Annons:
Etikettallmänt
Läst 1057 ggr
Dexterr
7/3/15, 12:41 PM

Att följa med

Idag ska min sambo till några vänner o festa och vill att jag följer med då även jag är bjuden dit. De blir kansle bara max 10 personer med oss två då. Jag har träffat alla dom förutom två tjejer, två av tjejerna har jag träffat innan o en v dom har jag jobbat med. Grejen är att dom är så bra vänner o träffas ofta o festar osv och jag har aldrig vart den som står i centrum, jag får liksom panik och sitter tyst mesta delen av tiden. Jag känner att jag kommer få väldigt svårt att komma in i gruppen ikväll och kommer mest sitta i min ensamhet. Jag förklara det för min sambo att jag nog stannar hemma pga det, och han sa att det enda sättet att komma över det är att följa med, att jag iaf ska försöka vara med och om jag känner att det inte funkar så kan jag gå hem. Jag vill ju så gärna följa med då de säkert kommer bli jättekul men jag kommer aldrig våga göra något.. Jag kommer nog aldrig komma in i "tjejgruppen" heller, utan jag antar att dom kommer prata med varann och ja aldrig kommer in och om jag känner de två tjejerna jag känner så kommer de nog aldrig ta intiativet o prata med mig heller. Känner mig så negativ just nu, ja menar tänk om de blir tvärt om? Tänk om detta blir en hel lyckad kväll? Känner mig även så himla tråkig! Jag är så rädd att om de blir så att jag sitter tyst mestadels så kommer hans kompisar att tycka att jag är tråkig, vilket jag absolut inte vill.. Jag har dessvärre isolerat mig en del den sista tiden, är de några enstaka vänner som jag känner väl så går de bra, då kan jag ta för mig rejält och jag blir nästan den som står i centrum men då gäller detta hos personer som jag känt nästan hela mitt liv. Har ni några tips hur jag ska övervinna detta? Kanske blev ett lite rörigr inlägg men jag hoppas ni förstår :p

Annons:
[Devya]
7/3/15, 12:49 PM
#1

Åh, jag förstår precis vad du menar. Men jag tror det kommer att bli en katastrof till kväll om du redan har riktat in dig på hur det kommer att gå. 

Du kanske borde själv ta iniatitiv till att prata med tjejerna då du är där? Om du är tyst och håller dig i bakgrunden kan de ta för givet att du inte vill prata med dem.

Loris M
7/3/15, 12:59 PM
#2

Håller med #1, försök tänka positivt och gå dit med inställningen att det kommer att gå bra. 

Eftersom det här är din sambos vänner som han träffar ofta, så är risken stor att du kommer i samma situation igen. Om du vill umgås med dem och vill övervinna dina rädslor så tycker jag att du ska gå dit och helt enkelt träna dig på att umgås med dem. Du behöver inte bli bästis med de andra men du kan säkert konversera med de och kanske t.o.m. ha roligt.

Aleya
7/3/15, 1:26 PM
#3

Jag älskar att åka och träffa folk jag aldrig sett. Höra vad dom har att säga osv. Testa att prata med allt och alla och försök inte komma med i någon slags grupp. Det är mitt tips

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Dexterr
7/3/15, 1:27 PM
#4

Ja de känns ju som att de kommer bli katastrof då jag haft den inställningen hela veckan.. #2 vi har ungåtts flertal gånger med dom o då har de vart så att jag hammat mest i bakrunden. Jag har så svårt att få igång en konversation vet liksom inte vad jag ska ta upp. Får se hur jag gör, försöker nu se det som en positiv grej och att de kanske blir kul ändå! Ska även prata med min sambo när han kommer hem :)

Myrra
7/3/15, 1:36 PM
#5

Du är nog introvert, precis som jag.

Jag hade en sambo förut som också ville festa, träffa folk typ varje helg och jag kände som du. Jag ansträngde mig att försöka ha roligt och prata med folk, men det är inte min grej. Tillslut orkade jag inte försöka göra om mig för någon annans skull så vi gjorde slut. Nu har jag en gubbe som är som jag, vi trivs bäst hemma i lugn och ro. Jag kan säga att det var det bästa jag gjort, att finna någon som är mer som jag.🌺

Loris M
7/3/15, 1:40 PM
#6

#4 Det låter bra! Du kanske kan be din sambo att involvera dig i konversationer så att inte du behöver komma på vad du ska säga. Det kan ju vara något ni upplevt tillsammans, kanske något som var roligt, ovanligt…. han kan ju säga t.ex. till dig när ni sitter där allihopa: "Kommer du ihåg när vi…. Kan du inte berätta? Hur var det nu igen? ". Jag tycker inte att det är fel att fejka ett par samtalsämnen för att du ska komma igång och prata och ta plats. 🙂

Annons:
Honestyisdead
7/3/15, 2:17 PM
#7

Precis som #6 skriver kan du be din sambo försöka väva in dig i konversationer. Har man väl kommit igång brukar det släppa lite.

Dexterr
7/3/15, 3:46 PM
#8

#5 Vi är inte såna som älskar att festa varje helg tvärtom. Vi är bara ute o festar ett par gånger om året vid större tillfällen typ midsommar o nyår. Annars brukar vi umgås med några som heller inte gillar att festa så mycket. 
Idag är det en speciell dag i den här lilla staden där det är öltält på torget, rätt stort här och alla drar ut o dricker då(vi ska också upp dit då senare på kvällen)

#6 Ska testa det tack :). 

Asså grejen är att förra året va vi nästan samma personer och då hade jag min kompis med mig och vi blev typ utfrysta då och när alla gick upp till öltältet så försvann alla helt plötsligt o ja o min kompis gick hem då vi inte kunde hitta dom, i början när vi kom in i folkmassan så va alla noga med att hålla koll så vi är nära, förutom mig o min kompis.. 

Jag är ju rätt säker på att det inte kommer hända idag men är så rädd att de kommer göra det. 
Jag funderar även på o kontakta ena tjejen o fråga vad hon ska ha på sig om hon tänkt ha klänning eller så, vill inte va själv om att ha långklänning. Men de känns konstigt o skriva till henne då vi inte är så tajta och bara jobbat tillsammans… 

Tänkte skriva i denna stilen typ "Hej! Visst skulle ni till **** ikväll? Jag funderar på o följa med men vet inte riktigt vad jag ska ha på mig, tänkte typ ha långklänning men passar de o ha de när vi ska upp till öltältet?"
Eller låter de hel galet? 

Jag brukar tänka alldelles för mycket på vad folk ska tycka och tänka om mig att det blir jobbigt för mig i vardagen…

Loris M
7/3/15, 5:23 PM
#9

#8 Det låter inte galet! Visst kan du skriva så till henne. Då har du också något att börja och prata om när ni träffas (att du var osäker runt klädval).

Ang. att tänka på vad andra tycker… jag var också en person som tänkte mycket på vad andra tycker om mig och t.o.m. fattade många beslut utifrån det. Jag var drygt 30 år när det äntligen gick upp för mig att oavsett vad jag gör, oavsett vad jag säger och hur mycket jag anstränger mig, så kommer det alltid finnas någon som ogillar det. Antigen mitt handlande, mina åsikter eller mig. Det var otroligt befriande att komma till insikten och nu tycker jag att det är otroligt skönt att slippa slösa onödig energi på det.

Dexterr
7/3/15, 5:34 PM
#10

#9 jag skrev så till henne och blev vääldigt glad över hennes svar! Hon visste inte att vi skulle dit så hon skrev att de skulle bli väldigr kul att vi oxå kom samt att hon oxå hade problem med klädval, sen skrev hon" vi kommer ha så kul ses snart!" O en massa glada smileysar o vinglas. Det tog lång tid innan jag våga skriva men tänkte sen äh antingen så svarar hon eller inte.. Tack för ditt svar! Jag hoppas jag kommer kunna tänk som du snart! :)

Loris M
7/3/15, 5:39 PM
#11

#10 Där ser du. det gick ju bra det här! Gå ut och ha roligt! 🙂

[Devya]
7/3/15, 5:43 PM
#12

#10 Vad fint!!! Det handlar helt enkelt om attityd och att ta lite iniatitiv. :) Då du åker dit så ta ett par glas vin och försök delta i samtalen. Det går nog bra. Visa bara att du är öppen för att prata med alla där. Det går så mycket lättare och kom ihåg att le. :)

WinterPrince
7/3/15, 7:31 PM
#13

Du kanske redan hunnit iväg, men tänk på att det blir vad du gör det till :D Hoppas du får roligt!

Annons:
atthea
7/3/15, 9:02 PM
#14

Jag kan också vara introvert, ibland sitter jag tyst för mig själv och gör andra människor obekväma. Eller så pratar jag om konstiga saker. Men när människorna vant sig vid att jag är så som person brukar de tycka att jag är lätt att umgås med, sådär obrydd. Men jag brukar ha svårt att komma in i tjejgäng, vet inte varför, min pojkvän tror att jag är "lite för mycket" att hantera för många tjejer och kan "säga lite äckliga grejer ibland"…haha. De tjejkompisar jag har vet hur jag är och accepterar det. Verkar som att du fick en bra öppning till samtal innan du gick, så jag hoppas att du får en rolig kväll!

Dexterr
7/3/15, 10:38 PM
#15

Nä fy ångrar verkligen att jag följde med :(.. Just nu är jag hemma o tar ut hundarna.. Dessa tjejer känner varandra väl, o pratar mycket om gamla minnen o skrattar otroligt mycket o jag kan inte vara med, de sitter på rad o har så kul medans jag sitter vid min sambo o alla killar, jag pratar ju med som osåo skrattar en del men jag är fortfarande inte delaktig, hade ju egentligen velat prata med tjejerna men de lär ju aldrig gå känner jag :(… Vi ska snart upp till öltältena o där ska vi möta upp en bra kompis till min sambo som även jag har vääldigt skoj med, sist vi träffades så hade vi väldigt kul. Men jag vet inte om jag ens vill upp dit längre :(. Kvällen känns än sålänge som en ren katastrof :( känner mig så utanför med dom…

Aleya
7/3/15, 10:46 PM
#16

#15 ge det en ny chans.

En fråga, varför är det så viktigt att du ska bli med i tjejernas gäng?
Jag har lättare att umgås med grabbarna, om någon tjej vill mig något så får dom komma till mig, men dras sällan till gäng av tjejer.
Men vad snackade du och grabbarna om då?

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Loris M
7/4/15, 1:33 PM
#17

#15 Jag tycker faktiskt att du har orimligt stora krav både på dig själv och de andra tjejerna. Att de sitter på rad, har roligt och skrattar är väl inget konstigt. Du skriver ju själv att de känner varandra väl och pratar minnen… då kan du inte ställa krav på dig själv eller dem att du ska bara kunna hoppa in hur som helst och prata om minnen ni inte har. Det tar tid att komma in i ett gäng speciellt om de är sammansvetsade. 

Vill du umgås med dem så får du helt enkelt träffa de oftare så ni får skapa egna och nya minnen. Jag har större delen av mitt liv varit blyg och haft svårt för just dessa spontana samtal om ingenting,  speciellt med människor jag känner ytligt. Men det enda sättet är att träna bort det och tvinga in sig själv i sådana situationer där man får göra det. Jag började på en ny arbetsplats för ca två år sedan där jag inte kände en enda människa. Att gå till personalrummet där det satt kanske 15-20 personer var nästan plågsamt. Jag satt helt tyst många gånger under hela fikapauser och kände mig helt utanför och ville helst bara bort därifrån. Alla kände alla, pratade, skrattade och pratade nästan i koder så att utomstående inte har en chans att förstå. Men jag tvingade mig själv att gå dit varje lunch och fikapaus och så småningom kunde jag hänga med i samtalet då jag lärde känna dem. Idag ser jag verkligen framemot att ta en kaffe med kollegor och ibland fastnar jag i personalrummet i två timmar :) Man måste ge det tid, att komma in i en grupp tar tid och mycket ansvar har du själv. Om du sitter helt tyst så är det mest du som är ansvarig för det. Vill du prata med dem, ta initiativ och prata.

Upp till toppen
Annons: