Annons:
Etikettförhållande
Läst 8368 ggr
[SuperNaturalBeing]
6/14/15, 10:32 PM

Emotionellt otrogen...

Jag vet inte varför jag skriver det här egentligen, men jag har inte någon att prata med (för jag har inga vänner förutom han som jag berättar om i texten och min pojkvän) och jag känner mig så förvirrad, ledsen, och även besviken på mig själv… Jag måste få ut dessa tankar på något sätt innan jag exploderar. 

Igår insåg jag att jag är emotionellt otrogen mot min pojkvän. Eller snarare, igår accepterade jag att det är så det ligger till. Har egentligen "vetat" om det i några månader, bara att jag alltid försökt bortförklara det, och nu sitter jag här och känner mig väldigt ledsen. Det hela hände så gradvis att jag inte ens märkte det först och nu har det, utan att jag  tänkt på det, börjat bli mer fysiskt också. Även fast jag aldrig skulle kunna tänka mig att vara fysiskt otrogen…

Jag ska förklara:

Jag har en vän som jag det senaste året kommit mycket nära (han är gift dessutom och de har lite problem i sitt förhållande, vilket förmodligen bidragit till den här situationen). Innan dess hade vi också en rätt bra vänskap, litade mycket på varandra och hade många djupa konversationer om svåra saker vi varit med om. Dock pratade vi inte särskilt ofta och träffades gjorde vi inte på flera år så även om vi var goda vänner stod vi helt enkelt inte varandra jättenära, tills förra året.

Förra året fick vi  för oss att träffas igen och det är efter det mötet som det hela liksom spårat ur. Vi började chatta varje dag, vilket för mig som är rätt ensam, blev mycket uppskattat. Med tiden blev våra chattkonversationer dock allt  flörtigare och varje gång vi träffats har den fysiska kontakten bara ökat (dvs kramar och kittlande och bara ..beröring i allmänhet) och jag känner nu att det kanske har gått för långt…Vid varje träff har vi alltid väldigt kul tillsammans, skämtar och skrattar mycket och jag trivs mycket bra i hans sällskap, men efter de två senaste mötena har jag åkt hem med blandade känslor. Delvis har jag känt glädje över att vi träffats igen (för jag ser alltid fram emot att träffa honom) men jag får också stora skuldkänslor och efter senaste mötet (som var igår) är skuldkänslorna enorma. Det blev mycket mer kramar än vanligt och många fler beröringar (exempelvis vid mina ben och mitt hår, mitt ansikte, min hals. Ja , lite överallt, på icke-opassande ställen såklart!) och när jag visade honom några skärsår som jag på något sätt fått på mina fingrar kysste han dem! Han brottade även ner mig flera gånger för att hålla fast och kittla mig, lyfte plötsligt upp mig och slängde mig över axeln, eller bara stannade upp, höll om mig en stund, och tryckte mig tätt intill sig.

Som om inte detta , tvivelaktiga beteende, vore nog, så triggar det även mig till att agera  på lite samma sätt (dvs , röra mycket vid honom och kramas mycket även fast jag egentligen inte är "touchy feely" alls ) :/  Känner mig så förvirrad…..Jag har i princip inga vänner och har aldrig haft, så min sociala kompetens är inte den bästa måste jag erkänna.  Vet inte riktigt var gränsen för vänskapligt beteende går och eftersom jag har pojkvän och han är gift (och jag dessutom har sämst självförtroende) har jag alltid bara antagit att det här är vänskapligt och uppskattat att han vill vara min vän överhuvudtaget (som sagt, jag har vääääldigt dåligt självförtroende). Jag har liksom tänkt "Visst, det kanske är lite konstigt, och visst, det är mer vänskapligt än vad jag är van vid, men det är ändå bara det. Vänskapligt, inget mer. Absolut inte. För det är ju inte ok! "   

Men det här är väl ändå..inte riktigt ok….eller?  Alltså jag vet att man kan kittlas och kramas och så vänner emellan, men ändå… 

Nu ser jag att det här inlägget inte handlar om det jag egentligen tänkte skriva om, dvs emotionell otrohet. Jag har redan insett att jag själv  (hur det ser ut från min väns sida kan jag bara spekulera om) är emotionellt otrogen och att jag nog har en fallenhet för just den typen av otrohet.  Förmodligen kommer sig detta av att jag i princip alltid känt mig ensam och värdelös , vilket lett till att jag nu (mycket) lätt fäster mig vid folk som ger mig bekräftelse och uppskattning. Jag vet inte …  Förstår bara inte hur det har kunnat gå såhär långt och jag tror inte min relation kan räddas nu (hade  tvivel om min relation redan innan den här vänskapen utvecklades bör jag tillägga). Och ingen har jag att prata med heller. Ingen tredje, "neutral" , part som jag kan få stöd ifrån. Och jag går under snart. Är så besviken och ledsen på mig själv för att jag satt mig i den här situationen. Känner mig mer ensam än nånsin :(

Annons:
Rita-S
6/14/15, 11:18 PM
#1

Otrohet… om detta är otrohet eller inte är ju upp till dig och din partners dedenition av ordet. Dock kan jag säga som så att jag tycker detta inte är direkt okej vänner mellan där båda har partners då detta i mina ögon är flirt och definitivt på väg åt fel håll. 

Jag kan inte svara på om du har sabbat förhållandet eller inte med detta, det är ju upp till dig och din partner att definera själv, men du måste stoppa detta nu om du vill behålla det förhållandet du har nu om inget annat. Ni har än så länge endast gjort relativt oskuldiga saker, inga kyssar, kön eller sex har hänt, ni har inte varit nakna eller sådan, men detta håller på spåra ur fullkomligt som jag kan se det. Det måste ta slut och återgå till ramen för "normalt umgänge" nu innan ni kommer gå för långt. 

Jag har inga problem att se hur berusande det är för dig med uppmärksamhet och bekräftelse på att du är intressant att umgås med, och att du om du inte är van med att umgås med folk kanske inte riktig ser vart gränserna mellan normalt och "inte längre så normalt" går innan du korsar de, och tro inte att jag pekar någon fördömande finger på dig nu för det gör jag inte. Det är inte riktig mitt jobb att döma nån annan för vad de gör i sitt liv. Men jag tycker att du sätter en gräns nu. Kittlandet och "brottandet" som du beskriver ser jag på som ett sätt att få "intim" kontakt med dig utan att gå för långt, och då känns det som baktankerna bak det hela inte är så oskuldiga från hans sida. Självklart kan jag itne veta detta, men jag känner min magkänsla säger han nyttjar detta som chans att komma fysisk närmare dig på samma tid som man kan försvara sig med det bara var vänskapligt om du skulle ifrågasäta. "vaddå, det var ju bara kittlas på skojj" så att du "skuldbeläggs" för att tro snuskigt om den andra kanske? Eller bara för att den andra skall känna att det itne är så allvarligt som ett försvar mot sin egen skuldkänsla? Jag vet inte nåt om anledningarna b ak det hela, men jag känner varningsklockor nu iaf. 

Vad som än händer, ta lärdom av detta och ta det med dig vidare som ett exempel på vänskaplig skämt som kanske är ett snäpp för långt mot "flirt"hållet om du förstår.

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Loris M
6/15/15, 7:57 PM
#2

Håller med #1 i allt hon skriver. Vill tillägga att din reaktion på dina egna känslor (ledsen, besviken) tyder på att du har känslor som du inte borde ha och att det gått för långt. Längre kommer det att gå om du inte sätter stopp för det nu. Om han varit ledig hade du haft möjlighet att fundera om du vill avsluta din nuvarande relation och inleda en relation med din vän. Men så är inte fallet. Han är gift och då är inte det ett alternativ. 

Så som jag ser det, har du fortfarande en chans att rätat till det innan det blir alldeles för sent. Och innan du blir sårad. Du behöver inte avsluta er vänskap, men prata/chatta  inte och träffas inte lika intensivt. Man kan inte rå för att man får känslor för någon annan. Men hur du väljer att agera har du ett stort ansvar för. Jag har aldrig kunnat förstå när människor säger efter otrohet: "Det bara hände!". Det går sällan till på det sättet att man bara helt plötsligt hamnar i säng. Det brukar inledas med lite oskyldigt flörtande, blickar, respons, man blir mera fysisk (allt detta har ni redan gjort) och sedan "händer det bara". Sätt stopp för det innan det är försent.

[Hadraniel]
6/16/15, 9:38 PM
#3

Som jag ser det har du bara två vettiga alternativ här.

Den första varianten handlar om att du minskar ner på beteendet som du är osäker på om det är ok, antingen genom att sätta tydliga gränser mot din vän eller genom att avbryta kontakten med honom.

Det andra alternativet är att du pratar med din kille och förklarar läget och vad du känner och gjort, samt att ni sedan kommer överens vad som är ok för er båda och var gränsen för otrohet ligger i just erat förhållande.

Kan inte se så många andra bra sätt att hantera detta på som är schyssta mot din partner och där du inte behöver ha dåligt samvete.

Omorika
6/17/15, 9:32 AM
#4

Jag var i en liknade situation för flera år sedan. Enda skillnaden var att "kompisen" inte var upptagen.

Jag gjorde inte heller något egentligt otroget men känslorna ville. Jag tog det som ett tecken, hade jag haft det förhållande jag ville hade jag inte villa agera på känslorna. För det hade jag inte gjort innan och vårat  förhållande hade varit lite avigt en tid. För mig slutade det med att jag gjorde slut men blev inte tillsammans med den andra killen heller utan var singel i några innan jag träffa en ny.

Mitt råd till dig är att analyser ditt nuvarande förhållande.  Ta en paus med kompisen, säg att du är upptagen någon vecka. Under den tiden funderar du ut vad du känner. Är du kär i din kille, älskar du honom, eller har han mer blivit en kompis? Jag tror att det är där skon klämmer. Tycker själv inte du varit otrogen utan snarare fått ett tillfälle att tänka över ditt liv.

Eioo
6/18/15, 11:38 AM
#5

Fråga dig själv, hade din partner gjort såhär med någon annan, hade det känts okej? Hade du inte alls blinkat över det?

Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad.

Om det inte skulle kännas okej, vad skulle du vilja att din partner gjorde? La av helt, eller fortsatte umgås med denna person?

Prata med honom. Sätt dig själv i hans situation.

Gimbergsson
6/19/15, 12:10 AM
#6

Jag tror du känner själv vad som är rätt och fel i just din situation. Känns det bra i magen? Om svaret är ja och du verkligen bara ser den här personen som en kompis så är det väl helt oskyldigt i alla fall från din sida. Är svaret däremot nej så har du nog svaret själv, om det inte känns bra i magen så är det nog helt enkelt inte okej mot varken din eller hans partner. Vad som är otrohet tänker jag inte spekulera i.

Annons:
[SuperNaturalBeing]
10/29/15, 7:20 PM
#7

Lite uppdatering såhär några månader senare. Jag mådde väldigt dåligt och kände att jag skämdes en del när jag skrev inlägget så har därför inte öppnat för att se vad folk har skrivit förrän nu. Jag håller med er allihop. Speciellt #1.

Jag gjorde slut med min pojkvän för ett  tag sedan för vårat förhållande var inte bra. Det var inte dåligt , men som någon skrev så hade han blivit  mer som en kompis. Inga romantiska känslor fanns kvar, och detta har jag känt ett bra tag ( redan innan jag och den här kompisen kom närmare varandra) så jag visste nog redan när jag skrev det här inlägget vart det var på väg. Det tog mig bara ett bra tag att våga göra slut. Sist jag gjorde slut med någon blev det ett jävla liv (blev trakasserad och hotad i nästan ett år efteråt) så jag tror att jag blivit påverkad av det. Men till sist vågade jag och nu står jag här. Det känns som en befrielse faktiskt, mest för att jag inte behöver oroa mig för honom mer och att jag kanske sårar honom med mina handlingar. 

Sen var det det här med min kompis. Jag känner att jag behöver skriva av mig, men problemet är att jag inte vet vad jag ska säga. jag har bara en massa känslor som jag vill få ut, men inga ord och det är så frustrerande! Har försökt i nästan en timme nu att beskriva situationen jag är i, men så fort jag skrivit något raderar jag det direkt för när jag skriver ut det så låter allt så sjukt och fel, även fast det inte alls känns så i verkligheten. I och för sig,  detta kanske i sig självt är ett tecken på att det vi håller på med är fel…  
Inget sexuellt har hänt, det vill jag understryka, men  våra träffar ser fortfarande typ ut så som de gjorde när jag skrev #0. Det enda som har ändrats är att vi träffas mycket oftare nu jämfört med innan (då kunde det gå månader mellan träffar. Nu går det högst några veckor) och att jag inte är i någon relation längre.

Ebolaa
10/29/15, 8:58 PM
#8

Det är ju ett steg i rätt riktning att du tagit ett beslut att göra slut med ditt ex, för det är inte chysst mot honom att gå bakom ryggen och du beskrev ju själv hur dåligt du mådde över det…

Men när det kommer till den här andra killen/mannen så är ni ju på samma ruta när det kommer till hans relation med sin fru.. Ska de göra slut inom en snar framtid, eller talar ni inte om sånt? Är ni "bara vänner" fortfarande? För du vet ju själv att ni inte bara är vänner längre.. Liksom spelar det ingen roll att han går bakom ryggen på sin fru, för att det här är ngt tillfälligt för dig? Hur skulle du vilja ha det i din framtid, vill du satsa på honom?

Klart det är underbart att vara kär, men ni går ju båda med skuld-och skamkänslor över det här.. Ska ni inte börja tala lite "allvar", då det fortfarande finns en människa som kanske blir väldigt sårad om hon får veta…

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

[SuperNaturalBeing]
10/30/15, 3:28 PM
#9

#8 Nu tror jag att du har missförstått  mig lite.  Det låter som att du tror att vi har någon slags uttalad kärleksrelation/sexuell relation där känslorna är lika från båda håll. Så är det inte riktigt. Vi är bara vänner och hur vi "egentligen " känner för varandra kan jag inte svara på. Jag ju kan inte läsa hans tankar,  men jag vet att han bryr sig mycket om mig i alla fall, det har han både sagt och visat på många sätt, sen om känslorna är romantiska eller inte har jag ingen aning om. Tror faktiskt inte det.  Mina egna känslor har jag inte riktigt rett ut än. Känns som att jag kanske är på väg att bli för emotionellt investerad i honom, ja, speciellt nu när jag inte har en pojkvän längre,  men det spelar ändå ingen roll för han är gift och jag är inte intresserad av att förstöra för dem.

Det min tråd handlar om är att jag inte helt vet om sättet vi umgås är okej längre eller om vi har passerat en gräns, och sånt är svårt för mig att avgöra då min sociala kompetens är så dålig. Jag har inte så många andra vänskapsrelationer att utgå från och jämföra med liksom. Absolut att man kan kittla och krama sina vänner, det hade jag själv inte stört mig på om mitt ex gjorde med någon tjejkompis, men det är just sättet allt går till på som känns lite tveksamt.  T.ex. rör han väldigt mycket vid mig, och återigen, ja man får absolut röra vid sina vänner, men det är just sättet det sker på som, ja du fattar. Mycket spontant kramande, brotta ner och bara allmänt pillande lite här och där (typ i håret, ansiktet, halsen etc)  Han har också börjat klappa mig på rumpan ibland, vilket inte stör mig för jag ser det inte rumpklappande som en stor grej, men sen så tänker jag: hade han gjort så om hans fru var där? Troligtvis inte, och om han hade gjort så då hur hade jag känt inför det? Jag hade nog tyckt det var konstigt. Och det är samma med många av sakerna vi gör när vi är tillsammans, och då kan man ju fråga sig hur okej dessa beteenden faktiskt är om vi inte hade betett oss på samma sätt om hon varit där? 

Det finns även andra saker som känns konstiga.  Det har t.ex. hänt att han inte har berättat för sin fru att vi har/ska umgå, vilket har lett till lite awkward situationer.  Det har även hänt några gånger att han mitt i en videokonversation stängt ner , utan förvarning, bara för att hon kommit hem just då.  Och det känns  märkligt. Varför dölja att man pratar med en kompis? 

Problemet är att han är så avslappnad i allt han gör, som att allt är det mest naturliga i världen,  och då triggas jag att göra likadant som han, för jag tänker "ja men han gör ju det så då är det ingen stor grej. helt normalt" och sen efteråt inser jag att om folk vi kände sett oss hade de nog tyckt vi betett oss konstigt.  Men samtidigt, eftersom han inte verkar ha några skuldkänslor alls, blir jag osäker för trots att min magkänsla säger en sak så finns det ändå en röst som säger åt mig att jag bara är fånig och överanalyserar och att inget alls är fel här.

Rita-S
10/30/15, 5:29 PM
#10

#9 Du får gärna PMa mig om du vill flumma utan rädsla att det skall låta fel på något vis. Blir jag osäker på vad du menar får jag ju bara fråga upp igen, eller hur?

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

[Devya]
10/31/15, 10:20 AM
#11

#9 Jag tror du ändå vet svaret på det du frågar om. Du vet men du vill kanske hitta ursäkter för hans beteende så att ni kan fortsätta att ses?

Du vet mycket väl att det ni sysslar med är inte okej om du tänker efter. Jag tror knappast att du är särskilt dum för du vet nog säkert mycket väl att om någon döljer saker och ting för sin partner, då är det något fel.

Han vet också mycket väl att det han pysslar med är fel, annars skulle han inte ljuga för sin fru om att han skypar med dig och träffar dig.

Skulle du faktiskt uppskatta det om du hade en partner som betedde sig på samma sätt som den här killen? Att din partner gömmer det faktum att han snackar med en tjej, träffar henne i smyg, klappar henne på rumpan och är väldigt fysisk av sig?

Nej, den här killen är mycket intresserad av dig och väntar säkert bara på att någon av er ska våga ta det första steget till att inleda en romantisk relation. Ni båda leker med eld i det här fallet och det är viktigt att du försöker inse det redan nu istället för att blunda för verkligheten.

Sen hur du gör i slutändan är upp till dig. Jag skulle inte dömma dig om du tog det ett steg längre men däremot så skulle jag inte respektera killen som är otrogen mot sin fru. I mina ögon är han redan på gränsen till otrohet, han rör dig på ett olämpligt sätt och jag själv skulle inte acceptera om min partner höll på det viset. Det skulle vara så otroligt sårande och jag skulle inte längre kunna lita på att han kan bete sig, speciellt inte om han även håller på och ljuga. Det betyder att man har något att dölja. 

Även om du inte har någon social kompeten så vet du mycket väl vad som pågår. Det är ju bara att tänka logiskt så har du svaret framför dig. :)

Ebolaa
10/31/15, 10:48 PM
#12

Okej, alltså man ska inte bry sig om vad som passar för andra eftersom man ska utgå ifrån sig själv och hur man själv känner. Men du säger själv att du är väldigt "ny" på området, så det här är vad jag upplever som står utanför och "ser på". Jag får bilden av att du har kontakt med en man som är mer erfaren och har det lite krassligt i sin relation, och att du blir hans tillflyktsort där han kan leka och ha det trevligt en stund.

Eftersom du inte har haft så mycket vänskapsrelationer, så kan jag iaf säga att det inte är vad som ses som vanligt att en person som är i ett förhållande håller på tafsar och myser (genom att plocka i håret eller smeka ansiktet) med en annan tjej, speciellt när det också sker bakom ryggen.

Att ni/han säger att ni bara har en vänskapsrelation gör bara att man  lättare kan vifta bort "allvaret" i det ni faktiskt gör, och samtidigt skjuta ifrån sig  det faktum att han på något sätt känner att det han gör inte är okej.

Du säger själv att du känner dig "emotionellt investerad" så vad innebär det ordet för dig? Att du blir fäst? Att du saknar honom? Liksom, fysisk kontakt är inget man bara håller på med, med vem so helst, utan det sker till dem man har väldigt intima relationer till. En tafsning på rumpan har förstås sexuell laddning.. Tror du att han kommer fortsätta så här med dig i ett längre perspektiv, till exempel om det blir bra mellan honom och hans fru igen? 

Så, i vänskapsrelationer håller man (vanligtvis) inte på sådär, utan det finns en gräns som man ruckar på när det kommer till kramar, för tröst och sånt. Men att mysa, stirra länge i någons blick och hålla på kittla och så är något som är steget längre och som tyder på attraktion..

Sry, jag vill bara inte att du blir utnyttjad av den här mannen, och jag ser en varningsklocka i att du har så lite erfarenhet.. Ha det :)

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

[SuperNaturalBeing]
11/1/15, 7:44 PM
#13

#11 Jag håller till viss del med dig.  Ja, visst kan jag se skillnaden mellan rätt och fel, men faktiskt så är inte livet alltid så konkret och självklart som du framställer det. Det finns många faktorer (stämning, situation, relationer mellan personer, känsloläge osv, listan kan göras lång)  som gör att vissa saker är helt okej i en kontext samtidigt som de inte är det i en annan och det är därför jag kan säga att jag genuint blir förvirrad av den här situationen . För dig kanske allt verkar jättetydligt, men för mig är det inte det. För det är ju inte så att vi har kyssts, eller haft sex eller att någon förklarat sin kärlek för den andre. Inget sånt, utan det här är mer diffust och tolkningsbart. I text framstår dock det mesta som rätt krasst och konkret, men för mig i "verkligheten" är det verkligen inte så. . Det är därför jag gjorde denna tråden för ibland ser man inte allt tydligt eftersom man är allt för insyltat och då är det bra med kommentarer utifrån.

Skulle min kompis exempelvis börja med tydliga sexuella inviter eller faktiskt på ett uppenbart sexuellt sätt  röra vid mig (alltså "tafsa" ) , eller försöka kyssa mig, då hade jag direkt fattat att det var fel, men nu är så inte fallet. Det här är mer…tolkningsbart.. (det känns liksom fel i magen, men jag kan inte peka på något och säga DET är anledningen att alt känns fel)  även fast kanske just rump"tafsandet"  råkar vara en sån där konkret, felaktig grej. Saken är den att , om det bara handlade om mig och ingen annans känslor, skulle jag inte bry mig. En klapp i baken är inte något som stör mig alls (såvida avsikten inte är att förnedra och förminska den man "klappar" på ), men nu har han en fru och jag är nästan helt hundra på att hon inte skulle tycka om det och det är därför jag får skuldkänslor även fast rumpklappande iju nte är en stor grej för mig ( så länge det inte är på ett sexuellt sätt då. och ja, vad hans avsikter egentligen är, det vet jag inte. Men han kanske bara skämtar? Han kanske bara tycker så som jag tycker? Eller så ser han det som ett tillfälle att tafsa, ja okej då är det så, men han gör det inte på ett sådant sätt att jag uppfattar det på det viset för då hade jag inte tillåtit det). Och detta beteendet är inte det enda olämpliga som han gör mot mig heller( jag har bara valt att inte skriva ut allt), vilket är anledningen till att jag känner så mycket skuldkänslor.  

Med det sagt, så håller jag absolut med om att han (och även jag, för jag är ändå delaktig i det här) handlar fel på många sätt. Att han till viss del döljer våran vänskap från sin fru är t.ex. en sån där grej som jag inte hade accepterat från en partner, och det tyder ju också på att något inte står riktigt rätt till från hans sida.  Att jag nog ursäktar hans beteenden så att vi kan fortsätta umgås har du nog också rätt i, men är det så konstigt? Han är den ende vän jag har kvar och han stöttar mig rätt mycket. Skulle jag utesluta honom ur mitt liv har jag ingen kvar…

Håller även med om att det här är en känslig situation. Folk kan bli sårade, och med folk menar jag både mig själv (fast det har jag nog redan blivit på ett sätt) och honom, men främst av allt hans fru. Vi måste tänka över våra handlingar och kanske ta ett snack om vad vi egentligen håller på med, men det är lättare sagt än gjort. Har varit på väg flera gånger, men jag backar alltid i sista stund. Jag kommer alltid tillbaka till det faktum att jag inte vill förlora honom också. Inte bara för att jag då skulle bli ensam, men främst för att jag tycker mycket honom . Läser man det jag skrivit tidigare utan att veta något mer så framstår han lite som ett svin, men det är han inte (inte i alla avseenden i alla fall). Han är ändå en människa som tagit hand om och ställt up för mig en hel del.  Jag är så tacksam att han orkar med mig.

#12 Ja, okej. Då förstår jag vad du menar!

Jo, emotionellt investerad betyder precis det. Att jag är för fäst vid honom, att känner mig väldigt ensam när vi inte pratar. Jag kan inte säga att jag saknar hans fysiska umgänge när vi inte är tillsammans och känner att jag mååååste bara vara med honom nu nu nu, men går det en längre tid utan att vi kommunicerar  (icke fysiskt) stör det mig en del.
Du ställer bra frågor, alla värda att reflektera över. Jag kan inte veta vad hans avsikter är eller hur det kommer vara i framtiden. Ingenting aning. Det får jag se då. Ville bara höra folks åsikter för att bekräfta för mig själv att jag inte är helt ute och cyklar när jag tänker att allt det här kanske inte är helt okej.

Annons:
[Devya]
11/2/15, 5:22 AM
#14

Var också beredd på att du hamnar i ett jobbigt drama. Om hans fru får veta så kan det gå ut över dig på ett riktigt dåligt sätt. 

Ilskna bedragna partners är inget att leka med. I värsta fall hamnar du i en sådan situation där du får ett skadat rykte för i sådana här fall så är det inte bara den som är otrogen som får skulden utan även den andra kvinnan.

Var beredd på mycket drama om ni fortsätter i samma takt.

Om din magkänsla säger att det här beteendet är fel så är det ofta så. Man ska lita på sin magkänsla, det är oftast på det viset som vi andra också brukar veta om något är fel eller rätt.

Ebolaa
11/2/15, 8:09 AM
#15

Som ovanstående talare så är det viktigt att du börjar lita på din magkänsla, det är faktiskt ett väldigt gott rättesnöre när det kommer till relationer eller vad som är bra för en själv. Jag menar, allt du har beskrivit för oss har du ju uppmärksammat och funderat kring, och du har en bra känsla. Sen är det upp till dig att fortsätta på samma spår eller förändra på någonting för din egen skull..

Men du har ju kärlekskänslor för honom i så fall, och det är ju inget konstigt med tanke på ert sätt att umgås. Och det kan ju va en liten tröst efter att man har lämnat ett förhållande.. Men du ligger lite farligt till när det kommer till att du kanske blir sårad i det här, eller som ovanstående säger, att du kan bli skuldbelagd av hans fru.. Men det är ju "worst case scenario"

Har du något intresse eller så? För via dem kan man ju faktiskt möta människor som gillar samma saker, om det är så att du känner dig ensam ibland tänker jag.. Klart att du kan fortsätta umgås med den här mannen, men det låter faktiskt inte som något som kommer hålla i det långa loppet. Men det är ju något som du  får utforska.. Det finns helt säkert en massa människor som gärna skulle umgås med dig,  både vänskapsrelationer eller något mer. :)

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

[SuperNaturalBeing]
11/2/15, 12:02 PM
#16

#14 Det vet jag… Och jag skulle snarare vilja påstå att det är den "andra kvinnan" som får mest skit så därför är jag extra nervös över att göra något fel.

#15 jo, jag vet. Egentligen lever jag väl mest i förnekelse.  Just nu känner jag att jag på ett sätt inte ens vill prata med honom för allt känns så fel.  Samtidigt som jag faktiskt vill prata med honom, för jag tycker ju om hans sällskap.

Kärlekskänslor och kärlekskänslor. Jag vet inte. Det kanske är så, men som jag skrivit tidigare så är jag inte riktigt säker på hur jag känner för honom och det är inte relevant heller. Han är gift och jag är inte intresserad av en kärleksrelation och så är det med det.  Fast det kan hända att jag lever i förnekelse när det gäller allt det där också.  Vad vet jag. Förnekelse är en stark kraft.

Jo visst har jag intressen och det finns mycket saker att göra om jag bara vill det. Skolan har t.ex. en hel klubbar och sånt så problemet ligger väl mer hos mig. Jag är lite blyg och osäker av mig så det blir ofta att jag isolerar mig och sitter hemma istället.  Det är något jag behöver jobba på.

Ebolaa
11/2/15, 12:21 PM
#17

Äsch, alltså alla har vi väl mer eller mindre experimenterat med gränser i relationer, lite som att man testar sig fram för vad som funkar för en själv. Men du verkar sitta inne på de svar som du frågar av oss redan, det är väl ingen förnekelse så, men ibland vill man väl gärna bara "köra på" och slippa bry sig om konsekvenserna av ens handlande..

Det är många som är som dig, lite blyga och osäkra, så du skulle nog inte ha svårt att finna människor som du skulle gilla, bara du pressar din bekvämlighetszon lite och tänker att "go with it". Inget värre kan ju hända än att du inte finner någon kompis just den dagen eller kvällen. Internet är ju också en väldigt bra plats att söka likasinnade, men då behöver man ju sålla ut de människor som inte har de bästa intentionerna eller som bara är ute efter en sak. Occch det kanske är bättre att du verkligen går till en fysisk plats eftersom du inte är så himla bekväm med det. 

Därför frågade jag också om du har något intresse, eftersom det finns mycket intresseklubbar som ordnar träffar under kvällstid, då har man ju fokus på något alla gillar och det gör det ju lite mer naturligt att ta kontakt med varandra liksom :)

När det kommer till handär mannen så kan du ju ligga lite lågt och känna efter vad du vill, eftersom man faktiskt kan lura sig själv, att man tror att man gillar någon mera än man faktiskt gör eller tror att man behöver någon mer äön man faktiskt gör. Sen kan du ju också välja att vara ärlig mot honom och faktiskt säga att, "du, jag har det jättebra med dig när vi umgås, men jag tror inte det är det bästa att hålla på så här i längden, för någon av oss.."

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

[SuperNaturalBeing]
11/2/15, 2:23 PM
#18

#17 Håller med om allt du skrivit :)

Pytteliten
11/2/15, 7:06 PM
#19

Något man ska tänka på, tycker jag, är att OM man inleder en relation med någon som börjar när denne är involverad med någon annan så är risken mycket stor att man själv blir bedragen på samma sätt. Denna persons moral tillåter honom uppenbarligen att göra det han gör med dig trots att han är gift. Hade det varit OK med dig om det var dig han var gift med?

Jag har en vän som blir bedragen av sin man gång på gång. Jag kan inte riktigt tycka synd om henne, för en gång var det hon som, med full vetskap om det, var den andra kvinnan. Hon visste alltså hur han var innan, eller i alla fall precis när, de inledde sin relation…

[SuperNaturalBeing]
11/2/15, 7:52 PM
#20

#19 Ja det är jag också fullt medveten om. Min kompis är uppenbarligen gränslös, både verbalt och fysisk och har även själviska tendenser, så en relation med honom skulle jag inte vilja ha, även om jag var störtkär i honom. Hade aldrig kunnat lita på honom när jag vet hur han beter sig. Dessutom har han vissa åsikter som gör mig riktigt provocerad och det fanns faktiskt en tid då jag tyckte att han var en stor idiot och övervägde att radera honom från facebook (vilket var vårat enda kommunikationssätt innan). Enda skillnaden mellan då och nu är att jag valde att ignorera detta och istället fokusera på våra likheter som är betydligt fler, men det händer ändå ibland att han slänger ur sig saker som gör mig riktigt irriterad. Nu svävade jag ut lite, men det jag ville säga var att är det nånting jag inte vill så är det att "satsa på" honom. Detta inte bara för att han är gift, vilket ju är huvudorsaken ( och som jag nämnt innan tycker jag inte det är relevant att ens diskutera huruvida jag ska satsa på honom eller inte just pga den orsake n) , men även då det inte finns någon reslistisk chans att något sånt skulle fungera. Dessutom tycker inte mina föräldrar om honom ens (också p.g.a. hans extrema åsikter) så, ännu ett minus där.

Annons:
Ebolaa
11/2/15, 8:57 PM
#21

Ja, själviska tendenser och gränslöst beteende hänger faktiskt lite ihop också. Eftersom en självisk person  har lättare att utnyttja andra för sina egna syften, och det speglar ju tyvärr lite er situation just nu..  :/ 

Skulle nog va bättre att du lade ner din tid och energi på en person som kan ge dig den uppmärksamhet du förtjänar och att du inte bara ska finnas där för honom när det passar han. Vi ska inte mata hans ego ännu mera ;)

Lyssna på din magkänsla och ditt intellekt, du säger det själv, han är inget för dig :)

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

angest
11/2/15, 9:25 PM
#22

Jag är kanske udda men jag skulle bli riktigt upprörd om nån kompis till mig skulle börja klappa mig i baken. Första gången kanske jag inte skulle säga något pga att jag skulle bli så himla paff. Men upprepades det skulle jag säga ifrån ordentligt. Jag skulle uppleva det väldigt obehagligt.

Angående kramar så är jag väl konstig där med. Jag kramar aldrig mina vänner som jag regelbundet träffar. Det är väl en sak om man inte träffats på ett halvår, men sågs vi senast för en eller två veckor sen så ser jag ingen anledning att kramas. Att hålla på och kittla och busa och sådant känns ännu konstigare. Det är sådant jag gör med nån jag är kär i, inte mina vänner.

Slutligen vill jag bara säga att allt som känns fel att göra om ens partner skulle se på, det ÄR också fel.

[SuperNaturalBeing]
11/2/15, 9:36 PM
#23

Nu känner jag att jag snackat mycket skit om min kompis här så vill bara påpeka att oavsett vad jag sagt/säger här tycker jag ändå mycket om honom och ser inte ner på honom på något sätt. Tycker ändå att han är en väldigt fin människa, även om det nog är rätt svårt att tänka sig om man läser tråden och inte känner honom på riktigt…

#21  Precis vad jag också tänker! och det du sa nu är lite som jag känner. Att jag bara finns när han inte har något annat för sig…

[SuperNaturalBeing]
11/2/15, 10:07 PM
#24

#22 Nja. Där är det snarare jag som är udda. Jag ser det verkligen inte som en stor grej så länge det inte görs på ett sexuellt sätt eller för att förnedra, men jag är fullt medveten om att de flesta inte ser det så och det respekterar jag. Alla har vi våra gränser. Med det sagt så ja, första gången blev jag riktigt paff. Han smällde till mig rätt rejält och jag blev så överraskad att jag bara skrattade, även fast jag tyckte det var lite konstigt.  

Inte heller är jag en kramare. Inte ens släkt kramar jag om inte de initierar det och jag tänker väl lite som dig, att om man kramar någon så är det om man inte sett personen på länge. Har det däremot gått några veckor så..nja. Jag hade inte kramats då i alla fall. Men mellan mig och min kompis har det bara blivit en grej tror jag. Vet inte om han gör så med andra då jag aldrig sett honom tillsammans med andra vänner så vet inte om det bara är sån han är helt enkelt, för vissa är ju väldigt kramiga av sig också.

Upp till toppen
Annons: