioriterade dig själv mera i fortsättningen.

homeward bound
5/5/15, 9:30 PM
#2

Det låter som om du träffat en person som helt enkelt inte passar att vara monogam vilket inte är ovanligt men som å andra sidan också råkar vara ett jävla arsle. Hon är inget offer för en äldre man som utnyttjar att ni har svårt att få barn utan en vuxen människa och den du bör rikta din ilska emot först och främst. För trots allt har hon valt att skada någon hon har en nära relation med till skillnad från de/den hon varit otrogen med. Att du har svårt att vara arg och bara känner dig sårad och hjälplös är ju dock inte ditt fel.

Du kan ju alltid vara ensam ett tag för att sedan testa onlinedejting? Tydligen fungerar förhållanden som börjar på dejtingsidor ofta väldigt bra (För att båda uppenbarligen vill samma sak kanske?) så vill du ha en kärleksrelation så pröva? Samtidigt är det ingen katastrof att vara utan en fast kärleksrelation (kort, länge eller för alltid) det är inte lika med att man är olycklig men kan dock lätt kännas så på grund av de "krav" vi har på vad en fulländat liv ska bestå av.

Rita-S
5/5/15, 9:42 PM
#3

Men kära nån.. vilket tålamod du har, och hur otroligt lågt du måste värdera dig själv på samma tid. Med den typ tålamod skulle vilken som helst tjej vara lycklig.. men du låter dig utnyttjas av en tjej som uppenbarligen inte klarar vara dig trogen oavsett hur många gånger du kommer på hon att svika dig. Hon kommer inte sluta med detta, för nu har detta pågått så många gånger, och du har förlåtit hon varje gång. Hon kommer ha inställningen att du kommer förlåta hon även nästa gång.. och nästa.. hur många gånger skall du må hemsk och lida medan hon leker både här och där? När är det nog för dig innan du inser att kärleken till hon ensam är inte nog, hon måste älska dig nog att vilja respektera dig så hon inte går bakom din rygg när hon känner sug efter "ny spänning"? 

Jag tycker du borde värdesätta dig själv mer än du gör. Du verkar helt fantastisk trogen och lojal.. varför inte ge sådana fantastiska gåvor till någon som faktisk förtjänat de? Stor kram!

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

MsSofieG
5/5/15, 9:44 PM
#4

Vilken karusell du har tagit dig igenom vill jag börja med att säga. Jag skulle personligen inte vänta in henne något mer. Du har gett 15 år av ditt liv till någon som inte respekterar varken dig eller dina känslor. Du kan hitta en mycket lämpligare mor till dina framtida barn. 

Hon har visat sitt mönster och har hon hållit på så här sedan ni träffades och igenom hela ert förhållande tror jag knappast hon kommer sluta.

IceTee
5/5/15, 10:10 PM
#5

Helt ärligt tror jag att du mår bättre av att vara utan henne och ensam. Hon utnyttjar dig, på något sätt har hon lyckats ge dig skuldkänslor för allt det här! Det är inte okej, hon borde verkligen inte få en chans till! Du är väldigt snäll och tålmodig, men nu tycker jag att det räcker, du behöver släppa taget nu. Jag tror faktiskt inte att du kan hitta någon sämre. Tror du verkligen själv på att det kan bli bra? Med tanke på vad som hänt?

Medarbetare på Skor iFokus

Ensamhet
5/6/15, 2:26 AM
#6

Tack alla ni som svarat.

Jag vet att jag borde tänka mer på mig själv, men jag har inte det i mig.
Jag mår inte bra om folk i min omgivning inte mår bra.
Jag får inse att förhållandet är slut, tyvärr.
Det som gör det extra jobbigt är att jag älskar hennes familj och de har alltid varit supertrevliga och givmilda mot mig. Det känns tungt att behöva bryta med dom med. Visst, man kanske stöter ihop med någon på stan, men alla sammankomster är slut. Inga mer födelsedagar, inga mer semestrar, inga mer jular. Allt försvinner på samma gång. Man kanske får prova det här med onlinedating, men jag suger på att sätta ihop en säljande pitch av mig själv. Jag skulle inte ens kunna sätta ihop en säljande CV av mig själv om jag skulle bli uppsagt, trots att jag vet att jag innehar kunskaper som är en bra bit över toppsnittet i den branchen jag jobbar i. Just pga att jag inte är så framåt pratmässigt så kanske jag verkat vara en alldeles för tystlåten figur för att anställa. Tänk då en kontaktannons….'Hej, 45-årig kille som gillar dubstep, techno, old school house, fd bartender och Dj på Madisson i båstad (på 80-90 talet). Jobbar nu inom IT och gillar att spela Call of duty med 'whatever cocky teen that thinks that they can win over me…mohhahaha' Erh….host

Annons:
Aleya
5/6/15, 6:08 AM
#7

Det är ju sjukt detta. Och det som känns sjukast är att du accepterar detta, som det då känns som. Eller vill inte trampa någon på tårna. Vad har att du gillar hennes familj något med detta att göra? Tycker det låter som en ursäkt av bekvämlighet för att slippa säga stopp åt hon. Du är ändå 45, borde du inte känna att detta är trams som du inte har tid med?

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Gronstedt
5/6/15, 9:17 AM
#8

TS, kan det vara en väg för er att ha ett öppet förhållande? Att du accepterar att hon har flera, och att du själv är öppen för att ha det om tillfälle skulle yppa sig? Då skulle du slippa vänta på henne och bli sårad av henne, som du blir nu. Du skulle kunna ha ett helare liv utan att behöva undvara henne som du trots allt älskar.

Angående hennes familj, är det inte möjligt för dig att ha vänskapsrelationer med dem som inte är upphängda på henne?

Angående kontaktannons: Om jag var i marknad för sådant skulle jag nog närmast svara på en som löd "Lågmäld typ utan tjafs, som hellre tänker än pladdrar." Så det kan nog finnas hopp för dig 😉.

[sanna70]
5/6/15, 10:23 AM
#9

#0 Med tanke på att du fortfarande har känslor för henne så vore det kanske bättre att avvakta med nya förhållanden i nuläget för dem  kommande tjejer kommer bara att bli ett substitut för henne.  Kanske skulle du må bättre av att vara för dig själv ett tag och "finna dig själv" innan du går vidare, du kommer garanterat att få nya bekantskaper, nya vänner, nytt levnadssätt och då blir det lättare för dig att veta hur du vill ha det.

Gur4m1
5/8/15, 6:10 AM
#10

Du inser iallafall själv att hon behandlar (och lovar) dig samma saker som hon förmodligne gjorde under de där 5 åren med sitt ex- när hon samtidigt var med dig. Otroligt egoistisk kvinna du har där, men samtidigt verkar ju hon inte ha problem med det egentligen, hon verkar knappt självanse sig göra fel- det handlar mer om att undvika att bli påkommen. Så de som rä inne på att hon kanske inte är en som kan leva monogamt och du snällt får acceptera även i fortsättningen att hon har andra relationer på sdan av - har rätt.

Frågan är om du kan tänka dig det? Efterosm du ÄLSKAR henne SÅ mycket.

Jag har varit i samma sits, älskade en man er än han frtjänade att älskas av mig, för han ljög och gick bakomryggen på mig. Han kunde kalla mig för galen och verkligen får mig att tvivla på mig själv- tills man kom med bevis, svart på vitt om otrohet- och frst då kunde han erkänna. Grejen är att detta bryter ner en Man blir en häxjagande dåre och man mår åklart dåligt när man inte känner tillit fr den person man lever med.

Kärlek eller ej, gammal eller ej. Ibland blir livet inte som man tänkt sig.

Jag hade lämnat om jag var du, såvida du inte helt enkelt börjar acceptera att du är med en tjej som inte nöjer sig med enbart dig- och du iaf kna kräva öppenhet runt det hela, men du verkar monogam och… har du inte slösat tillräckligt på den här kvinnan redan?

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Ensamhet
5/8/15, 4:03 PM
#11

Japp…häxjagande dåre kan man nog sammanfatta att man blir.
Eftersom att inte ens respektive själv vågar erkänna så känner man sig tvungen att skaffa fram bevis för att få fram sanningen…även om sanningen suger som f*n.

Gur4m1
5/11/15, 5:31 AM
#12

#11 Mmm och så ska det ju inte vara. Om hon vill leva i ett mer öppet förhållande, och inkludera andra- så borde ni kunna vara öppna om det. Du stod ut att leva med henne som din "flickvän" under 5 års tid när hon samtidigt delade bädd med sitt ex?

Hur ser du på relationer och hur känner du att du tycker att det ska vara för att du ska trivas i den? För än så länge har du stannat och accepterat att hon är med andra. Det är bara du som kan gå, hon ar redan visat vad hon anser om trohet, monogami osv. Att vara med enbart dig, räcker inte för denna kvinna och jag tycker inte det i sig är fel- det som är fel är att hon inte är öppen och ärlig om det och år bakom din rygg. Du kanske ska tipsa henne om att läsa på om polyamorös eller relationsanarkist.

En bra tråd i saken här på ifokus;  http://hbt.ifokus.se/discussions/52738635ce12c43451001d76-polyamoros-vad-ar-det

Otroheten är ett problem du bör ta på allvar, hon har svikit dig många gånger. Med min erfarenhet i bagaget, så skulle jag absolut kunna förlåta ett misstag, tyvärr bli det oftast mer än ett och det är då jag absolut skulle lämna utan att tveka.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

vallhund
5/12/15, 7:26 PM
#13

Själv hade jag lagt benen på ryggen om en partner kollar upp var jag är/min mobil är.

Konton till diverse fora är personliga, likaså till mejl o annat. Förutom att det är grovt kränkande att spela in vad andra sysslar med, om man inte själv deltar i samtalet, så är det även olagligt.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

Annons:
IaAbrg
5/12/15, 8:35 PM
#14

Håller med vallhund.

Och kan man inte lita på personen, då är det ingen som helst idé att ha ett förhållande.

Jag tror tyvärr du lärt henne hur hon får behandla dig och jag tror aldrig hon kommer att ändra sig. Dags att gå vidare… Kram!

Gur4m1
5/13/15, 5:44 AM
#15

#13 precis. Nu gör folk så oftast för att få svart på vitt och sedan lämnar de sin partner. En del klarar inte av att lämna någon de älskar pga en misstanke, de behöver bevis. Men förvånansvärt många klänger fast vid sin partner trots att de får kaka på kaka med bevis som är väldigt tydliga på att partnern inte längre vill vara med i relationen, eller inte är rätt för en.

När man känner att man behöver gå igenom någons mail, "råkar" öppna någons chatfönste,r eller läsa sms: osv, så bör man fundera över hur relationen ser ut och varför… För det är olaglig, kränkande och framförallt- vad händer om partnern är oskyldig? Ber ni som tjuvläser om ursäkt? Erkänner era egna brister? Otrohet, flirtande osv är inget lagstadgat brott. 

Jag litar aldrig 100% på någon, inte ens min partner (det är otroligt jobbigt), men det betyder inte att jag går och läser hans mail, chat etc. Men nej, det finns situationer jag helst inte ser att han drar iväg på egen hand, för jag litar inte på honom eller någon till 100%. Men det problemet är främst mitt, det jobbiga sker i min  egen tankevärld, vad som sker är utom min kontroll oavsett vad jag gör.  Ett svartsjukt, kontrollerande beteende kan i sig stöta bort en partner.

Skulle min partner läsa min mail, öppna min post eller om det skulle uppdagas att han spelat in ljud eller film i mitt hem/vårt hem, så skulle jag blivit rosenrasande och även lämna personen. Oavsett om jag var skyldg eller oskyldig till otrohet, jag har inget att dölja men känslan av att bli övervakad, misstrodd och anklagad är otroligt obehaglig. Otrohet är sårande men det är som sagt var inte olagligt att vara otrogen- att öppna någon annans post eller installera spyware osv är däremot det. 

Så man br tänka till lite innan man börjar jaga efter sin eventuellt otrogna partner.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

[Devya]
5/13/15, 12:12 PM
#16

#15 Kloka ord.

Jag har bett om ursäkt då jag har läst ett av mitt ex's e-mail, fast det visade sig att han var otrogen. Jag mådde inte bra av att ha läst hans e-mail, jag kände mig fruktansvärd.

Det är inte bra för en själv att sjunka så lågt. Man förstör sig själv och det är omöjligt att ha fina tankar om sig själv efter sådant har jag åtminstone upplevt.

Gur4m1
5/13/15, 1:14 PM
#17

#16 tack.

…lämnadedu honom sen, när du har hans otrohet svart på vitt? Jag kunde inte det med mitt ex, så ja, man gör mest illa sig själv. Funkar det inte så funkar det inte och då bör man göra slut när den andre inte vill samarbeta.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Upp till toppen
Annons: