Allmänt

Göra slut pga barnen?

2015-08-04 20:37 #0 av: Auråra

Behöver råd.

Har träffat en kille och han har barn. Jag har noll intresse för barn och det vet han men han vill ändå inte ha fler barn så lugnt med det. Men hans barn är bara 3 och 5 år. Han bor nära mamman till barna och dom bor en vecka var hos sina föräldrar.

Problemet är min kille tycker jag engagerar mig för lite i hans barn. Han tycker när dom får problem av olika slag så ska dom lika gärna kunna vända sig till mig som att vända sig till han. Det tycker inte jag! Dom har en livs levande mamma och en pappa. Dom ska sköta den biten tycker jag. Jag är bara deras pappas flickvän, ingen extramamma som ska finnas tillgänglig för dom.

Såklart menar jag inte att jag helt ska nonchalera dom heller. När dom bor hos oss så lagar jag såklart mat för 4 och inte bara till jag och killen, självklart!  Men olika saker dom vill ha hjälp med det hänvisar jag till pappan. Jag är inte intresserad av att göra barnsaker, medverka i deras lekar osv.

Min kille blir sur och undrar hur det ska bli den dagen dom får hemläxa ifrån skolan. Om jag inte kommer att vilja hjälpa dom med läxa heller. Och för mig är det väl självklart. Varför ska JAG hjälpa med läxor?? Dom har en mamma och en pappa??

Vad tycker ni? Är det jag som har fel eller vad?

Anmäl
2015-08-04 20:40 #1 av: Fridaaaa

Upp till dig hur pass du vill medverka i det hela.
Men att säga "de har en mamma och pappa" nja visst det har dem men om man kan, kan man ju delvis hjälpa till om det verkligen behövs :) Har vi gjort med sambons småsyskon kanske itne riktigt samma sak men tänkte på t.ex läxor.

Men hade jag varit er hade jag satt mig ner och tagit ett ordentligt prat om det. Inte dina barn så ditt val hur pass engagerad du vill vara liksom. Inget han kan bli sur över eller tvinga dig till. Hade han varit singel hade han fått fixa det själv t.ex

 Medarbetare: rexkaniner, Support. Hundar

Min blogg Besök gärna! :D

Anmäl
2015-08-04 20:41 #2 av: Scorpio97

Jag tycker inte någon av er har fel, ni har bara olika syn på det. Jag vill inte heller ha barn, och även om jag tycker större barn är okej så undviker jag gärna dom så långt som möjligt. Så jag skulle inte heller vilja att det förväntas att jag tar hand om någon annans barn, inte ens min partners. Däremot förstår jag såklart att din partner vill att du ska ha en relation med barnen också, inte bara tolerera dom.

Det är alltså något ni behöver prata om. Kan ni inte komma överens, har olika syner på det och det påverkar relationen negativt, kan en separation kanske vara bättre. 

//Jessie

Anmäl
2015-08-04 20:42 #3 av: Hera

I min värld kan man inte ha ett förhållande med någon som har små barn om man inte är intresserad av att vara delaktig i saker som gäller barnen. Förstår honom till fullo.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2015-08-04 20:44 #4 av: pyromanen

Kanske bättre om ni är särbo och ses när han inte har barnen?
Han har barn och då ingår dom liksom i paketet om du vill leva med honom på heltid. Jag tycker inte det är shysst mot barnen med din inställning. Barnen är små och deras behov är viktigare än dina.

Anmäl
2015-08-04 20:48 #5 av: Auråra

Jag har föreslagit särbo men det var helt omöjigt för han. Då känns inte förhållandet på riktigt sa han + att det är så många år tills barnen är så stora att dom är helt självgående och inte behöver några vuxna som styr

Anmäl
2015-08-04 20:48 #6 av: Fridaaaa

#5 Ja alla gillar inte den typ av förhållande. Jag själv skulle inte kunna vara särbo med min sambo. men alla tycker vi olika dä.

 Medarbetare: rexkaniner, Support. Hundar

Min blogg Besök gärna! :D

Anmäl
2015-08-04 20:51 #7 av: Auråra

#4.Ja men barnen borde väl inte ha behov av mig bara för att jag råkar vara kär i deras pappa? Hade han varit singel så hade dom ju bara haft han och mamman också varannan vecka

Anmäl
2015-08-04 20:53 #8 av: Ravynsfair

Jag är absolut inte glad i barn själv men tycker att du överreagerar. 
Vad vill du ha ut av förhållandet? 
Långsiktigt "happily ever after" eller ett kortare tillfälligt förhållande? 

Om det är det förstnämnda du vill så tycker jag att det per automatik innebär att du ska skapa ett förhållande med barnen också. 
Du behöver inte bli "extramamma" men tycker ändå att du ska ställa upp för dem. 
Tänk på att du ska leva med dem tills de är minst 18år vardera. 
Vill du tillbringa de kommande 15åren med att totalignorera dem det mesta? 

Vänliga hälsningar Sanna. 
Medarbetare på Blandrashundar, HBT & Socialt stöd.ifokus Sol

Anmäl
2015-08-04 20:55 #9 av: Hera

#7 Jo, du blir en del av familjen om ni bor tillsammans och det innefattar ett visst ansvar och att man är delaktig.

Barnens känslor är viktigare än dina för honom.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2015-08-04 21:06 #10 av: [Melbun]

Jag vet av egen erfarenhet hur jobbig den situationen kan vara. Min pappa flyttade ihop med en kvinna som inte hade något intresse av oss. Visst hon lagade mat åt oss men annars existerade vi inte. Hon tog inte ens hänsyn till mina allergier vilket ledde till att jag hamnade på sjukhus. Hon var inte ens intresserad av att hämta oss när jag blev utsläppt. Jag tror och hoppas att det inte är så illa för er men barnens bästa kommer först och då behöver man nästan kunna ha en bra relation till barnen även om de inte är ens egna. Du blir ju faktiskt en del av hans familj även om du inte är deras "extramamma"

Anmäl
2015-08-04 21:12 #11 av: Zepp

Gör slut.. dra vidare.. bli nunna eller något liknade!

Det finns barn oavsett vad du vill.. väx upp eller gå vidare i ditt liv!

Du befinner dig i ett förhållande där det finns barn.. spelar ingen som helst roll om det är dina barn, din sambos, din brors/systers eller grannens!

Du behöver inte föda egna barn, det är säkert.. jag lovar.. däremot såsom alla andra vuxna så är du tvungen att umgås med barn och bejaka deras behov av dig som vuxen.. varken du vill det eller ej!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl
2015-08-04 21:21 #12 av: Auråra

#11 "bli nunna" var verkligen en korkad kommentar. Har jag sagt att jag inte gillar sex heller eller? Men många av er som älskar barn verkar ha svårt att fatta att inte alla andra också vill ta hand om dom.

Anmäl
2015-08-04 21:38 #14 av: Auråra

#13 nej att bli nunna hör inte till ämnet alls, det är något du säger bara för att vara elak. likaså "bli eremit" bara elak kommentar för att jag inte gillar att ta hand om barn som tydligen du tycker att alla vuxna måste göra. Men många många gillar inte att ta hand om barn utan att för den delen vara varken nunna eller eremit.  Och det är lika normalt att inte vilja ta hand om barn som att älska att ta hand om dom.

Anmäl
2015-08-04 21:38 #15 av: Hera

#12 Jag älskar inte barn. Men skulle aldrig få för mig att tänka som du och ändå starta ett förhållande med en som har barn.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2015-08-04 21:41 #16 av: JoannaLi

Som #10 säger, så är det faktiskt ganska jobbigt att som barn ha en "extra-förälder" som inte vill ha något direkt att göra med en. I så fall så skulle väl pappan få vara tydlig med att du inte ska vara en extraförälder - men jag har svårt att se hur man gör det på ett bra sätt :/ 

Var tydlig med pappan, och sätt ner foten och berätta vad du vill, och se om ni kan lösa det därifrån :)

Men ja - jag tycker att barnen är viktigare. 


Anmäl
2015-08-04 21:42 #17 av: Aleya

Vill du alls ens ha egna barn i framtiden?
Eller är du en som ogillar barn rent allmänt?

Visst är det inte dina barn. Men nog måste du väl kunna umgås med dom?

Om du mår så dåligt som det låter så gör slut och hitta en karl utan barn.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2015-08-04 21:47 #18 av: Auråra

#17 Jag vill inte ha barn nej, det trodde jag framgick i #0  Ogillar inte barn rent allmänt men är bara totalt ointresserad av dom, och ointresserad av sånt som föräldramöten, kontakt med skolan, leka barnlekar osv.

Anmäl
2015-08-04 21:52 #19 av: Mr.J

jag är som du i frågan, har noll intresse av barn, naturligtvis borde han kunna respektera att du kanske inte vill ha så mycket med barnen att göra. MEN på nått vis känns det lite som att du får nog tyvärr göra dig beredd på att finnas för barnen liiiiite iaf, som du själv säger är det ju löjligt att du ska vara nån sorts extramamma, men vad exakt är det barnen bett dig om hjälp med? tänkte i vissa fall är det säkert självklart att visa vidare till farsan, men är ditt intresse verkligen noll för ungarna kan det ju bli svårt på sikt.

samtidigt kan ju din kille inte begära att du ska vara till 150% för barnen just för att du är där för hans skull, men...kanske bästa är att prata ut och försöka möta halvvägs?

Anmäl
2015-08-04 21:53 #20 av: penke

"Väx upp" säger jag också, släpp egot

ska du vara ihop med han bara varannan vecka?

 Har du det ihop med någon med barn,
 får du finna dig att bli ihop med alla, inte bara en
och att du inte alltid är Nr ett

 du kommer efter ungarna.(punkt)
om inte, skulle jag fundera  om h*n var riktigt klok.

("avskyr" du h*ns ungar, "avskyr" du h*ns största kärlek,
välj att bli en del av den, eller...)


   penke

Anmäl
2015-08-04 21:58 #21 av: Aleya

#18 det enda som jag uppfattade var att du bara inte ville ha att göra med hans barn.

Ja då är det väl ganska självklart svar: du för slut eftersom det inte är en sits du vill vara i och sen är det inte rätt emot barnen heller om du ska gå och avsky dom. Och det blir bara slitningar mellan din kille och dig.

Får jag fråga hur det kommer sig att du ens blev tillsammans med han om du redan innan visste att han har barn och du inte vill ha med dom att göra?

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2015-08-04 21:58 #22 av: catcult

#13 Haha, Zepp! Det är alltid lika underhållande att läsa dina inlägg. Ditt sinne för humor är verkligen något utöver det vanliga. Skrattar

TS, jag råder dig att göra slut med den här killen. Jag förstår hur du resonerar och att du i teorin inte borde behöva ha något ansvar över din sambos barn, men i praktiken är du näst intill tvingad till att ha någon form av (god) relation med dem eftersom ni bor ihop. Vill du inte det är det bäst att göra slut eftersom det kommer göra både dig, din sambo och barnen frustrerade och olyckliga.

Anmäl
2015-08-04 22:02 #23 av: Papaya

Jag har inga egna barn men har träffat många genom jobbet, och vet alltför väl hur olyckliga de kan bli när de upplever att de inte är omtyckta av vuxna i sin omgivning. Barnen har inte kunnat välja sin pappa, men du kan välja vem du vill inleda ett  långvarigt romantiskt förhållande med. Det är upp till dig att ta ställning till huruvida du kan vara en ansvarstagande vuxen i barnens och mannens liv, eller gå därifrån och hitta någon annan med samma värderingar som du. För det kommer bli bra mycket mer ledsamt för barnen att behöva bo med någon som inte uppskattar dem, än vad det möjligtvis kan bli för dig.

Anmäl
2015-08-04 22:23 #24 av: Rebexi

Jag växte upp i en situation då min mammas man visade tydligt att vi bara var i vägen/tog upp plats osv. (Det märks även om det inte alltid sägs rakt ut). Jag är yngst och fick leva längst med han och trots att jag är utflyttad nu så har det satt sina spår. 

Om du bryr dig ens lite om barnen tycker jag att du ska göra slut eller möjligtvis diskutera vidare förslaget med särbo.

Anmäl
2015-08-04 22:29 #25 av: [scrappy]

TS jag tycker du har oerhört fel! Han bör göra slut med dig på direkten för att rädda barnen ifrån dig. Förstår inte varför du har valt att vara tillsammans med en kille som har barn, när du tänker psyka dem genom ignorans.

Och nej, jag är inte heller särskilt barnkär. Men jag skulle aldrig behandla dem illa för det och du behandlar även din kille illa genom att skita i det finaste han har.

Det som är positivt är att man lär sig något av varje förhållande, till nästa vet du ju att det är enklare att hitta en utan barn eller möjligen med stora barn.

Anmäl
2015-08-04 22:31 #26 av: Auråra

#20 Har aldrig sagt att jag avskyr barn. Inte heller att jag ogillar, men är bara ointresserad av att ta hand om dom.

#21 som sagt jag avskyr inte dom. Vi träffades på kontaktsida på nätet, han fick veta direkt att barn har jag inget intresse för. Det ordnar sig, sa han. Vi var särbos först, jag ville helst fortsätta så men han övertalade mig att flytta ihop så vi skulle få "ett riktigt förhållande" då han inte tycker att särbos är riktigt att vara ihop.

Anmäl
2015-08-04 22:35 #27 av: Aleya

#26 uppenbarligen verkar ju allt detta gått fort. Men för ungarnas väl och ve så hoppas jag att du gör slut. Så dom slipper en extramamma som bara skiter i dom.

Uppenbarligen lär detta inte lösa sig som han påstod. Utan han trodde säkert att han kunde ändra din åsikt om barn.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2015-08-04 23:09 #28 av: catcult

#25 TS har knappast tänkt att hon medvetet ska "psyka" sin sambos barn genom att ignorera dem. Av det hon skriver kan jag inte heller utläsa att hon behandlar dem illa på något vis, däremot är hon ointresserad av dem och var tydlig med det redan när hon blev tillsammans med sin sambo. Jag tycker dock att både TS och hennes partner var naiva när de blev tillsammans; TS trodde att hon skulle slippa hantera alla barnsaker eftersom de redan har föräldrar som i dagsläget ordnar med allt sådant utan att TS behöver "hjälpa till", och sambon verkade tro att TS skulle ändra sig med tiden när hans barn fått henne att tina upp.

Anmäl
2015-08-05 00:28 #29 av: Loris M

För mig är det fullständigt obegripligt hur du resonerar. Du behöver inte tycka om barn generellt eller vilja skaffa egna. Men just de där barnen är speciella eftersom de är din sambos. Han kommer alltid att älska dem och de kommer alltid att vara en del av hans liv. Ditt också om du stannar hos honom. Du pratar om hans barn som om de var akvariefiskar: "De är hans, han får sköta det. De få mat av mig i alla fall". (?!) Det var generöst.

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2015-08-05 02:53 #30 av: IceTee

Jag tror faktiskt att ert förhållande inte kommer att hålla i längden, som det är nu. Uppenbarligen önskar han att du skulle umgås mer med hans barn då de faktiskt är de saker han älskar mest i världen, samtidigt som du inte vill för att du inte tycker om barn. Jag kan inte se hur ni ska få det här att funka varannan vecka i flera år framöver. Vill du verkligen ha det så själv TS?

Jag personligen råder dig till att avsluta förhållandet. Inte för att hur du behandlar barnen utan för att det inte är hållbart i längden att du behöver känna som du gör

Medarbetare på Skor iFokus

Anmäl
2015-08-05 06:34 #31 av: Mrsarrow

Det låter helt ohållbart. Kan du inte tänka dig att skapa relationer till barnen så bör du göra slut, för allas skull! Det är väldigt synd om barnen annars. Sedan undrar jag varför deras pappa stannar i ett förhållande med någon som uppenbarligen inte är ens lite intresserad av hans barn, som är och alltid kommer vara det viktigaste i hans liv!!

Anmäl
2015-08-05 08:14 #32 av: pyromanen

Att bo ihop med en man med barn innebär att ingå i en barnfamilj. I den familjen fanns barnen innan du kom och de är helt beroende av de vuxna omkring sig och mycket i en barnfamilj måste därför vara på barnens premisser. Att vara vuxen i en barnfamilj innebär att många gångar prooritera barnens behöv före sina egna, att leverera kärlek och trygghet, hjälpa med saker osv.

Du nämde att du hade föreslagit särbo men att killen inte ville det. Jag tycker du ska stå upp för att du faktiskt inte är intresserad av att ingå i en barnfamilj och säga att särbo är enda möjliga alternativet.

Anmäl
2015-08-05 09:39 #33 av: Katti

Vilken hemsk situation... För barnen menar jag då. Du ts har ju valt den, men de har inte haft en chans att påverka. Jag kan inte tänka mig mycket som skulle vara värre än att tvingas leva ihop med någon som så uppenbart skiter i mig och mina behov (om man bortser från kriminella handlingar som våld eller fysiska övergrepp). Som jag ser det har du två alternativ.

Om du anser att ert förhållande är värt det så behöver både du och ni tillsammans terapi för att komma fram till hur din del i barnens liv ska se ut. Så som du tänker nu funkar inte... Annars är det bara att lämna honom. Jag lutar mycket starkt åt alternativ två utifrån vad du skrivit i tråden. 

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Kennel Min Bästa Vän & Skullebo kaningård

Anmäl
2015-08-05 09:45 #34 av: [scrappy]

#28 Barnen far illa oavsett vad hennes avsikter är och hennes avsikt är trots allt att inte ha något med barnsaker att göra = barnen behandlas mkt illa/kan ta stor skada av det.

Anmäl
2015-08-05 09:58 #35 av: [rumelle]

Hur är dina tankar på förhållandet i framtiden? Skulle du vara nöjd med att vara flickvännen vid sidan om hans liv. För hur man än ser det så är barnen hans liv och hans liv kommer alltid att innefatta aktiviteter som är anpassade därefter. Skulle du vara nöjd med att vara någon han träffar vid sidan om allt detta? Om du känner att det skulle funka för din del så låter ju särbo som ett bra alternativ. Men sen är ju frågan om han skulle kunna tänka sig att ha en flickvän som inte vill vara delaktig i hans liv. Jag tror att ni skulle behöva sätta er ner och verkligen prata igenom vad ni vill och vilka kompromisser ni skulle kunna tänka er att göra för att det ska fungera. Annars är det kanske bäst att gå skilda vägar. För det är inte rätt att barnen ska komma i kläm och behöva känna att det bor någon i huset som inte vill ha med dem att göra och som de inte vågar komma till när de har frågot och funderar. Trygghet är det absolut viktigaste i ett barns uppväxt.

Anmäl
2015-08-05 12:36 #36 av: viktoria91

Hållet med dig TS! Han som valt barn i sitt liv, inte du. Precis som att jag aldrig bad min sambo att ta hand om mina katter och ponny. För det är något som jag skaffat, ingen annan.

Anmäl
2015-08-05 12:44 #37 av: Maria

Träffar man någon som har barn så måste man vara medveten om att barnen alltid kommer i första hand. Hans barn är hans "nummer 1" och du får lov att finna dig i att vara nummer två.

Du har genom att bli sambo ingått ett familjekoncept som redan finns. Du är så att säga inkräktaren och bör  för allas skull åtminstone försöka att smälta in men vardagliga sysslor som ingår i en familj.

/Maria

 

Anmäl
2015-08-05 12:45 #38 av: Hera

#36 Ts valde barn när hon flyttade ihop med honom. De kom med "på köpet" precis som dina katter gjorde för din sambo. En ponny är en helt annan sak, den bor inte i hemmet. 

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2015-08-05 12:48 #39 av: Maria

#36 Du kan väl knappast jämföra hans barn (eller någon annans) med katt och ponnySkrattar

/Maria

 

Anmäl
2015-08-05 12:50 #40 av: Loris M

#36 Men det är TS som valt honom - en man med barn. Barnen har inte valt någon av dem men måste ändå leva med en omogen och egoistisk person. Jag tror också att dina katter kan ta det betydligt bättre än en treåring att bli totalt ignorerad. Vill man inte ha med barn att göra så hittar man en partner som känner likadant. Svårare än så är det inte.

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2015-08-05 12:58 #41 av: Gaara

Om man nu ogillar barn så starkt så kanske man borde tänka sig för att skaffa en partner som har barn. Jag personligen hade aldrig valt att starta något med någon som redan har barn. Men nu har ju du gjort det och då får du leva med att barnens behov kommer i första rum och att du behöver vara delaktig för att få relationen att fungera. Thats just how it is.

Anmäl
2015-08-05 13:05 #42 av: pyromanen

De som tror det går att jämföra katter och ponny med barn hoppas jag inte barn ska utsättas för!

Anmäl
2015-08-05 13:48 #43 av: Sarah

Situationen kommer att bli ohållbar. Han är ett paket, med barn och barnen kan du inte ignorera. Ni måste ju ta ett ordentligt snack och jag ser bara några få lösningar. 1, Gör slut, barnen borde få ha vuxna runt sig som bryr sig. 2, Särbos. 3, Du börjar interagera med barnen. Nr 2 vill inte han och nr 3 verkar vara väldigt svårt för dig. Jag klandrar dig inte, men med den inställningen till barn så ska man nog inte vara i en relation där barn finns.

Anmäl
2015-08-05 14:31 #44 av: lollynonna

Jag tycker att man ska engagera sig i barnen. Min pappa är ihop med en kvinna,som ger mig mat,säger max ett ord till mig på en dag. Jag lever i mitt rum,jag vill inte gå ut för att då träffar jag henne. 
Så att om jag någon gång bli ihop med någon som har barn, har jag sagt åt mig själv att inte bli som henne. 
Det sårar oerhört mycket att man tvingas bo hos någon man inte känner sig älskad av. 

Så att jag tycker att du kanske inte behöver hjälpa dem med läxor osv,men engagera dig i dem.  Så tycker jag, men man kan ju tycka olikaGlad

// Linah 

 Medarbetare på djurannonser och gerbiler iFokus!
SolGerbilsidanSol

Anmäl
2015-08-05 14:32 #45 av: Aleya

#36 ursäkta... men om du läser så ser du att ts levde under tron att killen menade på att det löser sig gällande barnen.
Hur det nu var tänkt att det skulle lösa sig. Sen förstår jag inte ditt resonemang gällande djur och barn. Men det får stå för dig.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2015-08-05 15:46 #46 av: Tjeja

Jag undrar lika mycket hur din partner tänkte och tänker egentligen som är tillsammans med dig som jag undrar över din tanke och insikt i verkligheten när du gav dig in i relationen med honom?

Hallå? Hur tänkte någon av er över huvud taget? Är sexet verkligen så fruktansvärt bra att han glömmer bort sina barn och du tror dem kan ignoreras bort?
Han har barn, punkt. Det kommer inte att ändra sig så länge ni alla lever.
Han trodde förstås i sin enfald att du skulle ta till dig barnen så småningom ändå. Och du tog hans löfte i den naiva tron att man kan leva i en familj utan att vara delaktig i den?

Släpp varandra för ALLAS skull! Han borde lämna dig för barnens skull, det finns massor av singlar han kan bli kär i som gillar barn! Du borde lämna honom också för barnens skull, men eftersom du antagligen inte bryr dig om deras väl och ve alls, så lämna honom för din egen skull. Därför att du kan omöjligt leva ett gemensamt liv med en barnfamilj utan att ha delansvar i barnens vardag. Oavsett vems barnen är eller vilken relation till dem du har (plastmamma, plastsyrra, kusin eller bekant). När ni bor ihop är du en vuxen i en barnfamilj och det innebär per automatik att du är en del av en barnfamilj...
Hallå? Vill du inte vara en del av en barnfamilj så lämna då familjen inklusive den du påstår dig vara kär i.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-08-05 16:05 #47 av: Ebolaa

Blev lite illa till mods över din inställning TS! Du borde lämna förhållandet om du inte vill ha något med barnen att göra över huvudtaget. Grejen är den att om dessa barn vistas i en miljö där det finns en vuxen som inte tycker om dem så kommer de absolut känna av det och känna sig negligerade, och det är att traumatisera barnen. Så det kommer tillslut leda till att din sambos barn inte kommer vilja komma hem till sin pappa, och du kommer vara orsaken till det. 

Har du en sambo med barn så är det som din sambo säger: de ska lika bra kunna gå till dig som till honom, de ska inte behöva trippa på tårna i din omgivning, det är ärligt talat själviskt av dig att bara vilja vara med deras pappa och inte dem. Det kommer helt klart leda till både svartsjuka och avundsjuka både för dig och barnen, som sagt: ingen bra miljö för två barn att vistas i..

Skärpning TS! Lämna den familjen om du inte förstår vad en familj innebär...

Anmäl
2015-08-05 16:19 #48 av: Ebolaa

Till dig #36 Du kan för tusan inte jämföra att ta hand om en ponny och en katt som att leva i en barnfamilj! En katt och en ponny har inte i närheten lika stort känslomässigt behov av närhet och kärlek som ett människobarn. Herregud...

Sluta uppmuntra negligering av barn och själviskt tänkande... 

Anmäl
2015-08-05 17:23 #49 av: Ria74

Visst jag förstår att du inte tycker om barn och inte vill bli tvingad att ta hand om dom, men det är barn vi pratar om. Små individer som är oerhört känsliga för tonläge, blickar och ignorans. Dom kommer att tro att dom gjort något fel eftersom du inte tycker om dom och kommer att bli ledsna.

Jag har en dotter och hade jag blivit singel och bestämt mig för att dejta igen så hade jag aldrig släppt in en man som inte interagerade med mitt barn på ett positivt sätt i mitt liv. Tyvärr det är den hårda sanningen.

Mitt råd är att antingen göra slut eller att vara särbo. I längden tror jag inte detta blir hållbart. Antingen blir du bitter som blir tvingad att vara med barnen du inte valt att ha i ditt liv eller så kommer din sambo att bli bitter över att du tar så tydligt avstånd till hans barn eller kanske en mix av båda delarna.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Anmäl
2015-08-05 17:57 #50 av: LinaLj

Jag förstår hur du känner kring barn TS. Jag ogillar inte barn, men jag har helt enkelt ingen erfarenhet med barn och känner mig ofta obekväm framför allt med småbarn. Det har gjort att jag väljer att inte dejta män med barn därför att jag anser att det är naturligt att deras barn kommer att vara den största delen av deras liv och då måste jag också ta del i den världen.

#36 Angående det här med att jämföra djur med barn. Om jag skaffade en pojkvän som kom hit och satt i soffan och min katt kom och ville bli klappad och pojkvännen bara ignorerade honom eller kanske till och med puttade bort katten så skulle jag inte acceptera det. Vill du ha mig så kommer mina katter med på köpet och då ska du kunna ha en normal relation med dem. Om jag känner så inför mina katter så kan jag bara tänka mig hur det känns om ens partner inte vill ägna energi på dina barn. 

Anmäl
2015-08-05 19:55 #51 av: catcult

#50 Kan inte låta bli att le när jag läser det sista du skrev. Jag är precis likadan! Nu är jag visserligen inte singel, men jag skulle aldrig kunna inleda något seriöst med någon som ignorerade mina katter. Faktum är att jag till och med valt bort potentiella pojkvänner (som varit bra på alla sätt och vis i övrigt) endast på grund av att de inte gosat med mina katter. Snabbaste vägen till mitt hjärta går helt klart genom mina katter! Skrattar

Anmäl
2015-08-05 21:10 #52 av: Tjeja

Ha ha ha... #50 och 51 Jag med! Katterna först precis som barn dessutom! ... Det har min stackars sambo fått erfara och acceptera! ;P Och tja... det fungerar ju så.. SkrattarHjärtaKatt

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-08-06 08:00 #53 av: viktoria91

#38 Mina djur följde med absolut, men jag har aldrig bett han ta hand om dem då jag skaffat dem. Alltså mitt ansvar till 100 procent. Inte min partners. Jag jade 2 katter, han tyckte dem var läskiga. Dröjde inte länge ge innan han älskade dem. Människor är också djur.
#39 Familj som familj.
#48 Mina djur har stort kontaktbehov, dem älskar att vara med! Nu negligerar du mina djur med egoistiskt tänkande.

Anmäl
2015-08-06 08:01 #54 av: viktoria91

#42 För mig är all familjemedlemmar och jag räddar utan tvekan mina djur före grannens unge vid fara. För det är min familj. 👍

Anmäl
2015-08-06 08:05 #55 av: Hera

#54 Om du verkligen tror att man kan jämföra barn med katter blir jag rädd. Men jag tror du vet bättre och skriver för att uppröra.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2015-08-06 08:14 #56 av: Ebolaa

#54 Ja, alla här fattar väl att du är en djurvän vid det här laget. Inget jag har sagt har varit negligerande eller själviskt, bara du som tar illa upp för att du tror att du är lika viktig för dina djur som de är för dig. Skulle dina djur byta ägare till en med lika mycket känslor för djur som du har, så skulle de inte bli påverkade över huvutaget, de skulle märka av miljöombytet. klart att du kanske finns i minnet men inte så mycket mer än det. Det är däremot helt annorlunda om ett barn skulle byta hem, förstår du det? Det är bevisligen så att djur i form av hästar och katter inte har samma behov som ett barn och de blir inte heller traumatiserade om din sambo inte är så förtjust i dem, därför att de fattar inte att ni är en familj!

Men det är däremot en hel del människor som tillskriver sina djur mänskliga behov och känslor, och det sker automatiskt när man älskar sina djur, men djuren har inte mänskliga känslor och behov. PUNKT SLUT !!!

Du skulle förmodligen åtalas om du inte hade ringt 112 eller gjort något som helst i din makt för att rädda grannens barn vid en nödsituation. Du behöver tänka om ett par gånger om du resonerar på det där viset... Låter inte särkilt friskt alls...

Anmäl
2015-08-06 08:16 #57 av: n00bArtWork

Jag har vart bonusmamma, jag engagerade mig oerhört i dem, mer än föräldrarna.

Det var mitt val jag skulle likväl kunnat hänvisa till föräldrarna men de var så självupptagna så jag ville hellre att barnen skulle få det bra, du är inte lektant eller ska ha ansvar så vida du inte vill.

Däremot är det svårt att leva i en barnfamilj om man inte lägger sig själv åt sidan lite på barnveckorna, det kan nog skapa bitterhet men han kan inte KRÄVA att någon annan än förmyndarna (eller personal inom förskola/skola) ska engagera sig.

Anmäl
2015-08-06 09:22 #58 av: Mrsarrow

Vart tog TS vägen?

Anmäl
2015-08-06 11:32 #59 av: IceTee

#54 en katt blir inte ledsen för att någon inte tycker om den och önskar att den inte var där, ett barn blir däremot det!
Ponnyn tänker jag gissa på att du inte har i huset, och då spelar det ju ingen roll

Medarbetare på Skor iFokus

Anmäl
2015-08-06 14:15 #60 av: n00bArtWork

Viktoria91 tillför du något öht hit?

Jag hade 7 stycken djur jag tog hand om fast vi va 4 stycken människor under samma tak för att dem va mina, ska jag ha en jäkla medalj för det?

Barn är mer påfrestande psykiskt än en katt, de behöver inte lika mycket stimulans och är färdigstöpta rätt fort.

Och en häst står i stallet, han står inte och drar i dörren när du är på toa, han står inte och gråter i hallen pga någon leksak som tappat ett hjul, han ställer inte 711 frågor när du står och lagar mat och han kommer definitivt inte in klockan 4 på natten och kryper in under ditt täcke för att söka trygghet och tröst från nattens demoner - att jag fick detta var för att jag valde att leva med en man med barn, din häst behöver inte din karl ens se så länge han ger fan att gå in och titta på den.

Anmäl
2015-08-06 17:15 #61 av: Tjeja

#54 

Jag sätter enormt värde på mina husdjur, dem är mina bebisar och kommer före allt annat i mitt liv i vardagen. Men nog fasiken gör jag skillnad mellan människor och djur när det gäller allvarliga saker.

Skulle mitt hus brinna skulle jag antagligen rädda mina djur före mig själv, så dum är jag visserligen. Men grannarna och deras barn skulle mer självklart gå före mina husdjur i alla fall.. dem är ju ändå människor..Hur tänker du?

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-08-06 18:23 #62 av: catcult

#61 Nog för att detta är väldigt off-topic, men jag vill flika in att du inte har en aning om hur du kommer agera i en sådan situation. Du kommer med största sannolikhet att drabbas av full panik om det skulle inträffa och då kommer du absolut inte fatta rationella beslut, det är minst sagt förmätet att påstå något annat. Skämtar

Anmäl
2015-08-06 19:10 #63 av: Tjeja

#61 Onödig kommentar, för, oavsett hur man reagerar och agerar när man väl är där, så har man ju sina grundläggande värderingar och inställning till saken innan. Och den inställningen skiljer sig tydligen ganska mycket mellan många vad man spontant tänker att man skulle göra först, om man nu skulle ha turen att tänka rationellt i situationen.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-08-06 19:39 #64 av: Auråra

Vill förtydliga att jag varken "psykar" "blänger" skrämmer" eller behandlar barnen illa, eftersom det är vad som nämnts i vissa inlägg i tråden. Att dom inte är rädda för mig är väldigt uppenbart då dom springer runt benen på mig hela tiden och ställer 1000 frågor om alt och inget så nej dom sitter inte på sina rum och vägrar gå ut för att slippa träffa mig.

Jag har aldrig nånsin rytit, höjt rösten, tjatat eller sagt åt dom vad dom får eller inte får göra då jag tycker det är föräldrarnas sak att gemensamt bestämma regler som ska gälla barnen.

Och naturligtvis fattar jag att hans barn är nummer 1 för honom och det har jag aldrig varit emot. Det är klart att han ska prioritera sina barn de veckor dom bor hos honom. Jag vill inte att han ska strunta i sina barn utan ägna sig helhjärtat åt dom då. För mig är det helt okej att ses på barnfria veckor men det vill han inte. Och han tycks inte ens vilja ha egen tid med sina barn vilket jag kan tycka är konstigt. Ska han på badhuset med barna, så ska jag med, ska han på picknick med barnen med fika och lite mys, så ska jag med. Och jag fattar ärligt inte varför det är superviktigt att ha mig med hela tiden. Om barnen är allt för honom så borde han vilja ha egen tid med barnen utan mig när han väl träffar dom.

Anmäl
2015-08-06 19:42 #65 av: Hera

#64 Det är ju just eftersom barnen är allt han vill att du ska vara involverad. I en familj gör man saker tillsammans. 

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2015-08-06 19:56 #66 av: Aleya

#64 som Hera skriver vill han involvera dig. Men du vill inte.

Har aldrig påstått att du ryter. Men dom märker om du bara stoppar upp en falsk fasad.

Så du får nog bestämma dig hur du ska göra.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2015-08-06 20:29 #67 av: Maria

#64 Han vill uppenbarligen som redan skrivits vilja vara en familj tillsammans med dig. Trist att du inte verkar uppskatta familjelivet med honom för det ingår nog så att säga i hela konceptet är jag rädd.

/Maria

 

Anmäl
2015-08-06 20:48 #68 av: linn15år

Jag kanske är för ung för att ens få tycka något om det här men jag tycker väl att ts inte alls måste följa med på allt de hittar på. Klart de måste kunna göra saker med farsan sin utan att hans nya tjej ska hänga på jämt. Ts kan väl träffa en kompis eller nåt ibland medan pappan gör nån aktivitet med sina barn.

Anmäl
2015-08-06 20:54 #69 av: Auråra

#68 Nej det  händer faktiskt inte. När dom ska väg på något så vill han ha med mig. 

Anmäl
2015-08-06 21:02 #70 av: Aleya

#69 och det är för att han vill att du ska få band till barnen. Vara del i familjen. Det är inte konstigare än så

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2015-08-06 21:10 #71 av: Rebexi

Håller med #68 gällande det. Om killen vet att Ts inte är intresserad av barn när de påbörjade förhållandet så kan han väll inte förvänta sig att hon ska vara med på alla aktiviteter? 

Går det kanske inte att vara deltids-särbo, deltids-sambo? Fast det kan ju såklart bli helt virrit. Jag tror hela situationen bygger lite på om Ts känner sig irriterad på barnens närvaro eller inte, för det sliter nog på alla i situationen även om hon försöker dölja det. Tycker faktiskt det är lite konstigt att killen verkar ha förväntat sig att Ts ska "vänja sig" eller ändra sig gällande barn. Alla gillar inte/är intresserade av barn och det är inte fel med det, tycker bara inte att barnen ska behöva känna sig ovälkomna, bortsedda från, oälskade osv. 

Anmäl
2015-08-06 21:29 #72 av: Ebolaa

#64 Det låter som att han känner sig ensam i sin papparoll, eller något ensam över huvudtaget. Vissa människor har ju en bild av en familj där en kvinnlig förebild ska finnas med.. Att det är han som tycker det är roligare när någon annan vuxen är med, sen är ju ni ett relativt nytt par också. Så han kanske är lite nykär med? Var det barnens mamma som bröt upp deras förhållande? 

Ni låter lite osynkade så som det ser ut just nu, så det här är nog något som ni båda borde prata lite mer om; varför han behöver ha dig just där med barnen, är det hans osäkerhet liksom? För du har ju sagt att du gärna vill vara lite mer separata angående den delen, och av din kommentar så låter det faktiskt rätt sunt om han är så osäker att han måste ha någon annan vuxen med när han har barnen..

Varför träffas ni inte mer under de barnfria veckorna? Vad är hans var på den delen? Tycker också det låter skumt. Som om han tar en hel vilovecka den veckan, som att han är trött på sin papparoll just nu och känner att han måste få sin "egentid".. 

Anmäl
2015-08-06 22:02 #73 av: Sindri

Skall man vara lite cynisk så, visst är det lättare att vara två vuxna när man är med barn än en. Män har som regel mycket mer bråttom att träffa en ny partner efter en separation, man kan undra varför....
Kan också tycka att pappan är lite väl hänsynslös mot sina barn. Många man läser om som startar nya förhållanden brukar betona hur viktigt det är att det går långsamt och barnen får vänja sig vid förälderns nya partner. De brukar definitivt inte vilja flytta ihop i brådrasket. Det kan ju ta slut och då blir det ännu ett uppbrott för barnen.

Tänk efter om det är av krassa, praktiska skäl som din sambo absolut vill ha dig i hushållet. Förlåt om jag låter för cynisk, men det är något du skall fundera över.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.