Annons:
Etikettförhållande
Läst 3588 ggr
Mixa20
2015-08-06 10:15

Är jag för sträng?

Lever ihop med en man sedan 8 månader som har två barn.. 16 & 18 år. 

De är inte lätt att ramla in i en familj där föräldrarna är handfallna vad de gäller rutin samt regler i hemmet. 

För 2 månader sedan var jag och min sambo och dottern borta över dagen och kom hem sent. Sonen och hans flickvän var hemma sedan em och väntade på att vi skulle komma hem med mat som skulle tillagas. Väl hemma så packade vi upp maten och saker i köket. I köksdörren ut till altanen har vi en kattlucka för min katt som jag hadt med mig in i boet. Utanför en inglasad altan som kan bli mycket varm om man onte öppnar skjutdörrar vilket inte var så den här dagen. Min katt har fri tillgång att gå in och ut som hon vill. När jag stod där i köket hörde jag ett dovt mjau och något vid kattluckan. Det var min katt som försökte ta sig in men kunde inte få upp luckan. Den var satt i spärr för både in och ut. Förstår ni att jag blev upprörd och rädd. Det for ett stort frågetecken om VEM som gjort detta!!!! 

Jag frågade då min sambo om han gjort det innan vi åkte. Men han sa nej. Saker att säga till barnen överlåter jag till min sambo. Jag sa åt honom att fråga sin son och dotter om det hade gjort det vid tillfälle. Tycker vem det än är som gjort det så är det är fuktansvärt. Det tynger mig fortfarande. Tycker att det är kusligt. ( Har vid senare tillfälle frågat honom i förbifart om han då hade låst kattluckan men blånekar till det och när han säger nej så är det så. för vem skulle erkänna en sådan grov handling mot ett djur? Så då stannade det vid att han inte gjort det. Den enda om inte hans flickvän skulle gjort det vilket jag inte tror då hon har både katt hund och häst själv)

Så öppnar jag slasken och då ser jag att den är överfull och det ligger sopor utanför och bakom slaskhinken. Då får jag mig ett spel som heter duga. Det är något vi har tagit upp 100 ggr innan och det nonchalleras ideligen. den här gången var det sonen 18 år som hade slängt de sakerna som låg utspridda nu. Jag bad då honom lyfta på baken där han satt med sin flickvän. 

( Till saken hör oxå att han och flickvännen bara kommer till oss när det vankas middag.  Det dukar av sin tallrik men sedan inget mer när vi/de suttit och ätit. Min sambo står alltid i köket och lagar maten medan sonen och hans fllckvän sitter på sitt rum eller i soffan och väntar på att maten ska bli serverad. De åker sedan efter 3 timmar med oss hem till henne igen eller upp på rummet och kommer inte ner förrän det är nästa dag och då vid 11 trillar ner och han frågar om det finns någon frukost. Det fixar dom men städar inte efter sig.Det hjälper inte till med ngt alls. Dottern 16 år  hjälper till lite då och då och är mer hos oss och hjälper för övrigt till med saker här hemma.

Sonen 18 år är knappt hemma här och när han är här så är han på sitt rum som är stökigt och tittar bara på tv. Min sambo tvättar alla barnens kläder och viker ihop dom åt dom. 

Han ska ha körkort, han ska bil vilket han har och det ska beställas saker till bilen, han behöver hjälp med bensinpengar.

Men hemma hjälper han inte till ngt alls.)

Sa åt honom upprörd att ta ut soppåsen om den är full istället för att fylla den så det rinner över. Då svara han att du kan väl göra det själv. Jag ignorerade vad han sa och fortsatte att jag tycker att han får hjälpa till lite mer här hemma och att inte bara hans pappa ska servera honom allt och laga middagen och passa upp på honom nu när han är 18 år och som ska ha en vuxens alla roliga saker begärt men gör inget vuxet hemma. 

Jag var så upprörd att jag darrade och han stod bara där. hans pappa sa ingenting och inte hans dotter heller. Efter mitt utbrott snurrade tankar så som har jag börjat ett krig eller vad ska ske nu? Var jag för sträng?

Annons:
Mrsarrow
2015-08-06 10:22
#1

Det känns som att det mer än din sambo du ska vara sttäng mot så att han faktiskt säger till barnen själv! Det är ju hans barn. Har de alltid fått göra lite som de vill och inte behövt hjälpa till så mycket hemma så är det nog väldigt svårt att komma in i en familj och få ordning på det efter så lång tid. Tycker pappan ska vara strängare. Sen låter det iförsig som ganska vanligt tonårsbeteende.

Ebolaa
2015-08-06 10:22
#2

Nej, du är inte alls för sträng! Så överdrivet lätta sysslor ska man klara av för länge sedan.. I vissa hem är skert 10-åringar mer ordningsamma än sådär. Det är ren lathet och ett väldigt barnsligt beteende att säga "Gör det själv"..

Din sambo då? Tycker han att det här är helt okej ?

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Maria
2015-08-06 10:23
#3

Det är ju inte lätt att komma som nykomling till en familj med eller utan rutiner.

Personligen tycker jag att det är din man som ska ta de här "dusterna" och inte du.

Jag har väldigt svår att se att två ungdomar i övre tonåren kommer att lyssna på pappas nya flickväns regler.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

sisela
2015-08-06 10:28
#4

Det verkar helt rimligt att man ska ta ut soppåsen som 18-åring. Däremot tror jag du tjänar på att kontrollera humöret och inte bli så upprörd. Kanske bättre att snacka om detta lugnt och sansat och göra upp nån slags plan över hushållssysslor.

pyromanen
2015-08-06 10:39
#5

Ja, ett möte kring sysslor. I lugn och ro. Utdelning av ansvar och uppgifter på rimligt vis. Sen ska en 18-åring enlugt mig flytta hemifrån och klara sig själv. Om lägenhetsbrist hindrar och hen bir gratis kvar så ska hen definitivt ha ett paket med arbetsuppgifter.

Niklas
2015-08-06 10:39
#6

Ni borde sätta er ner hela familjen och gå igenom tillsammans vilka regler ni tycker ska gälla, både för barnen och er vuxna. Se till att alla är överens.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Annons:
Ellismakaroner
2015-08-06 10:46
#7

Tycker att du borde prata med din sambo om det här och komma överens om hur ni ska ha det hos er. I en del fall tycker jag att du ska låta det få vara, vill sonen ha det stökigt på sitt rum får han ha det. Men du borde prata med din sambo om att alla ska kunna hjälpas åt med tex sopor som du nämner och kanske hjälpa till med måltider ibland. Så kan han säga det till dem, eller att du säger det till dem, så länge han är med på vad du säger. 
Om det stör dig att han får tex bensinpengar, eller tar för sig av måltider, så prata om det med din sambo. Det låter som att du samlat på sig en hel del olika saker som gör dig irriterad, bättre att släppa ut det och se var din sambo står.

Förstår att det var väldigt otäckt att hitta sin katt sådär. Har du alltså frågat alla och ingen säger sig ha gjort det? Men det kunde inte sättas i spärr av sig själv, eller är det möjligt?


Mixa20
2015-08-06 10:56
#8

Tack alla för era råd syn och tips. 

Tankarna har jag själv haft om att sitta ner och prata om vad som är ok i hemmet.

Har även tagit upp att ha ett "familjeråd" med min sambo men han vill ta det lite i taget och sakta. Jag undrar då om han har 6 åringar hemma?  Varpå han svarar att det är inte vana. Han ursäktar sig då med att hur ska han få hit sonen utan att flickvännen ska var med. Jag förstår att om det inte har funnits ngt av regler eller sysslor för dom innan så kan det bli svårt att plötsligt göra det nu.

Saken är den att mamman till barnen ringer och beklagar sig till min sambo hur det är hemma hos dom nu på senare tid. Sonen får utbrott hemma när hon ställer krav och då går hon och hennes sambo ut på promenad för det orkar inte med honom hemma!!!!!

Sonen 18 år vet inte näs hur man satte på diskmaskinen för 1 månad sedan.

Min sambo är lite konflikträdd. Han kan gorma och skälla men sedan blir det ingen konsekvens av det felaktiga handlandet. Utan barnen vet hur det ska slingra sig ur situationen.

Hur ska det då känna av att saker och ting som det gjort inte är ok?  Det fortsätter ju att göra precis som det vill ändå.

Min sambo och jag pratade mycket om detta innan vi flyttade ihop för jag såg ju saker redan då. Han var ju överens om det då. Jag kommer på mig lite då och då att jag nog inte kan bo under samma tak om det fortsätter så här.

Gaara
2015-08-06 11:07
#9

#8 Dåligt av din sambo att dra till med grejer som att hur ska han få hit sonen utan att flickvännen ska var med", Om jag har tolkat det här rätt så är hon med varje gång sonen är hos er? Är det inte då vettigt att även hon behandlas som en i familjen, kanske inte lika strikt, men så att hon får vara med när ni sätter er och pratar om hur hushållet ska skötas. Då kan ju även hon hjälpa till att se till så saker blir gjorda som det är sagt samt får vara delaktig i familjen liksom.

Ellismakaroner
2015-08-06 11:08
#10

#8 Jag tror din sambo har en poäng i att det inte ska gå för fort. Om nu hans mamma&sambo också kämpar med detta samtidigt blir det dubbel press på honom. Tänk på att han levt hela sitt liv på detta sätt. Att gå på för hårt och fort kan göra det väldigt tråkigt för alla. Att börja ändra detta när han redan är 18 blir inte heller lätt eller kul. 

Din sambo är uppenbarligen nervös inför det här, och konflikträdd. Har du pratat med honom om det som du skriver, att han kan skälla men det inte blir konsekvenser, att de vet hur de ska slingra sig? Håller han med om att det är ett problem? Har han föreslagit någon lösning eller något? Vad kommer han med? Eller vill han bara låta allt vara?

Det är upp till dig om du vill försöka vidare eller inte. Tyvärr verkar din sambo rätt ovillig att anstränga sig i det här för att det ska fungera, och det låter inte vidare hållbart. Förstår din frustration.


Mixa20
2015-08-06 11:10
#11

#7

Jag har verkligen pratat med min sambo men han ursäktar det hela tiden.Vad det gäller deras rum så bryr jag mig inte det minsta om hur det ser ut där. Det åär i våra gemensamma utrymmen jag vill att det ska vara ordning. Skor ställs fortfarande innanför dörren av så väl dotter och sambo men där är sonen bra på det. 

Kattluckan kan inte spärra sig själv för det behövs 2 spärrar och 4 om det ska spärras helt. Så det är verkligen inte möjligt att det skulle ske själv.

#4 

Jag vet att lugna samtal är bäst men saker som han inte gjort innan som jag har hållt tyst om för husfridens skull samt  kattluckan som var helt spärrad!!! ( min rädsla )  samt soppåsen som satte droppen för mitt utbrott mot sonen den kvällen.

Allt detta pratar jag om med min sambo men det händer inte mycket.  Han kan till och med bilder på saker som det lämnat eller glömt och skickar på sms istället för att kalla ner dom direkt och konfrontera dom på plats. Göra man så idag i uppfostringsyfte??

Denna kommentar har tagits bort.
Aleya
2015-08-06 12:46
#13

#12 bara så du vet så är det inte tillåtet att lägga upp bilder som INTE är dina. Sen tycker jag att ni alla ska prata om detta i lugn och ro.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Annons:
Ebolaa
2015-08-06 13:06
#14

Angående #10 och #8 Det skulle vara mycket bättre för denna 18-åriga sonen om ALLA vuxna sa samma sak, annars kommer han inte lära sig snabbt utan det kommer bara dra ut på tiden om han inte har samma regler överallt. Han är såpass gammal att han förstår, det här är ren lanhet och han flyter på sina livlinor så han kan slippa. Det är inget barn vi pratar om här! :)

Så egentligen skulle ni vuxna FÖRST och främst ta ett ordentligt samtal om hur ni alla skulle vilja att saker och ting ska gå till, SEN tar ni med barnen och säger att såhär och såhär ska det gå till, annars blir körkortet uppskjutet eller något liknande. Det känns lite bakvänt (för mig som utomstående att höra) att denna unge man ska få köra bil när han inte ens kan plocka undan efter sig i köket, gå ut med soporna och att han till och med jäklas med din lilla kissemiss, bara för att han antagligen ser dig som ett hot mot hans rätt barnsliga frihet just nu .. :P

Så du är inte alls för sträng, din frustration är helt befogad och det ska ju inte behöva sluta med att DU flyttar ut bara för att ingen "orkar" ta tag i denna unge mans beteende.. 

Ciao

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

[silkesnosen]
2015-08-06 13:19
#15

Helt ärligt du har inte en suck här. Du har precis träffat dem och de har levt ett liv på ett visst sätt. Ja, när det gäller levande varelser så sätt ner foten…, men annars låter han passivt aggresiv, att han protesterar, men på det här sättet. Det är bara din sambo och hans ex som tillsammans kan sätta sig ner och tala om hur de ska gå tillväga.

Mixa20
2015-08-06 13:43
#16

# 13

Sorry!  Hämta från fb från en sida som 😮

#14

Det har varit på tapeten att vi vuxna skulle pratas vid. vid 2 tillfällen var det så men det passade inte mamman. Jag tog upp det igen med min sambo om ett ny träff men han har inte tagit tag i det ännu. Vet inte hur mycket jag ska ta upp saker utan att det blir tjatigt. Så därför känns det nästan bäst att jag flyttar ut så kan jag får lugn och ro och det får göra som det vill i sitt hem. Tills barnen flyttat hemifrån.

Jag älskar min sambo men vet inte hur mycket jag ska tiga om eller inte känna mig trygg med sonen. 

Kom hem efter en semestertur med sambons dotter. När sambon fick ett sms att en stol gått sönder så frågade jag vilken stol? Det var en av mina köks stolar jag hade med in i boet. Köks stolen endast 2 år gammal och knappt suttits på tills jag flyttade in här.  Hela ryggstödet var knäckt samt pinnarna som som man sätter i som stöd med eller utan lim var av….. Sedan hittade jag en prydnadsflaska som jag fått av min cancersjuka moster i soporna. Det hade han inte sagt ngt om.  Det han sa att han hade vägt sig på stolen och att det hade knakat till så att den gick sönder.

Jag ser det som indirekt ngt mot mig och sa det till min sambo efter att en smutsig diskborste låg på min hylla där jag har tvättsvamp och min duschtvål m.m. efter att vi hade kommit hem från semesterturen som var i 3 dgr.  Blev arg och utryckte min besvikelse. Då blev han arg på mig och sa att nu var jag dum och skulle skärpa mig.  Kan förstå att han ser de så,  men han förstår och ser inte min sida i det här.

Ingen av oss hade lagt den diskborsten där innan vi åkte och sonen skulle då rakt inte börja städa duschen…….

Jag har svårt att släppa detta då det inte finns tillstymmelse till att få ngn ursäkt för det som hänt från sonen. Pappan har pratat med honom och sagt att han ska prata med mig. Han var förbi igår men tittade inte  in där vi satt utan hämtade bara sin dator. Pappan sa heller ingenting. 

Handling - Konsekvens - ingenting = Ok

Mixa20
2015-08-06 13:45
#17

#13

Minionѕ på FB

Aleya
2015-08-06 14:13
#18

#17 läs på om användaravtalet som du godkände när du gick med. Det är Hera som råkar illa ut när du postar sådana bilder. Och det är inte rätt. Detta oavsett vart du tagit bilden. Och nu åter till ämnet. Och den du ska vara sur på är nog snarare din partner och inte barnen. Han verkar ju inte ha kunnat uppfostra dom.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

n00bArtWork
2015-08-06 14:19
#19

Herregud jag skulle aldrig tvätta kläder OCH vika in dem till en 18 åring.

Ellismakaroner
2015-08-06 15:05
#20

Ja mtp din sambos inställning tror jag det kan vara bäst att flytta ut.


Annons:
pyromanen
2015-08-06 15:28
#21

Ja, jag skulle inte bo kvar under dom förhållandena. Om inte det ens är möjligt att få till ett konstruktivt familjeråd där alla tar ansvar och medverkar konstruktivt till en lösning som känns ok för alla som bor i huset… Skulle jag inte utsätta mig för!

Ebolaa
2015-08-06 15:30
#22

Måste vara en rätt konstig stämning i erat hem så som allting fungerar nu. Egentligen så skulle du borda få påpeka till din sambos son att "Varför ligger en diskborste i badrummet?" och "Varför är min mormors glasflaska i soporna - den har sentimentalt värde för mig och sånt här gör mig verkligen ledsen.." samt "Varför är katten inlåst i rummet?" Det här är extremt barnsligt beteende och speciellt din sambo (som det låter på dig) verkar inte förstå att hans son är 18, han är inget barn. Nej det är dåligt med konsekvenser i ert hem och likt #18 så är det mycket som ligger i din sambos händer. Han ska inte försvara sin sons beteende, du är inte dum för att du blir upprörd, utan han skulle ha sagt att "Lugna ner dig.." men till sin son "När du håller på med såna här fanstygg så blir människor ledsna, VARFÖR gör du som du gör? Min sambo är här för att stanna och såna här barnsligheter tolererar vi inte i detta hem.. Vi måste prata istället för att hacka på varandra"

Har den här sonen andra problem också förutom i hemmet, när alla bara tassar kirng hans beteenden? Typ någon diagnos eller svårt i skolan eller något liknande? Varför tar alla det så överdrivet försiktigt med honom, det är ju ingen som behandlar honom som en ung man, utan han är fortfarande en liten plutt i deras ögon. Nej, ni skulle nog snarare borda gå i familjeterapi eller något liknande så ni ALLA får komma till tals samtidigt och verkligen reda ut de här problemen som ligger och stör hela tiden.

Även om det nog verkar som att sonen har något personligt emot dig, så får du ändå inte ta det personligt, utan du är ju den vuxna här som måste lära dig att hantera din besvikelse och ilska, medan sonen faktiskt inte har lärt sig hur man ska bete sig. Men som sagt, pappan borde också lära sig att du också har känslor som sväller över, det är inte så konstigt heller när hans son hela tiden "petar" på dig, han ska inte försvara sådant beteende utan du har skäl att bli arg helt ärligt talat..

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

[LadyK]
2015-08-07 01:15
#23

Nej du är inte för sträng. Hade det varit min katt hade det slutat med en polisanmälan om djurplågeri om ingen erkänt och bett om ursäkt. Men sån är jag.

[scrappy]
2015-08-07 19:37
#24

Jag tycker du har en hel del rätt, men tycker inte du ska pressa dem. Du kom in sist och framstår förmodligen som en besserwisser och du lär inte få din vilja fram genom att försöka styra upp saker på ditt sätt. Eller att ifrågasätta din sambos uppfostran, förstår att han slits mellan att vilja ha det som de brukar och att göra dig nöjd.

Det här med att katten  blev utstängd är inte ok alls.

OlgaMaria
2015-08-07 21:31
#25

Jag tycker nog att 18-åringen låter som en rätt normal kille i den åldern. Och du är nog inte rätt person att uppfostra honom. När han flyttar hemifrån kommer han tvingas växa upp på många plan. De flesta stökiga tonåringar blir vuxna och ansvarsfulla så småningom. Jag tror faktiskt du gör bäst i att försöka tagga ner. Visst är det trist att din stol gick sönder, men det är sånt som händer med tonåringar. Kan du inte stå ut med det borde du inte bo där. Kan inte tänka mig att någon menade något illa med diskborsten. Jag tor faktiskt att ni får det trevligare och bättre tillsammans om du försöker slappna av och vara lite trevligare. Killen måste vilja förändras själv, och jag tror inte att du kan motivera honom genom att vara sträng.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

[LadyK]
2015-08-08 02:52
#26

Tycker inte TS behöver tagga ner, hon är en vuxen kvinna i en relation med barnens pappa 18 år eller inte så ska man visa respekt för TS. Har haft ett hel…. med mina barn som i tonåren inte accepterade min nya man. Till skillnad från TS sambo så satte jag tydliga gränser och regler för hur det skulle vara här hemma. Nu ett par år senare med en del duster har mina barn inte bara två föräldrar utan en extra vuxen som skulle göra allt för dem. Mina barn är idag 17 och 18 och sonens körkort fixades med stor hjälp av min nya man.

OlgaMaria
2015-08-08 09:03
#27

#26 Skillnaden är att du är helt rätt person att uppfostra dina barn. I det här fallet är det pappan som behöver göra det, men om det i praktiken bara är TS som pushar pappan att uppfostra så kommer barnen fatta det och tycka att TS är en bitch. Nej, då är det bättre att avvakta och låta pappan uppfostra på sitt sätt.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Annons:
pyromanen
2015-08-08 12:09
#28

Att säga ifrån är allas rätt och helt rimligt när det handlar om att inte bli respektfullt bemött! Om nån lägger en smutsig diskborste bland mina grejer för att jävlas är det klart jag ska säga ifrån. Det handlar inte om små barn. Men om inte det hjälper att säga ifrån, om varken ungdomarna eller sambon tar problemen på allvar, då är det nog kört att förändra deras attitityd, ett orimligt stort projekt att ta på sig och förmodligen smartare att flytta.

[LadyK]
2015-08-09 00:21
#29

#27 så bara för att mannen/pappan i fråga inte säger ifrån så ska sambon acceptera att bli behandlad som en dörrmatta? En grabb på 18 SKA respektera en äldre kvinna oavsett vad hans pappa säger. Om inte pappan säger ifrån hade jag i alla fall gjort det själv.

[scrappy]
2015-08-09 10:29
#30

#29 Håller med likaväl som att ts SKA respektera barnen/18 åringen. Gör hon inte det tycker jag pappan ska be henne flytta, då barnen kommer i första hand och hur dom än har haft det tidigare så är det fel att någon kommer in och ändrar på mycket. Därmed inte sagt att barnen inte ska hjälpa till och plocka undan efter sig, men det är inte ts uppgift att ta tag i.

OlgaMaria
2015-08-09 11:19
#31

Självklart får man säga ifrån på ett normalt sätt då man blivit illa behandlad. Men att få utbrott och ha stora idéer om att förändra familjen kan bli negativt och mest bara skapa fiendskap. Det jag talar om är vilken attityd man kan ha generellt i situationen. Och då menar jag på att TS antagligen har mycket att vinna på att försöka ha en generös och vänlig attityd. Man kan ändå säga ifrån då och då.

När TS uttrycker (#16) det som att 18-åringen får henne att känna sig otrygg, och att hon går och är besviken och ledsen över uteblivna ursäkter så låter det som att det inte finns några positiva känslor alls för 18-åringen, och då kommer det inte bli bra. Det hjälps inte om man ställer krav, ifall man ändå inte har något förtroende eller respekt i relationen. 18-åringen bor också där, det är hans pappa mer än din sambo. Känner han sig trygg med dig? Är han glad att du är en del av familjen? Skulle du bara börja tilltala honom med värme och respekt tror jag att saker skulle utveckla sig i en bättre riktning. Sen att pappan får ta upp saker med sonen, som en diskborste osv, tror jag bara är så uppenbart att det är du som vill ta upp saker men inte vågar ta det direkt utan ber din sambo att gå ärendena. Ta upp saker själv på ett bra sätt, och låt din sambo ha sin relation med sonen på sitt sätt. Annars uppfattas du som ett hot i deras relation.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Mixa20
2015-08-10 08:51
#32

Jag har nu pratat med min sambo om alla dessa punkter ang städa hjälpa till,

även hur jag känner det och att det får komma till ett samtal med barnens mamma och sambo snarast.  Han sa då att det redan har börjat sätta gränser. Att sonen slår bakut….. 

Ja, jag undrar just vad det hade väntat sig!  Inga regler eller rutiner innan och så kommer det nu…… 🤔

Sakta men säkert och att samtal om vad som gäller i hemmet from nu är inte ngt som skulle vara farligt. Alla måsten är i tonåringars liv så tråkigt och ngt det behöver säga ifrån för att slippa men ska sonen  som är 18 år bo kvar under samma tak och bli ompysslad till den dagen han ska flytta så kommer inte hans pappa att åka hem till honom och hjälpa till med att tvätta eller plocka i och ur diskmaskinen eller sätta på den. 

#22 

Jag tror ju att han har något bekymmer. Det har själva "skämtat" med att han har adhd.  Tror att det är för sent att göra ngt nu om det skulle vara så  i så fall.

Jag sa även till honom att han ska sluta tvätta hans kläder och näs vika ihop den. 

Då ursäktade han med att han kommer att tvätta fel och det vill han inte.  Jag sa att du får vara med och visa samt att ni får vara tillsammans inte minst första tiden så du kan lära honom. 

Vet inte om det kommer till att bli ngn förändring men det får vi se…… fortsättning följer….

OlgaMaria
2015-08-10 09:37
#33

Låt pappan tvätta om han vill det! Du behöver inte lägga dig i allt.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

OlgaMaria
2015-08-10 09:45
#34

Och så klart är det aldrig försent att påverka sonen på ett positivt sätt om han har ADHD. Börja med att behandla honom med respekt. Nu verkar det som att sonen uppfattas av dig som det stora problemet i familjen och i ditt liv. Givetvis känner han av det. Har man ADHD är man van att få tillsägelser och självkänslan är ofta låg. Det hjälper inte att skälla på dem. Vinn hans förtroende och gillande så kommer allt fungera så mycket bättre. Det är så lätt att tro att regler och hårda tag ska hjälpa mot allt, men det gör det inte.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Annons:
Michiis
2015-08-10 11:14
#35

alltså jag tycker det låter som en helt normal tonåring? 
Det var inte länge sen jag var 15-18 och tyvärr var jag nog ganska lik vad du beskriver dom om du skulle fråga mina föräldrar (bortskämd tonåring som inte lyfter ett finger) och säkert många andra tonårsföräldrar! Hade det varit jag då och någon som nyss flyttat in ihop med min pappa, hade inte jag blivit mer hjälpsam om den person börjar tjata och vara sträng då hade jag nog blivit vrång och blivit ett monster tillbaka. haha sorgligt men sant, tur man växer upp XD
Men något jag hade uppskattat det hade varit att få beröm de gångerna jag gjorde någonting, vuxna tycker ju att tvätta kläder, diska, städa att hjälpa till är självklara grejer och det blir ständigt gnäll, tjat och sura miner om man inte hjälper till men när man gör något då, då blir det inget tack eller uppmuntran att fortsätta. Som hemma hos mig man fick tex aldrig chansen att erbjuda sig göra någonting för först kom gnället att man inte gör något eller tjatet och hur kul är det att höra det, nej inte ville jag hjälpa till mer för det? Men hade dom bara hållt käft och man liksom "Ey jag tar disken ikväll" det hade varit skit skoj att överraska dom! men det hann man aldrig med..  man fick aldrig vara duktig utan man blev oftast bara den lata som inte gör något.. så känner jag över det hela i alla fall! :) Och nu kanske vissa tänker "jävla bortskämda tonåringar nu ska dom  ha beröm för att utföra vardagliga sysslor också! det får ju inte jag som gör det varje dag!" men .. testa å se! kanske växer dom upp och inser var ni gjort för dom hela tiden och kommer tacka er också :)

// Michis

OlgaMaria
2015-08-10 11:32
#36

#35 Jag och min man tackar och berömmer varann hela tiden för vad vi gör i hemmet och med barnen. Tror man behöver det som vuxen också. Visst är det självklart att man ska göra allt, men man behöver ju uppmuntran ändå, och veta att någon uppskattar det lilla man gör i vardagen. Bra skrivet!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

[LadyK]
2015-08-10 23:21
#37

#33 Om pappan vill tvätta okej men samtidigt måste en 18-åring kunna tvätta sina egna grejer. Man kan curla för mycket också… 

Jag kan inte se att TS lägger sig i hon bor i samma hus och är en del av familjen och troligen den som tvättar en del av grejerna åt en i mina ögon oförskämd snorunge. Min son är 18 år och slår man upp ADHD i ett uppslagsverk så finns där en bild av honom men aldrig att han gömmer sig bakom sin diagnos tvärtom så kämpar han mycket mer för att nå upp till ett normalt resultat.

#35 Beröm kommer man mycket längre med än med andra metoder.

Ebolaa
2015-08-11 07:21
#38

#33 Ja, du verkar ha mycket att stå i med där hemma för att vända på er situation! Nå, det kanske skulle vara på sin plats att 18-åringen skulle få gå hos en psykolog eller kurator, där kunde han få ventilera sina tankar, känslor och ideér, utan att ni vuxna kommer med invändningar, suckar eller trötta miner. Han kanske drar sig därför att han är lite deprimerad och har lite ångest över att han faktiskt är 18 år och inte är den lilla sonen längre. Han är ju i en övergångsfas som det kunde vara bra att han får stöd i från annat håll, de finns ju verkligen där för att bara lyssna, bekräfta och hitta nya lösningar på tankefällor och hans egna fällor.. :)

Ja, det kommer inte vara lätt att övertyga denna unge man att göra tvätten, för då ser han att han antagligen också kommer få fortsätta med det, men man kan ju starta mjukt, att han gör det en gång varannan vecka eller så.  Eller får tvätta sängkläder eller liknanade.. Undvik också kommentarer som "Se där, det där var väl inte väl så svårt.." Utan, tacka helt uppriktgt med ett leeende på läpparna och säg att det blev riktigt fint och att du verkligen uppskattar att han gjorde det.. 

Men alltså, din sambo bara ursäktar och ursäktar och klappar sin "lille" son på huvudet hela tiden, det är faktiskt FY SKAM ärligt talat.. Han ser ju inte sonen som ngon som verkligen är kapabel, utan han curlar och curlar och gör saken bara sämre. Han måste ändra synen på denna kille för att det ska bli någon förändring.. Det är nog DÄR skon klämmer tyvärr… Jag menar, det hade varit helt utmärkt om din sambo och sonen började göra dessa saker tillsammans, för han är sådär försiktig och försynt om sonens känslor, och det kanske behövs när ni faktiskt börjar se till att denna unge man börjar våga ta steget ur boet, något som jag tror att han är skiträdd för…. Då skulle du också slippa vara den där elakingen som bara tjatar och är irriterad på saker och ting…

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Mixa20
2015-08-11 10:29
#39

#35 Jag har oxå blivit uppfostrad av att föräldrar som talat om vad jag ska göra och inte till min förtjusning men så lärde jag mig att göra saker i hemmet! Det var jag tacksam över när jag flyttade hemifrån. Jag respekterade de fast jag tyckte att det var tjatiga och de var mina föräldrar! #35 #33 Jag lägger mig i för ngt som gynnar sonen i längden. Förstår defenetivt inte curlande föräldrar. #33 Så här är det nu…sambon ber snällt om han kan plocka ur diskmaskinen han svara då Nej jag har annat att göra…. Går upp på rummet och tittar på film eller går och spelar spel på datorn. Jag var inte beredd på denna flathet som jag tycker existerar här. Det är underbart att läsa allas tankar och förslag och vad alla tycker! Jag själv får lösa det som min sambo och jag var helt överens om och det skulle bli mer rutiner och regler flera månader innan jag flyttade dit. Jag säger inte att det är sonens fel. De hänger i högsta grad på föräldrarna. Han lovade att han skulle ta det sakta men det skulle bli en förändring innan jag flyttade dit. Jag sa just att inte göra några förändringar när jag bor där för då blir jag synden pga av det. Jag har en bra relation till sonen som kommer och är här 3-4 kvällar varannan vecka. Varannan helg bor han här oxå. Vi pratar och berättar saker när vi äter ihop. De händer att vi spelar sällskapsspel. Ser honom mycket lite men har sitt boende här och hos sin mamma och sin flickvän. Kommer bara och gästspelar och flyter runt. Har inte ngt ansvar och att inte kunna eller veta hur man sätter igång en diskmaskin som 18 år. Jag är förvånad! Men det kanske är så ungdomen växer upp idag. Jag och min sambos samtal och framförhållning till ngt gemensamt gjorde att jag lämnade jobb, vänner familj och flytta 40 mil. Till något jag skulle och ska kalla mitt hem. Där jag ska känna mig trygg. Jag har en gång ställt krav på sonen efter många tycken men har hållit tyst och det var då jag fick nog och brusade upp pga att min katt var utlåts ( kattluckan spärrad för både in och utgång vilket ingen av oss andra hade gjort, sonen var den enda som var hemma då detta hade hänt) på en inglasad veranda där hon inte kunde undkomma värmen alls. Är det farligt att sätta lite regler och rutiner vad som gäller här hemma och hjälpas åt för allas trivsel? ( även om det finns en vuxen här som inte är sonens mamma ) Jag förstår oxå tonåringars oro med att veta vad som ska hända med dem själva och framtiden efter skolan. Det har mycket med sig själva men då kan de oxå vara bra med uppgifter som blir tryggt och återkommande. Vad ni än tycket så säg om jag har hård ton eller inte ska lägga mig i för jag är inflyttad men jag är en vuxen som bryr mig och vill bry mig om. Att jag som vuxen inte kan tycka och säga vad jag anser vara sunt förnuft med att uppfostra barn/ tonåringar /(18år) vuxna som bor i detta hem. Om det är något jag vill med detta så är det just att bry mig om och vara kärleksfull och visa hur man gör och föra fram dem uti vuxenvärlden.

Ebolaa
2015-08-11 12:04
#40

Du är absolut inte för sträng, dina känslor är lika viktiga som din sambos son. Så är det bara… Din sambo, däremot, är för mjekig.Han måste börja förstå att han inte hjälper sin son genom att inte ställa krav, han stjälper honom!! Alla barn ska ha regler och rutiner, det är rentav en trygghet och ger barnen lite mer självrespekt när de klarar av "vuxengöra", och alla familjemedlemmar ska vara delaktiga i hushållsarbetet men man ska förstås ta hänsyn till barnens ålder och mognad. I ert fall så får man ju också ta hänsyn till familjens tidigare bakgrund, vilket du verkligen har gjort och fortfarande gör.

Men med tanke på allt din sambo lovat och försäkrat dig om så är det klart att även din bägare rinner över ibland. Din sambo klarar helt enkelt inte av att göra sonen ledsen och besviken, men han måste det för att visa vad som är okej, respektive inte okej.. Din sambo måste förstå att han inte gör illa sin son genom att bli osams om så banala saker som att plocka i och ur diskmaskinen, det är sånt som alla föräldrar strider om med sina barn, det är helt jäkla normalt.. Det är snarare onormalt att barnet i huset bestämmer om vad hon elelr han vill göra med sin tid -  de förstår inte bättre och kan inte bestämma om allt… Så det är inte kärleksfullt eller respektingivande att vara så konflikträdd som din sambo…

Ciao!

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Mixa20
2015-08-11 16:49
#41

#40 Tack så mycket! Ciao!

Annons:
Lejonhund
2015-08-11 23:48
#42

Som uppvuxen från unga tonår i två hem med förälder med ny partner skulle iaf jag tycka att man bör ta det jääääkligt försiktigt med att försöka styra upp kring partnerns barn. 

Jag har alltid skött mig själv. Som i varit självständig, bodde på internat då min gymnasieskola låg långt hemifrån osv. 

Däremot aldrig varit bra på att städa, alltid haft röra omkring mig, även nu när jag är 24 år och har egen lägenhet sedan många år. Inte ohygieniskt (som i gammal disk och så), men prylar lite här och var och plockas undan lite väl sällan). Skött mina tider, min skola, inte ställt till med bråk. 

Men, inte fan har det hjälpt när mammas och pappas partners försökt lägga sig i och fostra mig som då redan var i tonåren. Det har endast gjort att jag absolut inte trivts hemma (som 15-åring blir det bara ett "vad fan ska du komma och lägga dig i hur jag gör hos min mamma/pappa, vi har klarat oss fint fram tills du la dig i").  Kanske barnsligt nu nästan 10 år senare, men spelade ingen roll då. 

Det enda det gjorde var att driva mig bort hemifrån, flyttade till andra sidan landet för att slippa vara där i närheten av allt drama. Och då har jag nog ändå det milt jämfört med många andra, det har ändå varit "svensson-stabilt" (inte några rikedomar, men vi har haft mat på borde och haft allt som behövs, kunnat ta en fika på café ibland osv. förutsättningar för att slippa många orsaker till bråk), båda familjerna har haft hus i trygga bostadsområden m.m.

Går bättre nu när jag är äldre och har mitt eget. Men fortfarande lite spänt och ses gärna inte mer än ett par dagar i taget. 

"Extraföräldrar" som lagt sig i och skällt har endast givit mig dåligt självförtroende som tagit många många år att bygga upp igen, gjort att jag inte kunnat trivas hemma och lett till massa bråk och tjaffs hemma. Även bråk mellan föräldern och partnern de gånger föräldern sagt ifrån till sin partner att inte lägga sig i.

Tillsägelser på ett dåligt vis har bara fått mig att totalvägra att hålla ordning, att jag inte gjort ens de enklaste saker hemma. Bara för att visa att hen minsann inte har någon makt i mitt liv. Jättebarnsligt men så var det då, det bara gick inte att lyssna på en förälders partner som försökte införa sina nya regler. 
 

Jag skulle ta det väääldigt väldigt försiktigt på det området. Bara mitt tips som upplevt en sådan relation från andra hållet. Jag har inte direkt tyckt illa om deras partners, rent personlighetsmässigt har vi tom. kunnat trivas ihop. Men just att lägga sig i om regler hemma har bara blivit bajs och inte trevligt för någon i hemmet.

OlgaMaria
2015-08-12 09:49
#43

Mmm… jag tror att tiden som TS extrabarn bor hemma är så enormt kort egentligen. Känns kanske inte så nu men så är det verkligen. Oavsett om man lyckas införa några rutiner så påverkar man inte dem så mycket med det mer än att påverka relationen i sig. De är ändå de de är när det kommer till städning osv. Jag tror det är helt rätt att fokusera på att ha en bra relation och sträva efter att de ska vilja vara hos er. Släpp resten. Tiden är för kort och ert inflytande är för litet för att uppfostra dem nämnvärt. Satsa istället på att de ska vilja hälsa på er även i framtiden.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

pyromanen
2015-08-12 10:16
#44

Fast det handlar ju inte bara om rutiner. Smutsig diskborste bland hennes grejer, stängning av kattlucka mm är medvetna elakheter. Menar nu att en ny partner bara ska acceptera sådant?

[nosslo]
2015-08-13 05:06
#45

En förutsättning för att kunna kalla något sitt "hem" är att man skall kunna känna sig säker och må bra, så bara för att Ts är "nyinflyttad" har hon inte rätt till att säga ifrån? låter så från vissa personer här.. finns en anledning till att man kallar sitt hem för just hem. Självklart finns det mindre och bättre lämpade sätt att säga ifrån på. Tycker inte det låter som att Ts på något sätt försöker ta över det nya boendet med massa nya regler etc. Håller absolut med om att det är föräldrarnas ansvar att hålla pli på sina barn, men man måste få kunna säga ifrån i sitt eget boende, kvittar om någon flytta in till dig eller om det är du som flyttat. Jag hade iaf inte gått och knipit K*ft i det jag kallar mitt hem. Viktigaste är att hålla god ton och sköta det på ett så snyggt sätt som möjligt.

Jag är uppfostrad med att visa respekt gentemot mina medmänniskor. Hade personen i fråga varit 15 år hade jag ansett detta vara ett ganska normalt beteende, dock inte när man är 18 år.

Urhasten
2015-08-15 17:01
#46

Är det bara jag som tycker att TS förstorar upp en sådan liten sak?

Jag kan enbart referera till mig själv när jag var ungdom och bodde hemma (väldigt röriga förhållanden i min familjekrets av olika anledningar och flyttade hemifrån och ihop med min pojkvän året jag skulle fylla 20, idag 21). Jag var ungdom, vilsen som alla ungdomar som försöker hitta sig själva och identitet, irriterad på skolans sista slutskede, irriterad att bo hemma, relationer och vänner, rörigt med fysisk och psykisk hälsa - alla har vi nog varit där mer eller mindre. Jag rekommenderar alla vuxna att våga inse det. För att när vi var yngre var det värsta vi kunde höra "Väx upp" eller "Det blir inte lättare när du är vuxen, dylikt - för det är man inte mottaglig att höra eller kapabel till att förstå när man är ung och aldrig varit vuxen förut. Det är inte på något vis uppmuntrande. Kärlek föder kärlek.

Nu menar jag inte att man ska le åt att soporna rinner över, ungdomarna inte tvättar sina kläder, etc. Men vi som är vuxna eller har förståelse för hur viktigt det är måste helt enkelt hjälpa ungdomarna att finna intresse i att vilja tvätta, ta hand om saker efter sig, etc. Finna en god balans i att hjälpa och att kunna prioritera viktiga saker som ex. tvätten själv. Ni är de vuxna i familjen just nu och för en yngre ungdom kommer inget automatiskt. Var pedagogiska, så gott som ni kan, sätt er ner och prata om fördelning av sysslor i vardagen som känns rimliga och reglera under tiden om någonting behöver korrigeras. Var en inspirationskälla istället för en person i familjen som de snart kommer sucka åt, för att man dramatiserar och förstorar upp saker som är mycket lätta att samarbeta med om det sköts tillsammans.

Probipet - en mage i balans ger friska hundar och katter ❤️

[scrappy]
2015-08-15 19:22
#47

Jag tänker fortfarande som #42. Nej, jag tycker inte TS har rätt att kräva vad som helst. Självklart ska katten tas om hand väl. Men om pappan tvättar eller diskborsten är smutsig tycker jag man bör hålla inne med, annars är det bara att flytta ut. Att komma in o försöka ändra för mkt kan förstöra en familj.

Mixa20
2015-08-26 14:57
#48

18 åring… Curlad….. Föräldrar som stjälper sina barn har jag inte mycket till övers för. Lär dem hur livet fungerar istället och att kunna ta ansvar för sina handlingar. Att ja är ett ja och att nej är ett nej! Deras rättigheter i samhället och hemmavid! Deras skyldigheter i samhället och hemmavid! Då får vi individer som hjälper sin nästa och har empati! Tack för mig! ( ingen kan ändra denna uppfattning för mig )

Annons:
[fia85]
2015-08-27 18:13
#49

Ts tycker jag visar ganska fort att hon inte accepterar att det är på ett visst sätt, så möjligen kan de andra känna sig lite kränkta av att Ts så snart vill ändra på saker och ting. 18- åringen är inte Ts barn att bestämma över, utan prata med pappan först. Försök lära känna sonen. Däremot beror det ju helt på hur det ser ut. Är det ett rent och fint hem men detta är det enda, då kanske man inte behöver klaga på sådant som kan upplevas som "onödigt", men om det faktiskt är ett hem som är orent, och det påverkar, då kanske man måste göra något. Fokusera inte så mycket på speciella regler, tycker jag.

Upp till toppen
Annons: