Annons:
Etikettdejting
Läst 2959 ggr
[Hadraniel]
2015-12-09 22:11

Leta aktivt eller hoppas på turen?

Jag funderar lite på de råd man ofta får gällande hur man ska göra för att hitta någon då de ofta säger emot sig själva.

Ett råd som ofta ges är ju att man inte ska försöka hitta någon utan att det kommer av sig självt man inte längre letar. Hur ska detta gå till om i princip de enda gångerna man vistas i folksamlingar med nya människor är när man tvingar sig till det bara för att kunna träffa någon trots att man verkligen vantrivs där? Det är ju inte så att potentiella partners letar upp en när man är hemma i sin bostad, rör sig ensam i naturen eller samlas ett litet gäng nära vänner och spelar sällskapsspel.

Det brukar ju också föreslås att man bara ska gå ut bland folk för att ha roligt och inte för att hitta någon därför att man då kommer locka till sig en partner genom att man strålar ut massa positiva saker och verkar vara en trevlig och social person. Men om man enbart vantrivs, blir hyperstressad och tycker det är en plåga att gå ut i offentliga miljöer, folksamlingar eller att göra saker i grupp? Hur gör man då?

Lägger till en liten röstning för vad ni tycker är det mest rimliga tillvägagångsättet.

Annons:
LinaLj
2015-12-09 22:24
#1

Jag valde det sista alternativet bara för att jag inte hittade ett alternativ som passade. Man kan vara aktiv utan att tvunget ge sig ut bland folk. Internet ger ju möjligheten att lära känna folk "i lugn och ro" utan att kasta sig ut i folksamlingar.

Sedan är det aldrig fel att tänja på sina gränser. Jag avskyr också att träffa nytt folk och det kan ge mig rejäl ångest. Ändå jobbar jag med att ta hand om nya kunder för företaget och utbilda kundernas anställda. Det kan vara jättejobbigt men för mig har det varit nyttigt att få känna att även om jag inte vill, även om jag känner panik inför det så kan jag ändå göra det och faktiskt göra ett bra jobb.  Så att utsätta sig för sådana situationer i måttlig dos kan vara bra.

[Hadraniel]
2015-12-09 22:32
#2

#1 Jag är inte direkt dålig på att hantera nytt folk själv heller och måste också göra det i mitt jobb, även om jag oftast bara behöver hantera en eller ett fåtal människor i taget i lugna miljöer där.

Det är ju snarare så att jag själv är väldigt intryckskänslig och mår dåligt av att vistas i miljöer med för många människor åt gången och att det dränerar enorma mängder energi. Känns inte direkt värt att plåga sig igenom det och sedan vara utslagen en lång stund efteråt.

Att träffa Kvinnor via nätet har jag försökt under lång tid, men det är nästan omöjligt att få kontakt med någon där.

fruktgumman
2015-12-09 22:46
#3

Svarade sista alternativet då inget passade. Jag gillar inte att vara ute i stimmiga miljöer där det är mycket folk, krogen osv men hittade kärleken på nätet.

Pytteliten
2015-12-10 00:52
#4

På vilket eller vilka sätt har du försökt få kontakt med Kvinnor via nätet? För min egen del, som har hittat min man via en kontaktsida på nätet, märkte jag snabbt att jag vill "lära känna" folk innan jag träffar dem. I mitt fall har det skett först via många meddelanden på sajten och sedan övergått till mail och ev något telefonsamtal, men då först när vi bestämt att vi ska träffas. 

Skulle göra så så får du ju en chans att på ett sansat sätt visa vem du är och att lyfta fram dina positiva sidor (du är fantastiskt bra på att uttrycka dig, så det blir säkert inga problem!) innan du berättar att du inte mår bra i folksamlingar. Tänkte på att du tidigare skrivit att det nästan är en nödvändighet att träffas bland mycket folk första gången eller gångerna. Det är det självklart inte, man får anpassa sig och vara lite uppfinningsrik helt enkelt!

Em_
2015-12-10 00:56
#5

Jag tog också det sista alternativet, klart det finns sätt att leta partners utan att må dåligt. De som bara "råkar" träffa någon har antigen extremt stor tur, träffar många nya människor överlag eller väntar väldigt, väldigt länge. 

Jag är nöjd med min umgängeskrets men den flödade inte direkt över av killar jag ville dejta. Så jag letade på nätet. Är man tjej är det sällan problem att få kontakt med killar. Sen får man inte romantiska romaner av PT's som knäcker extra som fotomodeller som en del verkar tro. Mr Right har det liksom inte tatuerat i pannan. Min kille hade t.ex. ingen aning om hur han skulle flirta med text. Men jag chansade och bjöd ut honom och nu är vi förlovade. Han är mitt livs kärlek men vi hade nog aldrig sprungit på varandra IRL.


[Hadraniel]
2015-12-10 09:21
#6

#4 Jag har försökt hitta Kvinnor både på dejtingsajter samt på olika nätforum.

På dejtingsajter har jag försökt göra en välskriven presentation som ger en bild av min personlighet och vad jag tycker är viktigt här i livet. Jag kontaktar även samtliga Kvinnor inom ungefär 3 timmars pendlingsavtsånd med bil som är det minsta intressanta och har en acceptabel presentation som beskriver lite om deras personlighet eller har något annat intressant att bemöta. Däremot vägrar jag skriva till den stora majoriteten Kvinnor som saknar presentation eller har en väldigt klyschig och intetsägande sådan där man inte överhuvudtaget kan skapa sig en bild av personligheten. Jag försöker när jag kontaktar kvinnorna bemöta det som de skrivit i sin presentation och den informationen som finns i deras profil på sidan och jag skriver ofta ett genomtänkt och lite längre meddelande. Det är sällan jag får svar och oftast är det bara någon kort enstaka mening som inte går spinna vidare på alls när detta sker. Många gånger blir inte ens meddelandet läst överhuvudtaget. Åt andra hållet går det ofta flera veckor mellan varje kvinna som ens besöker och läser min presentation och det är väl cirka en kvinna om året som kontaktar mig för att hon tyckte min presentation var så bra och intressant.

På nätforum skriver jag att jag söker kontakt i lämpliga kontaktsökartrådar, samt skriver till Kvinnor i dessa som verkar det minsta intressanta. Jag brukar dessutom sakta försöka vidareutveckla konversationer i andra trådar som blir av mer privat karaktär i pm och tar det hela vidare därifrån. Det händer dock väldigt sällan att jag får till en bra allmän konversation med en kvinna via ett forum.

Gällande att skriva länge på nätet brukar jag vara tydlig med att jag inte har något problem med att skicka meddelanden/e-post en längre stund, men att jag själv föredrar att övergå till telefonkontakt samt att träffas i verkligheten så snart kvinnan ifråga känner sig bekväm med detta.

Annons:
[stefanmurhagen81]
2015-12-10 18:18
#7

Jag tog också det sista alternativet. Jag är också med på en dejtingsida match.com och jag har heller inte skrivit nån presentation, jag skiter i att göra det 😛Jag skrev förut på den sidan både till Kvinnor som hade presentation och som inte hade det men jag fick också sällan svar. Så nu bara kollar jag runt där utan att skriva nåt mer sen betalar jag inte nå mer för sidan heller eftersom det känns onödigt när jag knappt får nå svar. Jag själv tycker iaf att match.com är en dålig sida. Blir sen att försöka få kontakt med Kvinnor på krogen istället och på andra ställen och kanske testa nån annan bättre dejtingsida. Hoppas att du ts hittar nån partner snart på nåt vis 🙂

[Hadraniel]
2015-12-10 21:15
#8

#7 Blir det inte ännu mer meningslöst att kolla runt om du saknar presentation och inte kontaktar någon?

Presentationen har man väl för att väcka intresse om man nu har en extremt tur och en av de få besökarna man får på ens sida både tycker man är intressant och samtidigt tillhör de extremt sällsynta kvinnorna som faktiskt tar initiativ till en kontakt istället för att vänta på att mannen skriver. Sedan ser jag presentationen som ett sätt att både visa vem man är för de man själv kontaktar, men kanske allra mest som ett sätt att sålla bort de Kvinnor som man absolut inte skulle passa tillsammans med. Skriver man som jag i presentationen att man föredrar lugnt umgänge och inte tycker att pengar eller social status är så viktigt skrämmer man nog iväg den stora majoriteten Kvinnor som vill leva ett liv i lyx, söker ständiga adrenalinkickar och vill att alla andra ska titta på dem med avundsjuka i blicken.

Att leta på krogen och andra ställen ser jag inte som ett alternativ. Är inte värt det att spendera en stor del av sitt liv med saker man vantrivs och mår dåligt av bara för att ha en minimal chans att träffa en partner man funkar ihop med. Då lever jag hellre ett liv jag trivs med i det stora hela, även om jag känner mig ensam ibland och saknar någon att dela livet med.

Jag hoppas att både du, jag och alla andra som vill hittar någon partner som de fungerar och trivs ihop med. Tycker att alla förtjänar att bli lyckliga. Fast jag är ju mycket hellre själv än att bara hitta "någon" som jag inte passar ihop med enbart för att slippa vara ensam.

[stefanmurhagen81]
2015-12-10 21:46
#9

7 Kollar nu bara runt för att jag tycker det är kul och för att jag knappt fick nå svar förut när jag skrev. Sen känns det onödigt tycker jag med att skriva presentation eftersom man sen om man blir att skriva med nån att man då istället berättar saker om sig själv istället. Det är sant fast för mig väcker det även intresse även om man inte har nån presentation. För mig räcker det med att personen har bild så jag vet hur personen ser ut. Ja det gör du nog då och jag vill också leva ett liv i lyx och att andra ska titta på mig med avundsjuka i blicken. Tyvärr så gör jag dock inte det för jag är fattig istället. Nä då är det bäst att du struntar i krogen. Jo då är det ju bättre för dig att du lever på det viset. Japp vi får hoppas på det. Jo är ju bättre då att vara ensam

[stefanmurhagen81]
2015-12-10 21:48
#10

8 menade jag

Pytteliten
2015-12-10 22:01
#11

#9  Jag tänker helt tvärtom. Det ska mycket till innan jag blir intresserad av någon utan presentation. Utan bild däremot funkar!

Varför skriva samma sak om dig själv till alla potentiella intresserade? Enklare och bättre för alla att göra det en gång för alla tycker jag! Sen kan man ju i en privat konversation så klart spinna vidare hur mycket man vill och åt vilka håll man vill 🙂.

[Hadraniel]
2015-12-10 22:08
#12

#11 Jo, en profil utan bild är ju acceptabelt även om man gärna vill veta hur den andre personen ser ut hyfsat snart. En profil utan presentation känns ju dock helt ointressant oavsett hur snygg någon ser ut.

Däremot blir det ju helt fel om utseendet ligger långt utanför vad man är bekväm med om man märkt att man gillar personligheten först. Sedan blir det ju lätt att man är alldeles för optimistisk och målar upp en idealbild av utseendet om man inte har någon hyfsat rättvisande bild att utgå ifrån i ett tidigt stadie. Alltså ökar ju risken för besvikelse ju längre en bild uteblir vilket jag tycker är väldigt synd. Jag har ganska hög toleransnivå utseendemässigt överlag om jag tycker om personligheten, men har jag väl föreställt mig något helt annat utseende under lång tid är det svårt att komma över besvikelsen sen om verkligheten inte lever upp till det jag fantiserat ihop.

[stefanmurhagen81]
2015-12-10 22:37
#13

11 Ok japp. Iof det har du rätt i. Sen är jag även dålig på att skriva presentationer också så även därför som jag har skitit i det. Absolut det kan man göra då 🙂

Annons:
Jeakar
2015-12-11 00:03
#14

Det känns ju som om nätdejting är det "bästa" alternativet här om man vill vara aktiv. Även fast jag bestämt tror att slumpen/turen spelar en roll oavsett var man befinner sig, jag tror man kan träffa på sin partner var som helst, som "ensam ute i naturen", affären, eller så.. Problemet med nätdejting tror jag är att det byggs upp förväntningar på att "det här kan bli något vs det här kommer inte bli något" och känner den ena parten "njae" mitt uppe i allt så dör det ut. Det är svårt att få ned en hel personlighet i text och jag tror att ju mer man försöker formulera sig och skriva "något vettigt" så blir det konstlat och onaturligt på något sätt, för någon som kanske tvärtom hade blivit intresserad i "verkliga livet". Jag tror också man behöver göra det lite mer lättsamt och roligt snarare än att hävda sin personlighet det första man gör . Min före detta och jag träffades via nätet, inte på dejtingsajt utan på gamla hederliga lunarstorm. Det som gjorde det för oss (mig) här tror jag var att vi började som kompisar, så det fanns inga förväntningar här utan det "bara hände" på något sätt. Mja mycket med det där :P

[Devya]
2015-12-11 05:21
#15

Vilka dejtingsidor har du varit på? 

Jag har varit på okcupid. Jag var på ca 10 dejter inom loppet av tre veckor och skulle gått på flera om jag hade orkat. Med andra ord tycker jag att det var en sida där det hände väldigt mycket. Sen förstås är jag en tjej och tjejer brukar väl i allmänhet få mera uppmärksamhet än killar på dejtingsidor, som jag har förstått det. Så jag vet inte om den sidan fungerar för dig. Det lönar sig att skriva en trevlig, humoristisk beskrivning av sig själv samt ha en profilbild. Jag valde att inte alls snacka med killar som hade varken profilbild eller en vettig beskrivning. Både och tyckte jag var viktigt med tanke på hur många som skrev till mig. Jag kunde få 20 meddelande under en dag så på en vecka blev det ju väldigt många meddelande, och därför var jag tvungen att sålla bort en hel del och hoppas på det bästa.

[Hayabusa]
2015-12-11 08:30
#16

#15 Beroende på om du är kille eller tjej så är nätdejting två väldigt olika upplevelser. Som kille så blir man tvungen att "jaga" kontakter vilket kan bli väldigt tröttsamt/frustrerande. Det är ingen kille som får 20 meddelande på en dag, om man säger så. 

Inget ont om nätdejting, det kan säkert funka, men man ska vara fullt medveten om att det inte är så enkelt som det låter. Är man kille kan det vara bra att vara beredd på att få svarar och att det inte droppar in meddelande i en strid ström.

[Devya]
2015-12-11 08:52
#17

#16 Det var ju det jag också skrev - jag är en tjej och jag vet inte hur det skulle fungera på den där sidan för en kille. Jag är mycket medveten om att det kan se lite annorlunda ut för killar.

Jag brukade dock försöka svara på alla meddelanden som jag fick, men om man får 20 meddelande per dag så kanske ni killar förstår att inte alla får svar. I slutändan fick jag börja sålla bort de som inte verkade intressanta, de som brukade bara skicka ett hej och hade inget intressant skrivet på deras sida. Det är ju sen i princip omöjligt att besvara alla meddelanden om man har ett liv utanför datorn.

Jag brukade ändå surfa runt emellanåt och kolla in de som har tittat på min sida men det var sällan jag orkade kolla in andra för jag hade ca 30 besökare per dag. Men kul var det förstås.

Har du själv testat okcupid? Jag tycker som sagt att det verkar vara en väldigt aktiv sida, men då är jag som sagt en tjej så ja… =p

[Hayabusa]
2015-12-11 09:07
#18

#17 Ja, exakt - jag såg att du skrev det och jag borde varit lite tydligare. Min kommentar var mer som ett tillägg. 

Jag har testat flera olika nätdejtingsidor genom åren, men upplevelsen är i princip densamma. Jag förstår att tjejer inte orkar/kan svara på allt & alla. Samt att de får många riktigt usla meddelande. Jag har full förståelse - tro mig.

Själv tröttnade jag på att "jaga" runt för att få svar eller kontakt, det blev fullständigt meningslöst. Jag har mycket lättare för att skapa kontakt i verkliga livet 🙂. Nätdejting blev aldrig något riktigt alternativ för mig.  Som kuriosa kan jag dock nämna att det var lättare att få kontakt i nätdejtings "barndom".

[Hadraniel]
2015-12-11 09:52
#19

#15 Har inte varit på just den sidan så den kanske är värd att prova. Min upplevelse är dock att det är ungefär samma scenario oavsett vilken hyfsat stor sida man är på. Alltså att jag får runt 1 spontant meddelande om året från någon annan och nästan får vara glad om mina egna egna meddelanden blir lästa och att jag i princip aldrig får svar och där det är extremt sällsynt att jag får ett vettigt svar.  Blir att jag får lägga rätt mycket energi och dessutom samtidigt må dåligt av det hela för att kunna få till några enstaka träffar per år. Känns inte som det är värt det, men samtigt verkar det ju inte finnas något bättre alternativ heller om man som jag inte trivs i gruppsociala sammanhang.

Rita-S
2015-12-11 10:00
#20

Svarade sista då ingen annan alternativ passade mitt svar. 

Jag förstår inte riktig logiken i att sitta hemma och vänta att gevaliareklamen med folk som bokstavligen talat bara ramlar ner genom taker kommer hända i värkligheten. Det är nog sällant man träffar "den rätta" med att bara sitta på arslet hemma hos sig själv utan att göra minsta lilla ansträngning själv. En kille som väntar allt serverat i sitt knä utan att ens lyfta ett finger själv skulle jag inte se två gånger på själv; Vad annat vill denna då ha serverat? Hur mycket uppvaktare och hushållerska skulle jag få bli för en slik kille skulle jag direkt tänka. Inte bästa förstaintrycket för min del. 

Därimot är jag emot att man skall tvinga sig långt utanför sin comfortson endast för att hitta en partner. Risken att man hittar en med alldeles för olika interessen är ju rätt stor då. Man lyckas bäst att hitta sin partner inom sina egna interesseområden. Men man måste göra en insats själv med! Hur man hittar är en annan femma, finns ingen facit på hur hitta en partner. Interesseforum där man börjar PM-kontakta någon med lika interessen, små lokala klubbar, bibblan eller hur, det måste ju bli upp till var och en.  Man måste göra den insatsen man själv är bekväm med så man hittar en man kan trivas med, som har gemensamma interessen, och där man är i en sätting man helt kan vara sig själv.

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Annons:
[Hayabusa]
2015-12-11 10:01
#21

#19 Det ÄR svårt. Som jag ser det, så är själva knäckfrågan att bli bra på att agera socialt med andra människor. Vet inte om det finns någon utbildning för det, men det borde det göra. Själv har jag fått lära mig "the hard way" 😉

[Hadraniel]
2015-12-11 10:08
#22

#18 Jag har i princip också tröttnat på att jaga runt. Brukar bli att jag återregistrerar mig på alla sidor igen någon gång om året för att se om det tillkommit några nya människor sedan förra året. Det brukar kännas som att ungefär 80-90% är samma Kvinnor som är kvar så då blir det att stanna ett antal veckor för att hinna kontakta de nya personerna och händer inget då så tröttnar jag ofta rätt fort och avregistrerar mig igen och väntar något år till utan att ha i princip någon kontaktyta kvar där jag kan träffa en partner.

Håller helt med om att nätdejting var mycket bättre förr. När jag var i 15-20 års åldern eller däromkring så lyckades jag komma upp i nästan en dejt i veckan när jag ansträngde mig. Viss skillnad mot nu när man får vara glad om man kommer i närheten av 5 dejter om året under liknande premisser.

[Hadraniel]
2015-12-11 10:13
#23

#20 Logiken att sitta hemma är väl att man väljer att leva ett liv man trivs med istället för att plåga sig ut för att göra saker man dels mår dåligt och vantrivs av och som samtidigt slukar en stor del av energin man har och gör att man är utslagen av det långt efteråt.

Hade jag haft något som jag gillade att  göra tillsammans med annat folk där jag potentiellt kunde träffa en kvinna så hade jag givetvis gjort det. Tyvärr gör själva sammanhanget med för många människor åt gången att jag mår dåligt och vantrivs vilket utesluter det mesta. Behöver väl rätt stora mängder alkohol i mig för att dämpa intrycken till en nivå där jag kan tycka det känns hyfsat ok och att vistas där. Men jag gillar inte att dricka alkohol egentligen och jag tror inte att så många av de sammanhang du föreslår skulle tycka att det var ok att man kom dit berusad varje gång.

Försöker hitta olika mer specialiserade nätforum som känns intressanta för mig, men har inte lyckats ännu trots att jag letat en hel del.

[Hayabusa]
2015-12-11 10:20
#24

#22 Nätdejting har en del inbyggda "problem" och de måste man vara medveten om. Första gången jag testade nätdejting (-01) så var det betydligt färre personer involverade och de svarade i betydligt större omfattning. Markant skillnad mot idag. 

Jag har många tjejkompisar, gemensamt är att samtliga har jag lärt känna i verkliga livet. Det är ju först då som man kan visa vem man verkligen är - samt att man ser/känner/upplever vem motparten är på riktigt. En bild + lite text på nätet säger i regel inget alls om hur personen i fråga är på riktigt.

[Hadraniel]
2015-12-11 10:26
#25

#24 Håller helt med om att det är mycket bättre att träffa någon i verkligheten förutsatt att man kan hitta en acceptabel miljö att göra det i. Mitt problem blir ju att jag hår svårt att umgås med mer än en person åt gången och att det börjar blir ganska påfrestande om man kommer upp i runt 4-5 personer och över 8 på en gång är riktigt hemskt. Har dessutom väldigt svårt för att vistas i miljöer med mycket andra intryck runtomkring eller där det rör sig eller sitter andra människor som i princip alla offentliga platser.

[Hayabusa]
2015-12-11 10:32
#26

#25 Jag förstår. Då är det den knuten du behöver lösa först och främst. Enligt min mening.

[Devya]
2015-12-11 10:34
#27

#23 Men om man endast sitter hemma och inte lyfter ett finger för att göra något åt situationen så kan man inte heller klaga precis. Du vill inte åka utanför hemmet och du vill inte vara på dejtingsidor - det finns då inte så mycket annat man kan göra faktiskt. Det finns ingen enkel lösning. 

Jag är inte en social person men jag klarar av att fejka det väldigt bra och alla i min omgivning tror att jag är en väldigt social och utåtriktad person. Innerst inne mår jag inte alls bra av att vara ute bland folk men det var tack vare det som jag hittade min nuvarande pojkvän. Jag gick utanför min bekvämlighetszon och gick med ett par tjejer jag inte kände särskilt väl och så for vi och bowla med ett par killar jag aldrig hade träffat tidigare. En av de killarna blev sen min pojkvän.

Om man hela tiden ska vara bekväm av sig och bara sitta hemma så får man i princip förvänta sig att förbli ensam. Man måste faktiskt ibland kliva ut ur sin bekvämlighetszon, det är först då som saker och ting börjar hända, om man nu faktiskt vill ha en ändring. 

Om du däremot inte vill  åka ut eller nätdejta och främst trivs med att bara vara hemma så finns det väl inget att klaga på. Din nuvarande situation är isåfall självvald. :)

Annons:
[Hadraniel]
2015-12-11 10:37
#28

#26 Är inte så mycket en knut som något jag får leva med. Har ju inte social fobi eller något sådant som går vänja sig av med genom att våga utsätta sig för det utan snarare vissa andra saker som gör att det tar enormt mycket energi och blir pårfrestande med socialt umgänge med för många och massa andra intryck för min del.

Alltså försöker jag hitta lösningar på hur jag ska kunna träffa någon i sammanhang där jag själv fungerar hyfsat och inte mår dåligt av att vara.

Honestyisdead
2015-12-11 10:38
#29

#27 För många är det värre än att "gå ur bekvämlighetszonen"

En del KLARAR faktiskt inte av sociala situationer hur gärna de än hade velat. Du kan spela, grattis! Det hjälper tyvärr inte dom som inte kan det. De som till och med mår fysiskt dåligt.

[Hayabusa]
2015-12-11 10:42
#30

#29 Helt sant. Lätt att säga - betydligt svårare att genomföra.

[Hadraniel]
2015-12-11 10:45
#31

#27 Var när jag var yngre ute flera gånger i veckan och drack då stora mängder alkohol varje gång för att stå ut och kunna vara hyfsat avslappnad där. Men kändes liksom inte som en bra idé att fortsätta med det då jag inte fick ut något av det hela, inte gillar att dricka så mycket alkohol och i princip enbart gick dit för att kunna träffa någon. Ledde ju dessutom inte till så speciellt många träffar heller.

Anser alltså inte att det är värt det att spendera i princip all energi jag har till att tvinga mig vistas i hemska sammanhang för att kunna hitta någon så visst då gör jag väl ett val att leva ensam om enda valet för att ha en liten chans att hitta någon är att må riktigt kasst hela tiden.

Jag trivs med att vara hemma eller umgås med en eller några få nära personer åt gången, men samtidigt känner jag mig ofta ensam och vill hitta en partner att dela livet med.

[Hadraniel]
2015-12-11 10:49
#32

#29 Precis så är det ju!

Man börjar ju få fysiska symptom av att gå med en skyhög stressnivå en längre stund. Sedan är det ju inte kul att vara utslagen i någon eller några dagar bara för att man tvingat sig ut i ett antal timmar.

[Devya]
2015-12-11 17:30
#33

#29 Javisst! Jag förstår det fullständigt. Men grejen är att det går ju inte så mycket att göra åt sin situation om man vill varken gå ut eller nätdejta. Hur ska man kunna hitta någon om man inte gör eller kan göra något åt saken? Vi kan sitta här och tycka synd om alla människor som inte klarar av sociala sammanhang men det kommer inte att ändra på verkligeheten - du lär aldrig hitta en partner om du aldrig träffar andra människor.

Det  finns inte en magisk lösning åt de som varken vill socialisera sig eller nätdejta. En människa kan ha problem med ditten och datten, problemet kvarstår oberoende - det är otroligt svårt att hitta någon om man inte träffar människor och det är väl bara logiskt också?

Svaret på ts fråga - han lär ha otroligt svårt att hitta någon om han vägrar att träffa andra människor och vill inte vara på dejting sidor. Det finns tyvärr ingen enkel lösning och det var det jag ville komma fram till.

[Devya]
2015-12-11 17:43
#34

#31 Poängen är att det finns inte en enkel lösning på ditt problem. Antingen träffar du nya människar på någon social sammankomst eller så nätdejtar du. Det finns tyvärr inte särskilt många alternativ kvar efter det. Det är ju upp till dig att välja hur du hanterar din situation. Jag säger inte att det är lätt! Jag säger bara hur verkligheten ser ut.

Det är mycket troligt att du förblir ensam om du inte träffar nya människor eller nätdejtar. Visst, det kan ju förstås hända att någon av dina vänner introducerar dig till en tjej och ni kanske klickar, men det är ju också förstås väldigt önsketänkande. Sen igen vet man aldrig vad som kan hända, men högst troligen lär inte så mycket hända i ditt liv om du undviker andra människor och det är den kalla verkligheten.

Jag vill inte verka osympatisk och oförstående, men du frågade och jag säger min åsikt. Sen om det är svårt eller ej är en helt annan sak. Det är upp till var och en att bestämma hur mycket de vill engagera sig i en sådan här sak och hur långt de är villiga att gå för att hitta någon de vill spendera sitt liv med.

Jag avundas inte din situation på något sätt. Jag hoppas att du oberoende lyckas hitta någon, på ett eller annat sätt.

Annons:
[Hadraniel]
2015-12-11 18:41
#35

#33 + #34

Jag är fullt medveten om att det är ett problem att jag inte kan vistas i de sammanhang som de flesta träffar nya människor i utan stora negativa konsekvenser för mitt liv och mående i övrigt.

Nätdejting hade varit ett bra alternativ förutsatt att man som man hade haft en hyfsad chans att komma i kontakt med Kvinnor och dessutom kunnat undvika att träffas i offentliga miljöer i de få fall man väl får till en träff. Men det känns som att oddsen att hitta någon vettig kvinna via nätet är i princip obefintliga och det kräver helt enkelt ett enormt engagemang och massvis med tur för att lyckas. Men jag försöker ju den vägen trots allt då jag inte själv heller hittat något annat alternativ ännu och inte vill ge upp helt gällande att träffa en livspartner.

Jag håller helt med om din åsikt att det lär vara svårt  för mig att hitta någon och röstade därför själv på alternativ 3 i min egen omröstning. Alltså att det är i princip kört att hitta någon om man inte trivs i folksamlingar.

Tråden är väl mest för att se vad andra tycker och tänker gällande liknande situationer och kanske att jag kan få lite bra tips på saker som går att göra som jag inte redan provat om jag har riktig tur. Men jag tror inte det finns så mycket mer att göra tyvärr.

Vyer
2015-12-11 20:30
#36

Jag är introvert och finner inget större nöje i att gå på krogen, att vistas bland okända människor och sådant.  Har/har haft socialfobi och social ångest, större delen av mitt liv. Och jag har verkligen haft noll problem att hitta partners och ha långvariga relationer. Jag tror inte ens att jag känner någon som hittat sin partner "i en folksamling" (på krogen eller liknande) utan de flesta jag känner har hittat sin respektive via internet eller genom gemensamma vänner.


[Hadraniel]
2015-12-20 15:56
#37

Sammanfattar man resultatet av de som har röstat än så länge så verkar det som att ungefär två tredjedelar tycker att det inte är värt att tvinga sig till att vistas bland andra människor enbart för att kunna träffa en partner.

Av dessa verkar ungefär tre fjärdedelar tycka att det fortfarande finns en chans att träffa någon även om man inte är ute och är social medan en fjärdedel tror att det är i princip kört att hitta en partner om man mestadels håller sig hemma.

Positivt att de flesta verkar hålla med om att det inte är värt att plåga sig igenom massa sociala sammanhang i jakten på en partner. Trodde faktiskt att det skulle vara en stor majoritet som skulle föreslå att man borde "ta sig i kragen" och gå ut bland folk ändå med tanke på att många personer som jag uppfattat det verkar vara väldigt oförstående gällande hur påfrestande och jobbigt sådant är för vissa människor.

[Devya]
2015-12-20 19:44
#38

#37 Jag tycker att det inte fanns tillräckligt med alternativ.

Det är inte kört bara för att man inte vill vistas i en massa sociala sammanhang. Det finns som sagt i-net och de flesta par jag känner har träffats via i-net.

Om man inte vill vistas bland en massa människor så ska man inte behöva göra det heller. Men det finns ju andra alternativ såsom i-net. Det är först då man även ger upp om den delen som det blir svårt att hitta någon.

[Hadraniel]
2015-12-20 20:43
#39

#38 Fast att med mycket möda lyckas få till ungefär en träff om året via nätet där kravet oftast ändå är att träffas i gruppsociala sammanhang eller offentliga miljöer är ju inte någon större skillnad som jag ser det. Visst känns det som enda alternativet i brist på annat, men det känns ju som att det mer eller mindre är kört den vägen också om man inte har en enorm tur. Alltså på ungefär samma nivå som att ha turen att råka träffa sin livspartner när man ger sig utanför dörren för att handla mat ibland.

Fast jag borde väl kanske haft med "Det bästa är att försöka hitta någon via nätet om man lägger ner enormt med energi och är extremt lyckosam av sig." eller liknande som valalternativ. Är ju ändå mest den varianten jag kör på i nuläget trots att det ger extremt lite resultat i förhållande till ansträngningen och tiden man får lägga ner på det. Fast bättre att träffa ett litet fåtal Kvinnor under livet och hoppas att man har turen att någon av dessa råkar vara vettig än att inte träffa någon alls. Känns dock som man kunde lagt alla dessa timmar på något vettigare än att leta efter intressanta personer och skriva massa meddelanden som oftast inte ens blir lästa av motparten.

[Devya]
2015-12-21 00:17
#40

#39 Jag vet av en massa killar (inte särskilt vackra männniskor heller, utan 20-åringar som håller på att bli skalliga och som saknar tänder osv.) som har haft en massa dejtar tack vare dejtingsajter och appar som t.e.x tinder, och inte bara det utan som också numera har flickvänner. Sen vet jag av betydligt snyggare killar som har svårare att få dejter. Jag förstår inte riktigt vad du eller andra killar gör fel om ni aldrig lyckas få dejter. =/  Kanske det handlar om tur eller att ni inte kan förmedla er personlighet särskilt bra i text. Det gäller att vara duktig på att skriva och förmedla en bra bild av sig själv då man nätdejtar. Att endast vara duktig på att skriva är inte alltid tillräckligt utan man måste kunna ge bra vibbar. Det är väl lite av en konst och något som kanske kräver övning. *spekulerar vilt* Sen hur det egentligen ligger till kan vi inte riktigt veta sist och slutligen.

Sen ser jag det som helt självklart att man ses på ett offentligt ställe då man ska på dejt. Man är ju inte särskilt smart om man väljer att åka hem till någon på en första dejt och om man ens föreslår något sådant så kan man lyckas skrämma iväg personen. Det är viktigt att vara på den säkra sidan. Sen igen kan man ju föreslå att ta en promenad inne i stan om man  inte vill träffas på ett café eller dylikt. Det har jag själv varit med om.

[Hadraniel]
2015-12-21 00:54
#41

#40 Fast hade jag inte mått uselt på sådana platser hade jag ju troligen inte behövt leta på internet till att börja med. Hur lätt är det att göra ett bra första intryck när man mår skitdåligt och är hyperstressad av omgivningen liksom?

Är också nyfiken på vad andra gör för att lyckas eller om det helt enkelt handlar om enbart tur och otur. Kan ju också vara så att många skräms bort av att jag inte är speciellt intresserad av varken pengar, leva lyxliv, uppleva massa spännande saker hela tiden eller att få hög social status utan att jag strävar mer efter en enkel tillvaro med lugn och harmoni istället. Känns ju som det går emot de flesta personers ideal.

Annons:
[Devya]
2015-12-21 09:25
#42

#41 Du får antagligen hoppas på att du hittar en likasinnad isåfall.

Nå, det enda av det som du räknade upp som jag själv skulle bli tveksam inför är att du inte vill uppleva spännande saker. Jag själv skulle inte orka vara med någon som inte kan umgås med andra människor, som inte ville gå ut någonstans och som aldrig ville resa. Pengar är jag inte intresserad av och inte lyxliv heller. Jag vill helt enkelt leva och inte leva innanför fyra väggar hela tiden. Jag älskar att resa och att campa. Jag tycker om att vara aktiv även om jag inte är särskilt förtjust I att umgås med en massa nya människor, sådant kan jag ju vara utan.

Allt annat du räknade upp har sällan någon betydelse för människor. Det är dock oftast viktigt att människan ifråga inte är rädd för att leva. Så I ditt fall gäller det ju nog att hitta en likasinnad och det kanske inte är särskilt lätt.

pyromanen
2015-12-21 09:33
#43

Du är garanterat inte ensam om att inte jaga status, pengar, lyx och action. Och inte heller ensam om att otrivas i stimmiga miljöer. Att tvinga dig leta i stimmiga miljöer ändå tror jag definitivt inte på, för där lär du mest troligt tröffa personer som gillar miljön. Istället tror jag på att du skulle vinna på att bygga upp en större bekantskapskrets av personer som liknar dig själv i värderingar, social trivsel mm. I första hand vänner altså, och göra saker ihop, i små "församlingar". Jag har haft 3 seriösa relationer. Alla 3 män har jag träffat genom kompisar. Den första var min kusins polare. Den näste delade boende med en kille jag gjorde grupparbete med när jag gick min utbildning, sp jag var hemma hos min pluggkompis för att skolarbeta och tröffade då hans kompis där hemma. Den tredje var min kompis kompis och medbjuden på samma fester hos min kompis. Jag tror altså Varken på att tvinga dig till stora samlingar eller på att sitta hemma o nätdejta utan mer på att du utökar ditt irl kontaktnät fast på ett sätt som du kan trivas med, dvs fp personer åt gången och med gemensamma värderingar.

[Hadraniel]
2015-12-21 11:27
#44

#43 Då är dock dilemmat hur man utökar sin vänskapskrets utan att tvinga sig ut i folksamlingar? De få intressanta människor jag har lärt känna är ju andra genom befintlig bekantskapskrets samt några få jag hade turen att hitta när jag var ute oftare och var mer social med hjälp av stora mängder alkohol för att dämpa intrycken.

Har ju redan försökt med att hitta nya människor genom bekantskaspkretsen, men det finns inte mycket mer att hämta där då alla i princip redan känner samma människor så det dyker aldrig upp någon ny. Att börja hälla i mig stora mängder alkohol flera gånger i veckan igen bara för att kunna vistas där jag i normaltillståndet vantrivs har jag ingen lust med heller då jag inte tycker att det är värt det.

[Hadraniel]
2015-12-21 11:37
#45

#42 Har ju inget emot att uppleva olika saker så länge det inte omfattar att vistas bland massa andra människor. Kan man ge sig ut och campa i en ödslig skog är det ju helt ok medan jag däremot skulle vantrivas på en camping. Resor omfattar ju oftast också stora mängder människor utöver det man är ute efter, men kan man resa mer på egen hand utan kollektiva transportmedel och undviker folktäta platser har jag ju inget emot det heller egentligen.

Så alltså är jag varken rädd för att leva samtidigt som jag gärna upplever spännande saker. Däremot undviker jag saker som jag mår dåligt av och vantrivs med som att vistas bland mer än ett fåtal människor åt gången. Tyvärr brukar många ha åsikten att man måste göra saker "bland andra" för att det ska räknas som spännande eller intressant.

Finns ju många som gör massvis med häftiga saker i sin ensamhet, men där det ändå anses som att de inte "lever livet" på riktigt i allmänhetens ögon.

pyromanen
2015-12-21 17:01
#46

Om jag förstått det rätt så går det bra för dig att umgås i mindre grupper (3-5 pers?) även nykter? Det är ju inte omöjligt då tänker jag, med mindre du redan har bestämt dig för att det är omöjligt.

[Hadraniel]
2015-12-21 18:17
#47

#46 Det funkar rätt bra att umgås med 2-3 personer utöver mig själv i nyktert tillstånd och kanske även några till om det är rätt personer och rätt sammanhang.

Dock måste jag i princip vara själv med en kvinna om jag ska kunna känna mig bekväm nog att göra några närmanden och försöka visa intresse så under de omständigheterna blir det bara att umgås vänskapligt runt aktiviteten eller samtalet man träffas runt.

Sarah
2015-12-25 15:59
#48

Kan du inte plocka ut 2-3 platser, som är offentliga, men ändå lugna, där du är ok. Ett visst cafe där det kanske bara sitter 4 pers i varsitt hörn under dagen, eller en viss park, där det är folk, men inte så många. En pub i utkanten av stan, som inte är så trendig… Dit kan du ta med tjejer på första dejterna. Jag har haft några av mina bästa första dejter så. En promenad på djurgården en kylig majdag som exempel. Öppet, lugnt, folk omkring men på lite avstånd osv. Man behöver ju inte gå på dejt i folkvimlet.

Annons:
[Hadraniel]
2015-12-25 16:05
#49

#48 Visst blir det ju inte riktigt lika påfrestande att vara på ett sådant ställe, men jag blir ju fortfarande väldigt stel, spänd och kan i princip inte känna mig avslappnad nog för att kunna visa intresse alls. Jag kan kanske ha en djup diskussion om något relavant ämne i det sammanhanget, men det leder ju inte så ofta till att man kommer vidare till nästa steg i dejtandet.

Sarah
2015-12-25 16:21
#50

Vet inte riktigt vad du har upplevt för typ av dejtande. Det låter som att du tror att man måste gå på krogen, ha tusen människor omkring sig, umgås i gäng osv. Jag känner inte igen mig i det sättet att dejta. En djup och relevant diskussion räcker väl? Iaf skulle det få mig att gå på en dejt till. Några sådana dejter och sen skulle jag förmodligen bjuda hem killen. Killen jag promenerade med på första dejten, vår andra dejt var en fika på ett öde café, tredje var en öl på en ganska tyst pub och sen gick vi till en park och låg på gräset och tittade på stjärnorna resten av kvällen. Fjärde var en joggingtur och ett tomt utegym. Efter några få mer offentliga dejter så vill ju många träffas hemma för att mysa. Verkar som att du är väldigt låst vid hur en dejt ska vara. Jag är en social och utåtriktad person, men ändå vill jag ha tyst och lugnt när jag går på tidiga dejter, för att jag vill fokusera på killen. Min sambo och jag har varit tillsammans i 9 år. Visserligen träffades vi genom gemensamma vänner, på krogen. Men när vi började dejta så ville vi ju vara ifred från våra vänner.

Pytteliten
2015-12-25 16:58
#51

#49 Hur ska du visa intresse menar du? Det gör du ju redan genom att vara på plats! Och vad menar du att nästa steg i dejtandet skulle vara, som du ska komma till redan vid första dejten?

Jag tänker mig att man, innan det ens blir tal om att ses, har pratat om hur man är som person. Så där har du redan haft alla chanser att säga att du lätt blir stel i offentliga miljöer. Jag skulle säga att du är i gott sällskap när du inte riktigt känner att du kan vara dig själv vid de första dejterna!

[Hadraniel]
2015-12-25 17:08
#52

#51 Med nästa steg i dejtandet menar jag att träffas på en plats där man kan vara sig själv, visa vem man är och visa sig intresserad. Detta kan ju ske antingen genom att man går till en sådan plats en bit in på första träffen eller att det blir en andra träff på en sådan plats.

Visa intresse kan man ju göra på alla möjliga sätt med lätt och försiktig fysisk beröring eller en del andra saker som jag varken skulle kunna göra eller läsa in när det passar eller hur det tas emot när jag är i en miljö där jag mår väldigt dåligt och har fullt upp med att ens stå ut i. De träffar jag har haft förr i livet i helt folktomma miljöer eller hemma hos någon har rätt ofta gått mycket bättre både gällande hur nära man kommer på första dejten och hur ofta det leder till en andra träff. Ingen av de träffar som enbart varit i offentliga miljöer har lett någonstans alls på första träffen och det har aldrig blivit en andra vilket förmodligen beror på att man verkat ointresserad eller gjort ett kasst intryck trots att jag försökt få träffen förlagd till en så lugn offentlig plats som möjligt.

Sarah
2015-12-25 19:43
#53

Du får säga rakt ut "jag vill verkligen ses igen, om jag verkar ointresserad och spänd är det bara pga att jag är lite obekväm i offentliga miljöer".

Kalli
2015-12-25 21:58
#54

#53: Mitt ex sa i princip det, att det var väldigt trevligt och träffas och att han gärna gjorde det igen, när han ringde mig efter han åkt, Vi kan väl säga att han hade kunnat lura mig, eftersom han knappt sa tio ord första gången vi sågs. Det gjorde han visserligen inte andra gången heller så jag tänkte att ska vi ändå inte prata kan vi ju hångla och på den vägen är det. 😃

[Hadraniel]
2015-12-28 12:10
#55

#15 Nu har jag kollat på OkCupid och det verkar som att det finns väldigt få registrerade och aktiva Kvinnor i Sverige där som matchar utifrån frågorna man svarar på. Får mest upp träffar i andra länder när jag försöker leta där. Kanske är få Kvinnor som svarar på frågorna och att de istället väntar på att massa killar ska skriva till dem trots att de inte ansträngt sig för att beskriva sig alls som det brukar vara på de flesta andra nätdejtingsidor?

Annons:
[Hadraniel]
2015-12-28 12:14
#56

#53 + #54

Att jag är väldigt obekväm och blir stressad i offentliga miljöer och därför blir extremt stel brukar jag vara tydlig med redan inför en första träff i och med att jag försöker kolla av om man eventuellt kan träffas i en bättre miljö, så det är ju knappast en hemlighet i de fallen.

Jag brukar ju även höra av mig efter träffen och försöka se hur det gick och få till en ny träff och helst på en mer lämplig plats, men de flesta är inte intresserade längre då de inte tyckte det kändes som en bra stämning under själva träffen. Alltså kan jag inte lyckas få till en tillräckligt bra första träff i sådana miljöer vilket sabbar möjligheten att få träffas igen.

OlgaMaria
2015-12-29 18:58
#57

Har inte läst allt här men undrar utifrån vad du skrev i #8

"Skriver man som jag i presentationen att man föredrar lugnt umgänge och inte tycker att pengar eller social status är så viktigt"

Jag har förstått utifrån tråden vad du menar med att du föredrar lugnt umgänge.. men när man läser denna rad så är det ganska luddigt. Man förstår inte riktigt vad det betyder och det ger konstiga vibbar. Kanske kan du istället ge exempel på aktiviteter som du tycker om. Tycker nog också det skulle vara bättre om du skrev - trivs inte i folksamlingar, istället för lugnt umgänge. Om du vill få fram denna sida hos dig tror jag det är bättre att du är rak så det inte blir så otydligt vad du menar.

"inte tycker att pengar eller social status är så viktigt"

det här tolkar jag som att du har en riktigt kass ekonomi på något sätt och att du inte har något socialt liv eller några vänner. Finns massor med tjejer som inte bryr sig så värst mycket om hur mycket pengar man har, men det är inte attraktivt med någon som har allvarliga ekonomiska problem. Tror du behöver fila lite på den formuleringen… för du skrämmer nog bort även de tjejer som skulle gilla dig som du är med den meningen.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

[Hadraniel]
2015-12-29 19:39
#58

#57

Tack för tipsen! Bra att få respons gällande hur andra tolkar olika formuleringar om ungefär samma sak.

Jag menar mer att jag inte kommer att prioritera att jobba massvis och satsa på någon bra karriär bara för att ha mycket pengar att spendera utan att jag istället värderar annat i livet mycket högre. Har inga skulder eller ekonomiska problem alls i nuläget, men tjänar inte så jättebra heller.

Gällande social status så värderar jag min egen ståndpunkt högre än andra människors och kommer inte att försöka ställa mig in, följa trender eller skaffa titlar eller olika fysiska prylar bara för att andra ska anse mig vara lyckad och framgångsrik. Har inte så många vänner heller och det är få personer jag får ett sådant mentalt utbyte av att det är intressant med vänskap. Massa ytliga vänner intresserar mig inte alls.

Tror jag brukar nämna att jag ogillar folksamlingar också.

Skriver generellt tydligt och ganska utförligt om dessa olika saker så det jag skrev här var mest en enkel sammanfattning av det jag brukar ta upp.

[Vårnatt]
2015-12-29 19:50
#59

Det mesta brukar bli lättare när man försöker se möjligheter istället för hinder. Om man gärna vill träffa någon tror jag att det är viktigt att jobba på självkänslan så man tycker om och trivs med sig själv först. För mig blev det så mycket lättare när jag mådde bättre i mig själv, då hände det bara, Innan hade jag träffat många men det hade inte blivit något mer, ofta kändes det inte rätt men det handlade nog främst om att jag inte kände mig bekväm i mig själv :) Jag upplever det som att du ts inte riktigt känner dig säker och bekväm med hur du är som människa, det kanske är där du borde börja?

[Hadraniel]
2015-12-29 19:57
#60

#59 Hmmm, kan inte förstå varifrån du får det intrycket? Känner mig nöjd och bekväm med mig själv gällande det mesta, även om det såklart alltid finns saker som kan bli ännu bättre.

Dock anser jag att jag inte besitter så många av de egenskaper som "andra människor" verkar värdera högt och som ofta gör att man lyckas träffa och attrahera en partner i det initiala skedet av kontaktskapandet.

OlgaMaria
2015-12-30 10:21
#61

Jag tror det är så att du fokuserar på det hos dig som inte faller alla i smaken, och du lyfter upp det i din presentation, och det signalerar dåligt självförtroende. Självförtroende är nog väldigt viktigt i dejting. Att man är nöjd med vem man är. Om man själv trivs med vem man är signalerar man att någon annan också kan trivas i ens sällskap. #58 Bra att du utvecklade! Jag anade att det var ungefär så som du förklarar här, men du måste verkligen jobba på hur du presenterar dig i annonser. Som sagt tolkar jag din formulering som att du har helt värdelös ekonomi, kanske är hemlös eller snudd på. Men någon tjej som undrar över om det är så skulle aldrig fråga för att ta reda på hur det är - för man frågar inte om sånt i det initiala dejtingskedet, och då blir det istället att man går vidare och inte alls skriver till dig. Att du har en inkomst, om än låg, och inga skulder är faktiskt väldigt attraktivt. De flesta är jättenöjda med det. Det är ändå så vanligt att människor har stora ekonomiska problem så det finns ingen anledning att man inte ska tro att det är så med dig. Finns ingen anledning att berätta att du inte är någon höginkomsttagare eller satsar på att bli det. Sen tolkar jag det som att du vill säga att du är den du är och inte är intresserad av att förändras för att passa in i trender och andras förväntningar. Men om du får en tjej som vill att ni ska ha en platt-tv eller en kaffemaskin eller som bryr sig om inredning, kommer du ställa dig på tvären då? Eller kommer du ge henne utrymme att vara den hon är i ert förhållande? Man kan ju vara olika och ändå uppskatta varandras olikheter. Om du framhåller din livsstil på ett sätt så tänker en tjej att det är ett sådant liv ni skulle ha tillsammans som ett par. Då måste du hitta någon som är exakt som du. Men kan du leva med någon som är annorlunda och intresserar sig för andra saker, bara hon respekterar dig och den du är? Av det du tagit upp tycker jag att det enda som kan vara värt att nämna i en annons är att du inte gillar folksamlingar, för det verkar vara en väldigt stor grej för dig. I övrigt verkar du ha ett stabilt liv och mycket att erbjuda som pojkvän och sambo. Du måste ändra på ditt synsätt och tänka på dig själv som någon som har mycket att erbjuda i ett förhållande. Vilka är dina bästa kvaliteter? Vad skulle du ha att erbjuda som pojkvän? Försök att förmedla det! En tjej vill försöka tänka sig in i hur er relation skulle kunna se ut och vill ju se vilka fördelar som finns med dig. Du får jättegärna PMa en presentationstext till mig efter att du jobbat lite med den så kan jag ge feedback om du vill.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

OlgaMaria
2015-12-30 10:34
#62

Vill förtydliga att jag tror på att du tycker om dig själv och den du är och att du har bra självkänsla, men det är en helt annan sak vad man förmedlar. Om man har en självbild av att man är väldigt annorlunda kan det bli svårt att förmedla vem man är på ett bra sätt. Men med lite hjälp på traven kan du göra det jättebra, utan att dölja vem du är. Du måste tänka på dig själv som ett "catch". Du må vara annorlunda, men vad hos dig gör dig till ett kap? :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Annons:
Upp till toppen
Annons: