Förhållande

Vara singel efter lång förhållande

2015-05-29 07:30 #0 av: Facie

Jag och min pojkvän har nyligen gått skilda vägar efter 5 år och jag känner mig helt förvirrad och konstig, självklart även ledsen och ensam. Jag är inte så ledsen längre men jag börjar få en del fysiska besvär på grund och det psykiska.

Skulle jättegärna vilja veta hur det var för er att bli singlar efter längre förhållanden? Hur kände ni? När kom ni över den andra personen? När började ni träffa nya igen? När började det kännas okej igen?

Dela gärna med er av era erfarenheter!

Anmäl
2015-05-29 07:46 #1 av: _Fisken

Hej! Vi har nog lite olika åldrar men en separation är en separation oavsett ålder. Det handlar om upplevelsen. 
Jag valde att gå efter 23 år och det var brist på kärlek i förhållandet som gjorde att jag tog det tunga steget. Trots det så blir det konstigt som fasiken efteråt. Det tog nåt halvår innan man lixom fann sig i nya rollen - för det är en ny roll. För min del så separerade jag inte bara från min fru, även från "Familjen AB" och jag tror det var jobbigast. Nu, 3 år efteråt så är jag återhämtat mig fullt ut. 
Att ut  och skaffa nytt kan du nog göra när du själv vill - inte när "nån" annan tycker att det är lämpligt. För min del gick det ganska fort eftersom jag hade separerat mentalt en bra tid före vi flyttade isär. 
För din del kommer ju sommaren nu. Försök o dra nytta av den och roa dig - även om det ibland inte alls känns kul. Gör det ialla fall. 

Anmäl
2015-05-29 11:28 #2 av: Lejonhund

Tror det viktigaste är att aktivt jobba mot att må bra igen.

Jobba med sina tankar, inte fastna i massa "om och men", eller att det skulle vara något fel på en.

Se det som en möjlighet att bli stark i sig själv, lära känna sig själv, kanske hitta nya roliga vänner eller komma närmare gamla vänner. Inte sitta och älta gammalt om förhållandet (efter att den fasen är förbi, självklart måste man få hitta rätt på sina tankar, det snurrar ju som bara den). Prova nån ny potentiell hobby kanske?

Att istället för "Det är så sorgligt och ensamt att komma hem till en tom lägenhet" vända och försöka tänka "Det är så skönt att jag kan komma och gå som jag vill, vilken tid som helst och utan att behöva planera med någon annan alls".  Det går att ställa om känslor för saker fortare om man verkligen tvingar hjärnan att tänka om och vända det till bra saker.

Men det kommer gå i "spiraler" troligen, det kommer kännas bra längre och längre perioder mellan gångerna då man känner saknad och sorg. Och när de stunderna kommer gäller det att försöka se tillbaka och se hur länge man har mått bra mellan dessa perioder, och hur mycket bättre det är sedan i början.

Det funkar för mig iaf :)

Här är det 4 månader sedan. Nu kan jag råka möta honom på stan utan att det känns som hela världen ska gå under. Och jag uppskattar betydligt fler saker, har lättare att tycka saker är roligt, och ser de fördelar som finns med att leva själv. Finns ju fördelar både med att leva själv och i en relation liksom :) Man måste bara hitta dem.

Anmäl
2015-05-29 11:34 #3 av: Rita-S

Jag och mitt ex skildes i 2013 efter 12 år tillsammans. Jag kände mig rotlös och "fel", länge hade jag identifierat mig som "tjejen til...." och plötsligen var jag inte tjejen längre, jag var.. ingenting kändes det som. Men det stämmer ju inte, man är ju fortfarande en indivit även som ett par, vilket jag tillåtit mig själv att glömma litegrann, jag behövde hitta vem jag själv var utan mann. Det tar sin lilla tid, men jag lade fokus på att göra saker jag gillade, njuta av tystnad och inga krav alls, att spendera timmar i badkaret om jag kände för det, gå promenader och bara vara. 

jag tror inte det finns nån facit på när och hur man kommer över den andra, men jag tror nyckeln oavsett är att inte grotta ner sig i det negativa runt det hela och hitta positiva saker. Exempelvis att man nu kan dekorera vardagsrummet presis som man vill. Att man kan äta presis som man vill hela tiden, att man kan kika på tv och film presis när man vill. Ligga på tvärran i sängen om man vill. Ut med tjejerna, på bio, på pub för en drink eller en kaffe etc. 

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Anmäl
2015-05-29 13:53 #4 av: [ThatsDeepBro]

Att bli singel igen var på både gott och ont, till en början kändes det för jäkligt för jag älskade henne mer än något annat, blev dock för mycket bråk mot slutet av förhållandet (varade 4 år).  Hon var dessutom min första riktiga kärlek och antagligen ända, har svårt för att bli förälskad/kär och hoppar absolut inte in i förhållanden utan att det är "seriöst". Blev ganska deppig och ledsen de första två månaderna, sedan insåg man att det här kanske inte var så dumt ändå, singel och nya möjligheter hade öppnats upp för mig.  Hur bra du än haft det med din föredetta så kan du alltid få det ännu bättre, i alla fall det jag intalade mig. Med andra ord, man mår dåligt till en början, men tro mig det kommer gå över.

Anmäl
2015-05-30 10:25 #5 av: lkmf

När det tog slut med mitt Ex efter 11 år vart jag helt förstörd första månaderna mådde jag skit rent ut sagt.. tog mig nästan ett år att komma över han.. efter det tog det inte många månader innan jag träffa min nuvarande sambo. Mitt tips är att börja röra på dig och träna hjälpte iallafall mig jättemycket är ett bra sätt att rensa tankarna på och så får du en bra kropp som mår bra på köpet. Använd dina vänner och familj för att tala ut om dina känslor är aldrig bra att hålla dom inne. Och framförallt tillåt dig att sörja. 

Livet är som en chockladask men vet aldrig vad man får/ Forest Gump

Anmäl
2015-05-31 22:04 #6 av: Facie

Tack så mycket för era historier. Jag hittar mycket i dem som beskriver min situation.

Det konstigaste är att det känns som jag redan kommit över det ganska bra. Jag tror att mitt förhållande i slutet var så "dött" och jobbigt att jag nu mest känner mig fri. Men det får mig att känna mig som världens sämsta människa, jag vill nästan må sämre än vad jag gör.. Känner mig som något psyko utan känslor.

Anmäl
2015-05-31 22:25 #7 av: Rita-S

det skall du inte alls göra, utan se det som ett tydligt tecken att det var det bästa som kunde hända i stället och var tacksam du inte går sönder av sorg. Det är faktisk jobbigt nog med ett brott mellan två parter även när det går fridsamt till om man inte skulle vilja ha mer sorg och smärta mitt i det hela. Du är inte alls en hemsk människa som känner lättnat över att ha kommit loss från något du nu ser inte var bra för dig. Det finns ingen facit på hur snabbt man kommer över något. Om det är riktig dåligt är det enklare att komma över skulle jag tro. Någon kommer över sitt ex inom dagar med intens sorg, andra behöver veckor, månader eller år. Allt beror på förhållandet, omständigheterna och hur en själv är som person. Det finns helt enkelt inget rätt eller fel. På samma vis kommer jag aldrig peka finger på någon som inom veckor eller månader efter en partners dödsfall hittar tröst med någon annan, eller även hittar kärleken. Det finns ingen facit. 

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Anmäl
2015-05-31 22:44 #8 av: _Fisken

Det tog slut för det var inte bra och skönt att det är över och att det inte blev större intermezzo. Dags att se framåt och inte skuldbelägga sig själv. 

Anmäl
2015-06-01 09:54 #9 av: Facie

#7 Du har rätt. Men det känns fortfarande inte helt moraliskt rätt.. Även fast det kanske är det. Jag känner mig fortfarande "bunden" till honom och när jag är ute på krogen håller jag fortfarande ett visst avstånd till andra killar osv. Just för att de känns fel. 
Sen känns det inte som jag kan gå vidare helt fören han har gjort det.

#8

Anmäl
2015-06-01 10:51 #10 av: Rita-S

#9 fast moralen är det du som sätter, ingen annan :) Känn dig inte hemsk. Det viktiga här är oavsett att allt måste kännas rätt för dig i vilket fall, oavsett vilken anledning du känner du har för att ta de val du tar nu. Vad vi andra tycker är egnetligne likegiltig, varesig vi håller med dig eller tycker annurlunda. När det kommer till kritan är det du som är viktig, inte vi andra. 

Att du känner dig till viss del bunden till honom är förmodligen för att du har varit i ett längre förhållande, och det har blivit lite av en vana att du är med honom och därmed distansierar dig från andra. Detta är även ett signal åt dig att du inte är riktig redo för en ny kille än heller, och du kan med fördel lyssna på just den kännslan att villa hålla dig lite borta från andra. Sök inte annan "bara för att", utan låt det ske när det sker. Det blir när det blir helt enkelt, och lär bli mycket bättre om du bara låter det hända när det passar sig så :)

Sen att du känner du inte kan gå vidare foren han har gjort det lyder som att du är redd för att såra honom och kanske även lite medvetet/omedvetet ängstlig att "göra fel enligt normen"?  

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Anmäl
2015-06-01 11:07 #11 av: Hayabusa

#9 Tycker inte att du ska ha dåligt samvete. Ibland måste man få lova att vara lite egoistisk och sätta sig själv i första rummet. Det heter; "tiden läker alla sår" och det ligger en hel del i det uttrycket.  Sedan kan det ta förvisso ta längre tid än man önskar. 

Min historia: Efter ett 16 år långt förhållande med hus och barn valde vi att separera. Även om det var ett gemensamt beslut så uppstod en hel del gnissel och mindre angenäma känslor. Det tog nog 2-3 år innan jag var "på benen" helt och hållet, men så här med facit i hand var det en intressant och nyttig resa.

#10 Tummen upp

Anmäl
2015-06-01 18:47 #12 av: Facie

#10 Tack för dina bra svar. Men jag sätter väl i så fall "min moral" efter vad jag tror skulle såra honom om jag gjorde. Jag tror inte jag är redo för något nytt, jag känner mig fortfarande otroligt förvirrad  och jag vill nog vara själv. Men samtidigt har jag inget direkt behov av att "sörja" längre utan jag vill göra en massa saker hela tiden. 

#11 Oj, det låter verkligen som en lång resa, skönt att du är okej nu i allafall. Måste varit jobbigt. 

Anmäl
2015-06-01 19:08 #13 av: Rita-S

Det är skillnad på att vara totalförkrossat och inte riktig redo för nåt nytt. även när man är den parten utan kärlekssorg, den som avslutar, behöver man ju inte vara redo för en ny partner, så det är inget onormalt att vilja vara singel och göra massor med saker. Det är stort av dig att tänka på honom och inte vilja såra honom, det tycker jag värkligen är omtänksamt. Att du är förvirrad säger mig iaf att du behöver vara singel ett tag och återupptäcka dig själv. Du kan ju oavsett inte veta vad du söker i ett framtida nytt förhållande innan du vet vem du är och vad du vill ha :) Ta din tid du bara, och må inte hemsk att du inte sörjer stort. För allt du vet kan det komma som ett brev på posten om ett tag med, eller inte alls. Njut heller av att ha friheten att hitta dig själv på ny nu :)

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Anmäl
2015-06-04 13:28 #14 av: Candela

Det är NU du ska passa på att se möjligheterna i livet! Du är inte bunden till någon annan person - du kan välja att plugga på en ort långt bort, flytta utomlands, testa saker i sexlivet som inte passar in i alla förhållanden, umgås med vännerna som kanske har hamnat i andra hand förut m.m.

Anmäl
2015-06-04 19:57 #15 av: [KittKatt]

Det kom som en chock när han berättade att han inte kände samma sak längre efter väldigt många år tillsammans. Jag blev helt förkrossad och kände att jag inte ville leva längre. Jag kom över allt detta väldigt fort, det gick ca 3 månader och jag kände att det här var det bästa beslut han kunde ta och jag är honom evigt tacksam. Det kom ju som en chock när han berättade men jag hade nog redan insett eller levt i en relation där allt redan var dött, han fanns där men jag kände mig helt ensam, så skillnaden var väl egentligen inte så stor från innan förutom känslan att vara själv, ingen som bara "är" där. 

Jag visste däremot inte alls vem jag var själv, vilket var en väldigt konstig känsla men det var bara att sätta igång och hitta sig själv igen. Jag har kommit över honom helt men jag kan fortfarande bli väldigt ledsen när jag tänker på gamla minnen, kollar på bilder, allt vi delat, ja han var ju faktiskt min bästa vän och personen i mitt liv som jag kände utan och innan. Men som sagt, jag tycker det är ok att jag blir ledsen för jag vet samtidigt att jag aldrig skulle vilja leva med den här personen.

Anmäl
2015-06-04 22:08 #16 av: Facie

#13 Det är lite det jag försöker med nu. Bara tänka egoistiskt för en gångs skull, göra vad jag själv vill. Ta lite extra hand om min kropp och mitt sinne liksom.
Det är som du säger, jag måste verkligen hitta mig själv och veta exakt vem jag är utan honom. Eller, det kanske är fel för jag kände alltid att jag kunde vara mig själv med honom.. Men nu slipper jag anpassa mig efter någon, det är väl största skillnaden.

#14 Du har rätt! Och det är väl egentligen det jag gör nu.. sitter aldrig still känns det som.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.