Annons:
Etikettkänslor
Läst 1443 ggr
Larissa
11/7/15, 8:46 PM

Känner mig ensam

Hej!

Vet inte riktigt vad jag vill ha ut med denna tråden riktigt. Vet inte riktigt vad jag ska göra bara.

För 2 år sen vart jag deprimerad och har sen dess även haft ångest och mycket stress och oro. 

Har gått i skolan som vanligt större delen av tiden men även varit sjukskriven under några månader.

Är för tillfället i en bättre period där jag mår rätt bra, men dessa år av psykisk ohälsa har verkligen förändrat mig. Jag har blivit så osocial, jag har alltid annars alltid haft 1000  saker att säga och kunnat prata på med vem som helst om vad som helst men  det går inte längre.

Jag har så svårt att prata med någon jag inte känner. Det är helt tomt i mitt huvud, vet inte vad jag ska säga och känns som alla tittar på mig så jag blir så obekväm.

Har alltid haft massvis med vänner, och varit "populär" eller hur jag ska beskriva det, men nu känner jag mig jätteensam. 

Insåg häromdagen att jag bara har några stycken vänner, vilket är lite konstigt för att vara mig då jag alltid har varit "omringad" av vänner..

Dessutom pratar jag inte med någon kille på nåt sånt sätt heller utan det står helt stilla i mitt kärleksliv med. Har haft några pojkvänner och har annars ofta haft någon kille jag pratat med eller träffat, men nu har jag blivit lite isolerad.

Vet inte alls hur jag ska ta mig ur detta och jag blir ledsen när jag tänker på vilken ensam människa jag har blivit.

Annons:
[Endless mind]
11/7/15, 9:56 PM
#1

Skrämmande, du beskriver nästintill mig i den texten ;p  

"Insåg häromdagen att jag bara har några stycken vänner, vilket är lite konstigt för att vara mig då jag alltid har varit "omringad" av vänner.."

Jag själv insåg med tiden att man behöver inte en "massa" vänner för att må bra, håller mig hellre till ett fåtal man kan lita på och som finns där för en i vått och torrt än ett större gäng kompisar som i slutändan ändå inte skulle bry sig. Är du inte nöjd med kompisarna som fortfarande finns vid din sida?

Larissa
11/7/15, 10:09 PM
#2

Jo självklart är jag nöjd med mina vänner jag har, men det känns så ensamt bara och jag känner mig rätt vilsen i hur mitt liv och jag har förändrats.

Record
11/7/15, 11:21 PM
#3

Det är säkert inte du som har förändrat dig, det är de som springer i ekorrhjulet hela dagarna och är utarbetade. En del blir ordinerade tabletter, men många kan stå emot. Som väl är..

http://alternativbehandlingar.ifokus.se/discussions/563df0978e0e74300000298d-sjalen-vs-kroppen?discussions-1

Ebolaa
11/8/15, 3:14 PM
#4

Hej TS!

Vad bra att du äntligen kommit upp över ytan igen och det är inget ovanligt att få den där insikten om att "Shit vad jag har skjutit bort människor ifrån mig" och att man känner sig väldigt isolerad när man börjar komma tillbaka igen.. Det är ju ens eget val att inte gå ut och träffa människor, men man klarar ju inte av det under tiden man har varit deprimerad. Man är ju inget roligt sällskap heller för den delen :P

Det är bara tt försöka återuppta kontakten igen, och kanske säga till dina närmsta vänner hur du känner; att du känner dig väldigt isolerad så som det är nu, så att de kan börja dra med dig på roliga sker igen nu när du äntligen fått energi till det.. Sen kan du ju höra av dig till de människor du förut träffade, de blir säkert glada över att få sig dig igen  efter att de inte sett dig på länge.

Jag känner igen den där "tomma känslan" i huvudet, det är för att du inte har "behövt" bry dig om såna saker som du inte riktigt går igång på det som dina kompisar pratar om, därför måste du också anstränga dig hårdare på att lyssna och försöka vara extra intresserad så att du kan fråga lite följd frågor igen.. Du kan ju innan du träffar någon nästan försöka föreställa dig vad ni ska prata om så att du ställer in dig på att du ska vara närvarande med din eller dina kompisar..

Det kommer bli bättre, ge det lite tid bara ;)

Ciao

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Upp till toppen
Annons: