Annons:
Etikettvänskap
Läst 1741 ggr
[fia85]
1/29/16, 10:53 PM

blir aldrig bjuden

Har en kompis som bor i en annan stad och jag blir aldrig bjuden. Under de 12 år jag känt henne så är jag inte inbjuden till något i princip.  När vi bestämmer att ses så är det på mitt initiativ, och jag åker upp dit och får när jag kommer upp dit höra att jag ska vänta på stan i några timmar för hon håller på med något annat. Hur ska man tolka det här? Jag tror att hon förstått nu hur jag känner men jag vet inte och jag vill vara vän men vet inte vad jag ska göra. Hon är så avvisande så att jag mår dåligt av det.

Annons:
Portie
1/29/16, 11:20 PM
#1

Sådär var det med mig och en vän. Hon ställde in träffar och var med andra vänner istället. Tillslut så slutade jag fråga. Senaste gången vi sågs var för 1 år sen, efter det tappade vi kontakten. Insåg att vi inte hade något gemensamt längre och hon ville uppenbarligen inte ha mig i sitt liv så då fick det bli så.

Aleya
1/29/16, 11:23 PM
#2

Är det samma person som du skrivit om tidigare?

Jag skulle väl själv börja fundera vad jag får ut av att vara med denna människan om jag var i dina skor.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

[LoveUnite]1
1/29/16, 11:26 PM
#3

Har ungefär samma grej hänt mig.

Brukade umgås med en vän jätte ofta, helt plötsligt en dag tog det stopp.

Vi var vänner via fb, men skrev inte ens till varandra, möttes ute ibland bara när man råkade stöta på varandra.

Blev kanske en fika om året.

Sedan dog det ut.

Försökte förra året få tillbaka kontakten på mitt intiativ, träffas osv, vi bestämde dagar flera ggr men blev aldrig av.

Ej träffats på typ 1 år, hen har inte heller tagit kontakt med mig på något vis alls sedan dess, inte jag heller, känner att hen får ta intiativet denna gången.

[fia85]
1/30/16, 12:03 AM
#4

Nej, är ej samma person. Jag har lite likadant med en vän som jag var vän med förut. När jag var ung så vald ejag att fortsätta vara vän fast jag var besviken, fundersam och ibland djupt ledsen.  Jag önskar att mina relationer ska vara förknippat med glädje i dem, och att jag inte är den som lägger mycket energi, behöver ju ha den igen nånstans. Problemet är att jag egentligen inte tror att hon vill säga upp kontakten, men ibland kan det vara att hon säger "vi borde åka till det här stället ihop", vi börjar planera och sedan visar det sig att det inte går. Så långt allt väl. Sedan får jag veta att hon planerat in en annan resa med någon annan. Jag får aldrig någon riktig säkerhet i relationen.

[silkesnosen]
1/30/16, 8:54 AM
#5

Släpp relationen och låt henne ta intiativ om hon önskar. Det där låter inte som något att behålla. Det är svårt att släppa men ibland måste man.

[xMondSy]
1/30/16, 3:59 PM
#6

Jag känner igen mig. Man försöker hålla kontakten eller vill träffa vissa personer men får inget tillbaka. Det är egentligen så simpelt som att bara sluta ödsla tid på en sådan person, låt denne komma till dig istället och skaffa dig en ny vän

Annons:
[Devya]
2/1/16, 9:58 AM
#7

Om någon får en att må dåligt jämt och ständigt så kanske det inte längre handlar om en vän. Du måste helt bestämma själv om du orkar ta skit från den här personen eller ej, annars får du bara skylla dig själv som finner dig i det. =/

[ellenhellstrom]
2/5/16, 2:00 PM
#8

Håller med #5. Hatar den här känslan, jag förstår precis. Men de bästa är bara att ta ett steg tillbaka och låta kompisen ta lite intiativ om den verkligen vill, annars vet man ju vart man har den om det inte gör de. Kram

[fia85]
2/5/16, 9:32 PM
#9

Jag undrar om hon gör såhär mot andra eller bara mot mig. Ibland känner jag att jag undrar om jag har nån vän som verkligen vill på riktigt vara vän med mig och vad jag gör för fel. Jag sänker mina krav för jag tror att det kanske inte blir något av alls annars och jag vill inte behöva göra det. Jag vill få ha roligt, få göra det som jag trivs med och önskar att någon kan hänga med på det. Bara en gång. Någon gång.

[fia85]
2/5/16, 9:53 PM
#10

Hade en annan kompis, vi hade bekymmer som vi inte pratat om och det kändes som jag gick och dolde något och det orkade jag inte göra så jag berättade för henne hur jag kände. Det blev en konflikt av det och sedan efter ett halvår så löst evi det men på mittinitiativ. Vi parade och då trodde jag att det var löst, men sedan har jag hört att at hon sagt på ett annat sätt till en gemensam kompis. Hon sa att hon inte ville vara så nära som förut. Hur ska jag göra då? Hur ska jag kunna umgås med våra gemensam kompisar, som att hon har ensamrätt på dem då? Eller ska jag bli den utstötta för att jag står upp för hur jag upplevde det hela, att jag sa att tog illa upp av hennes beteende och inte visste vad det stod för. Jag tyckte att hon borde förklara sig då hon på något vis betedde sig som att hon flirtade med mitt ex fast hon nog inte menade det men vet ej. Hon bjöd upp honom till där hon bor och om han hade åkt så hade han sovit där och hade de gått ut och druckit så hade de, ev, ev inte hamnat i samma säng. Så gör folk när de är fulla. Ibland. Hur kul hade det varit att träffa henne sedan då? När jag träffade henne och vi pratade så sa hon att den kontakten hon hade med mitt ex var ytterst liten och om han hade kommit upp så hade han inte sovit hos henne. Men vart hade han sovit då? Knappast inte på hotell. Och efter att hon vet vad han gjort mot mig och hört hur han skrikit och asånt på mig så vill hon ändå umgås med honom. men hon kanske tycker det är mitt fel att han skrek på mig. Jag är livrädd att jag ska bli ensam. Att vännerna alltid ska vara på någon annans sida och inte på min. Gråter varje dag och går till psykolog pga det här.

Upp till toppen
Annons: