Annons:
Etikettleva-tillsammans
Läst 3769 ggr
PinkMist
2016-01-08 17:25

Han finns inte för mig

Jag vet inte längre. Min man bytte jobb för två månader sedan och sedan dess så mår jag bara sämre och sämre. Han är mer på jobbet än hemma. Han är till och med borta om nätterna då han jobbar dygn vissa dagar. När han är på jobbet så får man knappt tag på honom. Jag mår riktigt dåligt just nu och en massa tankar bara snurrar. Jag vet inte var jag har honom längre.. Han vet hur jag mår men ändå verkar han inte bry sig. Jag kan skriva sms till honom men jag får inga svar. Men ändå ser man att han har varit inloggad på Facebook. Jag skrev tidigare idag att jag inte orkar något idag, varken med barn eller hund och att jag behöver få andas. Men inte ett svar.. Han skickade någon bild på snapchat om vad han höll på med för stunden men mer än så är det inte. Jag känner mig så osynlig. Som att jag inte räknas.. Att jag mår dåligt är liksom skit samma, för jag har ju ingenting att må dåligt för (enligt honom). Han jobbar med ungdomar och jag får dagligen höra hur dåligt dessa människor mår och att han själv bryter ihop titt som tätt för att han tycker så synd om dem. Men jag finns inte, jag som är hans fru.. Jag vill inte mer nu. Jag vill också känna att jag finns och att någon bryr sig om mig. Men nä.. Jag får bara gå här hemma, ta hand om hemmet, barn och djur. Orken tar slut.. Jag vet inte vad jag ska göra för att få honom att vakna.. Att förstå att jag verkligen inte orkar mer.. Allt jag vill är att få bli sedd… Och ja, jag är medveten om att han jobbar och inte kan springa runt med telefonen hela tiden och det begär jag inte.. Eftersom vi ses så sällan nu så vill jag bara känna att han finns där för mig med, jag skickar inte 100 sms om dagen, jag skickar kanske 1-2 st men får ändå inga svar.. Vissa dagar inga alls för jag låter honom jobba, men då är det inte alltid han hör av sig heller. Allt jag vill är att få svar på mina tankar och funderingar och att få känna att han finns där för mig också. Men han svarar inte men han kan logga in på Facebook..

Annons:
Zpookey
2016-01-08 17:30
#1

En liten fråga bara….vad har man för jobb om man jobbar dygnet runt? Låter skumt.

Lejonhund
2016-01-08 17:32
#2

Tex. medlevare jobbar flera dygn i sträck. Man är ju inte vaken och uppe dygnet runt men man ska vara tillgänglig och på plats på boendet hela tiden. 

Vet ju inte om det är det TS man jobbar med, mer bara som ett svar på din fråga. Behöver inte alls vara skumt.

Maria
2016-01-08 17:56
#3

Har du talat om för honom hur du känner precis som du har skrivit i denna tråden?

Han har ju nytt jobb sedan två månader och det kan kanske påverka hans uppmärksamhet men ni måste ju prata om det.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

trollslända
2016-01-08 17:59
#4

Om han jobbar dygnet runt flera dygn i sträck så är han väl ledig en längre period sedan? Eller jobbar han verkligen nästan hel dygnet och att det bara rullar på så jämt? Det låter ju konstigt i så fall. Ingen arbetsplats kan ju ha sådana tider

PinkMist
2016-01-08 18:11
#5

#3 Ja, jag har berättat hur jag känner, men det känns mest som att han bara rycker på axlarna. Allt han säger är att han älskar mig och att han finns här. Men jag känner det inte. Det är bara ord. Jag kan bryta ihop när han går till jobbet. Jag bryter ihop när han är hemma. Men ändå finns han inte.. Jag säger hela tiden att jag mår dåligt och att hans jobbtider är sjukt jobbiga för mig. Jag har till och med bett honom gråtandes att iaf svara på mina sms om jag skickar en fråga. Han skulle tänka på det sa han men ingen förändring har skett. #4 Enda sen innan jul har han jobbat extremt mycket. En vecka var han hemma varannan natt pga personalbrist. Nu på söndag kommer vara hans första helt lediga dag på flera veckor. Annars är det först nästa helg som han kommer ha en lite längre ledighet med tre dagar.. Så just nu är det extremt mycket jobb. Och allt jag vill är att få prata med honom 1-2 gånger om dagen. Är det verkligen så mycket begärt?

Sarah
2016-01-08 18:26
#6

Visst att det är oförskämt att inte svara på sms, men samtidigt tycket jag att det låter lite, påfrestande, att prata 1-2 ggr om dagen när man är på jobbet. Vad vill du säga så ofta? Ni kan väl prata när han kommer hem? Jag hade blivit jätteirriterad om killen ringde flera gånger om dagen när jag var på jobbet om det inte var ngt viktigt. Men, vi messar lite då och då. Ok att han är borta mycket, men det verkar ju vara övergående att de har personalbrist. Kanske du kan lugna dig lite tills dess? Ledsen om jag låter otrevlig, men jag tycker att det låter klängigt från din sida.

Annons:
PinkMist
2016-01-08 18:27
#7

Jag ger honom utrymme. Jag är inte den som jagar och måste veta vad han pysslar med hela tiden. Jag vet att han har att göra på jobbet och hade jag inte mått så dåligt som jag gör nu så hade jag nog inte brytt mig heller mer än att sakna honom. Men nu när jag mår så här och han handskas med det på detta sättet så mår jag bara sämre och tankarna börjar snurra åt helt fel håll. Jag börjar ju tvivla på honom. Jag tvivlar på mig själv. Jag tvivlar på oss..

PinkMist
2016-01-08 18:31
#8

#6 Men han kommer ju inte hem varje dag? Ska jag inte kunna få prata med honom alls när han jobbar dygn? Och jag ringer inte, jag skickar ett sms eller två, hur är det att vara klängig? :( vissa dagar skickar jag inget alls utan låter han höra av sig när han har tid. Ibland hörs vi inte på hela dagen. Men när jag verkligen behöver honom, ska han inte finnas där för mig då?

Maria
2016-01-08 19:03
#9

#8 Hur ofta jobbar han dygn då?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

PinkMist
2016-01-08 19:11
#10

#9 Denna vecka har han varit borta 3 nätter. Han är alltså borta 24h åt gången (oftast längre då han ofta måste börja tidigare pga möten osv). De dagar han jobbar en vanlig dag är han på jobbet i 14 timmar.

Maria
2016-01-08 19:13
#11

Han har väl ändå inte mer än 40 timmars arbetsvecka fast det kan variera under en månad givetvis.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

PinkMist
2016-01-08 19:20
#12

#11 Jag har ingen aning hur mycket han jobbar tidsmässigt. Vet bara att det känns helt galet. Innan han tog detta jobbet sa han att det skulle vara längre jobbdagar men att han ändå skulle vara hemma mer. Det har jag inte märkt alls. Han är inte hemma över huvud taget.. Men sen vet jag också att de har ont om personal då boendet är hyfsat nystartat. Och då blir det väl mer jobb än vad tanken var.. Så jag förstår samtidigt som jag inte förstår alls.

pyromanen
2016-01-08 20:03
#13

Vad gör du sjålv annars? Jag menar inte att du behöver redovisa för oss såklart, mer att det låter lite underligt för mig att du känner behov av bekräftelse av honom när han är på jobbet. Har du en meningsfull vardag annars? Kompisar du umgås med? Förstår att det är en omställning om ni förr har kunnat ses mer att han nu är borta så mycket, kanske behöver du hitta ett bättre sätt att hantera förändringen än att förgäves kontakta honom på arbetstid? Fyll ut din egen tid med annat när han är på jobbet och flreslå ni ska göra nåt ihop när han är ledig?

Annons:
PinkMist
2016-01-08 20:36
#14

#13 Nej, jag varken jobbar eller har vänner att umgås med. Jag går bara här hemma och det är inte konstigt att tankarna snurrar iväg. Jag har svårigheter med människor så därför har jag inga vänner. Jag vill inte umgås med folk och jag vill heller inte hitta på något själv. Jag har barn som nu är hemma på julledighet, börjar på måndag igen, och vi hade absolut kunnat hitta på saker bara vi, men jag har varken körkort eller lust att gå flera kilometer för att kunna ta buss någonstans. Sådärför blir vi hemma. Men det är så jag vill ha det. Och oftast mår jag helt okej. Det är nu som jag har en rejäl svacka som jag inte vet hur jag ska ta mig ur. Jag behöver min man :( och det är väl inget konstigt med det? :(

Sarah
2016-01-08 20:44
#15

Fast du skriver i #5 att allt du vill är att prata med honom 1-2 ggr per dag. Vad är så viktigt att man måste höra av sig från jobbet 1-2 ggr per dag?

pyromanen
2016-01-08 21:15
#16

#14 tycker det låter som en tillvaro där du är oerhört beroende av din man. Det handlar inte "bara" om att du behöver honom på liknande sätt som de flesta skulle säga de behöver sin partner. Det du beskriver är att du inte kan ha en fungerande bra vardag medans han är på jobbet. Det känns inte hållbart att hänga upp så mycket på en människa. Dina "svårigheter med människor" är det något du tagit hjälp för att förändra?

PinkMist
2016-01-08 21:36
#17

Jahopp.. Där försvann hans lediga söndag och den tre dagars långa ledigheten nästa vecka krympte till två. Nu ger jag upp..

Maria
2016-01-08 21:37
#18

Han kanske bara vill ställa upp nu när han är ny på jobbet. Det kanske inte är så lätt att säga nej?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

PinkMist
2016-01-08 21:42
#19

Så det är alltså helt normalt att jobba 21 dagar i rad? Han VET hur jag mår men han skiter fullständigt i mig och sin familj. Nu fick jag svaret på det. Tack för era svar! Jag lämnar detta nu.

Maria
2016-01-08 21:44
#20

Det verkar snarare som att du har bestämt dig för att han skiter i dig och familjen och att du inte verkar ta till dig att det kanske beror på annat?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
pyromanen
2016-01-08 22:10
#21

Om det är ett nystartat hem för ensamtkommande flyktingbarn/ungdomar då förstår jag att det kan vara så att det är extremt fullt upp. Känner flera med samma jobb, bla mina döttrars pappa. Det har öppnat så många platser på så kort tid att det är brist på folk och många som jobbat länge har tyvärr blivit sjukskrivna pga att de jobbat för mycket för länge. Sjålvklart är det inte normalt att jobba 21 dagar i rad och det är inte hållbart i långden varken för honom eller dig eller barnen. Men att tolka en pressat jobbsituation som att han inte bryr sig om er kanske inte är rimligt.

Sarah
2016-01-08 22:28
#22

#19 din reaktion är orimlig. Hur kan du få det till att han skiter i sin familj för att han jobbar mycket under en kort period? Har er relation varit bra innan detta? Har han funnits där dog och barnen innan detta? Då är du ju otroligt orättvis mot honom. Spec när han är på ett nytt jobb där det är svårt att säga nej.

Pytteliten
2016-01-08 23:13
#23

Tycker dina barn  också att det är okej att bara vara hemma ett helt jullov?

[LadyK]
2016-01-09 00:52
#24

Jag jobbar med just ensamkommande flyktingbarn och en normal vecka är jag på jobbet 50 h 12 av dessa jour som inte ingår i arbetstiden. Veckan efter har jag helgen också och då blir det 75 h på jobbet varav 18 är jour. Är man då ny och vill visa framfötterna och tar ett extra pass är man uppe i 100 h 24 jour. 4 nätter på jobbet och tre hemma.  Och som någon nämnde ett nytt jobb inga vikarier tillgängliga då får man snällt ställa upp när chefen beordrar en.

Lejonhund
2016-01-09 02:57
#25

Jag jobbar en vecka (dygnet runt, sover såklart på natten men man får ju vaa uppe tills ungdomarna kommit till ro) och är ledig en. Har kollegor som jobbar 2+2 eller 2+1. Så visst finns det många som jobbar betydligt mer än 40 timmar i veckan.

I vissa yrken finns ju liksom inga alternativ om det ska fungera för de som behöver stödet/vården.

[silkesnosen]
2016-01-09 11:58
#26

Det låter som en orimlig arbetsbörda i längden, men samtidigt har även du orimliga krav på honom som person. Du behöver se till att söka annat stöd för att må bättre och då främst för dina barns skull. Hur mår de om mamma ständigt mår dåligt och bryter ihop? Kanske flyr han in i jobbet då han känner sig hjälplös inför ditt mående och känner att han inte räcker till? Du behöver se till att aktivera dig. Just nu är det snö i större delen av landet, så ge er ut, åk pulka, bygg grottor, grilla korv och tvinga dig att få lite ljus.

Honestyisdead
2016-01-09 21:26
#27

Att skicka ett eller två sms på en arbetsdag är varken konstigt eller orimligt.  Jag förstår dig ts.

Även att du känner det som att jobbet är viktigare än familjen då han tar fler dagar trots att han vet att du vill umgås som familj. Förstår att du tröttnar.

Annons:
MinnaJosefin
2016-01-10 11:00
#28

Jag förstår också dig, tycker heller inte det är konstigt att skicka 1-2 sms om dagen. Jag förstår även om det blir mycket för han med nytt jobb och att tiden inte räcker till och att han behöver vara på jobbet, men när han tar extra på dom dagarna han skulle varit ledig när han VET hur du mår och att du behöver och vill ha han hemma, tycker jag är fel av han, där väljer han ju att prioritera bort er och det tycker jag är fel av han, familjen kommer ju alltid först.. Jag förstår dig!

[Forest]
2016-01-10 11:25
#29

När min man jobbade 24 h pass vet jag att han inte kunde svara så långa sms eller prata i telefon. Han var tvungen att jobba själv har jag inte på mig min mobil på jobbet den får vara i skåpet, barnen/skolan och mannen har jobbnr att ringa om det är super viktigt att få tag i mig. Vad jobbar du med? Skulle ditt liv bli enklare om du levde själv? Visar han inte att han älskar dig när han är ledig?

[Ulvarsdotter]
2016-01-16 11:12
#30

Nu är ju inte TS kvar, men jag skulle rekommendera att sysselsätta sig med något när man är hemma, något man ser fram emot att få pyssla med. Typ läsa bok, måla, börja promenera - det kan vara vad som helst. Man behöver något annat att tänka på än att ens partner inte kommer hem, då mår man bättre själv :) Väldigt tråkigt dock om du förklarat för honom att du mår dåligt, och han bara rycker på axlarna..

Åsa S
2016-01-17 09:31
#31

Låter inte bra vara bosatt så man inte tar sig någonstas utan är fast som i ett fängelse, klart man mår dåligt då och börjar få tankar. Kanske en flytt närmre bebyggelse eller ta körkort är vad som krävs för att de ska vända och bli bättre. Man måste ju skapa ett eget liv för att må bra. Jag jobbar lite udda tider och visst jag åker bort ibland men både jag och min man har egna liv och har saker att göra utan varann så mitt liv och hans är inte upphängt helt på att vi ska göra saker ihop hela tiden. Är jag ledig och han jobbar har jag en massa saker jag kan göra och människor jag kan träffa.

Kan lägga till att jag skulle tycka det var skitjobbigt att få 1-2sms när jag jobbar, vill bara ha såna om det är akuta saker det handlar om som inte kan vänta.Tror jag har skickat max 10sms till min man under 2års tid och han har skickat ännu färre, jag har inga såna behov av bekräftelse.

_Fisken
2016-01-17 12:15
#32

TS har kanske lämnat tråden. Hur som helst så finns det ett problem som han inte hjälper henne med. Oavsett orsak så är det hennes upplevelse. Hon känner så här som hon säger och han är inte där.

[IrritusRex]
2016-01-17 13:44
#33

Ser ut som att TS inte loggat in sen senast denne skrev…

cissi_1993
2016-01-18 20:47
#34

jag måste säga att jag känner att jag är i en liknande situation med en man som mår dåligt och som tänker väldigt mycket. nu vet jag inte om jag är i samma situation men  han kan ställa samma fråga tusen gånger och endå inte vara nöjd och när det händer känner jag en hjälplöshet och en frustration som sedan går över i likgiltighet inte över att han mår dåligt utan dom saker han säger för dom frågor han har är så jobbiga att lyssna på så jag flyr också. dock så tvingade jag honom till en kurator där han får prata och han är även under medicin nu.  Han är på bättringsvägen.

alla klarar inte av att hantera en deprimerad eller psykiskt instabil människa man är helt enkelt inte tillräckligt stabil själv.

Annons:
Upp till toppen
Annons: