Annons:
Etikettskilsmässa
Läst 15194 ggr
pernillaa
12/3/15, 6:08 PM

Lycklig som särbo - trots fortsatt par och barn?

Jag visste inte vad jag skulle lägga det under så lade det på skilsmässa.
Men nu gäller det inte just skilsmässa. Det handlar inte ens om att göra slut.

Jag undrar om det finns något par där ute med barn som valt att flytta isär för att rädda förhållandet?
Hur har det fungerat för er isf?

Jag och min sambo har båda ADHD. Han jobbar heltid och har ut ca 16 000 efter lön och jag har ut ca 6000 då jag arbetstränar. Vi får inte ihop ekonomin utan han tycker att jag snyltar medan jag tycker han är snål. Dealen är att jag får ta del av hans pengar till viss del mot att jag sköter det mesta i hushållet. Men jag går hela tiden på tå kring det här med ekonomin. Han pratar mycket om att han tycker att jag ska skaffa ett jobb, vilket som helst, vilket jag inte orkar. Jag tror inte han förstått att jag kanske aldrig kommer kunna jobba mer än halvtid, om ens det. Jag kommer alltid ha mindra pengar än han.
Han vill liksom ha sitt eget här hemma, t.ex. egen hatthylla och skohylla där ingen får röra något. Han har problem med kroppen som gör att han stör sig när det är grejer på golvet och det är omöjligt för mig att hålla efter. Vi har inget gemensamt intresse egentligen. Jag är dessutom bipolär och har mycket projekt för mig som han såklart stör sig på då han vill ha saker på ett visst sätt.  Det enda vi har gemensamt är sonen(3,5 år) och vår kärlek till varandra. Det känns som om det ska vara vi helt enkelt. Vi har varit ett par i 7 år nu och jag tvivlar inte på att vi ska vara tillsammans. Allt kretsar kring hushållet och att vi tar varandra förgivet.
Det har i flera år nu känts som om enda sättet att rädda vår relation är att bli särbos för det har gått så långt nu att jag börjat se på andra män på ett annat sätt. Jag skulle aldrig vara otrogen men en komplimang från en karl drar definitivt igång grejer i mig som jag inte känt på länge - och då är det dags att göra något. Eller vad tycker ni?

Ha en bra dag! // Pernilla

Annons:
Maria
12/3/15, 6:12 PM
#1

Vi har ett par bekanta som varit särbo i över 25 år. De har två barn tillsammans och när barnen var ganska små så valde de att separera men efter ett tag så var de ett par igen men har aldrig flyttat samman igen.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Piggelina7
12/3/15, 6:27 PM
#2

Om ni inte får ekonomin att gå ihop nu när ni har gemensamt boende så kommer det ju bli ännu tuffare ekonomiskt att betala för 2 boenden. Men självklart är ekonomin ingen anledning att fortsätta bo ihop om det inte funkar. Ni verkar ju ha det lite komplicerat minst sagt. Tänker på det du säger om att han vill ha egen sko- och hatthylla som ingen annan ska röra. Då blir det nog svårt för honom att bo ihop med någon över huvud taget.

Men jag känner ett par som är gifta och särbos. De bodde dock ihop tills barnen var 10 och 12 innan de skaffade varsitt boende nära varann så barnen lätt kan gå emellan.

pernillaa
12/3/15, 6:49 PM
#3

Det är såhär att vi bor i villa, vilket jag aldrig skulle kunnat göra med enbart min inkomst. Utan vi har som sagt en deal att jag har hand om det mesta i hushållet men det är omöjligt med 2 vuxna med ADHD att hålla så fint som han vill ha det.

Skulle jag bo själv skulle jag ju självklart ha en helt annan levandsstandard än han då jag skulle få bo i lägenhet. Men då vet jag vad som gäller och har alltid haft ont om pengar så det gör inget. Jag får ihop det ändå. Det som tär för mig är att vi inte tycks hitta ett sätt med ekonomin och hushållet så båda är nöjda. Antingen är han eller jag missnöjd.

Skulle vi vara särbos skulle vi inte behöva trampa varandra på tårna och jag skulle inte behöva bry mig om att han har mer pengar än jag och han skulle aldrig behöva känna sig utnyttjad.

Ha en bra dag! // Pernilla

pernillaa
12/3/15, 6:51 PM
#4

Det tuffa i ekonomin har aldrig varit att pengarna inte räcker.

Ha en bra dag! // Pernilla

LinaLj
12/4/15, 10:26 PM
#5

En av mina bästa vänners föräldrar lever som särbo och har gjort så så länge jag har känt familjen (omkring 28 år). De bor i samma trappuppgång men han bor på andra våning och hon på femte.  Det började, efter vad jag har förstått, med att de inte hittade en lägenhet som var tillräckligt stor (de har 5 gemensamma barn och var sitt "eget" så totalt två vuxna och sju barn) så de hyrde två lite mindre. När de sedan fick tag på en stor lägenhet så upptäckte de med att de trivdes att bo som de bor så de fortsatte. När barnen var små så sov de där de ville sova just den natten. Det verkade sällan vara några problem.

Kalli
12/4/15, 11:07 PM
#6

#5: Spontant känner jag bara, vad skönt det låter. :)

Annons:
tötenöten
12/6/15, 9:56 PM
#7

Mina föräldrar var särbos från att jag var 6 till att jag var 14. De bodde då alltså grannar med en trappuppgång emellan. Jag har hela mina uppväxt tyckt att de verkligen inte borde vara tillsammans alls och det var nog mina ord som fick de att ta beslutet att gå skilda vägar helt. De höll då alltså bara ihop för mig och min syster och man märkte det så tydligt. 

Går det inte för er att bo ihop så kan ni alltid testa att vara särbos, för som det låter nu så går det inte alls att bo ihop. Om möjligt testa flytta hem till en förälder eller liknande och se hur han känner av att inte bo ihop och likadant hur du känner. 

En viktig sak jag vill tillägga är att ni inte ska stanna ihop bara för erat barn, det är enligt mig nog det sämsta man kan göra för sina barn.

Råttor, råttor och lite mer råttor!Hjärta

Pytteliten
12/8/15, 7:45 AM
#8

Den stora frågan är väl om han kan få det som han vill om ni inte bor tillsammans. Jag tänker då på den ordning han verkar "kräva". Då blir det upp till honom att själv fixa detta, med heltidsjobb, barn på halvtid och villa. Det skulle alldeles säkert bli en bra lärdom för honom!

Upp till toppen
Annons: