Annons:
Etikettdejting
Läst 5566 ggr
[Hadraniel]
2015-05-24 14:50

Hitta en partner som "tråkig" och introvert man?

Funderar väldigt mycket på hur jag ska göra för att kunna träffa Kvinnor som inte har något jättestort socialt behov och som står ut med en tillvaro där det inte händer en massa spännande saker hela tiden. Föredrar ju själv mest lugn och ro och att vara hemma, även om jag också gillar att umgås i "små" grupper med vänner och familj och spela sällskapsspel, ha djupa diskussioner och annat roligt eller intressant. Har dock extremt svårt för ytligt umgänge eller kallprat.

Frågan är ju bara hur jag ska komma i kontakt med lämpliga Kvinnor då jag verkligen vantrivs med större sociala sammanhang som caféer, krogen, fritidsaktiviteter eller kurser i grupp och i princip alla andra offentliga mötesplatser. Har även gett upp nätdejting då det inte gett något större resultat och oftast inkluderar det ju att träffas på offentliga platser när man väl ska mötas i verkligheten i alla fall. Är ju väldigt svårt för mig att göra ett bra intyck när jag är hyperstressad och verkligen vantrivs i miljön. Jag är även öppen med att jag letar efter någon bland vänner och kollegor så mitt kontaktnät är i princip uttömt för att träffa någon den vägen.

Någon som har några tips eller idéer på hur man kan gå tillväga?

Annons:
Zepp
2015-05-24 15:01
#1

Om du kommer på knepet så var snäll och skriv det här så jag kan ta del av tipsen!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

JonnaCecilia
2015-05-24 15:16
#2

Forum på nätet som detta, där det folk med liknande intressen pratar, är ett bra ställe att lära känna nya personer, börja med vänskap och se hur det går. Jag har tex lärt känna många andra med kroniska sjukdomar och/eller som gillar djur, trots att jag är i princip husbunden pga sjukdom. Dock har jag en sambo, så har inte blivit några romantiska kopplingar, men många vänner! :) En ska komma hem till mig och fika en dag. Bra på sommaren, då kan en fika i trädgården = privat men såpass offentligt att en inte behöver vara rädd att den andra är seriemördare eftersom grannarna ser ;)

Skogshumblan
2015-05-24 15:17
#3

Tänker spontant här. Om du ska träffa någon du träffat på nätet. Kan ni inte hitta någon form av offentlig plats som inte är café eller liknande. En park eller friluftsområde att gå en liten promenad i? Be henne förslå ställen då ni förklarat hur det är, för jag är rätt säker på att det går att lösa.

/ Skogshumblan

Medarbetare på tarot och healing.

"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.

ChristineL
2015-05-24 16:54
#4

Bara för att du själv inte gillar utelivet så är det inte fel med en partner som gör det ;) Båda är i behov av ensamtid då och då.

Men, jag tror nätdejting är nyckeln för dig.

[Hadraniel]
2015-05-24 17:38
#5

#2 Jo, tanken med att vara på detta och andra internetforum är ju delvis att kunna träffa någon kärlekspartner alternativt några nära vänner på köpet medan man deltar i diskussioner man känner för att kommentera spontat eller fördjupa sig i för att de är intressanta. Ogillar det där med att göra saker "enbart" för att ha en liten chans att träffa någon, men som man egentligen inte trivs med alls i övrigt oavsett om det sker i verkligheten eller på rena dejtingsidor på nätet.

[Hadraniel]
2015-05-24 17:41
#6

#3 Tycker det brukar bli knepigt att hitta bra ställen då även hyfsat ödsliga parker där det endast går förbi någon enstaka människa ibland inte heller brukar duga som första mötesplats för många Kvinnor.

Klart jag förklarar varför jag vill träffas så, men många verkar ändå vara väldigt försiktiga av sig gällande att träffas lite avsides tyvärr.

Annons:
[Hadraniel]
2015-05-24 17:52
#7

#4 Har redan testat det med nätdejting och mår dåligt av att skriva massa välformulerade meddelande till de få Kvinnor som faktiskt har skrivit en hyfsat vettig och inte alltför ytlig presentation utan att ens meddelanden knappt ens blir lästa eller att man sällan får något svar om de väl blir det. Det enda som gick hyfsat bra med var ju de få Kvinnor som kontaktade en själv lite då och då med cirka 1-2 års mellanrum för att de tyckte man hade en så intressant presentation. Men att anstränga sig i flera år för att få börja lära känna kanske högst en person per år känns ju inte direkt värt det.

Även om jag tycker man såklart kan vara lite olika gällande det sociala är det väl bra om man gillar samma typ av sammanhang så man kan umgås med andra tillsammans ibland? Skulle jag vara med någon som i princip aldrig vill vara hemma och ha det trevligt med bara mig eller i mindre sällskap utan istället väljer att dra på storfester eller stan istället blir det ju inte så roligt i längden. Men funkar både större och mindre sammanhang för henne och hon aldrig känner behov av att ha med mig till större sociala aktiviteter så går det nog ganska bra att hon går på sådant själv ibland.

Gronstedt
2015-05-25 10:06
#8

Nu är jag inte längre på marknaden, men hade jag varit det hade jag varit i din sits, så några tankar kan jag dela med mig av.

Ägna dig åt dina egna intressen och hoppas träffa någon trevlig person genom det. Det är ingen idé att anmäla sig till exempelvis en korgmålningskurs och hoppas träffa Kvinnor, om man inte gillar korgmålning och inte gillar den sortens människor som gillar korgmålningskurser. Så ägna dig åt vad du nu gillar att ägna dig åt och hoppas träffa någon snarlik person. Eller så kanske du kan odla någon på jobbet?

Tänk inte i första hand på kärlek och förhållanden när du träffar någon. Det gör lätt att man blir för påträngande och därmed frånstötande. Tänk i första hand vänskap och uppskattning och se om det kan gå vidare.

Sen förstår jag om folk inte gärna går på en första träff i en ödslig park, men om man träffar någon genom ett gemensamt intresse borde det vara möjligt att ha en första regelrätt träff på en klent besökt kafé en förmiddag före lunchrusningen, som en kompromiss? Eller en promenad på inte alltför ödsliga gator? Eller ett besök på något museum eller någon aktivitet som är relaterat till ett intresse? Man behöver ju inte gå på värsta innerestaurangen först dagen.

[Hadraniel]
2015-05-25 10:52
#9

#8 Problemet är att jag inte har något intresse jag gillar att göra i grupp då jag tycker själva gruppsituationerna i sig är väldigt besvärande och obehagliga. Eller jag kanske skulle kunna trivas hyfsat i gruppaktiviteter med som mest 4-5 deltagare, men i så små grupper är väl chansen att träffa en partner väldigt minimal och även mindre gruppaktiviteter tar ju rätt mycket energi för mig. Alltså är vi ju tillbaka på problemet att jag antingen måste göra något jag inte vill och mår dåligt av enbart för att träffa någon eller helt enkelt förlita mig på den minimala chansen att någon intressant kvinna kommer och knackar på min dörr av en slump.

Har som sagt redan tömt ut möjligheterna på mitt nuvarande jobb då de kollegorna är upptagna eller inte i närheten av passande ålderskategori. Att stöta på de jag jobbar med är ju inte heller speciellt etiskt eller lämpligt så det går också bort. Men med lite tur kanske jag har bättre lycka på mitt nästa jobb!

Känner normalt rejält obehag även på mer glesbefolkade caféer trots att det såklart är bättre än välfyllda sådana. Men finns det inga personer inom syn eller direkt höravstånd för en vanlig konversation funkar det väl hyfsat bra också antar jag. Kanske kan hitta en liten undanskymd plats bokom ett hörn eller så på fiket? Problemet i offentliga lokaler är ju att man kommer så nära inpå folket runtomkring. I en park så kan man ju hålla en mycket större distans till människorna som är inom syn eller höravstånd. Jo, promenad på gator där det bara kommer enstaka personer funkar väl också ok då man bara behöver känna obehag och stanna upp konversationen vid enstaka möten med andra. Dock brukar ju de flesta vilja "hitta på något" när man ska träffas och promenad på gator brukar inte vara på en tillräcklig nivå för de flesta.

Eftersom jag söker efter ungefär samma kvalitéer hos vänner som hos en kärlekspartner så brukar jag vara rätt förutsättningslös när jag träffar någon ny kvinna och skulle inte bli ledsen om man slutade som nära vänner direkt. Är ju bara att lite fler saker måste stämma och fungera om man ska bli mer än vänner. Men eftersom socialt umgänge tar ganska mycket energi för mig även med personer jag trivs med letar jag ju efter personer som det "skulle kunna bli" mer än vänskap med i första hand då jag har svårt att fylla upp mitt liv med allt för många relationer i övrigt.

Bra tips annars tycker jag!

Gronstedt
2015-05-25 11:12
#10

#9: Man behöver inte utöva intressen "i grupp" bara för att det finns andra som utövar samma intresse samtidigt på samma plats. Till exempel en ridskola, då är det du och din häst som är det viktiga, även om det finns andra i stallet. Eller för den delen korgmålning, du kan koncentrera dig på din korg och din färg även om andra intill också målar på sina korgar. Man måste inte mysa som en enda stor familj bara för att man tillhör samma intresseförening.

Det är helt klart svårt att komma nära en viss person om man har svårt att alls vistas i samma lokal som andra människor. Jag har haft samma problem under stora delar av mitt liv, men jag hade turen att hitta en användbar partner ändå. Jag har inget socialt liv utöver partnern, ibland far och någon gång per år syster med barn och blomma. Däremot har jag lärt mig att utan problem fungera med andra människor i jobbsituationer (nästan enbart elektroniskt och per telefon) och i stallet de stunder jag är där. Men det har krävt övning 😉.

[Hadraniel]
2015-05-25 11:23
#11

#10 Då lever du nog ungefär ett sådant liv som jag skulle vilja relationsmässigt! Bara umgås med partner samt enstaka träffar med familj och några få nära vänner är ju så jag vill ha det.

Jo, jag har ju problem att vistas på samma plats som flertalet andra människor även om man inte gör saker tillsammans. Räcker ju att de finns inom min "perceptionssfär" för att det ska bli problem för mig. Men jag har inte heller några större problem på jobbet trots att jag huvudsakligen arbetar med att hjälpa andra människor vilket innebär socialt umgänge. Som tur är handlar det mestadels om olika möten med en person i taget och det är ju en helt annan slags relation.

Ria74
2015-05-25 11:51
#12

Min sambo är inte någon jättesocial varelse, nån gång ibland följer han med på större sammankomster men han följer inte med varje gång till födelsedagskalas och annat. Det är inget problem alls för mig att han inte vill hänga med så länge jag får åka och träffa dom jag vill så är det helt okej att han stannar hemma. Så det går fint att den ena i ett förhållande inte är social.

Första dejten tummade jag dock inte på, vi träffades ute på ett café eftersom jag helt enkelt kände mig tryggare med det. Han är världens snällaste, men det visste ju inte jag innan. Även om han hade lovat att han inte var en våldtäktsman/mördare så hade jag inte litat på hans ord innan jag kände honom.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

[Hadraniel]
2015-05-25 11:59
#13

#12 Jo, det funkar troligen att den ena är mer social om det där extra sociala sker på tiden man gör olika saker var för sig.

Problemet uppstår väl om den som är mer social tycker att det är tråkigt och inte vill göra sociala saker på tu man hand eller i mindre sällskap som jag ser det då det förhindrar att man gör sociala saker tillsammans.

Dessutom brukar enligt egna erfarenheter personer som är väldigt sociala ha en förkärlek för kallprat och annat ytligt umgänge som jag själv ogillar starkt. Men kan personen umgås mer "djupt" också så är ju det såklart inte heller ett problem att personen umgås på det ytliga sättet med andra.

Annons:
IaAbrg
2015-05-25 12:09
#14

Jag vill inte vara besvärlig men.., om du ska kunna träffa någon så måste du nog öva på att befinna dig lite utanför din "comfort zone". Det finns nog inte så många vägar runt det helt enkelt.

Att få en kvinna att träffa en helt främmande man på en helt avskild plats lär inte bli ens aningens svårt. Trist? Ja visst är det det, men det är så världen ser ut för Kvinnor. Det handlar om säkerhet.  Att en kvinna ska möta dig på något ensligt ställe är för mycket begärt.

Jag tror att det att träffa någon online, i alla fall att det är första kontakten, är det som gäller för dig, och att du när det är dags att ses, har övat dig så att du kan mötas på en någorlunda "befolkad" plats. Ge dig ut i din stad/ditt närområde och spana in olika alternativ. Kanske finns det ett café i en park, där man kan sitta utomhus och där sittplatserna är lite utspridda, t.ex.

Nätdejting, då. Jo, det är slitsamt och tar tid och man får vada genom många knepiga typer, men om man inte ger upp.., så finns det riktiga pärlor där. :)
Läs igenom personens profil noga. Notera ev intressen.När du tar kontakt, skriv inte bara "Hej". Som kvinna på en dejtingsida drunknar man i såna meddelanden. Fråga om något av hennes intressen. Ställ följdfrågor.
Undvik prat om sex. Läänge. Sex är jätteviktigt, men återigen, som kvinna på en dejtingsida är man efter bara några timmar begravd upp till öronen i sexsnack.

Sen tycker jag att du i din presentation ska berätta mycket om dig, om hur du är som person. Av det du skrivit om dig själv här så tänker jag att visst finns det många Kvinnor som skulle uppskatta en person som du!
Man kan vända på saker och ting och se dem ut olika vinklar. Du har en stor (i mina ögon iaf) fördel: du är inte typen som absolut ska med på allt man gör. :-)

Jag är en väldigt social och öppen människa och älskar att hälsa på vänner och umgås över matlagning och middagar och gå på olika evenemang osv. MEN, jag blir inte det minsta putt om min partner inte vill följa med på allt det där. Jag vill inte göra allting tillsammans med min partner. Jag är väldigt självständig och i ett förhållande vill jag att det ska vara tre delar: mitt liv, min partners liv och ett gemensant liv. 
Jag uppskattar livet mest när det är så, när jag dels har mitt sociala liv och dels lugna dagar hemma med bara min partner och mig. Om min partner är en person som mest trivs med att bara vara hemma när han är ledig, så är det inga problem alls. (Bara han inte kräver att jag alltid ska vara det jag också.)

Oj vad detta blev långt och svamligt. 
Alldeles oavsett: PEPP till dig! Ge inte upp! ☀️

Ria74
2015-05-25 12:32
#15

#13 Fast hur menar du med att kallprata?

När man lär känna varandra så pratar man ju en massa just för att lära känna varandra. Även i en relation pratar man ju en hel del, det är ju inte alltid djupa diskussioner man har över middagen eller vid tv:n utan just lite kallprat.

Min sambo t.ex brinner för segling, något jag inte alls är intresserad av. Men jag lyssnar av artighet och för att han ska bli glad.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

[Hadraniel]
2015-05-25 12:42
#16

#14 Jag både "kan" och fick flera gånger träffa personer jag lärt känna via nätet på ställen som jag verkligen mådde dåligt av att befinna mig på. Troligen blev resultatet att jag gjorde ett dåligt intryck eftersom jag hade jättesvårt att koppla av eller vara naturlig. Inte lätt att fokusera på den andre eller att agera som sig själv när man är på helspänn och konstant överöses med en massa sinnesintryck runtomkring som man måste försöka hantera. Hade det varit ett problem som blivit bättre genom att utsätta mig mer för det hade jag varit av med det för länge sedan, men det blir snarare så att jag mår sämre ju mer jag utsätter mig för sådana miljöer. Ser mer träff på offentlig plats som ett stort hinder man måste ta sig förbi utan att ge en alltför dålig bild av sig själv för att sedan kunna få umgås med personen på tu man hand och visa vem man är egentligen om det nu går att få till en träff till efter den första där man fungerade mycket sämre än normalt.

Har som sagt kollat igenom profilerna noga på dejtingsidor och försökte att kontakta främst de Kvinnor som faktiskt överhuvudtaget hade presentationer och inte enbart hade skrivit massa ytliga intetsägande klyschor i dessa. Skrev alltid utifrån den informationen jag fått från profilen och försökte bemöta och fördjupa mig i det jag kunde på ett bra sätt. Fick dock väldigt sällan ens ett svar och många gånger lästes inte meddelandena överhuvudtaget. Min egen presentation hade jag gjort så att det skulle framgå mer hur jag är som person snarare än bara vad jag gör på fritiden då detta egentligen säger väldigt lite om hur man fungerar tillsammans. Blev faktiskt blivit kontaktad av några Kvinnor vid enstaka tillfällen just på grund av min presentationstext även om det inte hände mer än max en gång per år eller så. Vet inte hur lämpligt det är att vänta för länge med att ta upp ämnet sex då jag har en del preferenser som jag tror det vore svårt att få sexlivet att fungera om de inte fanns med i någon utsträckning. I mitt inlägg om när man ska ta upp detta så var rådet överlag "så tidigt som möjligt". Så även om jag inte drar upp sådant direkt brukar jag väl "relativt tidigt" fråga om när personen ifråga anser att sex och andra väldigt viktiga men även lite känsligare ämnen som vad man har för "lik i garderoben" bör diskuteras och nämner att jag själv tycker sådant är viktigt att veta om varandra innan man kommer för långt in i en relation. Dock gav jag väl upp nätdejting när jag hade försökt kontakta alla intressanta Kvinnor inom hyfsad geografisk närhet och märkte att det ungefär är samma personer kvar år efter år. Tog till och med ett uppehåll på ungefär ett års tid innan jag kom tillbaka igen för mitt sista försök och då var det väl ungefär 90-95% samma Kvinnor som förra gången jag var där ett år tidigare vilket mer eller mindre blev spiken i kistan gällande nätdejting för min del.

Men ge upp helt gör jag inte utan jag försöker ständigt finna nya vägar att gå, även om jag gett upp gällande vissa sätt att träffa andra och har insett att jag mycket sannolikt kommer att få leva ensam i slutänden. Så i nuläget ligger väl mitt största hopp på att kunna stöta på någon av en slump på lite olika nätforum som till exempel detta eller när man får ett nytt jobb igen efter mitt nuvarande tagit slut.

Tack för råden och uppmuntran!

IaAbrg
2015-05-25 12:52
#17

Ja jag har ju läst din tråd om sex, så jag vet om den biten. Och sex är jätteviktigt och jag tycker absolut att det i ditt fall är något att ta upp tidigt. Men just på dejtingsidor, där blir det där tidigt lite framskjutet. Jag har inte ord för hur less jag blev efter ett tag, på all sexprat där. Det blir liksom på fel sätt.
Först få kontakt och se att jo men detta kan kanske bli något, det finns gensvar osv. Sen prata mer och se om det stämmer. Sen! :-)

Jag förstår att detta verkligen är ett dilemma för dig, detta var ni ska ses.  Jag vet inte hur man ska lösa det. För min del så, hur kaxig och social och allt det jag än är, så att möta en främmande man (för jo, det räknas man som tills man träffats irl, oavsett hur länge man pratat online) på en enslig, tom plats, det finns inte på kartan.

Sen är de rena dejtingsidorna som oändliga träsk - man får vada genom sååååå mycket gegga innan man hittar minsta lilla tuva fast mark… 
Jag tror nog kanske mer på det andra föreslagit - såna här siter och intresseforum osv.

Nätet är knepigt. :-/

Men att det är hopplöst eller kört, nää, inte då! :-)

fruktgumman
2015-05-25 13:01
#18

Ifall att du träffar nån via nätet, kan du tänka dig att prata i telefon ett tag först innan ni ses? Det gjorde jag och min sambo, minst en timme om dagen i ett par månaders tid innan vi tog steget att träffas. Då blir det inte alls lika nervöst och stor grej att träffas första gången. Det var som att vi  kände varann eftersom vi redan pratat så mycket om allt möjligt.

[Hadraniel]
2015-05-25 13:02
#19

#17 Men beror det inte lite på hur man pratar om sex också? Är väl viss skillnad på att lite försiktigt ta upp vissa praktiska saker kring sex och preferenser ganska kortfattat jämfört med att ställa massa sexfrågor hela tiden, vilja sexchatta, ha telefonsex eller andra mer påträngande saker? Men inget jag tar upp det första jag gör direkt, även om det ämnet nog bör avhandlas i någon utsträckning rätt tidigt i mitt fall. Dock vill man ju inte uppfattas som att man bara är ute efter sex när man längtar och söker efter något mer seriöst i första hand!

[Hadraniel]
2015-05-25 13:14
#20

#15 Har nog svårt att lyssna av "artighet" för egen del, men ett visst intresse för hur min eventuella partners dag har varit och vad hon gjort i stora drag har jag ju så det behöver jag inte fejka direkt. Skulle däremot min partner vilja prata om massa intresserelaterade saker "i detalj" skulle jag nog fråga om vi inte kan prata om något mer gemensamt samtalsämne istället då jag har svårt att hänga med och inte riktigt är så intresserad av själva ämnet även om jag är intresserad av hennes liv och tankar i allmänhet.

TV har jag inte haft någon på evigheter så där lär man ju inte direkt få det problemet. Är inte heller intresserad av eller insatt i sport, vad kändisar pysslar med eller annat som folk generellt brukar kallprata om. Men har inget emot att prata om saker som inte är så "djupa" bara de har lite relevans och känns hyfsat intressanta som till exempel om någon hört eller läst något om en ny uppfinning, något intressant som hänt i världen eller dylikt.

Annons:
Gronstedt
2015-05-25 13:16
#21

#19: Om du söker en självgående, introvert person utan stora sociala behov, är chansen kanske stor att hon också är ganska inbunden, sluten och pragmatisk. För mig (som är sådan) känns det inte troligt att en sådan person skulle inte vilja gå diskutera sina sexuella preferenser alls - det är något som får upptäckas genom att man utforskar hur man fungerar tillsammans.

Jag skulle definitivt föredra att gå i säng och se hur det verkar framför att diskutera saken i förväg. Inte minst för att sannolikheten är stor att den andra personen får helt andra bilder i huvudet än man själv har. Ett extra stön på rätt plats vid första hånglet ger betydligt mer och trevligare information än aldrig så många utläggningar.

Därmed inte sagt att man inte kan slänga ur sig lite lättsamma kommentarer åt det önskade hållet, som "Jomen jag gillar nog om tjejen styr!", men något slags ingående samtal om hur det ska vara och inte vara? Tack men nej tack. En partner som fattar min lilla hand, blickar mig djupt i ögonen och berättar sina sexfantasier på ett tidigt stadium skulle få mig att rysa - eller möjligen gapskratta. Men nu har ju inte jag något emot att gå i säng utan förälskelse, om det finns lust och glädje vid tanken.

[Hadraniel]
2015-05-25 13:16
#22

#18 Pratar gärna i telefon innan jag träffas och har gjort så många gånger innan! Brukar själv vilja gå över till telefon istället för textkommunikation så fort som motparten känner sig bekväm med detta. 🙂

Gronstedt
2015-05-25 13:25
#23

#20: "Skulle däremot min partner vilja prata om massa intresserelaterade saker "i detalj" skulle jag nog fråga om vi inte kan prata om något mer gemensamt samtalsämne istället då jag har svårt att hänga med och inte riktigt är så intresserad av själva ämnet även om jag är intresserad av hennes liv och tankar i allmänhet." Det där kan nog ställa till problem. Om du hittar din drömpartner och hon bubblar över kring ett visst ämne, så får du räkna med att det är viktigt för henne, lyssna och sätta dig in i det så pass att du kan hänga med och ställa åtminstone halvvägs initierade frågor för att visa att du hänger med och bryr dig.

Om du försöker begränsa samtalsämnena till dem du själv finner tillräckligt intressanta att prata om, så lär du inte vara intressant för någon mer än dig själv att umgås med.

[Hadraniel]
2015-05-25 13:38
#24

#23 Kan jag då även räkna med att hon sätter sig in i alla de saker jag själv finner intressanta och vill prata i detalj om?

Trodde att man i första hand försökte prata om sådant som "båda" har utbyte av och sedan berättar lite generellt om det respektive person gör och är intresserad av. Visste inte att det hörde till ett förhållande att ägna en stor del av tiden till att läsa in sig på en massa ämnen som man är helt ointresserad av bara för att göra sin partner nöjd.

IaAbrg
2015-05-25 13:50
#25

Jag blir också lite fundersam över det där om att inte sätta sig in i det ens partner är intresserad av… Hm.

Ja självklart intresserar man sig för och lyssnar/pratar när det gäller ens partners intressen också.
Om tex min partner är intresserad av fiske och håller på mycket med det, så engagerar jag mig självklart i de samtalen. "läsa på" behöver man inte, men vara uppmärksam och lyssna och ta in. Fråga om skillnaden mellan det kastspöt och det andra, olika fiskar osv. Inte för att jag är jätteintresserad av just det själv, men för att han är det. Om han kommer hem från en fisketur och är jätteglad och vill berätta om vilken fight han hade med en gädda eller ja, vad som…klart att jag engagerar mig i det.

Det är ju ett sätt att bekräfta den personen, visa att man bryr sig om, att man delar personens glädje osv.

Om min partner var ointresserad och oengagerad av det som gör mig glad och när jag berättar om det… Nej, vet du. Det vore oerhört fattigt.

[Hadraniel]
2015-05-25 13:56
#26

#25 Fast det är väl klart att man skulle vilja höra om den där fajten med gäddan och hur den upplevdes av partnern i det fallet! Det handlar ju mer om att lära sig om hur den personen upplever världen och fungerar som person.

Skulle det däremot bli ett samtal där partnern diskuterar olika spön, drag eller annat i detalj och i vilka specifika situationer de är bra skulle det ju vara helt ointressant om jag inte själv tänker fiska överhuvudtaget. Alltså skulle jag knappast vilja diskutera fiskeutrustningens olika kvalitéer i flera timmar eller läsa några grundböcker i ämnet för att kunna hänga med i och bidra till diskussionen.

Ria74
2015-05-25 13:59
#27

Du får nog räkna med att du behöver kunna prata om saker även om det inte intresserar dig. Som jag skrev innan så har jag noll intresse av segling, men min partner har det och för hans skull sätter jag min in i det och lyssnar även om det egentligen ger mig noll att göra det. Samma förväntar jag mig av honom, jag gillar  djur vilket inte han gör.

En person som bara vill prata om det den själv är intresserad av blir ganska snabbt ointressant i mina ögon.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Annons:
IaAbrg
2015-05-25 14:06
#28

#26  Ja, fast jag tycker man ska gå ganska långt i sitt engagemang. Inte diskutera fiskedrag i flera timmar eller läsa en massa böcker i ämnet, nej, det behöver man inte.

Men när personen pratar om sitt intresse får han mitt fulla fokus och jag lyssnar verkligen och frågar och engagerar mig. Även om skillnaden mellan den flugan och den flugan osv. Och jag lägger det också på minnet. Lär mig lite små saker i ämnet. Provar att fiska när vi är ute osv.

Jag är fanatisk stick- och hantverksnörd, och det är i n t e ämnen som intresserar honom personligen, men han lyssnar och ställer frågor osv han med. Och jag märker att han varit uppmärksam och kommer ihåg saker vi pratat om. 

Vill man leva tillsammans med en annan människa, eller man behöver inte leva tillsammans heller men att man har ett förhållande, så tycker jag det är ett absolut måste att vara intresserad av den andres passioner och intressen. Och att man vill prata om det och engagera sig en del. Annars vet jag inte riktigt meningen med ett förhållande?

IaAbrg
2015-05-25 14:08
#29

Korrigering: jag menar intressera sig för, inte vara intresserad av.
Om du förstår vad jag tänker mig att skillnaden är. :-)

pringles
2015-05-25 14:13
#30

#29 är skillnaden mellan "intressera sig för" och "vara intresserad av" att om man bara intresserar sig för så låtsas man bara vara intresserad fast man egentligen inte bryr sig ett dugg? Man gör det för den andres skull bara fast man inte är intresserad egentligen.

[Hadraniel]
2015-05-25 14:16
#31

#28 Har tyvärr jättesvårt att få saker som jag tycker är helt irrelevanta eller ointressanta att fastna i minnet så det skulle nog krävas många timmars inpluggande på egen hand för att jag skulle komma ihåg massa detaljer för egen del. Visst skulle jag försöka att lyssna så gott jag kan och en del fastnar väl i förbifarten av sig själv antar jag.

För egen del trodde jag ett förhållande handlade mer om att man trivs i varandras sällskap, kan prata om olika saker som dyker upp i vardagen eller händer i omvärlden och en massa annat snarare än att man måste kunna prata i detalj om varandras olika intressen.

Men jag får väl helt enkelt försöka räkna med att jag kommer att få lägga ungefär lika mycket tid på att sätta mig in i min partners intresse som jag lägger på mina egna sådana om jag någon gång skaffar ett förhållande med någon annan människa.

IaAbrg
2015-05-25 14:17
#32

#30   Nej, jag menar att man inte är intresserad av det för egen del, men att man kan bli det för sin partners skull. Att jag är intresserad av det tillsammans med honom.
Äsch, vad rörigt det blev. :-D
Men jag menar inte att fejka, nej.

När min partner pratar fiske så tycker jag det är roligt eftersom det intresserar honom så mycket och gör honom så glad. Men jag hänger inte på fiskesidor o.d. övrig tid. Det betyder inte att det intresse jag visar är fejk.

Jag gör det inte till min hobby, men jag engagerar mig i hans glädje över sin hobby.
 Blev det nå' klarare? 😃

IaAbrg
2015-05-25 14:19
#33

#28 Nej nej, då missförstår vi varandra. :-) Jag menar inte att man måste komma ihåg en massa, men att det gör definitivt personen glad OM man kan göra det.

Det är alltid svårt att tolka text, så jag har väl bara missförstått. För mig lät det som att du inte är särskilt intresserad alls av din partners intressen. Lite som "måste jag verkligen lyssna?" ;-)

pringles
2015-05-25 14:22
#34

#32 Haha jodå min flickvän har salong och hon älskar när jag är där så hon får visa allt hon gör där och skillnad mellan olika saxar och gud vet allt hon älskar att prata om och visa. och det är ju roligt när jag ser hennes glädje

Annons:
IaAbrg
2015-05-25 14:24
#35

#34  Ja det kostar ju liksom inte mycket att engagera sig lite och göra den andra glad. Det blir man glad av själv. :-)

Och rätt som det är kanske man t.o.m. upptäcker något man tycker är roligt själv. Jag ska lära mig flugfiska i sommar… 😂

Ria74
2015-05-25 14:24
#36

Jag håller exakt med i det #32 skriver. Jag läser inte på om segling men jag engagerar mig i det han pratar om och frågar hur det gått på tävlingar. Naturligtvis är det viktigt att man trivs ihop och vi pratar mycket om vardagslivet, men det är ju även viktigt att få dela med sig av det man själv tycker är kul utan att det ska kännas som om man tar upp partnerns tid i onödan.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

IaAbrg
2015-05-25 14:26
#37

#36   Ja. Precis så! :-)

[Hadraniel]
2015-05-25 14:26
#38

#33 Beror väl lite på hur ingående, länge och ofta det hela ska diskuteras såklart!

Vill ju självklart veta en del om vad min partner gjort även inom sina intressen som jag inte delar, men någonstans går ju gränsen liksom. Hålls det på en nivå där man kan hänga med hyfsat utan massa förkunskaper och det inte handlar om oändligt långa samtal eller att det ska pratas om det hela tiden är det ju knappast ett problem.

IaAbrg
2015-05-25 14:29
#39

#33 Men om du är intresserad något och tycker det är jätteroligt och du är glad över något som har med det att göra, vill du inte då att din partner ska lyssna och engagera sig och så..?

Klart man gärna pratar om vad som händer i världen i stort och så, också, men man kan ju inte bara prata om allmänna saker och vädret och vad man ska äta till middag. :-)

[Hadraniel]
2015-05-25 14:30
#40

Men nu tycker jag vi glidit ifrån trådens ämne rätt rejält och mer in på "hur man får ett förhållande att hålla när man väl lyckats hitta någon" vilket är rätt långt ifrån där jag står i nuläget i mitt liv. Fast jag tycker även att sådant är intressant så det gör faktiskt inte så hemskt mycket bara tråden hittar tillbaka till ursprungsfrågan förr eller senare.  🙂

IaAbrg
2015-05-25 14:31
#41

Min fd tex, är galen i motorsport. Nu blev jag också det med tiden ;) men i början var jag inte alls intresserad. Men, jag hängde med och tittade och på service i depåer och allt möjligt ändå, eftersom jag tyckte om att få dela det som gjorde honom så glad.
Sen hade jag korsord och stickning och lite sånt med mig också, så när jag tyckte jag ville ha en paus från det så satte jag mig helt enkelt i ett hörn av serviceplatsen och stickade. 🙂

Annons:
IaAbrg
2015-05-25 14:33
#42

#40  Eller nja…det är väl relevant i frågan om hur man ska träffa någon, också? Och hur man tar kontakt och behåller den. 

Engagemang gäller ju i alla lägen liksom… :-)

[Hadraniel]
2015-05-25 14:37
#43

#39 Beror ju på vad det handlar om! Är jag jätteglad över något så känner jag inte behov att berätta om det så detaljerat utan vill nog bara dela med mig om det jag är glad över till min partner rent generellt.

Säg att jag lyckats hitta en bok som jag letat efter länge till exempel. Då tycker jag det räcker att berätta att jag äntligen hittat den boken och lite kort vad det är för en bok, snarare än att jag tycker min partner ska behöva lyssna på en lång utläggning om vad hela boken handlar om i detalj om jag vet att hon inte är direkt intresserad av ämnet.

IaAbrg
2015-05-25 14:39
#44

#39  Ja men deet håller jag helt med om. Skulle min partner börja en lång föreläsning om bokens hela innehåll skulle jag nog be honom hålla tyst och bara läsa den jäkla boken… hehe. ;)

Jag menar mer större saker som t.ex. då fiske eller racing eller stickning eller så.
inte en viss stickbok. :-)

Gronstedt
2015-05-25 14:39
#45

#23: "Kan jag då även räkna med att hon sätter sig in i alla de saker jag själv finner intressanta och vill prata i detalj om?" Det bör du kunna, annars är det väl inte mycket till partner att ha. I alla fall i nedanstående utsträckning - det vill säga att hon lyssnar när du pladdrar och lägger en del av det på minnet. Hur skulle du själv känna om du kommer hem lycklig och sprudlande och berättar om något och hon säger "Tack, men jag är faktiskt inte intresserad av XXX, så får jag be att du i stället håller dig till något av de godkända samtalsämnena?" Om du skulle acceptera det mer än högst 1 gång är du en mycket speciell person, men knappast en som blir trevlig att leva med.

"Trodde att man i första hand försökte prata om sådant som "båda" har utbyte av …" Om inte båda har utbyte av varandra är det knappast mycket till förhållande?

#31: Du behöver inte lägga någon tid på din partners intressen, men du behöver lyssna tillräckligt för att komma ihåg vad hon säger. Tillräckligt för att kunna ställa frågor som "Är det samma transfomator som läckte på förra resan?" eller "Sade du inte att det blir för mörkt för gurkorna?" Om du inte bryr dig tillräckligt om din partner och det som är viktigt för din partner för att lyssna och lägga en del av det hon säger på minnet, så ska du inte räkna med att någon partner gitter bry sig om dig eller det som är viktigt för dig heller.

I synnerhet om du vill ha en självgående, något introvert och socialt självtillräcklig person. De tenderar att inte prata om sig själva och sina intressen om det inte är mycket viktigt för dem. Om du tycker att det som är kärnan i din partners liv är saker som är "irrelevanta eller ointressanta", så är du inte tillräckligt engagerad, och därmed blir du irrelevant och ointressant som partner.

Gronstedt
2015-05-25 14:43
#46

#40: Det hör nog till ämnet, det är lika viktigt att du lyssnar och är lagom intresserad innan du fått ihop det, annars lär du inte få ihop det.

IaAbrg
2015-05-25 14:43
#47

#45  Ja, jag är inne på helt samma linje, där.
Mycket bättre uttryckt och förklarat av dig! :-)

[Hadraniel]
2015-05-25 14:49
#48

#45 Då jag har väldigt svårt att lägga saker på minnet som jag inte förstår eller är hyfsat insatt i måste jag ju lägga en massa tid på partnerns intresse om jag ska kunna komma ihåg saker som sägs i den utsträckning du säger krävs. Skulle dock lyssna aktivt på det min partner säger och försöka ta in det så gott jag kan såklart!

Klart jag lyssnar om min partner kommer hem och vill berätta något roligt som hänt, men blir det en flera timmars lång utläggning på en nivå som bara personer som är rejält insatta i ämnet rimligen kan hänga med på så skulle jag faktiskt säga ifrån. Skulle inte heller ta illa upp om min partner gjorde detsamma tillbaka om rollerna var omvända.

Annons:
[Hadraniel]
2015-05-25 14:52
#49

#44 Saknar den typen av intressen för egen del, men är däremot väldigt intresserad av att sätta mig in i och diskutera vissa ämnen som jag fördjupat mig i.

Men jag får kanske räkna med att det bara är jag som får engagera mig en massa i partnerns intressen utan att få detsamma tillbaka då eftersom det bara är rimligt för enstaka sporter och dylikt?

IaAbrg
2015-05-25 14:54
#50

#44 Inte alls, jag bara tog några mig närstående intressen som exempel. Det gäller ju alla intresseområden. :-)

IaAbrg
2015-05-25 15:13
#51

#49   Fast om man tar: "är däremot väldigt intresserad av att sätta mig in i och diskutera vissa ämnen som jag fördjupat mig i"… Du vill ju att din partner ska intressera sig för det du är nyfiken på och intresserad av. Då måste ju du väl kunna ge samma tillbaka..?

Återigen, det är knepigt med text, men…jag får intrycket att du vill prata om det som intresserar dig, men inte är så särskilt villig att på samma sätt prata om det som intresserar din partner..?

[Hadraniel]
2015-05-25 15:26
#52

#51 Tror du missuppfattat mig lite där faktiskt!

Säg att jag är intresserad av att sätta mig in i bland annat psykologi och hur historien har påverkat samhällsutveklingen fram till nutid eller så och gärna diskuterar detta väldigt ingående och på en avancerad nivå med andra. Inte förväntar jag mig att min partner ska läsa in sig tillräckligt mycket för att kunna göra detta med mig på en niva där jag får ett utbyte av det hela. Dessa samtal försöker jag väl ha med personer som delar intresset istället i så fall? Tycker inte det vore rimligt att hon skulle försöka bli i närheten av så insatt som krävs för att kunna prata i detalj om eller förstå dessa saker jag vill prata om.

Jag försöker nog hitta samtalsämnen som min partner åtminstone är lite intresserad av eller insatt i för gemensamma samtal omkring dessa saker istället.

[Vårnatt]
2015-05-25 15:53
#53

Jag tror att de flesta människor verkligen uppskattar om man tar sig tiden att lyssna på vad den tycker om och värdesätter. Personligen har jag upplevt att det lättaste sättet att få kontakt med andra människor och utveckla en vänskap eller liknande är att ställa frågor och vara engagerad i deras liv. Allt kanske inte alltid sammanfaller med mina intressen med det är liksom en del av att lära känna en människa ordentligt och skapa en relation  :)
  Jag har haft vänner som kunnat prata rejält om saker ibland, då handlar det nog ofta om att kunna finnas där och lyssna och sedan eventuellt kunna föra samtalet vidare på ett smidigt sätt när man känner att de hunnit säga det de ville :)

Katti
2015-05-25 22:40
#54

Poängen är väl att "djupa samtal" och småprat är två helt olika saker. Djupa initierade samtal om sina stora intressen för man med andra som delar passionen för just detta ämne. Småprata kan man däremot göra med vem som helst! 

Min pojkvän älskar musik och kampsport medan jag brinner för djur i de flesta former och framför allt avel och uppfödning. Det finns alltså inga kopplingar alls mellan våra intressen, men ändå känner jag att hans intressen berikar mitt liv. Inte minst det att han vet vad det innebär att brinna för något, även om det är något helt annat, gör att vi förstår varandra. Ganska ofta gör vi saker ihop inom både mina och hans intresseområden, men för det mesta sköter vi vårt men pratar så klart med varandra i tämligen allmänna ordalag om vad vi gjort och hur det var. Eftersom jag har varit med honom på t ex kampsportsgala, gradering och konserter och han ofta följer med mig till stallet och ju självklart umgås en hel del med mina hemmadjur så är vi ju inte främmande för varandras områden.

Hans syster älskar att väva och började för en tid sedan prata med mig om det. Det är en värld jag knappt ens har snuddat vid, men ändå kan vi förstå varandras passion. Så det blev att vi pratade om hur kul det är att vara bra på något och att föra sina kunskaper vidare till andra snarare än om vävtekniker. 

Så jag tycker nog att du gör en stor grej av något som faktiskt inte är det minsta märkvärdigt Hadraniel! När man umgås mycket med någon faller det sig helt enkelt naturligt att med tiden dela sina intressen. Vilket inte måste innebära att man är lika intresserad eller lika duktig som den andra!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

[Hadraniel]
2015-05-25 22:48
#55

#54 Men att prata om en kärlekspartners intresse i allmäna ordalag och vara lite allmänt intresserad har jag väl skrivit att jag självklart är. Var ju mer när det gällde att jag skulle behöva sätta mig in i motpartens intresse så att jag kan prata om ämnet "i detalj" som jag protesterade .

Sedan anser jag att det är skillnad på "småprat" och "kallprat". Småprat om saker som händer i ens eget och partnerns liv tycker jag är helt ok. Kallprat är som jag ser det samtal om ämnen helt utan någon "egentlig relevans" som vilket lag som vunnit inom sporten, vad olika kändisar har gjort för dumheter, vad någon gjorde i en dokussåpa på TV under veckan och liknande och sådant har jag väldigt svårt att intressera mig för eller lyssna på. Har i och för sig ofta svårt för även småprat med mer ytliga bekanta, kollegor och andra personer man inte står så nära.

Annons:
Katti
2015-05-26 00:01
#56

Jag tycker att det i flera av dina svar har låtit som om du tror att kravet på dig som pojkvän är att du ska kunna föra djupa samtal om hennes intressen. Det är du som flera gånger har tagit upp att du skulle behöva läsa på t ex. Det var mest det jag ville protestera mot! Jag vill också belysa (apropå att du skriver att du har svårt att komma ihåg och lära dig om saker som du inte är intresserad av) att man faktiskt med tiden ofta blir intresserad, på någon nivå, av sin partners intressen!!!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

[Hadraniel]
2015-05-26 00:14
#57

#56 Jo, men det beror ju på att jag svarat på just flera olika kommentarer från andra som hävdat att jag bör kunna föra djupa samtal om eller diskutera "i detalj" gällande min potentiella partners olika intressen. Anser själv att det ligger på en rätt orimlig nivå varför jag försökt beskriva vad det skulle innebära för ansträngningar i praktiken för min del om jag skulle försöka göra detta.

Klart man kan bli intresserad av vissa av sina partners intressen men det är ju långtifrån säkert man blir det. Skulle min partner vara jätteintresserad av fiske till exempel skulle jag nog aldrig bli intresserad av det intresset då jag dels tycker det är riktigt tråkigt att fiska för egen del och dessutom inte skulle vilja fånga någon fisk då jag inte äter kött varken från fiskar eller några andra djur. Alltså känns det rätt poänglöst för mig att lära mig om fiskespön och olika sorters beten eftersom jag aldrig lär fiska.

Katti
2015-05-26 00:33
#58

Nu har jag läst hela tråden igen och inte i ett enda svar har någon skrivit att du ska kunna föra djupa samtal om din partners intressen. En gång antyddes det kanske (#28), men det tas tillbaka i flera klargöranden senare (#29, #32 & # 33). Det är precis det jag menar, att ingen har skrivit det, men ändå förutsätter du att det kommer att krävas av dig och målar upp en negativ bild 😉.

Som jag ser det kräver allmän hyfs ett visst engagemang, men att du verkligen delar intresset kan ingen kräva. Skulle du med tiden bli biten lär det dock inte vara första gången i världshistorien som det händer!!!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

[Hadraniel]
2015-05-26 00:46
#59

#58

I #23 och #45 kritiseras i alla fall min ovilja att sätta mig in i partnerns intresse "i detalj" samt påpekas det att det är rimligt att kräva av mig samt min partner att man sätter sig in "i detalj" i den andres intresse.

Hela sidospåret utgår ju också från kritik mot min grundläggande kommentar om att jag inte "i detalj" vill behöva sätta mig in i eller diskutera min partners intresse varför jag antog att det var det personer fortsatte kritisera då jag varit tydlig med att jag inte har något emot att visa ett mer allmänt intresse för vad min partner har gjort inom sitt intresse bara det inte blir för ingående eller jättelånga samtal om det hela.

Men jag kanske missförstått det hela på något sätt?

Katti
2015-05-26 01:08
#60

Det är inte vad jag ser när jag läser dessa inlägg. I "23 står det "Det där kan nog ställa till problem. Om du hittar din drömpartner och hon bubblar över kring ett visst ämne, så får du räkna med att det är viktigt för henne, lyssna och sätta dig in i det så pass att du kan hänga med och ställa åtminstone halvvägs initierade frågor för att visa att du hänger med och bryr dig."

Och i #45 "Du behöver inte lägga någon tid på din partners intressen, men du behöver lyssna tillräckligt för att komma ihåg vad hon säger."

Så nej, inget pluggande förespråkas!!! Och var du läser att du ska sätta dig in i intresset i detalj, det förstår jag inte. Det som sägs är bara att du ska lyssna aktivt!!! I detalj skriver du i frågan och svaret är "…I alla fall i nedanstående utsträckning - det vill säga att hon lyssnar när du pladdrar och lägger en del av det på minnet…."

Så det är på den nivån de flesta av oss verkar överens om att det bör ligga!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

[Hadraniel]
2015-05-26 01:17
#61

#60 Då "Kan jag då även räkna med att hon sätter sig in i alla de saker jag själv finner intressanta och vill prata i detalj om?" besvarades med "Det bör du kunna, annars är det väl inte mycket till partner att ha" har jag svårt att tolka det som något annat än att man som partner bör sätta sig in i partnerns intresse "i detalj".

Hur jag skulle kunna göra det utan att lägga någon tid på det förstår jag dock inte och därför förklarade jag att det skulle innebära ganska mycket tid och ansträngning för egen del att lära mig om samt komma ihåg vad som sagts tidigare om intresset från min partners sida.

Lyssna aktivt har jag också skrivit att jag givetvis kommer göra, men utifrån vad jag förstod av kommentarna skulle inte detta räcka till då jag har svårt att komma ihåg lösa saker som sagts om jag inte är insatt i ämnet själv och kan sätta sakerna i ett sammanhang.

Men tydligen har jag missförstått allt och själva inlägget som folk började kritisera handlade det visst inte om senare alls?

Handlar det bara om att man ska kunna lyssna aktivt på sin partners mer generella berättande om sitt intresse så är det ju absolut inget problem då det är på den nivån jag lär ligga.

Alltså var i princip hela sidospåret rätt meningslöst då det utgick från ett inlägg (#20) som de som kritiserade alltså inte tyckte var fel egentligen?

Gronstedt
2015-05-26 07:58
#62

#61: Varken i #23 eller #45 nämns "i detalj" på något sätt, utan tvärt om motsatsen. "i detalj" har bara du själv nämnt.

Om du anser att det tar  för mycket tid att lyssna och för mycket ansträngning att lägga ett par signifikanta punkter på minnet när någon annan pratar, så visst, då tar det för mycket tid och ansträngning. Bara du kan avgöra vad som är för mycket tid och ansträngning för dig, precis som bara din eventuella partner kan avgöra vad som är tillräckligt mycket tid och ansträngning  för henne.

Om du inte kan lägga korta men signifikanta dataposter ur partnerns bubblande på minnet för framtida återkoppling (som namnet på en häst, litteran för ett lok, sorten på en buske, målet för en resa) utan att plugga in hela högskolekursen i biologi, järnvägsteknik och geografi, så är det förstås ett handikapp. Om däremot du tycker att detta är en rimlig nivå på lyssnande och engagemang, så bör du inte ha några problem på den punkten.

Annons:
[Hadraniel]
2015-05-26 08:43
#63

#62 Jo, har ju en funktionsnedsättning gällande det där med att skapa ofärdiga helheter eller kunna passa in och komma ihåg detaljerna utan att vara hyfsat insatt i ämnet. Brukar behöva skaffa rätt mycket information för att kunna hänga med i ett samtal. De flesta har ju förmågan att skapa en "falsk helhet" där deras hjärna fyller i den information som saknas med något som passar in, men som kanske inte alltid stämmer, för att de ska få ett fungerande sammanhang i tanken. Jag saknar denna förmåga och allt är ett rent kaos fram tills jag lärt mig tillräckligt mycket faktiska detaljer för att kunna förstå hur sakerna hör samman. Är inte bara nackdelar med detta då min bild ofta brukar stämma bra mycket bättre när jag väl har tillräckligt många pusselbitar för att de ska falla på plats då jag faktiskt förstått hur delarna hänger samman och fungerar med varandra och inte har lagt till med falska detaljer i början. Men i sådana här lägen blir det ju ett stort problem då jag har svårt att lära mig saker "halvdant" utan större ansträngning.

Ria74
2015-05-26 09:00
#64

#63 Du måste inte kunna några detaljer om hennes favoritämne, bara att du lyssnar när hon pratar och kanske ställer en följdfråga. Bara att du visar dig intresserad räcker gott och väl. Det måste inte vara ett problem att prata om andra saker än dom som intresserar en själv.

Vill du absolut inte prata om annat så får du försöka hitta en partner som har samma intressen som du. På intressesidor på internet är det nog enklast att hitta en sådan person.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

[Hadraniel]
2015-05-26 09:14
#65

#64 Fast jag lyssnar ju gärna på det min partner säger om sina intressen hon håller på med om det inte går till överdrift i detaljnivå eller samtalslängd. Men även om jag "lyssnar aktivt" och tar in det som sägs just då har jag svårt att lägga det på minnet om jag inte har ett tydligt sammanhang att foga in det i så det mesta faller nog bort efteråt. Följdfrågor brukar jag ofta ställa för att kunna hänga med på vad som sägs vid ämnen jag inte är insatt i eller för att gräva mig djupare ned i ämnen som intresserar mig.

Jag lär nog också uppfatta och komma ihåg vissa detaljer ibland till någon annan gång, men skulle det kännas som ett krav att jag oftast ska komma ihåg grejerna som sagts lär jag misslyckas totalt alternativt behöva sätta mig in i ämnet rejält.

[kerstinthemilklover]
2015-05-26 11:13
#66

Hej TS. Jag har läst igenom i alla fall halva tråden och många av dina inlägg. Du verkar vilja ha ett socialt liv men samtidigt är du obekväm i att infinna dig i sociala miljöer.
I mina ögon så har du god potential men du verkar samtidigt socialt otränad, vilket inte är så konstigt då du konstant undviker socialt samkväm.

Du kan faktiskt få hjälp via socialen och få en kontaktperson som kan hjälpa dig att träna på sociala sammanhang. Tillsammans med en kontaktperson så kan du stegvis öva på att gå på caféer och ta del av livet. Fördelen med att ha en kontaktperson är att den jobbar med dig och har således inte samma krav på din sociala förmåga som man har i vanliga fall. När umgås med någon du litar på och som du känner dig bekväm med så går det lättare att pröva nya utmaningar.

Med tiden så kan även du bli bra på att lyssna och charma andra människor. Men kom i håg att social förmåga behöver tränas upp. Den är faktiskt inte medfödd.

Sammanfattning: Skaffa en kontaktperson via socialen!!!

[Hadraniel]
2015-05-26 19:01
#67

#66 Problemet är snarare att jag är väldigt intryckskänslig och sociala situationer dränerar min energi jättefort. Desto fler männsiskor desto snabbare försvinner min energi och på köpet brukar fler männsiskor innebära mer intryck och mer stök vilket gör att jag i princip får sensorisk överbelastning och mår dåligt av att vistas där.

Kan tillfälligt vistas i sådana miljöer, men jag mår inte bra av det och blir helt slut efteråt. Försöker jag vistas mer tid i sådana miljöer innebär det ju bara att min stressnivå ökar ännu mera och att jag får mindre ork till andra nödvändiga saker.

På grund av detta vill jag jättegärna ha en fast social punkt i en kärlekspartner som jag gillar att tillbringa tid med och sedan hålla övrigt umgänge till några få nära vänner.

På tal om kontaktperson kanske jag till och med kommer att "bli" en kontaktperson åt någon annan som har svårt att komma ut och göra saker överhuvudtaget. Dessutom träffar jag ju både kollegor och klienter/brukare eller vad som det numera är politiskt korrekt att kalla människor i behov av hjälp eller stöd.

[kerstinthemilklover]
2015-05-26 20:35
#68

Nu har jag läst hela tråden.
 #67 Efter vad du har skrivit så tror jag att du skulle gynnas av socialt stöd.

Det här med att finna en partner är en stor utmaning. Jag tror att du skulle må bra av sociala övningar. För tänk om du får som du vill och du får en partner. Då kommer du säkert att introduceras till grupper av folk på helt andra premisser än de du nu ser som godkända.  Har du övat innan så är chansen att göra ett gott intryck mycket större.

Angående offentliga platser med mindre social stimuli. Om du bestämmer träff på ett bibliotek eller ett litet konstmuseum en till två timmar innan stängning så slipper du massa folk.

[Hadraniel]
2015-05-26 20:42
#69

#68 Jag brukar sällan ha problem med att göra ett bra intryck på folk. De flesta uppfattar mig som artig, trevlig och intressant.

Kanske blir ett mindre bra intryck i besvärliga miljöer då jag mest blir tyst och sönderstressad där. Fast får jag i mig alkohol som dämpar intrycken brukar det gå ganska ok i sådana sammanhang också. Men jag vill ju inte häva i mig alkohol bara för att kunna vara mer social. Blev ju alldeles för mycket alkohol förr i tiden när jag ville försöka delta i större sociala sammanhang ganska ofta. Nuförtiden har jag insett att det är mycket bättre att försöka vistas i miljöer där jag mår bra nykter istället.

Har även letat efter möjligheter till social träning då jag har svårt att uppfatta subtilt kroppspråk som flirtar och andra sociala "hintar", men det finns ju inget som verkar passa för problematiken som den ser ut för mig.

Annons:
escanny
2015-05-26 22:10
#70

Om du har så svårt att vistas på platser där det finns folk klarar du av det vardagliga då? Gå i affärer, köpa mat, kläder? Eller beställer du allt hem till dörren? Kan du gå till ett jobb? Kallprata med kollegor? Följa med en kompis ut och äta när det finns andra runtom?

[Hadraniel]
2015-05-26 22:24
#71

#70 Jobbar ju till och med inom arbeten som handlar om att interagera med människor på ett konstruktivt sätt. Har oftast lättare med jobb där det sociala har ett "syfte" och är till och med bra på det. Har dock svårt för gruppsituationer även där så brukar vara öppen med det gentemot kollegorna och i många fall går det ju att förlägga uppgifterna så att andra får ta dessa gruppaktiviteter i första hand. Vissa gillar ju att göra dessa grejer medan det är en stor ansträngning och innebär lidande för mig även om jag "klarar av det" om det behövs. I mer vanligt socialt umgänge har jag oftast svårt att orientera mig och kan i princip inte "spegla mig" i andra så jag vet i princip aldrig vad någon tycker om mig om ingen berättar det för mig. Men är sällan jag får höra något illa och många talar väl om mig i nästan alla sammanhang så jag verkar ha hittat ett bra sätt att vara på.

Brukar försöka handla på tider när det inte är så mycket folk om jag kan och försöker handla mycket på en gång så att det slipper bli så ofta. Det mesta utöver livsmedel beställer jag via nätet och jag går inte direkt frivilligt och "shoppar" på stan.

Brukar mest vara tyst när kollegor kallpratar eller försöka styra in ämnet på något relevant. Är det för mycket folk på raster eller dylikt brukar jag ta en promenad istället för att vara med. Men många gånger pratar man ju även om jobbrelaterade saker på rasterna och det funkar ju bra.

Följer sällan med personer ut och gör saker på stan utan umgås mest med folk i mindre sällskap hemma hos någon på fritiden. Ska jag vistas på stan utan att vantrivas måste jag i princip dricka alkohol i en relativt stor omfattning så min närvaro i sådana miljöer dog i princip ut i samband med att jag lessnade på att festa.

liindisen
2015-05-27 09:50
#72

Ni kan ses tex UTANFÖR ett café istället för inne mitt i smeten. Så kan ni småprata lite där sen ta en promenad därifrån om det finns nåt lämpligt område att promenera och lära känna varann lite mer.

Och diskussionen om att man ska va insatt el intresserad av sin partners intressen. Nix tycker jag inte behövs. Jag kommer aldrig intressera mig för meka me bilar o fiska o det är min killes stooora intressen, men han får fiska med grabbgänget, mig får han inte med! Likaså i garaget när han ligger under bilen. Jag kan fråga typ "går de bra?" o han svarar "jadå" sen går jag därifrån. O åt andra hållet. Han bryr sig inte om mina djur heller. Dom är mitt intresse o inget han vill ta del av.

Funkar hur bra som helst för oss.

[Hadraniel]
2015-06-08 19:22
#73

#72 Jo, det är ju ungefär den nivån på intresse för vad ens partner gör jag också tycker är lagom såvida man inte själv är nyfiken på eller åtminstone lite intresserad av samma grej. Alltså att man allmänt frågar hur det går eller lyssnar på en lite ytlig förklaring om att "Jag lyckades fånga några extra stora fiskar idag och fångsten i övrigt var helt ok!".

Känns lite överdrivet med att ens partner skulle köra på varianten "Jag använde specialmetspöet Herkules V och lyckades fånga 2 stycken x, 7 stycken y och 4 stycken z idag! Tror du jag hade haft bättre lycka om jag använt specialbetet Sjöhamstern?" och jag måste vara insatt nog att kunna ge ett relevant svar i stil med "Hade du använt det specialbetet tror jag nog att du hade lyckas fånga fler fiskar av sorten z, men kanske några mindre av sorten y med tanke på det betets speciella kvaliteer!" trots att jag inte någonsin skulle få för mig att fiska för egen del och har noll intresse av ämnet.

Tiktak697
2015-06-09 23:31
#74

Härmar jag introvert kvinna som inge gillar stora sociala grupper och evenemang och sitter gärna hemma haha

Mvh Tiktak

[Devya]
2015-06-12 11:57
#75

Intressant diskussionsämne. Min kille älskar att prata om bilar men tyvärr kommer jag inte ihåg det mesta han pratar om men det handlar inte om att jag inte lyssnar utan att jag helt enkelt inte minns. Tack och lov minns jag de bilmärken han gillar åtminstone och inte bara om det är en Mercedes utan om det är en Mercedes E-Class eller Mercedes B-Class, osv. Sen lite om de små finesse som den och den bilen har. Men sen vet jag inte mycket mera,… Sen tar minnet slut och jag är mest förvirrad. Han brukar vilja att jag kommer och tittar på en massa bilar på i-net tillsammans med honom och det försöker jag bara uthärda. Det är urtråkigt men ibland får man bara ta sånt. =P Jag tror att han skulle önska att jag vore mera intresserad, det skulle göra honom väldigt glad men tyvärr kan jag inte dela hans intresse.

Upp till toppen
Annons: