Annons:
Etikettvänskap
Läst 2963 ggr
[candy_suki]
2015-10-05 21:32

Dålig med att sociala

Hur bli man social? (Är det rätt sajt att skriva i?) Jag är jätte dålig på att vara social, lite bättre nu men fortfarande värst. Jag vet inte hur jag ska reagera när någon säger något, dvs jag kan inte föra samtal vidare och det bli då en pinsam stund. Jag kan inte stirra folk i ögonen heller…. visst, jag tycker att ögon är vackert men så fort jag titta på det kan jag inte koncentrera och det bli ännu pinsammare….om jag inte titta någon på ögonen känns det ju som om jag igornera eller är ointressant av personen OH. …..det är därför folk sällan prata med mig och jag få panik när andra försöker prata med mig…någon som känner sig likadant?

Annons:
[Missmini]
2015-10-05 22:05
#1

Har typ likadant med människor jag inte känner… Fast de har blivit mycket bättre nu på senare tid

P3pz
2015-10-05 22:10
#2

#0
Jag hade precis likadant förut och precis efter att jag separerat från ett ex, så kunde jag inte ens prata med andra utan blev helt stum. 

När jag och min sambo träffades hade jag även då svårt att prata med andra och titta dom i ögonen vilket var väldigt jobbigt. Som tur var tyckte min sambo att det var gulligt vilket var ett stort plus enligt mig :) 

Mitt tips är att om du inte klarar av att titta någon i ögonen fokusera på att titta på ögonbrynen eller näsryggen (det kan vara jobbigt i början men det hjälper) och på så sätt så är det inte lika lätt för andra att se din osäkerhet. 
När det kommer till att prata med andra så är det bara övning som gäller, jag har fortfarande väldigt svårt att prata med andra via telefon eller öga mot öga, men inga som helst hinder när det kommer till att skriva :) 
Men som sagt det är bara öva, fråga någon i matbutiken om hjälp, säg hej till någon random du möter ute, lyssna lite på folk runt dig och försök hitta ett gemensamt intresse att prata om osv. :)

"There is life after abuse. This is mine"

[candy_suki]
2015-10-06 21:14
#3

#1 Ja, när jag väl känner nån så bli jag galen och prata om allt XD #2 Va gullig :) Jag hade förut tittat hela tiden mellan ögonen typ vid näsan men sen vill jag "utveckla" så jag började titta folk i ögonen. Det gå bra hittills :) Jag hatar att prata i telefonen…har inte heller problem när jag ska skriva, jag är mer "social" i mobilen…jag har inte något att säga när jag prata öga mot öga men när jag få sms då kommer jag på skämt och säger roliga saker. Öva ska jag göra! :)

Ravynsfair
2015-10-06 22:00
#4

Jag är precis likadan, ändå är jag sedd som en rel social person. 
Var tidigare idag ute på en promenad med en helt främmande person, vi hade bestämt oss för att promenera tillsammans med våra hundar. 
(Annars hade jag aldrig gått med på liknande, haha) 

Jag svettades som en idiot, snubblade på orden, tappade ord, hade svårt för ögonkontakt.. mumlade halvt imellanåt och där imellan fick jag ur mig en massa onödigt där jag själv tänkte: "VARFÖR?!! Sa jag det där?!". 

Du är helt klart inte ensam. Absolut inte. 
Mina tips?  Träna, träna, träna. 
Jag hatar ögonkontakt, som #2 säger så fokusera på näsryggen/ögonbryn om du klarar det. 
Hälsa på folk helt random, be om hjälp i butik, gå ut med en vän och hälsa på nån bekant som ni möter på gatan. Behöver inte vara avancerat 🙂

Du är dessutom mer än välkommen till Socialtstöd.ifokus där vi ofta pratar om liknande problem. 
Välkommen in ☀️

Vänliga hälsningar Sanna. 
Medarbetare på Blandrashundar, HBT & Socialt stöd.ifokus Sol

catcult
2015-10-07 03:47
#5

Jag är totalt asocial som person, men jag lärde mig som tur var tidigt att fejka det och låtsas att jag är supersocial i situationer som kräver det. Mitt tips är att låtsas att du är skådespelare som spelar en roll! Enda nackdelen är att man blir totalt dränerad på energi efteråt och en social tillställning kan göra att man blir tvungen att vila i flera dagar innan man är återhämtad.

"I will not be pushed, filed, stamped, indexed, briefed, debriefed, or numbered! My life is my own!" - Number Six

[Silverräv69]
2015-10-07 14:45
#6

Att vara social är lite av en kunskap och färdighet man skaffar sig, där övning ger färdighet och ärlighet räcker långt och skapar större tålamod. Lite som ett data- eller tv-spel kan man se det, man måste öva och engagera sig i sin utveckling och vara glad för alla framgångar man gör.

Jag var precis likadan förut, men jag lyssnade mycket på folks konversationer runt om (på stan, bussar, tåg, jobbet, familjen, vänner) och lärde mig förmågan genom tv-serier också. Då slipper du att fysiskt stå framför en person och prata.
Och jag vet inte hur många ggr jag velat gräva ner mig för att jag är så "konstig", pinsam och osocial. Men med övning blir man bättre. Du kanske aldrig kommer att älska samtala med människor, men du kan iaf snirkla dig genom ett ytligt samtal utan att dö av utmattning och vara dränkt av svett.
Telefonsamtal är bra för oftast så kommer du aldrig höra från människan igen, men det gäller inte om man bara pratar med vänner och familjen.

Det löser sig ska du se, ha bara tålamod, för mig tog det flera år av receptionist-arbetande innan jag nu någorlunda hanterar samtal och diskussioner.

Annons:
[Missmini]
2015-10-07 19:01
#7

Jag har alltid känt att jag varit konstig pga det här, har alltid tänkt "varför är jag så konstig?" "Varför sa jag sådär?" Eller "vad ska jag säga?" O får lite panik för att jag är dålig på att samtala. Har märkt att jag har börjat låtsas också. Verka glad osv, så jag lär mig och utvecklas. Har haft lite svårt att samtala med min chef och han har väl inte sagt så mycket till mig förut, men nu när jag har blivit lite "övertrevlig" och låtsas lite går de bättre och han pratar mycket mer med mig nu. Med personer jag känner är det helt annorlunda, då kan jag prata om vad som helst och har alltid något att säga ellrr svara, men de är just med nya människor jag har de svårt

Upp till toppen
Annons: