Annons:
Etikettkänslor
Läst 938 ggr
Rorvers
2015-06-29 01:47

Hopplöshet och känner mig ensam

Hej! Jag ville egentligen inte göra det här till en snyftberättelse och att folk ska tycka synd om mig, jag vill bara skriva av mig och förhoppningsvis få råd och hjälp, men det kommer nog bli en ändå. Jag har blivit diagnoserad med Vestibulit (För er som inte vet vad det är, http://www.intiminformation.se/problem/vestibulit) och har nu inte haft sex med min partner på ett år. Jag har ingen aning hur han har orkat med, men jag antar att jag är lycklig lottad. Iallafall så började det med att vi fick avbryta vid samlag flera gånger för Jag hade för ont och till slut kunde vi inte ha sex alls. Jag förstod inte vad som var fel och han trodde att jag inte var attraherad av honom och jag fick dåligt samvete, en ond cirkel. Efter att ha tvekat och varit rädd uppsökte jag till slut en gynekolog, det var det värsta jag gjort i hela mitt liv för det gjorde så otroligt ont. Hon sa vad hon trodde det var, gav mig en salva och sa att det nog går över. Jag träffade henne 2 gånger till och hon tyckte jag skulle prata med en psykolog, Vestibulit kan ofta uppstå efter att någon blivit våldtagen, men det hade ju inte hänt mig så jag förstod inte vad jag skulle prata om och plus att jag egentligen inte tycker om att grina framför människor eller prata om känslor med främmande. Nu i efterhand ångrar jag mig, det tar på en väldigt mycket att känna sån frustation och skam, hopplöshet att jag skulle behöva prata med någon. Mina kompisar är väl inte så mycket till hjälp, fast jag har ju aldrig varit den som pratat känslor och så med dom. Jag får förklara vad "sjukdomen" är tusen gånger även fast jag förklarat förut, det är som att dom inte lyssnar. Sen så är det "vad synd" och slut pratat, men som sagt jag ska inte döma dom eftersom jag inte börjar ett samtal om det så. Sista besöket hos gynekologen så fick jag en bok av henne som handlade om vestibulit och andras upplevelser och även partners till de som har vestibulit. Jag och min pojkvän läste den och allt började plötsligt make sense och det var så skönt. Vi hade haft det väldigt dåligt i vårt förhållande ett tag pga det här och den boken hjälpte oss mycket. Just för att han kunde förstå hur jag har det och jag kunde förstå hur han har det. Jag vågade inte gå till gynekologen och slutade med alla försök till att bli bättre, allt kändes meningslöst och jobbigt. Efter några månader fick jag kontakt med en privat gynekolog som var underbar och duktig, hon sa direkt att du har vestibulit och det här ska du göra och det här är anledningen till att du har det. Hon var positiv, men igen gjorde det fruktansvärt ont. Så ont att jag inte vågade gå dit igen. Jag är så himla besviken på mig själv, men jag vågar bara inte. Jag tänker bara smärta när jag ska gå till gynekolog. Så here I am, ensam i min depression om att jag aldrig kommer bli frisk och mina tårar som jag döljer för alla. Jag pratar inte om det. Jag har tappat sexlusten totalt och känner en sådan otrolig frustation. För jag vill ha sexlust, jag vill ju kunna ha sex med min pojkvän. Jag är 19 år och vi är som ett gammalt 80 årigt par, eller till och med dom har nog mer sex än oss. Vi kör ju oral då och då men pga allt det här så tappar jag sexlusten även där. Det känns så himla orättvis alltihop. Jag vet att det här låter som en sån liten sak, men det har byggts på mig så länge och jag vill bara skrika ut av all frustation. Det är så svårt att förklara och det är nog därför jag inte pratar med någon om det. Nu har jag iallafall ännu en gång bestämt mig att så här ska det inte vara. Nu ska jag göra åt det. Ni med vestibulit får gärna ge mig så mycket tips ni har. Jag har läst mycket om någon särskilt yoga och övningar för bäcken, men hittar inte några bra. Har även hört att det är viktigt med diet, vad ska jag äta och var kan jag hitta mer information om det. Ge mig allt ni kan. För er som orkade läsa, tack för att jag fick skriva av mig till er här bakom en dataskärm.

Annons:
[Melbun]
2015-06-29 05:40
#1

http://kvinna.ifokus.se/discussions/546110e2ce12c40fa7016271-frisk-fran-vestibulit Kanske något för dig? Kan inte säga att jag kan mycket om ämnet men jag känner med dig och så här ska du verkligen inte behöva må.

_Fisken
2015-06-29 06:02
#2

Det där lät inte roligt (jag läste länken) och det låter verkligen inte som en "liten" sak.  Jag har hört talas om det men inte vetat vad det varit. 

Bra att du vill bekämpa det. Under tiden får du och partnern hitta andra vägar att lösa det sexuella.

[silkesnosen]
2015-06-29 08:24
#3

Det är viktigt att du och din partner pratar, men sedan behöver du ta kontakt med den privata gynekologen igen och var ärlig. Säg att du får ångest av smärtan, men att du behöver stöd på vägen till målet. Du behöver ju faktiskt inte undersökas mer i underlivet när hon vet vad det är. Ni kan ju istället leta lösningar och se till att gå till någon att prata. Du är ung och har hela livet framför dig och du har rätt att må bra!

Upp till toppen
Annons: