Annons:
Etikettsvartsjuka
Läst 2665 ggr
satsuke
2016-02-08 14:56

Hans Ex...

Jag har en ganska ny man i mitt liv. Vi har varit tillsammans i ungefär ett år. Vi kommer båda från långa äktenskap och har båda tonårsbarn.

Han är en underbar person som visar att han älskar mig på alla möjliga vis. Vi har det väldigt bra tillsammans när vi träffas (båda har dåligt med tid pga jobb, barnens aktiviteter osv). Vi har varannan helg tillsammans och ses endel kvällar när det passar.

Jag ville ta det väldigt lugnt med att introducera honom för mina barn, då de fått gå igenom en hemsk skilsmässa med en lynnig och oförutsägbar pappa. Han tyckte det var lite jobbigt, men det blev bra. Nu har barnen även träffat varandra en gång.

Nu till mitt problem…han har en f d fru som verkar vara en jättebra person. De har en mycket bra relation och han säger att de nog kan bli bra vänner så småningom. Hon tycker det är roligt att han träffat någon ny och vill träffa mig. Hon vill att _bara hon och jag_ ska träffas och lära känna varandra.  Och där blir det bara helt…STOPP i mitt huvud på nåt vis. Jag klarar inte av det. Jag har sagt nej till att träffa henne. (just nu i varje fall.) Min man tycker att jag borde göra det för att avdramatisera som han säger.

Men jag är orolig för konsekvenserna. Jag känner mig totalt underlägsen henne och jag känner en sån svartsjuka mot henne och allt mysigt och trevligt de haft ihop under sina år. Byggt upp en familj…byggt hus…åkt på resor… (De hade det bra ihop men levde som kompanjoner de sista 10 åren tydligen. Inget gemensamt liv alls, åt inte tillsammans, hade redan delat ansvaret för barnen varannan vecka m m). Jag tror att om jag träffar henne så kommer jag känna mig så dålig att jag inte klarar av att vara tillsammans med honom mer, och jag älskar verkligen honom…

(En anledning kan vara att mitt äktenskap var ruttet dåligt under alla år. Mitt ex var en galen typ som festade runt, var ständigt otrogen och inte brydde sig om barnen och min nya man undrar varför jag stannade så länge - det undrar alla inklusive jag. Jag är alltså avundsjuk på det de en gång HADE)

Detta förstör så mycket för mig, då jag börjat se henne mer och mer som ett spöke (fast otroligt vacker och rik och duktig osv) och jag ser henne i honom på nåt vis. Och han måste vakta sina ord så han inte pratar om henne för då blir jag ledsen…så det påverkar vår relation negativt…

Jag är ingen svartsjuk person alls i vanliga fall. Vad ska jag göra????  Tar väldigt gärna emot alla sorters funderingar…

Annons:
[silkesnosen]
2016-02-08 15:30
#1

Nu kan jag ju tycka att du har rätt att inte vara nära vän med henne, men du är ju skyldig att på något sätt ha en fungerande relation med henne. Jag tänker att du bara kan säga att du gärna träffar henne tillsammans med familjen, men att du inte just nu ser hur ett möte på tu man hand skulle gynna något just nu. Sedan behöver du gå i terapi eller något så att du inte förstör något som är vackert och fint. Låt bli att lägga över din otrygghet på honom. Det kan göra att du kan säga att du arbetar på det, men inte belasta honom.

[Indii]
2016-02-08 17:34
#2

Kanske kan du tänka på att de ju faktiskt har valt att gå skilda vägar, så, vad du nu än känner att du måste leva upp till så kan det som de hade inte vara något att sträva efter. Hade det varit bättre om hon varit en ragata som försökte förstöra för er? Knappast. Lägg energi på din man istället, och var glad att ni slipper de problem som ofta kan uppstå med före detta partners.

