Annons:
Etikettkänslor
Läst 1250 ggr
Pekac87
2015-10-28 23:19

Sant eller falsk

Jag och min sambo har nu varit ihopp i åtta år. Efter dom första 3 månader i vår relation åkte jag tillbaka till min hemland och hade "en natt affär" med en bekant. Jag ska inte dra upp några rättfärdigande faktorer i hela situationen, jag vill inte skylla bort ansvaret från min handlande.
På den tiden trodde varken jag eller min sambo på att det kommer bli nånting av vår relation. Nu efterhand kan vi tack och lov se att vi hade fel.                                         Iallafal, jag skulle inte göra om samma sak idag som jag gjorde i självaste början, alltså att vara otrogen. Det vet även min sambo. Efter mycket om moment så fick hon reda på det för ett år sen, alltså sju år efter detta har hänt. Hon pratar om det ibland även idag och detta bidrog till att tillit till mig har minskat, och jag få höra om det fortfarande och bli tillfrågad med jämna mellanrum om jag skulle kunna bli otrogen igen.            

Jag förstår nånstans sveket hon känner men samtidigt tycker jag att hon har skapat större smärta inom sig själv genom att inte kolla på omständigheter och hur det faktiskt var. Vi hade inte lovat nånting till varandra då och hade knappt känt varandra. Som sagt så vill jag inte mörka min handling men jag tror att jag inte hade agerat så starkt som hon gjorde och gör. Är det nånting som jag bara får för mig? Eller kan det vara så att det är bara för enkelt att känna så med tanke på min position i situationen? Är det mitt ego som är i vägen? Sant eller falsk.. Jag vet inte, men jag står nog kvar vid att hon överdramatiserar.

Annons:
LinaLj
2015-10-28 23:33
#1

Jag hade nog reagerat som din sambo och jag är inte den som överdramatiserar saker. Främst på grund av ni inte verkar ha tagit tag i problemet. Det verkar, och du får förlåta mig om jag har fel, som att hon fick reda på vad som hänt, du erkände och sedan tyckte du att allt skulle vara förlåtet och glömt. Men det är ju som att sopa dammet under mattan, man ser det inte men det finns ju kvar.

Har ni diskuterat det här ordentligt? Har hon fått ventilera hur hon känner och har du frågat henne hur hon känner? Har ni pratat om vad ni kan göra gemensamt för att gå vidare?

Om jag utgår helt från mig själv så hade nog lögnen varit värre än själva otroheten . Att veta att min partner ha ljugit för mig i 7 år skulle nog ta mig ganska hårt och speciellt då om jag känner att min partner inte tar mina känslor på allvar.

Pekac87
2015-10-28 23:42
#2

Tanken var att hon skulle aldrig få reda på det, för det första så ville jag inte såra henne efterhand och så tyckte jag inte det var helt onädigt att ta upp det efter så många år. Det är ingenting som har påverkat vår relation negativt. Hon har fått reda på det av ren slump. Oddset var verkligen minimalt och jag skulle aldrig berätta för henne för att lätta på mitt samvete. Vi har pratat om det, hon fick säga sitt och ventilera. Men jag känner igen från henne den beskrivningen om att känna att jag ljög som du pratar om..

LinaLj
2015-10-29 00:02
#3

#2 Saken är ju att du har fattat alla beslut, sådant som faktiskt har påverkat hennes liv. Du ansåg att hon inte behövde veta, du ansåg att hon skulle bli sårad, du tyckte det var onödigt osv. Men faktum är att ni är två i förhållandet och hon har rätt att få göra de valen själv.

Dessutom så finns det ju fysiska risker när man talar om sex, hur försiktig man än är så kan det ju hända saker och då är det ju inte mer än rätt att man får reda på sådana saker så man kan fatta beslut efter det.

Oavsett vilka oddsen var så bedrog du henne och dessutom så ljög du om det. Det är därför det aldrig lönar sig att ljuga, man vet aldrig vad som händer och man bör aldrig bygga ett förhållande på en lögn. Bättre att reda upp sådana här saker direkt så alla får göra det de tycker är bäst och så kan man gå vidare med ett starkare förhållande om det nu är det man väljer.

Honestyisdead
2015-10-29 05:07
#4

För henne hände det inte för sju år sedan. Det "hände" när hon fick veta det.

Scorpio97
2015-10-29 11:17
#5

För mig skulle det faktum att du inte har talat om det på sju år vara mycket värre än själva otroheten. Jag hade nog kunnat acceptera att min kille legat med en annan tjej när vi nyss träffats och vi inte hade bestämt något än (då är det ju inte ens riktigt otrohet), men bara om det killen hade berättat det antingen direkt när det hade hänt eller när vi tillslut bestämde att vi var tillsammans. 

Jag tycker alltså inte att hon överdramatiserar.


//Jessie

Lia
2015-10-30 10:49
#6

Vad menar du med att ni på den tiden inte hade lovat varandra något? Var ni inte tillsammans? Var ni endast på G? I så fall tycker jag hon överreagerar, annars absolut inte.

Annons:
Rita-S
2015-10-30 17:27
#7

jag reagerar lite som #6. Du omtalar det som "tre månader uti relationen" och på samma tid hävdar du ni inte lovat varandra något. Var ni, eller var ni inte, i en relation?  Var ni i en relation, ett uttalat par, var det otrohet lika förbenat oavsett hur du bortförklarar det. Att påstå man är i en relation men inte har lovat varandra något bara för att man INTE har uttalat "vi skall bara ha varandra" fungerar inte i värkligheten då "en relation" för majoriteten av människor betyder att vara varandra trogen eller låta bli vara i en relation. Vill man ha  öppen relation måste man faktisk avtala detta i förväg. Var ni inte ett par är det inte otrohet, men jag förstår ändå att hon reagerar när hon upptäcker detta flera år efter.

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Upp till toppen
Annons: