Förhållande

Behöver råd. . förvirrad

2015-06-28 16:12 #0 av: Bill&Bull

Dejtar en kille på distans som skrivet i ett annat inlägg, vi är inte officiellt ihop men tycker om varandra väldigt mycket. Han har inte haft ett stadigt förhållande på 8 år, så jag förstår att det är en stor omställning för honom att ens börja dejta seriöst. Vi båda var från första början anti mot distans men "vifta bort" det och undvek att prata om den situationen. Men nu är vi där..
Jag vet inte var han står, han säger att han tycker om mig jättemycket och vill ge detta en chans, men vet inte om han är redo för förhållande. Och självklart ska man inte flytta ihop de första man gör, det är inte jag heller beredd på. Men han ger mig dubbla budskap, kan vara hur kärleksfull som helst till att bete sig som vi knappt känner varandra, det gör mig så förvirrad. Sen automatiskt så tar jag det personligt pga tidigare förhållande som jag mått dåligt i så är väldigt rädd för att bli sårad. Men vill inte tro att det är personligt, alla i hans omgivning såg fram emot att träffa mig, visste vem jag var. Så om han skulle "leka" med mig så antar jag att han inte skulle introducera mig för alla ?
Men det som förvirrar mig är att han har sagt så mycket till mig och när vi träffats nu en längre tid och varit inpå varandra (bodde där i 10 dar) så känns det som han inte klara av det. Alltså inget av det, som sagt bo ihop ska vi inte än på långa vägar, men kan känna lite att vad trodde han? Han sa att han var redo för nåt seriöst, jag skulle komma dit och vi skulle bara ha trevligt och lära känna varandra mer men han fokuserade bara på hur jobbigt det var och jag kände mig i vägen. Kan inte hjälpa känna att han gett mig lite falska förhoppningar.
Vet inte vad jag ska göra, han kanske bara behöver tid? Men jag vill inte bli "mer indragen" och förälska mig om det inte ska bli nåt för de gör bara för ont. Ska vi bara stanna på dejt nivån? Bara snurrar i huvudet just nu :p
Kanske blev flummigt nu men hoppas de är förståeligt :)

Anmäl
2015-06-28 16:16 #1 av: Maria

Var det första gången ni träffades på riktigt?

I så fall kanske han kände att det inte "klickade" på samma sätt som för dig. Jag har ingen aning utan bara gissar.

/Maria

 

Anmäl
2015-06-28 16:20 #2 av: Bill&Bull

#1 det var andra gången vi träffades. Första gången var över en helg bara och vi båda såg fram emot att ses igen, även fast det kanske blev lite för länge nu. Men det var för han sagt att det var ok att stanna hur länge jag ville i princip.

Anmäl
2015-06-28 16:53 #3 av: Zepp

För det första.. distansförhållanden är svåra att ro ihop!

Nya relationer är skitjobbiga, ny människa att lära känna, nya känslor och praktiska situationer att lösa.. förutom avstånden!

Man vågar knappt gå på toa eller peta sig i näsan, när den nya relationen är närvarande.. utifall något skulle kunna vara stötande, uppfattas fel!

Det är en helt främmande människa du träffat.. försök att lära känna varandra först o främst, finns inget som säger att han motsvarar det som krävs för att du skall inleda ett längre förhållande!

Finns väl inget som talar emot det heller?

Grejen är att det oftast är enklare med någon man redan känner.. iomed att man har visst hum om den personens egenskaper.. och därmed lite aning vad man kan förvänta sig.

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl
2015-06-28 17:42 #4 av: Bill&Bull

Tack för svar. Glömde skriva att innan vi träffades så hade vi daglig telefonkontakt i 4 mån. Så vi har ju pratat mycket men sen är det alltid skillnad på telefon och verklighet såklart, men det är i telefon som han varit så positiv om allt detta, han kanske bara inte var beredd på hur det skulle bli att träffas, men borde ändå haft det i åtanke tycker jag eftersom vi båda ville det.
Jag menar om han vill ha något seriöst så är det ju så att vi kommer träffas och då måste han ju släppa in mig också, och det känns som han inte är beredd på det även fast han sagt att han är det därav att jag känner mig lite lurad..

Anmäl
2015-06-28 18:09 #5 av: Zepp

I telefon på distans kan alla leva ut sina förhoppningar, längtan och innersta drömmar om framtiden!

Verkligheten ligger oftast utanför telefonens funktioner, och i verkligheten där är det vanliga människor som möts och det är då den verkliga dejten börjar!

Från det ena till det andra.. dels så är det vad han sagt dels är det hur du tolkat vad han sagt.. oså det motsatta hur han tolkat allt du sagt!

Sluta analysera allt som sagts i telefon, ta reda på hur han är i verkligheten.. om han är något för dig, alla har vi våra krav och förväntningar!

Rannsaka även din mall om hur han borde vara.. han kanske är best catch ever, fast dina krav/förväntningar är något orealistiska!

Du kan fråga vuxna i din närhet om de alldrig tvivlat över sina val av partner.. det har de flesta gjort!

Många förhållanden/äktenskap slutar oxå i skillsmässa.. vilket jag anser inte skall avskräcka dig från att söka lyckan och en partner.

Bättre lyss till den sträng som brast än att alldrig spännt bågen, är ett klassiskt ordstäv!

Checka bara av att det inte är en komplett idiot/psykopat som du fått på kroken, sen kan det gott ta lite tid innan du har åsikter om huruvida ni två är något för varandra!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl
2015-06-29 17:32 #6 av: Bill&Bull

Vi har pratat lite om detta, han tycker jag ältar men kan inte rå för det eftersom hela situationen varit så oviss så ville ha svar hur han kände. Han säger nu att han tycker om mig mycket men vet inte om han är redo.. Har jag fel i att känna mig lite lurad? Jag gör det. Han pratade så mycket om att han var redo men när det blev verklighet så kom det som en chock. Tror inte han gör det med mening alls, ska jag vänta på han eller avsluta här? Jag vet inte. Jag känner mig så förvirrad bara. Han har mycket med sig själv men det visste han ju redan innan han tog in mig i sitt liv, därav att jag känner mig lurad.
Har ständig ångest.. vill inte vara för på, men vill samtidigt veta om han vill gå vidare för varför ödsla energi annars.. ?

Anmäl
2015-06-29 17:42 #7 av: Rita-S

Finns egentligen inte nån som kan ge dig faciten. Han kanske behöver mer tid, men risken finns att du kastar bort tid med att hoppas på något ingen av oss kan svara på om kommer att bli något av. Det är bara du som kan bestämma om du skall försöka vänta ut det, eller avsluta. Bara du kan dra gränsen för hur länge är "för länge" att vänta. Ingen annan kan svara. Det ända både du och jag vet med säkerhet är att om du bestämmer dig för att vänta nu är risken att du kanske väntar utan att få något utav det i slutändan. VILL du vänta? Om du helhjärtat kan säga ja, så väntar du. Hur länge? Finns ingen facit, du väntar tills du inte vill vänta något mera. Vill du inte vänta får du säga att du kommer inte vänta på honom, och sen får framtiden visa om du är singel och tillgänglig (och inte minst intresserad alls) om han skulle ombestämma sig. 

Han rår inte för om han inte är redo. Om han inte vill vara bunden och bara säger det för att inte låta som en player som vill vara fri spelar egentligen ingen roll, om han vill vara en player är han ju faktisk inte redo för ett förhållande. Om han kommit ut för stärkt mot dig och sen fått kalla fossingar är det naturligt att du känner dig litegrann lurat. Det kan vara som så att han fick kalla fossingar och vart redd för att det skulle bli något han inte var redo för. Men du kan inte göra något åt detta oavsett vilka anledningar som ligger bak, du kan endast förhålla dig till fakta som ligger framför dig nu: Oavsett vad som ledde dig och han vart ni är nu är fakta detta att han inte känner sig redo för att förplikta sig. Sen måste du besluta hur du vill gå fram själv på egen hand. Bry dig inte om hans känslor, du har ingen förpliktelse att stanna med honom bara för att han kanske kunde känna sig avvisat, du måste bara se till att allt blir bra för dig. Om detta innebär att vänta, så väntar du. Innebär det att gå vidare, så går du vidare. 
Lycka till vilket som!

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Anmäl
2015-06-29 20:36 #8 av: Zepp

Sluta älta.. ge dig hän.. se han som en ny dejt bara.. ju fler gånger ni träffas och ju mer ni trivs tillsammans.. ju närmare ett riktigt förhållande blir det!

Vad du/han säger är ord, de har sin betydelse.. men det är handlingar som spelar mest roll.

Vad ni gör tillsammans, hur ni trivs tillsammans, gemensamma intressen, liknande syn på hur ni vill ha ert liv, osv!

Och det enda sättet att få reda på det är att umgås!

Du kan inte begära att han skall fria efter två träffar.. ej heller anamma all dina planer på framtiden med hull och hår!

Ett förhållande är och förblir en kompromiss mellan två individer som väljer att kompromissa, för att de tycker det var värt det!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl
2015-06-30 13:11 #9 av: Bill&Bull

#8 jag vill inte älta, känns bara som allt blev missförstått och fel vilket gör att jag har svårt att vifta bort det. Han tog detta alldeles för stort antar jag så det blev övermäktigt. Jag såg besöket som en chans att lära känna varandra och hitta på saker men han verkade tro att "nu är han fast med mig" och det vill jag inte att han ska för så är det verkligen inte. Och det var de som gjorde att han kände sig kvävd antar jag. Men det var ju något han byggde upp inom sig själv för jag antydde verkligen inte att vi skulle bli ett par direkt och jag skulle bosätta mog där, det är lite det jag har svårt att släppa, vad fick han det ifrån liksom? Om det var pga att jag hade med mig en del saker samt mina katter.. men var ju tvungen till det, åker man bort tar man med sig packning och katterna lämnar jag ju inte ensamma precis..
Ska jag förklara detta för han eller blir det bara för mycket tjat då? Jag vill inte verka som jag ältar men som sagt blir jag missförstådd vill jag reda ut saker och ting.

Anmäl
2015-07-01 04:35 #10 av: Devya

Visst kan han leka med dig fast han introducerar dig till många olika människor, tro mig. Var inte naiv, om du känner att han inte är seriös så gå på den känslan isåfall.

Anmäl
2015-07-10 20:52 #11 av: Bill&Bull

För att göra lång historia kort så blev det inte som planerat, han är inte redo för förhållande.
Jag kände mig lurad, förvirrad och tänkte mycket..
Jag ville tala om för honom att jag tyckte han hade gjort fel, även om det kanske var omedvetet så kände jag att jag behövde få det sagt. För han har under hela denna tiden sagt att jag måste förstå honom, hans prob osv och jag kände att nu var det hans tur att få förstå mig lite.
Han kunde först inte förstå vad jag ville komma fram till med samtalet, till att sedan förstå att han gett mig dubbla budskap och dragit in mig i något han inte klara av. Han sa att han ville vara vän. Och jag tror helt ärligt att han inte visste bättre själv och att det blev fel, tror inte han ville mig illa på något sätt.
Det slutade med att han sa jag har inte tid och tjata om det här, och vi la på. Snart en vecka sedan..
Min fråga är ju, ska jag vänta och se om han hör av sig eller ska jag göra det? Eftersom jag "sa ifrån" till honom kanske han väntar på att jag ska höra av mig? Eller om han verkligen är intresserad av att ha fortsatt kontakt, borde han höra av sig då? Jag vet att detta är kanske omöjligt för er att veta men behöver fråga ändå :) känns som jag inte kan släppa taget förräns jag vet - vi ska ha kontakt/eller inte. Ska vi det så går jag med på det, om inte så kan jag släppa taget. Har redan blivit så mycket missförstånd hit och dit och jag har så svårt för det! Så kan inte släppa detta på nåt vis.

Anmäl
2015-07-10 21:07 #12 av: Zepp

Du fortsätter att älta.. inte sagt som kritik.. mer som en upplysning!

Låt säga att ni bägge gick in i det hela med fel och förutfattade förutsättningar?

Och vet du vad största felet var, ni satt i telefon och drömde tillsammans!

I verkligheten är allt mycket mer komplicerat!

Vill du gå vidare så säger du till han att ni fick en olycklig start och att ni kan starta från början.. dvs träffas, umgås, lära känna varandra!

För.. du vet inte om du vill föra det hela vidare innan du verkligheten har lärt känna honom!

Så.. först får du lära känna honom för att du själv skall ha någon som helst åsikt om han är någon du vill dela livet med!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl
2015-07-11 13:03 #13 av: OlgaMaria

Jag tror nog att det hade kunnat bli väldigt annorlunda om ni bara hade träffat varandra en helg i taget ett bra tag. Jag tror nog att det skulle vara övermäktigt för de flesta att få besök i 10 dagar från någon man inte känner väl. Han sa att du fick stanna så länge du ville men han ville ju visa uppskattning, och han kanske inte kunde ana att du skulle stanna i hela 10 dagar. Jag hade också blivit chockad. Jag tror nog att det bara blev för mycket, och att ni mycket väl kan fortsätta, men på en annan nivå. 

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2015-07-11 14:37 #14 av: Bill&Bull

#13 det är ju precis det de blev, övermäktigt för oss båda på flera sätt. Och all den tid vi lagt på varandra känns bara förgäves om man skulle avsluta allt här och nu. För ingen av oss ville ju att det skulle bli såhär men frågan är ju om man ska ge det en chans till på en annan nivå då såklart eller om han fick så "kalla fötter" att han bara vill släppa allt. Det är det jag inte vet, han sa bara att han vill vara vän men det kanske var hans sätt att säga att han inte är intresserad mer för har inte hört från honom något..
Och vet inte om jag ska höra av mig heller ?

Anmäl
2015-07-11 16:35 #15 av: Zepp

För det första.. sluta älta.. för det andra sluta tjabba i telefon med potentiella partners!

Träffa potentiella partners rätt snabbt.. utvärdera rätt snabbt huruvida de är något för dig att bygga vidare på!

Fundera i första hand på om det inte finns andra potentiella partners.. lite närmare.. sådana som du redan vet vem de är/hur de är!

Du verkar hur som helst rätt desperat?

Varför framstår du så desperat?

Alla är vi..( ja altså alla vi som inte har en partner).. sökande efter livslång lycka. och sammanhang där vi bildar familj.. och lever lyckliga resten av livet!

Livet tar till stora delar helt andra vägar än vad vi tänkt oss och det är rätt vanligt att byta partner/livskamrat efter en tid!

Man brukar säga att det är efter tredje äktenskapet man vet vad man egenligen vill, men då är det oftast försent och man får hålla tillgodo  med det näst bästa!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl
2015-07-11 17:20 #16 av: Bill&Bull

#15 Jag är definitivt inte desperat, då har du missförstått mina inlägg. Vill också understryka att denna människan träffade jag inte efter 1v utan vi hade daglig kontakt i nästan ett halvår innan vi träffades första gången. Det blev så just för avståndet men också för att man skulle ta reda lite mer på vem personen var osv. Sen är ju telefon och face to face helt 2 olika saker men du får det att framstå som att vi knappt känner varandra alls och så är inte fallet. Sen din metod att träffa någon hit och någon dit funkar inte för min del så det kan vi utesluta. Så åter igen, vi har lagt en hel del energi på varandra och då kanske alla inte har lika lätt att bara strunta i det som du vill få det till..

Anmäl
2015-07-11 17:48 #17 av: Zepp

Jag vill inte få det till något som helst!

Jag vill främst varna för daglig kontakt i flera månader via telefon där bägge uttrycker sina fantasier om framtiden!

Se till att få en dejt.. så man får lära känna personen i verkligheten!

Det spelar ingen som helst roll om man har samma drömmar över telefon.. i verkligheten är saker och ting helt annorlunda!

Dvs de flesta har samma drömmar.. däremot så ter sig vardagen helt olika för olika individer!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.