Ligger fortfarande inne med vill inte att han ska vara här efter gårdagens bråk. Så nu är han hemma och krökar med sin polare istället. Dom träffades inte igår då vi bråkade.

Ett tag hade jag väntat mig. Men man kan ligga väldigt många timmar på akuten så det hade jag inte väntat mig. Krya på dig!

Av alla gånger jag har varit på akuten så har jag bara haft med folk två gånger.
Ena gången en släkting och sist min pojkvän.
Så jag är van att vara ensam, kändes konstigt när min kille var med, men det var nog nyttigt för han att se hur pass sjuk jag egentligen är.
Men han bor ju inte med mig, men jag kan delvis förstå hans dumma vis att hantera saken på. När man själv är rädd gör man inte logiska saker(det visade min karl mig)

Tack, hoppas på att få komma ut snart. Jag blev bara så paff och känsla av övergivenhet. Men kan som sagt vara jag som är känslig.

Hm… min sambo har varit med mig de gånger jag varit på sjukhus. På akuten, på läkarmottagningar, på jobbiga undersökningar… och vice versa. Jag tycker det är rätt självklart, man är ju rätt sårbar i såna situationer.

Min sambo har följt med sin pappa till akuten ett par gånger det senaste året, så där skulle jag faktiskt förvänta mig samma behandling. Skulle han inte hänga med så skulle jag nog känna mig oerhört bort prioriterad. Men jag kan oxå förstå att man inte är med hela tiden, som någon skriver, det kan ta oerhört lång tid. Kom det till att jag skulle följa med så skulle jag absolut göra det, inget snack.

Är det bara nu som han inte vill vara med dig på sjukan ?  eller har det även hänt andra gånger?  Kan förstå att han kanske inte kan vara med dig hela tiden men ett tag iallafall!

Asså, han planerade in att kröka med polare efter jobbet istället för att komma till mig på akuten och göra mig glad. När han lämnade mig grät jag av rädlsa, smärta och andningsbesvär. Trodde han skulle hjälp mig genom detta, inte vara stoppa förbi 10 min och lämna lite saker till mig för att sexan ha kul med polarna. Känner mig så bortglömd.

Min man ställer då alltid upp för mig och när jag var på akuten sist och skrek av smärta fick han svara på alla frågor då jag helt enkelt inte kunde. Han prioriterar helt klar mig.

#8 folk har dock frågat om detta skett tidigare, skulle vara bra om du kunde svara på det. Sen undrar jag om du varit två gånger på akuten? Igår och idag? Jag får som inte historien att gå ihop. För man brukar inte ligga på akuten i 24 timmar. Då får man komma till akutavdelningen(medicin eller kirurgsidan)

#10 min morfar låg 3 dygn på akuten pga platsbrist.

Vad har de för betydelsen om det är fler gånger? Men som svar på den så nej, detta är första gången jag ligger inne längre än 2-3 timmar. Har en lungsjukdom. Men under hela mitt liv har jag aldrig varit så dålig som nu. Herregud va du markerar ord, ja jag ligger väl på någon avdelning och inte direkt på akuten så att säga men som måste ha ständig övervakning så jag inte får nya anfall som dom missar. Fattar inte hur detta kunde vara så relevant till min händelse.

Jag hade jag inte stuckit iväg och festar när jag vet att min sambo ligger inne och skulle varit så dålig som jag varit. Ne, man lämnar inte en rädd, smärtpåverkad, ledsen person med anddnöd för att festa snart jag. Detta är det relevanta situationen. Andra gånger har jag varit lugn och gått till akuten själv, varit där någon timme och sedan hem. Detta är annorlunda, ligger inne nu på min 3dje jag.

Nej , gubben skulle aldrig lämna mina sida om jag hade andnöd. Han skulle inte ens lämna mig för en bruten tå ens. 

Men då är inte jag sjuk speciellt ofta, så när jag väl blir sjuk så blir jag jättesjuk. Kanske är du sjuk så ofta att det känns normaliserat för din kille?

Om jag behövde han där och gav uttryck för det då skulle jag bli väkdigt ledsen om han inte stannade. Jag är dock väldigt "kan själv" av mig så om jag kände behov och bad han stanna skulle det vara något extremt. Har inte hänt. Däremot var han inlagd efter mycket allvarlig olycka och svävade nära döden i flera vändor. Jag var där en stund varje dag men eftersom vi har en son som behövde en förälder och en vardag hemma blev det bara nån timme eller två om dagen hos maken på sjukhuset.

Normalt akutbesök för mig är att jag är lugn, gör det själv osv. Detta var panikartat och jag var rädd för första gången. Han såg och jag förklarade hur rädd jag var.

#16 Då var det verkligen elakt att sticka och träffa vänner istället!

Åkte in för 2 månader sen med kraftiga bröstsmärtor men min make följde inte med, han fick så vackert vara henne med våran 1 åriga dotter. Jag var rädd och orolig..min pappa körde in mig och stannade tills provsvaren och läkaren kommit (har 7,2mil enkel väg till sjukhuset så därför stannade han, efter som jag inte var i skick till att köra själv) låg i ca 7-8h innan jag fick åka hem. Förstår om du är rädd och orolig och tycker att din partner borde stöttat dig mer, och som jag förstår har du förklarat för honom att du behöver honom? Har du frågat honom varför han inte vill stanna? Min första tanke är att han kanske tycker sjukhus i allmänhet är väldigt jobbigt? Eller att han blir lite apatisk och inte vet hur han ska bete sig för din skull pga någon rädsla kanske? Anledningen till mina tankar är för att min make skyr sjukhus som pesten men krävs det att han närvarar så gör han det men han blir nervös/vet inte riktigt vad han ska göra. Krya på dig!

Han är sjuksköterska så de är inget läskigt ställe för honom. Saken som gör det hela värre? Det tar 15 min att gå från lägenheten till sängen jag låg i. Så långt var de inte och behövde varken köra eller åka. Han behövde prata ut med en kompis för han hade haft det jobbigt kring situationen med min sjukdom.

19# Okej, ja är han skjusköterska bör han ju inte känna obehag av sjukhus. Var som sagt bara en fundering jag fick utifrån ditt inlägg. Det känns ju ändå förnuftigt att han behövde prata ut med en utomstående (i detta fall en kompis) att vara anhörig är inte alltid så enkelt heller, men jag förstår att du är ledsen/besviken för att han inte stannat hos dig.

Hade blivit sjukt ledsen och arg. Är man tillsammans ska man finnas där när någon är sjuk eller behöver den andre på olika sätt. Visst om man har kräksjukan och inte vill bli smittat.. Men i denna situation SKA han vara där vid din sida. Ingen snack om saken om man frågar mig!

Hade min pojkvän varit rädd och legat på sjukhuset hade jag legat vaken vid hans sida hela natten om han så ville.

Jag tycker det verkar vara värre att vara anhörig om man jobbar i vården. Man kan vårdpersonalens kroppsspråk, förstår precis vad ett värde upp eller ner betyder och kan tänka ut eller dra sig till minnes ett antal hemska scenarion som skulle kunna uppstå. Så visst kan jag förstå att han vill fly och behöver prata av sig, men det är ju ingen ursäkt för att inte finnas där.

En gång behövde min sambo ringa ambulans. Han satt vaken hela natten på sjukhuset (jag sov) och följde med och satt i flera timmar på psykakuten med mig. Så fort jag bett honom har han följt med till psykakuten.

När vi gick igenom en abort var det självklart att han följde med. Han sov jämte mig i sjukhussängen för båda var helt utmattade och jag ville ha honom nära. Personalen sa att vi var ett fint par som ställde upp för varann.

#23: Ja, det är ju så det ska fungera. Man ställer upp för varann, särskilt i jobbiga situationer.

Jag tycker att det var väldigt dåligt/egoistiskt/taskigt av honom att inte vara med dig när du åkte in för att du var så dålig, jag skulle ha blivit jätteledsen och arg.

Är det här något som avviker ifrån hur han är annars? Det jag menar är, finns han där och bryr sig om dig annars?

Om inte skulle jag börja ifrågasätta hela förhållandet och om han ens är värd att slösa liv och tid på….

Jag kan tycka att även om han behövde prata med en utomstående för att det var en jobbig situation även för honom så kan han gott och väl vänta med det till han har varit en bra stund hos dig och verkligen kollat läget och försökt lugna och stötta dig. Så hade min pojkvän gjort. Steg ett är att vara där och stötta mig så länge situationen krisar och jag behöver honom även om det är jobbigt för honom. Steg två är att han pratar med nån kompis/syrran när situationen lugnat sig och han kan lämna mig och jag ändå är trygg och säker.

Att han valde att dricka med sin polare hade gjort mig arg och besviken och det hade jag talat om för honom. Sin sak att han umgås med någon (efter att han verkligen varit en stund med dig), men att han dricker och verkligen roar sig (dvs inte sitter med sin polare och oroar sig över dig) hade inte varit ok för mig.

Har man en man som har svårt för vistas på sjukhus så vet jag att dom tar det lite svårt, men festa med polare… det hade jag tagit hårt på.

Annars är relationen bra och han bryr sig veterligen om mig, men vad som hände här vet jag inte. Tror han är så avtrubbad pga sin utbildning och yrke. Han liksom vet att jag är trygg och säker på sjukhuset, ganska vanligt att sjuksköterskor som jag känner är såna när någon ligger inne. Dom är väldigt fokuserade på det fysiska, det var min pojkvän också och missar det psykiska i det hela. Ingen ursäkt men orsak varför han gjorde som han gjorde.