Förhållande

Dödssjuk mamma +lämnad av sambo

2015-05-09 12:24 #0 av: gurkan91

Hej!
Mitt liv är kaos.
För några veckor sedan levde jag ett bra liv, studerade och levde studentliv, bodde tillsammans med min dåvarande kille (som jag var tillsammans med i drygt två år) och hade min kära familj några timmar bort med tåg.

Min kille berättade för fem veckor sedan att han tyckte att vårt förhållande var dåligt och han funderade seriöst på att lämna mig om jag inte ändrade vissa saker. Jag lovade att jag skulle göra allt och vi bestämde oss för att försöka. Jag kände dock några dagar efter detta att han inte trodde på det och liksom på något sätt drog ur honom orden "det är typ slut". Jag blev irriterad för jag tycker inte man säger att det typ är slut, antingen är det slut eller så fortsätter man kämpa om man nu är inne i en tuff period. Han ändrade sig då och sa att det var helt slut. Jag var helt förstörd och sov den natten hos en kompis och han hos en kompis till honom. Mitt i natten ringer han mig och säger att han ångrat sig, att han är dum i huvudet och vill leva resten av sitt liv med mig. Jag fattar ingenting men får en känsla av att det är rädslan som talar och säger det till honom men han är övertygad om att han gjorde fel beslut. Morgonen där på träffas vi och pratar igenom allt och han säger att han vill gå i terapi för han inser att han inte mår så bra och att allt kanske inte var mitt fel.. Vi bestämmer att vi verkligen ska försöka på nytt och ge oss en extra chans (även fast det ärligt talat kändes väldigt svårt för mig eftersom han en gång redan gjort slut).

Två dagar efter detta får jag reda på att min mamma blivit inlagd på sjukhus och jag bestämmer mig för att åka dit. Min mamma och jag har under de senaste åren fått en väldigt fin relation och hon är ärligt talat min bästa vän och den jag först vänder mig till då något händer oavsett om det är tråkigt, roligt eller ingenting speciellt. Min mamma har varit dålig det senaste halvåret och jag och min dåvarande sambo pratade mycket om min oro för henne men eftersom hon bara var lite sjuk då så fanns det egentligen ingenting att oroa sig för.
När jag kommer till sjukhuset får jag reda på att hon har en dödlig sjukdom som man inte kan bota och som man dör av inom några månader eller i bästa fall ett par år.

Min dåvarande sambo åker den 2,5 timmars långa tågresan till sjukhuset och spenderar fyra-fem timmar med mig och min familj. Allt var såklart jättetufft den dagen och vi alla var fortfarande i chock och obeskrivligt ledsna. Min sambo skulle lite senare hem och ber mig följa honom ut. Jag följer med och känner på mig att något inte står riktigt rätt till. Då klämmer han ur sig att han bestämt sig för att flytta och att han gör slut. Mitt i all jävla skit. Jag blir så förbannad. Hur kan han lämna mig mitt i min absolut värsta mardröm?! Även fast han mår dåligt så förstår jag inte. Känner mig så jävla sviken.

Så nu bor jag hemma hos mina föräldrar, mitt i all sjukdom och behöver hjälpa min mamma dagligen (jag hjälper henne gärna men det är oerhört tröttande att se en person som man älskar så vara så dålig). Jag pendlar 2,5h för att kunna fortsätta plugga. Vi har fortfarande kvar lägenheten eftersom det är uppsägningstid och har en del gemensamma möbler att sälja. Han bor fortfarande kvar i lägenheten tills att han flyttar, vilket gör att det är svårt för mig att sova där om jag skulle behöva det någon period då jag behöver vara mycket i skolan.
Hur tänker ni? Förstår ni honom? Hur ska jag tänka? Vet inte hur jag ska kunna gå vidare i mitt liv just nu. Allt är bara kaos.

Anmäl
2015-05-09 12:58 #1 av: OlgaMaria

Jag kommer ihåg ditt inlägg som du skrev tidigare.

Vad tråkigt att det blivit så här.

Ang. sättet han gjorde slut på så tycker jag inte att du ska känna dig sviken av honom, att han gjorde slut där och då. Givetvis blir det jättejobbigt för dig, men jag tolkar det som att han ville visa respekt till dig genom att komma och vara där med er och stötta på något sätt... men har man bestämt sig så kan man inte hålla inne med det för att det är en känslig period för den andre. Det är inte schysst heller att hålla inne med viktiga saker. En mycket kort period kan man göra det ifall annat är viktigare just då, men sen måste man klämma fram det.

Försök att inte anklaga honom, och försök att respektera honom, och försök att se att han försökt behandla dig väl (det är så klart oftast oundvikligt att såra när man ska göra slut). Tror det blir så mycket bättre mellan er under uppbrottet om du ger honom den respekten.

Du får tänka styrketankar, och försöka ersätta kaostankarna med positiva hoppfulla tankar. 

Så ledsen för din skull det du går igenom med din mamma. Jag vet inte om du kan ta det här till dig nu, men utifrån min egen situation då jag själv lever med en svår sjukdom, så känner jag att den bästa trösten som finns ändå är att tänka att man inte är ensam om att ha något hemskt i sitt liv, och att det finns många som har det så mycket värre. Jag försöker vara tacksam för det som är bra. Nu går du igenom en kris och det kan vara jättejobbigt att höra sådant, men försök tänk på några saker du är tacksam över varje dag. Det hjälper. 

Jag tror också att din mamma mer än något annat behöver få se dig glad och på väg åt rätt håll i ditt liv. Säkert känner hon oro för dig. Försök lev för att också ge henne hopp.

Stor kram!!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2015-05-09 19:01 #2 av: gurkan91

Åh ja, Olgamaria jag kommer så väl ihåg dina svar.. de gav mig verkligen hopp :)

Jag kan väl till viss del förstå honom också men samtidigt tycker jag att han har gjort det på ett väldigt osmidigt sätt.. och han sa att han verkligen ville försöka men sen när detta med mamma kom upp så bara gav han upp eftersom han upplevde att det inte fanns tis för oss.. Jag har väldigt svårt för att acceptera hur han betett sig mot mig men kan acceptera hans beslut att lämna mig. Men tycker bara att han har gjort det på att vääääldigt osmidigt sätt! Han behöver inte dumpa mig precis utanför sjukhuset när min mamma ligger precis i närheten och är dödssjuk.. när han dessutom vet vilken relation hon och jag har.

Tråkigt att höra att du lever med en sjukdom :( Ja, jag försöker verkligen tänka positiva tankar men det är svårt. Får panik ibland när jag tänker på att min älskade mamma aldrig kommer få träffa mina barn eller min man och aldrig kommer få uppleva och dela mitt vuxenliv. Det gör så fruktansvärt ont.

Det är svårt att veta hur mkt man orkar och vilken nivå man ska lägga det på. Jag vill hjälpa manma så mycket jag bara orkar och vara med henne så mycket jag bara kan men samtidigt måste mitt eget liv gå vidare.
Min pappa hjälper också till otroligt mycket och har en bror som även han hjälper till och stöttar. Grejen är att han har fru och en liten bebis på några månader som han behöver ta hand om så han har inte lika mycket tid och kraft att lägga på mamma som jag och pappa har. Min bror och hans fru stöttar mig verkligen till 110% och jag har fått ett rum hos dem som jag kan bo i lite då och då som inneboende för att få komma iväg lite från mamma (låter hemskt att säga men måste ju hämta andan nånstans).

På vilket sätt tycker du att jag ska fortsätta mitt liv i rätt riktning? Vet liksom inte vart jag ska börja...

Har mitt i allt blivit medlem på tinder.. Så skönt att snacka med folk som man kan vara lite "vanlig" inför och inte någon som lever i ett totalt kaos. Har smsat med en kille där och han vet om situationen med min mamma och att jag är relativt ostabil. Han har frågat om jag vill ses men jag vet inte hur jag ska göra. Får typ dåligt samvete på något sätt att jag vill göra det.. Men som sagt så måste ju mitt liv på något sätt fortsätta som om mamma inte var sjuk för att jag ska orka senare. Men kanske ändå dumt att dejta nu när jag är såpass ostabil? Jag vet inte hur jag ska tänka. Känner att jag inte kan ta några som helst egna beslut på egen hand just nu... Vad tycker ni? Är det "okej" att jag dejtar nu när min situation är som den är?

Anmäl
2015-05-09 19:42 #3 av: Aleya

Det är hemskt när allt kommer på samma gång.

Mitt tips är att inte börja blanda in en ny kille/partner nu. Dels för att du mår som du gör och vissa kan faktiskt utnyttja det.
Så sköt om ditt liv nu.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.