Annons:
Etikettallmänt
Läst 4690 ggr
Blöp
8/3/15, 12:26 PM

Hjärtekrossad. Saknar honom så mycket!

Jag är i tårar. Jag har varit tillsammans med min allra första pojkvän i snart 9 månader. Och i torsdags tog det slut. Helt utan förvarning. Han är 19, jag är 21. Vi båda är killar. Ja, vi är helt enkelt bögar. Vi har haft det så bra tillsammans. Varit runt på olika platser och planerat en massa saker vi skall göra tillsammans. 
Vi bor 2 timmar ifrån varandra, detta har inte hindrat oss från att träffas. Nu i höst flyttar han och ska börja på en högskola 20 minuter ifrån mig och detta har vi pratat om länge för då kommer vi att kunna ses varje dag efter hans skola och efter mitt jobb. Men inte längre. Nu är hela denna längtan borta. Detta kommer inte att hända längre, efter ett halvårs prat och längtan. 

Vi båda var på Liseberg för några veckor sedan och i Stockholm förra helgen. Han visade inget om hur han tänkte och kände. Allt var som vanligt- tills vi kom hem till våra egna städer. Han smsade mig på jobbet och skrev att han var tvungen att prata. Jag ringde upp honom när jag kom hem. Där fick jag smällen. Han sa att han var osäker på oss. Osäker på vad han ville. Detta gjorde mig förkrossad. I över 1 timma i telefon grät vi. Jag sa att jag älskade honom och han älskade mig och att han inte ville att detta skulle hända då jag är det bästa som har hänt hans liv. Han var min första pojkvän och jag var detsamma för honom. Jag har aldrig hört honom gråta så mycket i telefon som jag gjorde igår kväll. Vi lade på då han inte ville få ett "sammanbrott". 

Men…innan vi lade på bestämde vi oss för att ses en sista gång. Och det var dagen efter samtalet. Han ville först att jag skulle åka hem samma dag, men jag sa att om jag ska åka hem igen så struntar jag i att komma. Så han erbjöd mig en sovplats, i gästrummet bredvid hans rum.

Nu har det gått några dagar. Träffen vill jag bara glömma. Den var hemskt. 
Jag fick hämta honom på jobbet och det kändes som vanligt. Vi kramades när vi sågs och åkte hem till honom. Vi kollade på serier, ingen sa någonting. Stämningen var stel, tills jag till slut tog upp ämnet. Jag hade gråten i halsen man försökte verkligen låta bli att börja gråta. Men det tog inte mer än 1 minut tills tårarna rann. Pratat tog ca 2 timmar och vi båda grät så mycket att jag kände att jag blev ett russin. 
Han berättade att känslorna för mig hade dippat och det var inte detta han hade hoppats på. Han sa att det aldrig mer skulle bli v, så som han kände nui, även fast hans dröm var att vi skulle vara tillsammans ännu längre. Han var så ledsen att han flera gånger bröt i panikgråt.

När vi skulle sova så erbjöd han mig att sova tillsammans med han och han frågade om han fick hålla om mig. Det fick han och hela den natten låg vi och höll om varandra och höll i varandras händer. Jag fick även ett par kyssar i nacken och pannan. Allt kändes som vanligt. 
Morgonen därpå sjukanmälde han sig från jobbet då han inte skulle klara av att jobba. Vi låg och höll om varandra enda tills han ville att jag skulle åka hem då han inte klarade av att se mig. Det tog 2 timmar från att han sa att jag skulle åka hem tills jag satte mig i bilen. 
Det enda jag bad om innan jag drog var att kyssa hans läppar för sista gången. En kyss blev två, plötsligt tre och sedan kysstes vi som vanligt som om det fortfarande var vi två.

Nu sitter jag här helt ensam. Hemresan var för jävlig. Ännu värre blev det på kvällen när jag skulle sova. Allt jag tänker och hoppas på nu är att han någon dag ska skriva till mig och säga att han saknar mig. Saknar att få hålla om mig och saknar det vi hade. Jag var så glad och lycklig. Han gjorde mig mer öppen om vem jag var och gjorde mig mer självsäker. Han är min lilla diamant inom mig.

Jag ska ge honom rum att tänka. Min hjärna vill skriva till honom och berätta allt jag känner och tänker. Men mitt förnuft säger nej, jag måste låta detta landa. 

När är det lagom att skriva? Jag vill inte vara för tidig med att höra av mig för att kväva honom och jag vill inte heller vänta för länge för då kan det vara för sent och han har tappat känslorna helt för mig. Jag verkligen hoppas och hoppas att allt blir som vanligt igen…

Annons:
[Udoon]
8/3/15, 12:47 PM
#1

Aldrig kul när det tar slut😕 Jag skulle nog avvakta några dagar, sedan skicka ett kort meddelande om att vill han prata så är det bara att höra av sig när han är redo, och sen försöka släppa det hela, då blir det ingen större press.

[scrappy]
8/3/15, 7:10 PM
#2

Så tråkigt! :( Gör som #1 skriver. Och ta hand om dig själv, samt tillåt dig att vara ledsen ett tag. 🌺

Nethiz
8/4/15, 7:20 AM
#3

Åhhh känner med dig!! Först tycker jag att du är stark som öppnar dig som du gör !! Jag vet vad hjärte sorg innebär.. Sååå mitt råd till dig.. Stressa dig inte på honom.. Ge han tiden.. Ge han chans att sakna dig o längta o känna efter dig … Kärlek kan man inte tvinga på någon .. Om jag inte vet hur jag ska göra, brukar jag vända på allt o då få svaret.. Alltså jag hade inte uppskattat att någon ständigt hör av sig , jag skulle nig stänga av helt.. Men det är mina tankar.. Önskar dig all lycka som du kan få Kramiz

Gaara
8/4/15, 5:05 PM
#4

Om ni inte kommit överens om att någon av er ska höra av sig till den andra efter en viss tid så är det lika bra att bara låta det vara. Det kan förstöra så mycket mer att pocka på uppmärksamheten. Antingen så kommer han fram till att han har gjort fel, och i så fall hör han av sig till dig. Möjligtvis att han med tiden hör av sig för att försäkra sig om att du är ok. Men känner han att han inte vill vara tillsammans med dig så kommer han troligtvis inte höra av sig och vill då inte heller höra att du saknar tiden ni hade och att du vill ha honom tillbaka. Man kan inte ändra på en människas känslor tyvärr… 

Det är aldrig lätt att veta hur förhållanden ska vara när man har sitt första. Han var förälskad och nu kanske den förälskelsen har gått över. Många som har sitt första eller sina första förhållanden tror att när en förälskelse går över så är det slut på kärleken. Och ibland kan det vara så för att man förälskat sig i någon man inte passar ihop med på annat sätt. Att man bara blivit kär i själva skalet men inte klickar så bra med människan inuti. Men ibland kan det vara bara för att känslan av förälskelse har tagit slut. 

Du kommer ha det jobbigt en tid framöver nu, men du grabben… Jag lovar att du en dag kommer finna ditt livs kärlek som kommer finnas där för dig i vått och torrt. Sluta aldrig tro på lycklig kärlek. :) Den kommer när du minst anar det. :)

[Ladymoon]
8/6/15, 11:41 PM
#5

Ni är båda så unga, och precis allt kan hända. Men just nu ska ni nog inte vare sig talas vid eller träffas. Just nu är du väldigt ledsen och det ska du få lov att vara, du har sorg och då får du vara ledsen. Sorgen kommer att gå över, och då är frågan om du fortfarande längtar tillbaka. Du har rentav kanske träffat någon annan. 

Som jag sa, så kan mycket hända och därför ska du ha is i magen och tillåta dig en supersorg-vecka. Sedan" städar" du bort honom, både fysiskt och mentalt.

Kärleken kommer tillbaka, i vilken skepnad vet varken du eller jag, men den kommer. 👍

Upp till toppen
Annons: