Vänskap

Vän kräver mitt intresse för hennes barn

2015-07-08 23:10 #0 av: Ellie1

Jag har en väninna som jag känt i flera år och för ett tag sen blev hon mamma. Det är naturligtvis roligt för henne men jag har under alla år vi umgåtts varit öppen med att jag själv inte vill ha barn och att jag inte är så intresserad av barn.

Jag vet flera som väljer att träffas mer sällan då vännen med barn kan ses utan barn så det anser jag inte är något konstigt. Men den väninna jag nu har menar att hon inte vill ses då hon anser att jag inte är tillräckligt intresserad/engagerad i hennes barn.

Jag har alltså varit öppen med detta och jag har även kommit med present när barnet var nyfött och lyssnat och deltagit när hon berättat om förlossning och andra saker som sedan hänt barnet. Inget konstigt med det.

Men nu menar hon att jag ska vilja "lära känna" hennes barn och att jag inte tittar på barnet tillräckligt ofta. Jag förstår att barnet är allt för henne men jag kan ju inte låtsas som att jag plötsligt är barnkär och jätteintresserad av hennes barn?

Samtidigt är det ju svårt att i 30-års-åldern hitta vänner så jag har väl mest haft i tanke att försöka acceptera läget, att hon t ex behöver mata och byta blöjor under tiden vi träffas. Men denna väninna menar nu alltså att jag ska vilja ta upp barnet och mer eller mindre att vi ska umgås KRING barnet vilket jag inte alls är intresserad av.

Min väninna har några mammor hon umgås med och där är det ju något helt annat, att de träffas kring sina jämnåriga barn. Men jag anser att man ska kunna umgås som två vuxna då och då, hon lever ihop med pappan till barnet och har alltså möjlighet till barnvakt. Det verkar dock vara nåt hon har väldigt svårt för.

Några fler som har varit med om detta?

Anmäl
2015-07-08 23:29 #1 av: Sindri

Jag har inte varit i samma situation som du, men jag har många barn.... Och har alltid älskat barn och varit intresserad, kan jag tillägga. Men jag har stor förståelse för att alla inte är det.

Att få barn är en stor omställning, det händer mycket i ens kropp och hjärna som man inte alltid kan råda över. Jag har ammat alla barnen och tyckte alltid det var läskigt att gå ut utan dem, om så bara till affären. Tänkte att om det händer mig nåt nu så svälter de ihjäl. Vilket de såklart inte skulle gjort. Men det var ett stort ansvar att någon var så beroende av en. Jag har alltid varit väldigt hängiven mina barn, och inte velat lämna dem för mycket. Nu efteråt kan jag tycka att det var lite onödigt att tro att de var så beroende av mig. Men det var också delvis mitt eget val. Jag njöt så av den symbiosen som fanns mellan bebisen och mig.

Så småningom inser man att det är skönt att komma ifrån ett tag och att det är sunt för både mor och barn att få lite distans till varandra. Din väninna har inte kommit till det stadiet än. En del föräldrar tror att de måste vara så fixerade vid sitt barn, annars är de en dålig förälder. Synd om din kompis fastnat där.

Alla föräldrar tycker väl att ens eget barn är världens underverk och din väninna tycker kanske bara att hon är generös och vill dela med sig av sin lycka.

Men hon kan verkligen inte kräva att du skall visa samma intresse och passion för barnet som hon har. (Däremot kanske ni kan bli kompisar när barnet är lite äldre. Många barn uppskattar vuxna som inte jollar och gullar och försöker ställa sig in hos dem. Utan som behandlar dem som en människa som man kan prata på riktigt med.)

Kan du på något fint sätt säga till din väninna att du tycker hennes barn är jättefint och att hon är en bra mamma, men att du skulle uppskatta att göra någon "vuxengrej" med henne, gå på bio eller nåt. Det kan vara svårt för henne att våga ta det steget, men om hon väl gör det kan det bli en -ahakänsla för henne. "Så, man kan ha ett annat liv än mammalivet" ungefär.

Anmäl
2015-07-08 23:51 #2 av: Ellie1

Sindri: Tack för ditt perspektiv. Det verkar väl som att haken ligger i hennes krav på att jag ska ha en viss nivå av engagemang och intresse i barnet, annars vill hon inte umgås. Att bara för att hon uppfattat att jag inte inte är så intresserad av barnet så mer eller mindre faller det på det.

Jag har låtit henne förstå det att jag tycker att vi kan göra något utan barn medan hennes kille passar barnet men det verkar som du säger där att hon är allt för rädd för att ge sig ut utan barnet och då finns ju inte så mycket att göra.

Jag tycker själv det vore helt naturligt att som du säger göra vuxengrejor ihop som vi gjorde innan hon fick barn nu när hon har barnvakt till barnet genom sin kille men tydligen retar hon sig för mycket på att jag inte har den nivån på intresse för barnet som hon anser att jag ska ha.

Svårt läge, någon mer som varit i detta och hittat någon bra lösning?

Anmäl
2015-07-09 07:13 #3 av: Mrsarrow

Jag har varit på andra sidan om din situation. När jag fick barn så var eneel av mina vänner utan barn väldigt intresserade av min son men andra var det inte, det märker man ju snabbt. Jag fick helt enkelt träffa många vänner när min son kunde vara hemma med sin pappa. Det var ju bara jobbigt för mig att umgås med folk utan barn med mitt barn när de inte är särskilt intresserade, då blir det ju att jag grrjjar med sonen medans kompisen sitter och väntar.
Jag tycker det låter som din vän är i bebisbubbla fortfarande, vill hon inte lämna barnet ens till pappan för en fika med dig då är det ju inte så mycket att göra.
Förklara för henne att du är engagerad i barnet precis så mycket som du har förmåga till och att du saknar att umgås med vännen som ni gjorde innan. Antingen så förstår hon eller så gör hon det inte och då kanske ni får vänta med att umgås tills hon är redo att vara borta mer från barnet.

Anmäl
2015-07-09 08:17 #4 av: fruktgumman

Jag vill inte heller ha barn men många av mina vänner har barn. En del av vännerna hade väldigt svårt att lämna sina barn och umgås utan dem ens för en liten stund till en början. Nu har det dock gått en tid och barnen är inte spädbarn längre. Då funkar det bättre att göra vuxengrejer.

Anmäl
2015-07-09 10:23 #5 av: OlgaMaria

Många relationer dör ju ut när något livsomvälvande händer, som att den ene får barn, och det är väl risk att den här relationen inte heller kommer överleva detta. Jag tror nog att du får vara beredd på att er vänskap kan dö ut, men det kan ju också vara så att din vän får ett förnyat intresse för dig längre fram. Och du kanske kan vänta på det? Försök satsa på att leva ditt liv och njuta av det. Låt det bli som det blir med den här vännen. Lägg inte för mycket energi på det. Det är inte personligt. Din vän är bara i bebisbubbla, man har liksom inget annat att prata om än bebis ett tag. Men längre fram kanske hon längtar efter att ha en vän som det är enkelt att gå ut med på bio eller en fika eller en promenad, och du behöver ju inte fixa med barnvakt då. 

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2015-07-10 23:32 #6 av: Ellie1

Mrsarrow: Tack för perspektiv. Ja, som du säger är det säkert så att hon är i en "bebisbubbla" och jag tycker det är orimligt av henne att anse att jag mer eller mindre ska ha samma intresse för hennes barn som hon själv.

Jag antar att det mest är att bara vänta ut tiden, kanske håller inte vänskapen för detta men då är det ju samtidigt inte mycket att göra.

Jag har varit på andra sidan om din situation. När jag fick barn så var eneel av mina vänner utan barn väldigt intresserade av min son men andra var det inte, det märker man ju snabbt. Jag fick helt enkelt träffa många vänner när min son kunde vara hemma med sin pappa. Det var ju bara jobbigt för mig att umgås med folk utan barn med mitt barn när de inte är särskilt intresserade, då blir det ju att jag grrjjar med sonen medans kompisen sitter och väntar.
Jag tycker det låter som din vän är i bebisbubbla fortfarande, vill hon inte lämna barnet ens till pappan för en fika med dig då är det ju inte så mycket att göra.
Förklara för henne att du är engagerad i barnet precis så mycket som du har förmåga till och att du saknar att umgås med vännen som ni gjorde innan. Antingen så förstår hon eller så gör hon det inte och då kanske ni får vänta med att umgås tills hon är redo att vara borta mer från barnet.

Anmäl
2015-07-10 23:36 #7 av: Ellie1

OlgaMaria: Ja, jag tror väl inte att jag kanske väntar in den här vännen i flera månader eller så, jag har inte så många andra vänner och det vet denna vän med barn och det borde därför för henne även vara en viss prioritering att höra efter mig och förstå min situation.

Det blir ju att man glider ifrån varandra och ska det enda umgänget vara runt hennes barn så lär vänskapen dö ut eftersom hon alltid vetat att jag inte är så intresserad av barn men nu alltså kräver en viss nivå av intresse som jag på ett ärligt sett inte kommer att kunna ge.

Det hänger väl en del på henne, jag har umgåtts en del med henne och barnet men såklart krävs även att hon från sin sida kan visa att hon även vill umgås som vi gjorde tidigare. Med bio, en fika på stan osv där man kan prata och umgås som två vuxna, inte enbart med fokus på hennes barn.

Anmäl
2015-07-11 12:51 #8 av: OlgaMaria

#7 Om du inte kan vänta några månader så är det nog stor risk att det skär sig mellan er. Förstår att du är otålig om du inte har många andra vänner, men några månader är väldigt kort tid om man ser långsiktigt på sina relationer.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2015-07-11 14:34 #9 av: drika

säg att du vill träffa henne men inte är intresserad av barn helt enkelt tyvärr:) är ju ho nsom ska engagera sig i dem inte du

Anmäl
2015-07-11 15:19 #10 av: Hera

Vad märklig vän som kräver något sådant. Är man inte intresserad så är man inte.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.