satsuke
2016-02-08 18:21
#3

Tack ja om vi bodde ihop så skulle jag förstås behöva träffa henne och så, men vi ses nästan enbart utan barn. Jag är liksom inte en del av deras liv… Jag har faktiskt bokat en tid för att prata med en terapeut nu om detta, för det stör mig så himla mycket. Jag t o m drömmer om att han berättar att de ska flytta ihop igen och sånt.

satsuke
2016-02-08 18:22
#4

Tillägg: ja självklart är det bra att hon är en fin person ! Framför allt för barnens skull är det ju bra att allt funkar. Men ibland önskar jag att min man hade tyckt att hon var åtminstone jobbig…

pyromanen
2016-02-08 20:28
#5

Jag tror på att det är bra för alla om du kan ta dig i kragen och träffa människan. Annat blir bara konstigt i längden.

[Devya]
2016-02-09 10:04
#6

Du måste nog bara skärpa dig för sådär kan du ju inte bete dig om du faktiskt vill vara tillsammans med den här mannen. Han försöker bjuda in dig i hans liv och du tackar i princip nej.

Det är nog bra om du talar med en psykolog om det här för det tycks som om du är väldigt osäker på dig själv och det är väl där som problemet egentligen sitter?

Annons:
Maria
2016-02-09 10:12
#7

Ni har ju båda helt olika erfarenheter av skilsmässa. Han har en "bra" bakom sig och du har en jobbig skilsmässa.

Du måste nog jobba med dig själv inför detta för även om du aldrig har varit svartsjuk så ter du dig som väldigt svartsjuk nu.

Han kommer alltid att ha "ett förhållande" med sin tidigare fru för de har ju faktiskt barn tillsamman.

Du skriver att du önskar att din man hade tyckt hon var jobbig. Önskar du verkligen det så är det illa? Det är väl helt underbart att hans ex välkomnar både dig och att de har en bra relation. Det önskar man ju för alla man älskar.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

satsuke
2016-02-09 11:12
#8

Åh ni skriver bra saker. Tack!  Jag ska tänka ordentligt.

 #7 - hur menar du med "det önskar man för alla man älskar" - jag hoppas ju att de INTE älskar varandra… Och varför ska hans ex "välkomna" mig - in i familjen?

Och #6 - han försöker bjuda in mig i sitt liv? Men jag förstår inte varför hon ska vara en så viktig del i hans liv?

Maria
2016-02-09 11:23
#9

#8 Nu missuppfattar du mig.

Du skrev att du önskar att din man tyckte hon var jobbig men jag menar att du bör väl önska din man att allt är problemfritt. Man vill ju att den man älskar mår bra.

Hans ex är ju i allra högsta grad delaktig i och med att de har barn tillsammans. Då är det väl bra om hon välkomnar dig och inte visar sig vara en ragata som ställer till problem.

Hon är säkerligen inte en så viktig del i hans liv men hon har en stor del tack vara att hon är barnens mamma. det kan du aldrig komma ifrån.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

[Devya]
2016-02-09 12:02
#10

#8 Hon är och kommer alltid att vara en del av hans liv.  Hon är kanske inte den viktigaste delen I hans liv men hon är ju faktiskt mor till hans barn. Kan du inte acceptera det här så bör du söka dig efter en annan man som inte har barn eller någon kontakt med sina ex.

Det osar så otroligt mycket svartsjuka om det här. Du måste ta itu med det om du vill ha ett hälsosamt förhållande, så är det bara. =/

satsuke
2016-02-09 12:02
#11

#9 aha ok då fattar jag 🤪jo du har så rätt så rätt…

Rita-S
2016-02-09 13:16
#12

Det är svårt för dig detta, men detta är faktisk ditt problem du må ta itu med, och jag är riktig glad du har bokat in tid med en kurator för att göra just det. Nu har han barn med hon, som fler redan har påpekat, och försök bara för en stund att sätta dig in i en situation där hon varit mardröms-exet: Det tar hus i helvete om hon får nyss att du varit där, det tar hus i helvete om hon får veta du ens har sagt hej till hans barn, hon saboterar, spolerar och gör allt till en mardrömskrig där du och barnen och han hamnar i kläm konstant. Vore det värkligen önskvärt att byta det som för mig står som et drömscenario mot detta?

Jag tror egentligen inte du vill ha det på det viset. I och med att du är med honom nu betyder det att hon inte är det. Det är dig han har valt nu. Hela du frätas sönder av en svartsjuka för att de har lyckats skiljas som vänner och förlikta, där hon verkar uppriktig glad för att han har träffat dig och välkomnar dig till det viktigaste hon har: Sina barns vardag och liv. detta betyder ju självklart inte att du måste bli bästis med hon, men du måste förlika dig med att hon vill finnas i erat liv så länge barnen eksisterar, och det är en fördel att hon är glad och vänlig inställt till dig. Du kan helt enkelt inte begära att din partner skall skapa kaos och problem för att du har svårt att se hur man kan vara vänner efter en skillsmässa utan att det finns känslor involverat. För jag lovar dig, det går alldeles utmärkt. det är mycket mer vanlig att man inte dirket är goda vänner eller blir glad om den andra får ny partner, men det är inte omöjligt med det du beskriver mellan dom heller. 

Jag tror som fler andra att du skulle få det så mycket bättre med dig själv och i ditt förhållande när du fått tagit itu med detta problemet för din egen del. Kom i håg att detta är en situation du skapar själv, det är ingen annan som skapar den, och du ger din partner ett problem med detta dessutom. Tror du inte han blir lässen när han inte kan prata om allt med dig utan att du deckar i tårar och tyst sorg? Att han måste gå på nålar runt dig är inte rättvist mot honom, vilket du ju själv ser redan. När du får tagit itu med detta, och kommer förbi detta, kommer du och din partner få det så fantastisk tillsammans, och utan problem med ex dessutom! håll ut bara!

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Sarah
2016-02-09 13:55
#13

Bra att du bokat tid hos en kurator. Som andra säger så ligger det här endast hos dig. Svartsjuka är inte hälsosamt och det äter upp både dig och din relation i längden. 

Det är fint att han vill ha henne i sitt liv, speciellt då de har barn ihop. Tycker också att det är jättefint att hon vill träffa dig. Uppenbarligen vill mannen ha dig i sitt och sina barns liv och då underlättar det för alla om du och exet kommer överens. Hon har insett det och är glad att mannen har hittat dig. 

Min kille umgås regelbundet med sitt ex från sitt tidigare långa förhållande, de träffas på tumanhand, med mig, eller med andra kompisar. Jag umgås med två av mina ex och deras nya familjer och killen är såklart alltid välkommen. Exen känner oss så väl och det är behagliga vänskaper som ingen av oss vill vara utan. Jag skulle själv inte stanna hos en partner som blev svartsjuk och såg det som ett problem. 

Fattar inte alls varför du ska känna dig så dålig av att träffa henne att du inte kommer vilja fortsätta förhållandet. Totalt irrationellt.

Annons:
satsuke
2016-02-09 15:48
#14

Jag tar till mig allt som ni skriver, är så tacksam!!! Jag vet att allt ligger hos mig och jag gör ett bra jobbet att inte besvära honom med mina känslor angående detta. Fast lite vet han förstås. Som tur är träffar jag aldrig barnen (nästan) så de är helt utanför allt och har det bra! Får se hur det går…jag ska som sagt prata med nån nu om ett par veckor (jobbig väntetid…) som förhoppningsvis kan få mig att tänka i nya banor eller nåt.

satsuke
2016-02-09 15:49
#15

Jag har ju i alla fall självinsikt, första steget till förändring eller hur…(jag är annars en mycket positiv person)

Maria
2016-02-09 16:32
#16

#15 Visst har du självinsikt. Bara att du skriver här och frågar är stort🙂

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Rita-S
2016-02-09 17:02
#17

Du skall vara riktig stolt av din självinsikt, Satsuke. Hur många som helst tjejer (och killar) i din sits skulle förnäka för sig själv, så det fakta att du själv redan har sett, insett och tänker göra något med det du ser skall du vara riktig stolt över. Du är en stärk kvinna som kommer klara detta så länge du bemöter ditt problem och gör något åt det.

Jag tycker även du kan prata med honom om detta, berätta presis det du sagt här, hur jobbigt detta är för dig och varför, och att du vet det är irationellt och ett personlig problem som du tänker göra något med. När och hur du berättar, det måste du ju själv berätta, men jag tycker han förtjänar att få veta du kommer (och håller på) att göra något åt detta. Jag tror det skulle glädja honom att du vill göra något åt det så du kan behålla det fina du har med honom!

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

satsuke
2016-02-09 17:09
#18

Jag ska förstås inte fatta något snabbt beslut i denna situation när jag känner mig i obalans! Men just nu lutar det åt att jag måste lämna honom. Han kommer aldrig tycka att jag är bättre än hon, och jag tror inte jag kan leva med den insikten. Jag vill inte förstöra för hans barn, det är bra för dem att deras föräldrar är vänner.

Maria
2016-02-09 17:16
#19

#18 Du behöver verkligen jobba med ditt självförtroende.

Varför tror du att han är med dig och varför tror du att han vill att det ska fungera?

Det här var ju mycket allvarligare än det först verkade.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

satsuke
2016-02-09 18:36
#20

Jag är urdålig på att kämpa i underläge, jag är en sån person som lätt ger upp när motståndet är svårt. Det är det som lyser igenom här nu.

Annons:
[silkesnosen]
2016-02-09 18:48
#21

Du är inte i underläge! Han har valt dig som livskamrat! Sparka dig själ vi baken och ja, jag tycker att du har rätt att sätta gränser här och nej du behöver inte umgås med exet på tu man hand. Det skulle jag finna orimligt och jag är inte osäker pga av det, men jag väljer mina vänner och vill ha en provat zon.

satsuke
2016-02-10 09:17
#22

Igår kväll så läste jag massor på nätet och insåg att jag inte är ensam alls om att ha riktigt tunga tankar och känslor kring ett ex.  Det var uppmuntrande och jag tänkte att om jag bara kan få bekräftelse på att han verkligen vill vara tillsammans med MIG under "överskådlig tid" eller hur man ska säga, så kanske jag skulle klara av att sparka mig själv i baken som någon så bra uttryckte det ovanför. Skärpa mig…

Så jag pratade allvarligt med honom och det gick jättebra. Och jag kände att jag verkligen inte vill vara utan honom.

I helgen ska jag fortsätta prata med honom och min plan just nu är att (råd framförallt från Psykologiguiden.se som jag hittade - bra ställe!):

1. Han ska fortsätta vara vän med henne och prata om henne om han vill det - inga "restriktioner".

2. Jag ska acceptera att de är vänner och precis som att jag kan träffa hans andra vänner så kan jag träffa henne, spontant eller planerat.

3. Precis som att jag inte brukar träffa hans andra vänner på egen hand, så kommer jag inte stämma träff med henne själv heller.

4. Jag ska acceptera mina känslor när de kommer och låta dem gå över utan att agera på dem och utan att dra mig undan från min man.

Den här planen känns bra, men jag är sjukt nervös och vet inte hur jag kommer klara av det.

Ni gav mig väldigt bra och sunda svar! Vill tacka för det. Precis vad jag behövde.

Gaara
2016-02-10 14:43
#23

#22 Skitbra! :D Jag tror det kommer gå kalas för dig så länge du håller dig till det du har listat nu. Jättestarkt av dig att se ditt eget problem och att vilja lösa det genom att jobba på det hela. Det ska du ha ett stort plus för. :)

[Wildfire]1
2016-02-10 17:13
#24

Jag skulle då inte vilja bli vän med min killes ex. Men vänner går bra.

Maria
2016-02-10 17:24
#25

#24 Har de barn ihop?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Honestyisdead
2016-02-12 13:08
#26

#24 Ni har ju knappast några barn inblandade eller långa e äktenskap bakom er.

Upp till toppen
Annons: