Annons:
Etikettvänskap
Läst 3430 ggr
MissClue
2015-08-15 16:25

Besviken, arg,lessen på vän

Jag behöver skriva av mig lite. Min vän det handlar om har jag känt i över ca tio år. Senaste året har vi umgåtts väldigt mycket, hörts varje dag osv. Jag har en del vänner men han är den där speciella vännen, ingen är jag så trygg med, litar på och är så underbar att hänga med. Träffar jag honom så försvinner alla bekymmer , jag slutade få ångestattacker för jag kände att sålänge jag har honom i mitt liv utöver min familj och så så är det tillräckligt. Vår vänskap kändes väldigt ömsesidig, han sa ofta att ingen får honom att må så bra och att han var så glad över att vi hade tagit upp kontakten ordentligt. Vi pratade om det där med att om någon av oss träffar någon så får vi inte tappa kontakten. En annan killkompis träffade tjej och försvann nämligen därav tog jag upp ämnet med honom. Jag sa "hade du försvunnit så ur mitt liv på  det sättet skulle jag inte klara det" han svarade med att så skulle han absolut aldrig göra, jag betydde för mycket. 

Men vad tror ni har hänt? =P Det började med att jag åkte hem från familjens sommarställe för att han tjatade hem mig, pluss att jag ville umgås med honom under hans semester. Vi pratade om att tälta med fler vänner eller campa. Väl hemma kan han inte träffas förens fem dagar senare på fredagen. Fredagen kommer och jag hör ingenting. jag ville se hur lång tid det tog innan han hörde av sig men på tisdagen var jag tvungen att säga "haaallllå lever du?"

Han bad om ursäkt och förklarade att han träffade någon nu. "hon har två barn det tar mycket tid. efter det skrev han jag hoppas inte vi kommer tappa kontakten nu i åratal. Jag måste vara med henne nu och reda ut mina komplex."

 Jag blev helt ställd, för mig de orden "jag hoppas inte vi tappar kontakten nu i åratal" fick mig nästan att svimma. Detta var två veckor sedan. I söndags skrev jag att jag saknade honom. Ser att han läst det men svarar inte. Han träffar sina andra vänner, varför stänger han ute mig? Jag förstår inte. Någon typ av förklaring hade hjälpt mig. Men inte ett ord. Tänk hur allt kan vändas på någon minut. Mina ångestattacker har kommit tillbaka nu efter, känner mig så ensam. jag har ingen som är väldigt nära längre. Ibland är attackerna så starka att jag spyr rakt ut i rummet och ser bara hopplös framtid. De skrämmer mig för utanför attackerna tänker jag inte i självmordsbanor. bara när det tar över. Önskar bara detta var en mardröm och att jag kunde ringa honom nu.

I love not man the less, but Nature more…

Annons:
Ellismakaroner
2015-08-15 19:48
#1

Men usch😕

Jag skulle skrivit till honom, ungefär hela ditt sista stycke skulle jag ha skrivit. Men antar att han redan kan gissa det mesta av det? Jag skulle ha blivit så oändligt förbannad på honom…


MissClue
2015-08-16 01:02
#2

#1 Tack för din medkänsla. En del av mig är så arg och vill kräva svar av honom. Men jag känner att det inte tjänar ngt till, han gav ingen som helst respons på det jag skrev när han "bröt upp" eller när jag skrev "jag saknar dig" en vecka efter . Ist läste han det jag skrev och la upp en bild på honom med hennes hund. Jag saknar honom enormt, det gör så ont. Men det känns som att jag saknar någon som aldrig existerat, för den hade aldrig gjort såhär. Han vet också hur svårt jag har att släppa in folk och detta är det sista jag behöver. Det finns knappt ngt hopp kvar för mig att lita på andra människor. tror jag har en förbannelse över mig =P

I love not man the less, but Nature more…

Mrsarrow
2015-08-16 10:46
#3

Lider med dig! Är i ungefär samma situation nu, en kompis jag känt länge har bara avslutat vår vänskap och vägrar svara på samtal eller sms, utan någon förklaring. Jag känner mig så himla ledsen och arg! Man förtjänar väl iallafall någon förklaring tycker jag! Det är hemskt när man tror man kan lite på någon men så blir det så dumt!

Tjeja
2015-08-16 11:19
#4

Men altså… hans nya kanske är för svartsjuk för att tillåta att han har kvinnliga vänner. Tråkigt i så fall men många är ju sådana. Oavsett tycker jag det är sorgligt att du hänger upp så mycket betydelse på en ensam individ. Även för en familjemedlem eller partner är det tungt att bära en annan individs hela mående. Och din vän är inte ens familj. Jag läser och förstår att detta är fruktansvärt jobbigt för dig. Och tro mig, jag vet hur det kan vara att känna dendär fruktansvärda ångesten och övergivenheten och ensamheten. Jag har också varit där. Men försök istället att se detta som ett tillfälle för dig att ta itu med din ångest o situation på ett bättre sätt än att hänga upp hela ditt mående på närheten med en enskild individ. Kram

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

OlgaMaria
2015-08-16 11:32
#5

Håller med #4.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

MissClue
2015-08-16 14:04
#6

#3 Va tråkigt att du går igenom samma. Vad som helst hade vart bättre än tystnad

I love not man the less, but Nature more…

Annons:
MissClue
2015-08-16 14:35
#7

#4 Dom hade precis träffats då men om så hade varit fallet skulle jag acceptera det. Då har jag åtminstone fått en förklaring. Jag hade inprincip accepterat vad som helst utan tystnad. 

Jo visst är det sorgligt, jag önskar nu i efterhand att jag inte hade fäst mig vid honom. Jag är väldigt otrygg med människor, särkilt män. Njöt av att äntligen ha en vän, manlig dessutom som jag kunde vara 100% bekväm med. Patetiskt av mig. Tror faktiskt inte jag har varit en börda, han vet att han betyder mycket men jag har inte lagt över mitt välmående på honom (Han vet ju inte hur jag mått nu osv.). Är det någon som egentligen gjort det så är det han, alla gånger han mått dåligt och sökt upp mig, sagt att bara jag kan fixa honom. 

Tråkigt att du varit i samma situation, ingen ska behöva må såhär. Jag ska se på det på det viset, det känns ju lättare för varje dag. Men jag måste bara ha en liten sorg period, något jag gjort för mycket i livet är att stänga av känslor. Tack för din synvinkel, kram

I love not man the less, but Nature more…

Tjeja
2015-08-16 23:19
#8

Ja en period av sorg är stor risk att man behöver gå igenom. Jsg gjorde det, och jag vet många fler som upplevt samma p liknande som gått igenom en sorgperiod efteråt. Inget är rätt eller fel i hur man sörjer. Det är viktigt förstås att få bearbeta sig igenpm sorgen också. Bara msn inte fastnar där. För då kan man behöva proffesionell hjälp att ta sog ur sorgen och vidare. En del av sorgeprocessen ar när man börjar komma igenom och nyorienterar sig. Jag hoppas du får nå dit snart och då hittar nya och bättre sätt för dig att hålla din ångest i chack. ♡ Det blir så mycket lättare att leba när man väl lärt sig att mota sin ångest själv utan att vara beroende av andra. Hoppas du med får nå hela vägen dit snart. ♡ :-) Kram!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Upp till toppen
Annons: