Annons:
Etikettsex
Läst 3252 ggr
valley5
2015-07-23 00:26

Känner mig utnyttjad och ledsen

Jag vet inte vart jag ska börja riktigt. Jag är en rätt ensam och osäker människa, har svårt att lita på folk och har aldrig haft speciellt många vänner (vilket inte har stört mig jättemycket då jag trivs ensam, men ändå, ibland är det tungt). Så för några år sedan träffade jag en person som jag , trots att han var 17 år äldre,  kom oerhört bra överens med.  När vi träffades var jag 16 år och väldigt deprimerad och trött på livet, och vår vänskap hjälpte mig mycket. Han lyssnade och stöttade på ett sätt som ingen annan gjort och under åren har vi kommit varandra rätt nära. Speciellt det senaste året har vi umgåtts rätt mycket och det är under den tiden som "problemen" började. 

 (Ska börja med att säga att han är gift och att jag själv är singel, men att jag inte alls  är intresserad av honom. Han är en mycket nära och uppskattad  vän, det är allt.)
Från början var det bara sexuella skämt. Jag tycker egentligen inte att sexuella skämt är fel, vi har ju alla olika humor och tycker att olika saker är roliga, och jag och min vän har båda rätt udda humor så jag hängde på. Sen blev det liksom mer och mer grovt och  i bakhuvudet, tänkte jag "men det här är känns inte riktigt rätt", men, eftersom jag tycker så mycket om den här personen och litar på honom så hängde jag fortfarande på. Inget konstigt, tänkte jag. Det är bara humor.

Sen blev det mer fysiskt. Det hela började spåra ut efter att han, efter lite skämtade sådär vänner emellan, daskade till mig rätt hårt i baken. SMACK, sa det och jag fattade först inte riktigt vad som hänt. Handlingen i sig tycker jag inte är så hemsk, vi hade skämtat om det innan  och så ,så just i sammanhanget kändes det inte jättefel, men ändå…det kändes inte helt ok heller. Men jag skakade av mig det och svarade med att daska till honom tillbaks. "Det hela är bara på skämt ju", intalade jag mig självt, och så var det med det. 

 Efter den "incidenten" blev skämtandet "värre", men återigen, eftersom jag litar på honom och tycker om honom så hängde jag fortfarande på. Detta ledde till sist att vi hade camsex, trots att camsex är något jag absolut inte vill göra då riskerna är så stora (folk kan ju ta print screens, spela in etc!) och speciellt inte med någon som jag inte är i en relation med eller som till och med är gift! Det som hände var att han, några veckor innan, började exponera sig för mig och jag lät det ske. Jag spelade till och med med och triggade mer, trots att jag var rätt obekväm, men jag tänkte "det här är bara på skämt, så det är ok. det är på skämt. helt normalt. Inget konstigt." Jag förnekade helt enkelt att det var konstigt och svarade genom att skämta och inte visa att jag blev obekväm…Sen efter ett tag (några veckor) började han "skämta" (då tog jag det som ett skämt, men nu i efterhand vet jag inte vad jag ska tro…) om att jag skulle göra samma sak som han gjort, nämligen visa upp mig. Jag sa skämtsamt "nej, det är jag för mesig för så det tänker jag inte göra" och "jag vill inte visa upp mig över nätet pga riskerna ha ha" ,  men han fortsatte att lirka så att jag släppte kontrollen mer och mer och …ja, resten vet ni redan. Vi hade camsex, och i stunden kändes det bra och efteråt kändes det också bra. Jag som normalt är rätt paranoid när det gäller folks intentioner, rädd för att bli utnyttjad och lätt får ångest och skuldkänslor, kände inte ett uns av varken ångest eller skuld. Nada, detta trots att han är gift. Men sen började det. Det gick några veckor, allt var ok, men sen började han ta upp det. Han började nämna det som hänt och skämta om det, dagligen.  Då började jag känna mig äcklad rent ut sagt. Tankarna började snurra. Hur kunde jag? Hur kunde han? Skäms han inte ens lite?  Hur kunde jag överge mina principer så lätt? Jag vet ju vad riskerna är! Var detta kanske hans avsikt redan från början? Att få mig att lita på honom så jag skulle visa upp mig? osv , osv. 

Nu sitter jag här och vill bara gråta…Hur kunde jag låta det gå så långt. Jag är smartare än så ju! :(

Annons:
Koppknapp
2015-07-23 01:16
#1

Har själv gjort mer än vad jag egentligen velat i cam, blivit lätt "manipulerad" och typ "got caught in the moment". Ångrat det jättemycket i efterhand! Men en får bara lära sig av sina misstag och inte göra om sånt som egentligen känns fel och försöka sätta gränser, även om det kan leda till en "obekväm stämning". Förstår att det känns värre med tanke på att han är gift och din vän. Han har ju dessutom svikit sin fru. För din egen skull tycker jag att du ska markera för din vän att ni gick över gränsen och att du aldrig vill göra om det igen (förutsatt att du ens fortfarande vill ha honom som din vän). Hoppas det löser sig! :) kram

Nethiz
2015-07-23 09:34
#2

Kära du! För mig är allt solklart om det är rätt eller fel vet jag inte men det är min känsla! Man har inte sex med sina vänner ! Han utnyttjar din osäkerhet och i viss mån naivitet , tyvärr!! Han är gift , du är mycket yngre än honom , han kommer inte lämna sin fru, han är ju vara din vän, som vill ha sex med dig… Snälla du !! Tänk på dig själv , gå till något proffs o prata o gå hjälp att bli stark o arbets med dig själv… Lovar att det hjälper o du kommer växa!! Du behöver INTE HONOM, han nyttjar situationen o det gör ingen vän!!! Kramar till dig

[Devya]
2015-07-23 09:35
#3

Det är inte roligt att känna att man gick över gränsen. Du borde berätta åt den här så kallade vännen att du inte tycker om att han skämtar om saken. Du måste nog helt enkelt göra det och om han inte förstår, vill du verkligen vara vän med en som inte bryr sig om dina känslor överhuvudtaget?

[Udoon]
2015-07-23 10:40
#4

Du borde lite mer på dig själv och följa din magkänsla! Känns det inte bra, lämna situationen, säg ifrån, vad som helst utom bara hänga på. Den enda som mår dåligt av att du spelar med är ju i slutändan dig själv, snubben tycker säkert det är jättebekvämt att kunna bete sig på det här viset.

Sen skulle iallafall jag vara väldigt misstänktsam mot någon som är gift och ändå umgås med tjejer mindre än hälften hans egen ålder, särskilt när han "skojar" på det här viset. Det som har hänt är ju att han har utnyttjat dig, och om du inte bryter av det hela nu så kommer det förr eller senare att gå längre, för han vet ju att om han tjatar och trycker på så får han ju det han är ute efter. Som #2 säger, det här är ingen vän, han är bara ute efter att få sex, prata med någon vuxen, skaffa hjälp, vad som helst så länge du avbryter det hela.

Snälla du, var försiktig och ta hand om dig!

valley5
2015-07-23 17:57
#5

Tack till er som skrivit. Jo..Jag vet. Jag vet ju allt det här egentligen och det är det som gör att det känns så fel. Jag tror att eftersom jag är så ensam så klänger jag mig liksom fast vid den uppmärksamhet jag får, oavsett hur personer behandlar mig och oavsett hur jag egentligen mår av det. "Det är ju bättre än att vara ensam" , liksom. 😐

Idag träffade jag min vän för första gången sen händelsen och det var inte jättekul. Det kändes liksom, ansträngt. Normalt när vi träffas umgås vi hur länge som helst,  ingen bestämmer någon tid när man ska åka hem och timmarna bara flyger förbi. Idag däremot  tittade han på klockan hela tiden och verkade nästan vilja bli av med mig. Dessutom får jag en känsla av att han på något sätt försökte dölja att vi träffats. Jag kan inte ge något konkret exempel på hur jag menar , men det var små grejer som han gjorde som bara kändes mysko, och sen på vägen hem slog mig tanken att han kanske , rätt troligt (för detta har hänt innan, vilket ledde till en sjukt obekväm situation), inte berättat för sin fru att han är med mig och att det var därför han betedde sig så. Att det var därför han var så noga med vilken tid jag skulle åka och att det var anledningen varför han ville träffas så få timmar , till skillnad från alla andra gånger, osv. Fast sen kan det ju hända att jag bara är paranoid och tänker för mycket, det kan man aldrig veta såklart, men ändå. 

I övrigt hände inget opassande, Förutom att han , som vanligt, drog opassande skämt om det mesta (fast inte så mycket sexuellt. Det var andra saker han skämtade om idag. Och han nämnde inte "händelsen" alls ,gudskelov) Snarare tvärtom, han drog t.o.m  upp urringningen på mitt linne ibland för att det hade "åkt för långt ner och så mycket behöver vi inte se." 

Så ja. Här är jag nu. Efter att jag skrev detta inlägg igårkväll/inatt så började jag må lite bättre ( tror det hjälpte att få ut det jag gått och tänkt på så länge ), men nu är humöret rätt lågt igen. Känner mig tom inombords och sitter mest och stirrar framför mig. Han har skrivit några meddelanden till mig sen jag åkte (typ "är du hemma nu? gick resan bra?"), men jag orkar inte svara. Han beter sig så jäkla konstigt och jag orkar inte. 😐

Fluffinen
2015-07-24 00:52
#6

Vill bara berätta att en väldigt liknande händelse har hänt mig. Min vän var dock i samma ålder som mig o inte gift så känns inte lika grovt kanske… men han var min första vän och väldigt nära vän efter jag flyttat ifrån min familj och han hade flickvän. Vi skämtade också väldigt mycke om sexuella saker för de är så han är. Sen skypeade vi och de gick för långt och jag insåg de alldeles för sent men avbröt där. Efter de blev de udda stämmning mellan oss och han försökte förtränga allt o ville inte prata. De tog några månader innan jag tvinga han att prata igenom det och sa åt han att berätta för sin flickvän. När han insåg hur jag kände o vad han själv gjort förändrades hela våran relation. Till de bättre och tryggare. Jag gjorde de mest för hans skull för att han skulle inse att de här var fel och obekvämt o inte göra om det . Jag tycker inte du ska tvinga han att berätta för sin fru, men prata med honom och berätta hur du känner över det. Är han din vän respekterar han dig och lägger av. Annars tycker jag själv att de är bäst att bryta upp med denna person så de inte blir mer fel o han hamnar illa även om han får skylla sig själv. Men de kan hända att han tolkat din skämtsamhet som något annat o när du inte sa ifrån trodde han allt var okej. Därför är de viktigt att säga ifrån nu direkt så han får förstå att de INTE är okej. Det är inte roligt längre utan snarare obekvämt. De är viktigt att säga de nu direkt så det inte blir mer fel även om jag tror du vet att du ska stå upp för de du känner nu. Men de är alltid bra att nämna en extra gång, särskillt om du vill fortsätta vara hans vän. Jag vet själv att de går, bara man pratar om det och han respekterar dig.

Annons:
valley5
2015-07-24 11:56
#7

#6 Jo jag vet. Jag måste berätta för honom , men det är svårt. Är väldigt konflikträdd och vill liksom inte "ställa till" med saker. Sen är jag rädd att förlora honom som vän. Även om det kanske varit bättre så  är det ändå på det viset att om jag inte har honom som vän, så har jag ingen kvar. Min bästa vän har tagit avstånd från mig av nån anledning och slutat svara på meddelanden och kommer med undanflykter till varför hon "inte kan" umgås, och jag gjorde precis slut med min pojkvän. Den ende som återstår är den här vännen, annars har jag ingen. Och jag är så rädd för att bli helt ensam 😕

Jag bryr mig inte heller om , om han berättar för sin fru eller inte. Skäms han inte över detta (vilket jag inte tror att han gör) och tycker att det är ett okej beteende trots att han är gift så är det hans problem, inte mitt. Jag personligen hade inte tyckt det var ok om jag var gift om min man höll på så och det tror jag inte att hon heller skulle göra om hon fick reda på det, men kan han leva med sina handlingar så bra för honom. Avundas nästan hans bekymmerslösa attityd faktiskt.

Igår försökte jag  berätta för honom , men lyckades inte riktigt. Lyckades mest få fram att jag mådde väldigt dåligt , men inte varför. Han sa att om jag ville prata mer om det så skulle jag inte tveka att prata med honom. Det är ett steg i rätt riktning i alla fall.

Upp till toppen
Annons: