Svärföräldrar

Hur förhålla sig?

2015-05-28 20:48 #0 av: [Torpedtass]

Inte skrivit här inne på ett tag men...

Det närmar sig 4 dagar med svärföräldrarna, vi pratar då om en situation med en svärmor som verkligen fiskar fram allt ur min BPD sjukdom som de inte vet att jag har och de skulle inte lägga någon nämnvärd tyngd på det heller om de visste.

Jag klarar knappt en dag med henne, nu ska jag klara fyra.  Hon är en centrum person och dränerar mig på energi. Ger kommentarer som "jaha, jaja" när man börjar prata om något man själv vill prata om.En person som prompt ska byta blöjor mm på mina barn även om barnen skriker sig blå i ansiktet av rädsla och verkligen inte lyssnar när man säger till och när man väl påpekar att hon måste lyssna blir hon skir sur och bla skriver på fb "nu är jag en dålig person" mm.

Jag är vanligen uttömd mentalt redan efter 2 timmar, föreställ er då 96 timmar.

Hur tusan förhåller man sig till någon som gärna står i centrum?
Jag kommer inte orka vilket innebär att irritationen kommer bli stark.

"I will always be me but if me fails I will be I so in the end I will always be me"

Anmäl
2015-05-28 20:52 #1 av: Hera

Jag vet faktiskt inte hur man ska göra. Ett ex mot var likadan och jag undvek henne helt enkelt. Kanske var lättare för mig eftersom vi inte hade barn.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2015-05-28 20:55 #2 av: [Torpedtass]

#1 Ja jag kan ju inte undvika dem och de åker ju hit för att hälsa på, vi ser dem en gång varje eller vartannat år men 2 timmar är likväl det enda som behövs för att jag ska vara helt slut mentalt och nu ska jag klara 96 timmar.Förskräckt

"I will always be me but if me fails I will be I so in the end I will always be me"

Anmäl
2015-05-28 22:46 #3 av: IaAbrg

Måste du vara hemma, då?  Alltså, allvarligt?
Låt dem komma och umgås med din man och barn och var upptagen med annat själv?

Man måste faktiskt inte umgås med människor som man mår dåligt av. Oavsett relation.

Massa kramar!!

Anmäl
2015-05-28 22:57 #4 av: [Torpedtass]

#3 Vart ska jag annars ta vägen? De är liksom här i 4 dagar, de sover dock på hotel men dagarna är de hos oss.

"I will always be me but if me fails I will be I so in the end I will always be me"

Anmäl
2015-05-28 23:05 #5 av: IaAbrg

Vart som helst som inte är där dom är.... Bibblan, en park, bio, skogen... alltså, vad som helst. Hjärta
Jag tror inte vi bor i samma del av landet, annars hade du gärna fått hänga hos mig. :-)

Anmäl
2015-05-28 23:06 #6 av: IaAbrg

Jag har varit i liknande situation och fick helt jävla nog. Vägrade.
Och gjorde annat.
Och mådde såå mycket bättre.

Kram!

Anmäl
2015-05-29 08:23 #7 av: pyromanen

Ja, planera in annat för allas bästa. Du gör ju inte situationen bättre för någon av dom andra genom att utsätta dig för en "stor dos obehag".
Om di in emellan är där och kanske bjuder på gott fika för att visa att du vill väl och förberett besöket o så och sen efter lagom lång fikatid flikar in " ja nu hinner jag precis till simning ( kompisen, friskis, lämna böcker, behöver en promenad osv.)

Anmäl
2015-05-29 13:44 #8 av: [Torpedtass]

Det är svårt att planera in något från 9 på morgonen till runt midnatt i 4 dagar och dessutom lämnar jag ju inte mina barn bara sådär.

"I will always be me but if me fails I will be I so in the end I will always be me"

Anmäl
2015-05-29 14:05 #9 av: [kerstinthemilklover]

Kan du inte sända ut svärisarna ( eventuellt barnen) och din karl på en långpromenad en gång om dagen? 
Då kan du få känna av att du slipper gå på tå i ca 2 timmars tid. Det är pressande att de kommer och styr hemma hos dig. Om de är borta ett tag så kan du slappna av lite och ladda dina batterier och kanske till och med uppskatta deras besök.

Anmäl
2015-05-29 14:06 #10 av: [kerstinthemilklover]

En bra aktivitet som svärföräldrar kan ägna sig åt är geocaching, fungerar alltid för mina ;)

Anmäl
2015-05-29 15:06 #11 av: [Torpedtass]

#9 Det vore en ide, alternativt att jag drar ut i skogen med hunden och tränar lite jakt vilket kan ta 3 timmar om tiden springer iväg.Skrattar

"I will always be me but if me fails I will be I so in the end I will always be me"

Anmäl
2015-05-29 23:59 #12 av: [LadyK]

Perfekt upplagt skicka ut barn med man och svärföräldrar någon timme på förmiddagen, lagom efter lunch drar du ut ed hunden. Sen är det bara kvällsmat och kaffe att överleva efter det. Ett lagom migränanfall och en bok kan komma till pass framåt kvällen. 

Skämt åsido: Inte lätt med svärisar alltid har haft min del av sådant under 12 år. Den nuvarande är däremot underbar. 

Hoppas allt går bra för dig.

Anmäl
2015-05-30 12:08 #13 av: IaAbrg

Många bra idéer. :-) Hoppas det fixar sig för dig!
Förstår så väl ångesten inför såna besök. Numer har jag världens bästa svärisar men som sagt, jag har varit i dina skor.

Massa kramar!

Anmäl
2015-05-30 12:33 #14 av: [kerstinthemilklover]

Förresten TS, om dina svärföräldrar inte lyssnar på dig i ditt hem och kör över familjens regler så förtjänar dem ett riktigt raseriutbrott.  Det kan vara bra at du verkligen gör de införstådda att du inte tolererar vad som helst. För jag tycker inte alls att du bara ska stå ut.
Det kan vara utvecklande för eran framtida relation.

Anmäl
2015-05-30 20:32 #15 av: [scrappy]

Kommer dom och styr och ställer i erat hem? I så fall tycker jag att dom man måste ta upp det ordentligt med dom. I erat hem följer man era regler.

Anmäl
2015-05-30 22:05 #16 av: [Torpedtass]

#14 Åh vi har pratat så många gånger om att hon måste lyssna på oss när det gäller barnen då barnen inte känner henne och för dem är hon en främling. Ska hon då byta blöjor mm så skriker de ju eftersom de blir rädda men hon nonchalerar det och säger att jag är för känslig som mamma och att jag måste släppa beteendet med att överbeskydda dem. Förskräckt

Hon gjorde mig även riktigt jävla förbannad sist vi träffades då jag ville tröst mina äldsta dotter som grät och ville då ta henne i famnen men hon röck undan min dotter och sa "NEJ, JAG VILL"... det fick mig att gå därifrån i rosenrasande steg, gå till sovrummet och smälla igen dörren, bäst jag gjorde det annars hade jag börjat plocka ner henne mentalt då det inte finns någon broms på mig när jag blir arg (BPD).

Min man prata med henne och sa att hon måste ge min dotter till mig om jag vill det och hon blev så ledsen och sa bara "jaha ja ja" och sen fick man läsa på fb "jag är en sån dålig människa som aldrig gör något rätt"...

Det är det här, man säger till henne sen drar hon "skuldkänslor-kortet".

#15 När det gäller våra barn så ja oftast.

"I will always be me but if me fails I will be I so in the end I will always be me"

Anmäl
2015-05-31 01:49 #17 av: Sindri

Kan du på något sätt förbereda det du vill säga till henne utan att få ett raseriutbrott? Bara säga ifrån lugnt och bestämt att det här gäller i vårt hem, det här gäller våra barn. Vill hon ha en relation till barnen får hon bygga upp den genom förtroende, hon skadar ju mest sig själv genom att agera som hon gör.

Jag har hört andra med liknande problem, och jag gav också rådet till en väninna för länge sedan att säga ifrån lugnt och bestämt. Hennes svärmor blev som en omvänd hand efter det.

Det viktiga är att du gör det innan du blivit arg och får svårt att formulera dig. Bry dig inte ett dugg om att hon tar på sig offer-koftan - det är bara ett sätt att försöka manipulera folk.

Anmäl
2015-05-31 10:46 #18 av: [Torpedtass]

Jag har pratat lugnt med henne också utan framgång, min man har pratat med henne ex antal gånger, hennes man (svärfar) har sagt åt henne att lugna ner sig... Inget av det har hon lyssnat på.

Hon blir nästintill manisk när hon är med barnen sådär äckligt glad att hon vill pyssla med dem hela tiden.

"I will always be me but if me fails I will be I so in the end I will always be me"

Anmäl
2015-05-31 11:22 #19 av: Jetaime

Men du måste ju ändå gått med på att dom ska få lov att komma ner fyra dagar i rad? Jag hade aldrig gått med på något som hade fått mig att må så dåligt.. Vad säger din man om situationen? 

Sajtvärd för Australian Shepherd.ifokus!

Anmäl
2015-05-31 14:20 #20 av: [Torpedtass]

#19 Du får det att låta som att jag får skylla mig själv, så tolkar jag det i alla fall. Jag har ju ingen rätt att neka min man träffa sina föräldrar eller mina barn att träffa sina farföräldrar oavsett hur jag mår av situationen. De reser endast till Norrland för att träffa oss en gång varje/vartannat år.

Min man säger väl det vi sagt förr att hon måste lyssna, vi får säga till henne osv men ska man behöva göra det varje gång man ses?!

"I will always be me but if me fails I will be I so in the end I will always be me"

Anmäl
2015-05-31 15:08 #21 av: Sindri

Tyvärr så finns det människor som man måste påminna om allt - hela tiden. Arg

Den här människan vill någonstans bli omtyckt och göra rätt, men hon använder helt fel metoder. Allvarligt talat så verkar hon lite socialt handikappad. Hon vet antagligen inte mycket om barn och du kan ju bara vara glada att hon trots allt har fött och fostrat en människa som du älskar och som älskar dig.
Jag har full förståelse för att du mår dåligt av situationen och har svårt att vara lugn och naturlig, men det märker också dina barn, och det gör även dem känsliga för hur farmor beter sig.

Kan ni på något sätt hitta någon situation där farmor och barnen kan göra något roligt? Kanske en rolig bok som farmor kan läsa för dem när de bekantat sig lite. Barnen är antagligen så små att de inte kommer ihåg sina farföräldrar från gång till gång så för dem är det fullkomliga främlingar, och det är helt naturligt att de är avvaktande.

Men det är ju tråkigt för barnen också att inte ha någon relation till sina farföräldrar. Vad jag än tyckt om svärmor ibland har jag varit väldigt mån om att dels ha en egen bra relation till henne och dels låta barnen ha det.
Man kan försöka bestämma sig för att spela en roll - rollen av den goda svärdottern. Men visst tar det kraft. Det du kan göra är att "träna" inför jobbiga situationer som du vet kan uppkomma, och förbereda dig på hur skall reagera.

Bra att du stänger in dig i ditt rum ibland. Har du någonting där som du verkligen tycker om och som ger dig styrka att vara med eller tänka på? Det kan vara en bok du älskar, en skön låt, en väldigt kär ägodel, ett underbart minne du kan tänka på. Försvinn en stund in i den världen och  försök låt kraften som finns i det rinna in i dig. (Ursäkta om det låter flummigt, jag är verkligen ingen sån person, men det kan ge en styrka att tänka på vissa saker.)

Anmäl
2015-05-31 18:42 #22 av: [Torpedtass]

#21 Känner inte att jag ska behöva vara någon jag inte är bara för att få henne att lyssna och förstå.

Hade jag haft min nya gitarr nu så hade det varit min tillflykt men tyvärr har jag inte den än utöver det finns det ingenting jag kan pyssla med inne i sovrummet.

"I will always be me but if me fails I will be I so in the end I will always be me"

Anmäl
2015-05-31 19:53 #23 av: IaAbrg

Jag är kanske en lite hård typ, då, men jag tycker inte man ska "gulla" med i sånt här. Jag tycker att självklart är det väl bra om barnen kan ha en relation med farföräldrarna, men gränsen för vad jag skulle tåla för den saken skull, den ligger inte så långt bort...

Det är vuxna människor vi pratar om (svärföräldrarna) och då får de fanimej (förlåt, men den här frågan gör mig upprörd då jag vet hur skitjobbigt detta är) bete sig som sådana också och antingen acceptera de regler och så vidare som gäller dit dom kommer, eller stanna hemma.
Faktiskt.

Man ska verkligen inte behöva säga till hela tiden varenda gång.

Det är Torpedtass hem. Punkt. Hennes och hennes mans hem = hennes och hennes mans regler.

Bra relationer med släkten är väl fint, men INTE på vilka villkor som helst. Faktiskt.

Torpedtass- kan din man ta ett snack med sina föräldrar *innan*?
Påminna om det som sagts förut?

Och så tycker jag fortfarande att du/ni ska planera besöket noga. Planera in t.ex. en aktivitet för barnen, pappan och svärisarna på fm. Då kan du vara hemma.
Sen kan de göra nåt hemma hos er på em, då hittar du på nåt nån annanstans.
osv.

Att svärmor beklagar sig på Facebook kommer du nog inte ifrån. Strunta i att läsa. Bry dig inte om det. DU vet ju hur sanningen är. Hjärta

Anmäl
2015-05-31 21:10 #24 av: [Torpedtass]

#23 Min man ska göra det men får väl se om hon lyssnar.

Finns inte mycket att göra här och eftersom jag inte litar ett skit på dem kring mina barn så vill jag inte lämna dem. Jag gjorde det en gång, minns inte anledningen dock och det var inte mer än 30min, och de sa "ja men klart vi ringer".

Men de behagade inte ens ringa oss när vår äldsta dotter skrek om att hon ville ha mamma och/eller pappa, det fick vi veta senare. När vi kom tillbaka fick vi bla veta att vår dotter skrikit så pass att hon sen somnat och svärmor bara fnissa och så "de ser detta fixar vi" medan hon hade min dotter helt utslagen i famnen. Hon var sen också av okänd anledning för oss rädd för dem, där och då fick de aldrig mer vara barnvakt och givetvis kom ju skuldkänslo-kortet fram då också.

"I will always be me but if me fails I will be I so in the end I will always be me"

Anmäl
2015-05-31 21:16 #25 av: [scrappy]

Ja, dom skulle jag aldrig våga lämna barnen till. Låter som att svärmor behöver någon som sätter ner foten ordentligt. Man tar seden dit man kommer eller också är man inte välkommen.

Anmäl
2015-05-31 22:39 #26 av: IaAbrg

#23  Nej, mitt förslag gick ut på att din man + barnen + svärisarna gör något ihop för jag förstår mycket väl att du inte vill lämna barnen ensamma med dem. Och efter det du skriver nu så håller jag bara med än mer om den saken.

Om du inte har möjlighet att dra iväg, så kanske ni kan göra saker som är utomhus, så att det inte blir så "tätt", om du förstår hur jag menar?
Hänga i en stor lekpark eller nåt, som är kul för barnen och där svärisarna liksom inte lika enkelt kan "grabba tag i" barnen, vare sig fysiskt eller mentalt?
Hoppas du förstår hur jag menar. :-)

Annars är nog allt som återstår att faktiskt sätta ner foten ooordentligt och säga att "om ni inte kan uppföra er så får det vara", helt enkelt.
Det finns inget inget inget i denna värld som säger att ni måste umgås med dem! Så är det faktiskt.

Anmäl
2015-06-01 08:56 #27 av: Katti

Är du och din man överens om hur ni vill ha det när ni träffar dem? I så fall tycker jag att ni ska sätta er ner och skriva ner vad ni förväntar er och hur ni vill ha det. Gör det på ett positivt sätt, men var också tydliga med vad som inte är okej. Gör också fullständigt klart att kan de inte följa era regler så är de inte välkomna i barnbarnens liv. Efter att ha läst vad du skriver tror jag faktiskt att det är precis så tydliga ni måste vara.

Fördelen med att skriva istället för att prata är att ni inte blir avbrutna och därmed inte irriterade. Ni kan lugnt och sakligt och på ett positivt sätt skriva hur ni vill ha det. Ni kan till exempel skriva i form av punkter som Vi önskar att (ni och barnen får en bra relation..., ni så småningom (när barnen har förtroende för er) kan vara barnvakt så att vi får egentid och För att nå dit är det viktigt att ni lyssnar på oss och inte gör något vi inte vill o s v

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Kennel Min Bästa Vän & Skullebo kaningård

Anmäl
2015-06-01 13:10 #28 av: Winta

Det lät inte bra.. Det var som hon "tvingar" barnen och det förstör också relationen mellan dem så barnen ej kunde lita på henne för framöver. Hon borde respektera dem och låta dig ta över om det inte går. Om hon skulle förändra sig så blir det mycket bättre och mindre problem för framöver.

Kanske prata med dem om det där så hon kanske får en tankeställare att vara en svärmor att tvinga dem när de inte vill och få dålig relation låter inte bra..

Hoppas verkligen det löser sig..

Anmäl
2015-06-01 15:40 #29 av: [Torpedtass]

#27 Det hade varit en superbra ide om det inte var för att vi även testat det dvs skrivit hur det går till hos oss, vilka regler vi har, hur barnen funkar osv och fick som svar "ni kan väl ändå prata med oss istället." Svärmor vet också om att vår ena dotter har separationsångest och haft sen 6mån ålder vilket hon beskyller mig för och säger att det beror på att jag överbeskyddar dem och alltid ska vara där när något händer.

"I will always be me but if me fails I will be I so in the end I will always be me"

Anmäl
2015-06-01 15:43 #30 av: IaAbrg

#27  Åh good lord, så jag känner igen mig.... Jag har haft just en sådan svärmor. Drama queen/offerkofta DE LUX.

Det är DU som har/gör rätt.

Och jag upprepar: det finns ingen lag på att man måste träffa vissa människor. Att man råkar vara släkt har inte med saken att göra. Faktiskt.

Jag tycker ni ska säga åt dem att stanna hemma.
Vad säger din man om allt detta? Han verkar ju vara på din sida i det här..?

Anmäl
2015-06-01 15:52 #31 av: [Torpedtass]

#30 Han är väl inte heller så glad över sina föräldrar, det var han som bestämde att de aldrig igen fick vara barnvakter. Men han vill väl, han vill så gärna se om sin mamma lärt sig något nu efter alla gånger han pratat med henne men jag är skeptisk. Man har ju sätt hur hon funkar.

Låt det inte bli osagt heller att jag varit med min man i 10 år och min svärmor känner inte mig. Varför? Just för att hon inte tar sig tiden att fråga mig saker eller lär känna mig, när hon kommer på besök eller när vi åker på besök så är det mest henne och hennes vardag vi pratar om.

"I will always be me but if me fails I will be I so in the end I will always be me"

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.