Annons:
Etikettkriser
Läst 3352 ggr
[luneri]
11/15/15, 2:12 PM

Ålderskris

Jaha vad gör man nu?…

Ungefär så känns det nu. Jag fyllde 30 år nyligen och den där krisen blev tydligare ju närmare min födelsedag jag kom. På något vis har det blivit som tillbakablickar på ens liv och vart man är nu. Jag har inte lyckats nå upp till några av de förväntningar jag hade på livet vid den här åldern och det blir så himla tydligt nu när man är 30 år precis avslutat sitt liv som 20-åring. 

Jag känner bara att jag är inte alls där jag bör vara, 30 år? jag känner mig som 25 år. Jag studerar fortfarande, lever på liten inkomst och fortfarande singel. Vad hände egentligen? 

Det känns som att livet har tappat sin mening och det jag strävat efter har vart orimliga krav. 

Vad gör man vid såna här ålderskriser?

Annons:
Maria
11/15/15, 2:23 PM
#1

Jag har redan fyllt 50 och jag lovar dig att fylla 40 + 50 inte alls var lika hemskt som att fylla 30😉

Jag upplevde också mitt livs hittills enda ålderskris när jag fyllde 30. Jag var visserligen i  en annan situation än vad du är men jag tyckte det var så jobbigt att inte räknas som riktigt ung längre.

Jag kan förstå din känsla.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

[luneri]
11/15/15, 2:31 PM
#2

Ja, precis. så känner jag också. Sedan umgås jag mycket med studenter och de är ju runt 20-årsåldern, vilket jag inte har nåt problem med eftersom jag är ganska ung i sinnet, men faktum är ändå att jag är såpass gammal. 

Jag kanske får ge det några år så faller bitarna på plats. Min största oro är om jag skulle förbli singel.  Jag har på senare tid haft rätt dåliga relationer dessutom. Min mamma vill ha barnbarn, men jag har inte ens träffat den där som jag isåfall skulle vilja ha barn med och vid den här åldern blir det en del press tycker jag. Jag vet inte ens om jag vill ha barn om jag får säga det själv.

Maria
11/15/15, 2:48 PM
#3

Jag har en son som är 32 snart. När han var liten så kände jag mig i lite utanför jämfört med hans kompisars föräldrar som var äldre än jag och våra vänner väntade med att skaffa barn tills de var 30+ så vi hamnade  fel åldersmässigt.

Vår son är idag sambo men jag har inte en susning om de vill ha barn och jag skulle aldrig uttrycka några önskemål om barnbarn faktiskt. Jag känner att det bara skulle sätta press på honom.

Det bästa är nog att släppa den där pressen på att hitta någon livskamrat för ofta så dyker det upp när man minst anar.

Det är ju lättare sagt än gjort förstås, att ändra sitt sätt att tänka….

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

[Garntroll]
11/15/15, 3:07 PM
#4

Jag har genomgått en 40 årskris. Det var pain in…….kan man säga.

[luneri]
11/15/15, 4:27 PM
#5

Jag ska ta till mig det, och bara ta det som det kommer. Så får det bli som det blir. Förhoppningsvis blir det bra :) 

Ålderskriser är aldrig roliga har jag märkt :/ Jag har på något sätt insett att livet inte är så oändligt som man först kanske tyckte. Det har också resulterat i att jag är mer i sociala kretsar än vad jag var förr eftersom jag vill ta vara på de möjligheterna.

Aleya
11/15/15, 5:20 PM
#6

Jag körde kris istället då jag var 20.
Kände mig totalt misslyckad för att inte ha jobb, bo hemma osv.
Kändes som att livet var förstört.

Men jag fyller 30 nästa år och det enda jag känner är jobbigt är att inga ungar kommit.
Men annars är jag nöjd och känner ingen noja över 30.
Det jag känner är lite konstigt är att min mamma har blivit så gammal. Hon är ju 61.
Det kan jag snarare känna är mer jobbigt, att hon åldras och snart kanske inte finns mer.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Annons:
pyromanen
11/15/15, 6:00 PM
#7

Hade ingen 30-årskris. Körde "hårt" då med två barn, sambo, liten gård med renoveringsbehov o djur o odlingar och heltidsjobb på det. Men en desto värre 40-årskris… som sammanföll med att jag träffade mitt utmattningssyndrom. Det är en möjlig nackdel med att "hinna rikligt mycket på kort tid". Så, tänk att du hör på ditt sätt och det finns inga mallar man måste följa!

Rainee
11/15/15, 9:35 PM
#8

Oj då, jag hade en ålderskris nyss då jag fyllde 20.. Tänker på att åren går så himla snabbt! Känns som att jag helt plötsligt ska sitta där gammal och grå :o Känner också lite igen mig med att studera med yngre då jag fortfarande går kvar i gymnasiet fast jag egentligen skulle gått ut för 2 år sedan, men har bytt 2 gånger så har fått gå om då jag tröttnat på min inriktning. Nu går jag i 3:an och ska snart ta studenten! Ska vidare till högskola efter tror jag, vad studerar du?

Katthemsmatten
11/16/15, 4:52 PM
#9

Som 60+ undrar jag fortfarande när man blir "gammal och grå" #8. Man är så gammal man känner sig eller gör sig. Många intressen, goda vänner, frisk, hyfsat vältränad så håller man ålderdomen stången.

Medarbetare Hittekatter iFokus

Rainee
11/16/15, 7:02 PM
#10

#9 Självklart, jag håller med dig om att det blir vad man gör det till! Men nu när det känns så främmande kan jag inte undvika att tänka lite som jag sa tidigare. Men det känns nog bättre när det inte är lika främmande längre! Jag hoppas att jag vid 60+ kan känna som du gör! 😉

[Hayabusa]
11/16/15, 9:27 PM
#11

Alla blir vi äldre - det är enbart en fråga om tid. Se till att varje dag räknas, för snart nog inser man att vissa saker aldrig mer kommer tillbaka.

[luneri]
11/17/15, 1:52 PM
#12

#8 Jag studerar till gymnasielärare. 2,5 år kvar, men jag ser det inte som en nackdel utan snarare att det är den tid som jag förmodligen kommer se tillbaka på och tänka på hur roligt jag hade. Det enda är väl att jag inte är samma ålder som de jag umgås med. Men det är kanske bara en dum tanke som jag borde hålla mig ifrån. 20 år hade jag inga problem med, men hade nog att göra med att jag fyller sent på året och var alltid den som aldrig kom in på krogen så det var en bra ålder för mig då. 20 år är inte alls mycket. Fast oavsett den ålder man är i tycker man att man känner sig gammal ändå… Minns när jag jobbade som vikarie i ett kök och en av de medelålderskvinnorna frågade hur gammal jag var. 22 år, sa jag och skämdes för jag kände mig så gammal just då. De skrattade bara och tyckte att det där är väl ingen ålder. nu förstår jag vad dom menar :P

Rainee
11/17/15, 7:05 PM
#13

#12 Okej, va kul! Jag fyller också sent på året så har precis nyss fyllt 20 år. Har aldrig haft problem med någon annan ålder, det kanske mest är för att 20 är en sån stor omväxling, inte för mitt levnadssätt men för att vid 20 räknas man som vuxen och förväntas ta mycket mer ansvar, eller det känns det som i alla fall! Sen också detta med att man inte är en tonåring längre, den största delen i mitt liv hittills som jag kan minnas har jag ju varit tonåring, och nu så är jag inte det längre. Det är en läskig tanke! Men jag tror också som du att ju äldre man blir, desto mer kollar man tillbaks och tycker att man var "liten". Tänker t.ex. på när jag fyllde 15 och jag tyckte att jag var så stor, men nu kollar jag ju tillbaks och tänker att det var ju ingenting. Så det är nog säkert så att de som är 30 tänker att 20 inte är särskilt mycket, men det är ju det äldsta jag någonsin varit och över det känns så himla främmande för mig! Så ja, man känner sig nog lite gammal nästan oavsett ålder ;)

Annons:
[Forest]
11/18/15, 10:25 AM
#14

Här gled man över 30 som klackspark nu snart fyller man 40 år och ännu nöjd med livet. Det är väl kanske en sak som jag vill ta tagi i och det är gå ner lite i vikt så där 5 kg men gillar äta lite gott 🤫 Men tycker inte det hör till någon ålderskris. Mitt tips är blicka framåt se inte bakåt, va med vänner njut av livet 🌺

Rainee
11/18/15, 1:18 PM
#15

#14 Gud va skönt, har du aldrig haft någon sorts ålderskris? 🙂

[Forest]
11/18/15, 8:33 PM
#16

15 nä ingen än fyller 40 och tror jag kommer ta den som en klackspark med 😃

Rainee
11/18/15, 10:03 PM
#17

#16 Grattis! I could learn a thing or two from you 😉

[LadyK]
11/18/15, 11:34 PM
#18

Fyllde 41 i somras, har aldrig haft någon ålderskris. Känns bra att bli äldre mognare och säkrare i sig själv. Jag gillar till stora delar mitt liv idag visst finns det bitar att byta ut eller jobba på men trivs med mig själv, i mig själv med mina nära och kära.

Upp till toppen
Annons: