Annons:
Etikettförhållande
Läst 944 ggr
[fia85]
6/28/15, 8:13 PM

Ny relation- orkar jag

Har nyss träffat en person som verkligen är den som jag tror, och till och med önskar leva resten av mitt liv med. Han kom in i mitt liv, med en liten, eller ganska stor "sol", och sedan dess har jag tänkt på honom, stött på honom några gånger till och till slutt funnit något mod att göra något åt saken. 

Saken är den att jag tror att han har äkta intresse och känslor tillbaka. Han har inte heller haft någon tjej under den tiden som jag varit intresserad av honom, och sagt saker som tyder på att han har koll på mig, att jag har en syster, och så vidare. Jag har träffat honom två gånger och han har gjort äkta försök till kontakt, svarar snabbt på mina sms, beredd att ändra sina planer och vara med mig istället för kompisar, ja, inte gett upp. 

Så kanske har jag inget att oroa mig för. Dock, efter midsommarhelgen så har han inte svarat och det är nu en vecka. Han skulle kommit på midsommar för firande med gemensamma vänner, men var sjuk. Troligtvis var det faktiskt en äkta situation och inte en bortförklaring, för jag har sökt igenom vad det skulle kunna vara annars, om det har med mig att göra eller inte. 

Vi bor på olika ställen, och har haft kontakt nästan dagligen via Facebook. En sådan kontakt tänker jag att man inte fortsätter som kille om man inte vill någonting med den. Eller av andra motiv, för att vara snäll. Möjligen undersöka möjligheten i så fall. 

Känslan jag haft är att det egentligen bara är att slappna av och gå med. Som att det på något vis ska vara oss. Men nu eftersom han inte svarar, så funderar jag. Kanske bara "vem sms:ar först"? 

Jag tror att han möjligen märker av hur trött jag är. Jag har varit i två dåliga förhållanden som innehöll mycket kränkningar och jag är rädd att jag är förstörd. Att jag inte ska orka eller kunna vara i ett normalt förhållande för jag vet knappt vad det innebär. Och att jag har gett så mycket, och kämpat så mycket, och är sådan av mig och att varje liten grej som jag gör känns som ett oöverstigligt berg. Jag har förklarat för honom lite grann att jag har det såhär. Fast kanske inte så tydligt. Jag orkar inte vara den där tjejen, hippa, coola, som tar hand om sig själv och sätter sig själv först, och alla klyschor, bara tanken på sådana borden får mig att vilja kräkas. 

Vad är rimligt i en ny relation? Hur mycket kan man "begära" att han "står ut med"? Detta tillståndet är ju inte heller något som kommer att förbättras inom en rimlig tid. Eventuellt kommer jag ha panikattacker resten av mitt liv, eller inte. Om jag visste så kunde jag ju säga det, men jag vet ju inte. Vill heller inte att min ångest ska hindra mig från att ha en fin och bra relation med en kille som jag verkligen bryr mig om och tycker om så himla mycket som med honom.

Vissa dagar är inte roliga alls. Och samtidigt så kan ju inte livet bara vara roligt. 

Hjälp mig.

Annons:
Otroulig
6/28/15, 8:31 PM
#1

Måste säga att jag inte förstår " den där tjejen, hippa, coola, som tar hand om sig själv och sätter sig själv först, och alla klyschor, bara tanken på sådana borden får mig att vilja kräkas. "

Menar du med det att du inte vill klura ut hur du ska må bra själv?

Vem ska då göra det? 

Det kanske låter hårt, naturligtvis är du värd att leva i ett bra kärleksfullt förhållande och för mig verkar det som att du är på väg att förstå hur det verkligen skulle vara. 

Men det finns ingen - ingen som är viktigare än Du. För dig.  

Det finns inget förhållande som kommer att "fixa dig" vännen, de kan hjälpa dig att växa, visst.  

Men att sätta sig själv i första rummet - det är inte hippt eller coolt. Det är  kärleksfullt för alla - för om du inte kan hitta tryggheten och kärleken  i dig själv så kan du inte heller ge trygghet och kärlek åt andra. 

I all välmening ❤️

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Aleya
6/29/15, 6:19 PM
#2

Jag valde att inte ha ett förhållande då jag mådde som sämst. Detta för att jag dels inte orkade och sen för att kunna acceptera och hantera den jag är. Så den enda som kan svara på din fråga är du.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

[fia85]
6/29/15, 7:48 PM
#3

Menade nog inte att jag tänker att förhållandet ska fixa mig #1 Mer, hur vet jag när jag är tillräckligt "fixad" för att kunna vara i ett nytt förhållande?

En del killar är ganska tåliga, och förstår vad panikångest är, och en del kanske inte.

Jag försöker sätta mig själv i "främsta rummet" men jag blir sviken gång på gång.

Det känns som att jag har en roll i livet som jag inte kommer ur. 

Släppa in den här personen är skitjobbigt. Hur ont kommer det att göra den här gången? Och samtidigt så är han verkligen en genuint snäll person.

Otroulig
6/29/15, 9:26 PM
#4

Kan du förklara lite vad du menar med "Jag försöker sätta mig själv i "främsta rummet" men jag blir sviken gång på gång.

Jag får inte ihop det riktigt.

När du skriver "Det känns som att jag har en roll i livet som jag inte kommer ur. "  så vill jag bara säga att så många av oss har mönster som blockerar oss - som står i vägen för oss för att bli lyckliga och harmoniska. Helknasigt - men vi har skaffat oss dessa mönster för att vi trott att de tjänar oss. Att komma på ett sånt mönster och se igenom det och sakta kunna förändra det tankar som skapar dessa mönster. DET gör oss fria.

Medarbetare, Law Of Attraction iFokus

Upp till toppen
Annons: