Annons:
Etikettleva-tillsammans
Läst 3361 ggr
Novelia
10/9/15, 9:31 PM

FÖR självständig

Jag vet inte vad det är som händer just nu. Jag och min kille har varit tillsammans i snart 6 år. Han pluggar sen 2-3 år tillbaka och har inte riktigt haft sådär jätte mycket fokus på förhållandet. Jag har umgås mycket på egen hand med vänner och även suttit själv en del. Vi har senaste åren inte heller prioriterat varandra ens på semestern tex utan haft någon vecka ihop och resten på egen hand. När vi väl umgås så har vi jätte kul ihop. Vi bor även ihop men han är ju trött hela tiden så det blir mest serier på kvällarna när vi ses. Middag framför tvn och så. Nu har jag börjat känna mig så himla självständig. Jag vill knappt planera saker tillsammans med honom längre. Jag har blivit van att vara utan honom och åker hellre själv till våra vänner fast att alla andra har sin partner med sig. Vad händer? Jag älskar ju honom men det känns som att vi har låtit förhållandet komma i sista hand och nu har jag vant mig och finner det bekvämt. Vad ska jag göra? Jag vill inte ha det såhär eller känna såhär. Och jag vill heller inte att han ska med på släktträffen imorgon… Tror jag får roligare utan. Jobbigt att känna såhär =S finns det ens något hopp kvar för oss?

I have no sympathy for people without empathy

Annons:
OlgaMaria
10/9/15, 10:03 PM
#1

Jo men det är precis som du säger att man anpassar sig och vänjer sig vid att ha kul på egen hand. Men kan kan också vänja sig åt andra hållet. Då måste man välja att spendera mer tid med varandra och dra ner på alla distraktioner man har som drar fokus från varandra.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Aleya
10/9/15, 11:53 PM
#2

Det är väl inge fel att du är självständig? Alla faser av ett förhållande är olika. Och du ska inte se det som en nackdel.

Kanske känns konstigt, men jag ser det som något normalt.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

[Ulvarsdotter]
10/26/15, 1:53 PM
#3

Som #1 säger så kan man vänja sig att umgås också! Jag var väldigt självständig innan jag blev ihop med min första pojkvän (som nu är min sambo), men nu saknar jag honom när vi inte är med varandra och vi umgås i princip hela tiden när vi kan. Så börja ge varandra mer tid, skicka sms när ni inte är med varandra och umgås när ni båda är hemma. Räcker ju gott och väl att se film och äta gott - bara ni är med varandra. Så småningom kommer det troligtvis gå av bara farten! (Man kan umgås och göra två olika saker samtidigt också! Igår satt han vid datorn och jag läste en bok, men vi satt tätt ihop och småpratade emellanåt.)

[kanskemenbarakanske]
10/27/15, 1:29 PM
#4

Känner igen mig sååååå mycket. Man vill göra allt med personen men när inte detta händer ger man upp och tillslut inte bryr sig om personen är med eller inte. För man har som gett upp. 

Tycker du ska ta upp detta med han. finns inte så mycket mer att göra.

Novelia
10/28/15, 9:11 AM
#5

Tack för alla svar! Jag har gjort lite som ni skrev, att sakta men säkert börjat umgås med honom igen. Han har också följt med till vänner senaste tiden och det har börjat kännas bra nu :) vi har haft kvalitetstid tillsammans, gått på bio, shoppat, åkt iväg och även haft bestämda mysdagar här hemma med film och middag bl.a. Han känns som en naturlig del/partner igen och allt flyter på bra! Det känns som att vi har hittat tillbaka till varandra :) antar att detta bara var ännu en fas i vårat förhållande. #4 jag tror att det är nödvändigt att gå igenom dessa olika faser för att tillslut hitta en balans :) förmodligen det som ni gör nu också. Det är ju SÅ viktigt att kunna ha både ett eget självständigt liv men samtidigt inte tappa varandra.

I have no sympathy for people without empathy

Upp till toppen
Annons: