Har du berättat hur du tycker om att få uppskattning?

#1 Ja! jag kan klistra in ett låååångt meddelande jag skrev till honom, då jag tolkade det som att han hade svårt att prata om det.

Jag är feg, jävligt feg. Det är nog därför jag skriver istället för att säga det till dig. Hade tillfälle idag att ta upp det när vi satt i bilen. Men jag har svårt att göra mig förstådd i tal, har mycket lättare med skrift. Varning att detta är lite bögvarning. 

Det jag ville ta upp, men som jag inte vågade, var vad som hände igår när vi skulle sova. 

Jag har, som du vet, drömt mycket mardrömmar den senaste tiden. Om att jag blir lämnad, om att jag är ensam kvar på jorden, att du hittar någon annan, osv. Jag har också kommit på att det måste vara svårt att älska mig. Jag beundrar dig … 

Jag tror att anledning till det, är som jag också sa igår när vi skulle sova, är att det känns som om vi bara är vänner. Förr när vi skulle sova så var det annorlunda, det var viktigt att jag tog av bhn, jag låg antingen på din arm, eller så hade du en hand på mitt bröst, eller så höll du om mig. Sådana små saker fick mig att  börja tänka jätte mycket. Vi pussas aldrig. Bara när vi säger hejdå och ibland godnatt. Du kanske är en kille som inte gillar närhet, helt okej. Därför vill jag berätta för dig, att jag behöver närhet, beröring och sådant för att känna mig älskad. 

Du säger att du älskar mig, och jag tror också du gör det. Men det har inte alltid känts så. I början var det ingen tvekan, du tog alltid min hand när vi åkte bil längre sträckor, du sa alltid ”hej finis, hej älskling, hej sötis” när du svarade i telefon. Det är sådana småsaker jag har lagt märkte till som fått mig att tveka… Du är världens bästa pojkvän på många sätt. Men JAG har insett att JAG behöver dom småsakerna för att känna mig älskad och uppskattad. 

Jag vill inte vara dum mot dig när jag skriver detta, men du har all rätt att veta hur jag känner, så du inte ska behöva bli orolig när jag börjar gråta när vi ska sova. 

Jag älskar dig så mycket så jag kan inte förklara för någon. Jag är så stolt över dig på så många sätt, jag älskar dig så mycket så jag vill visa för hela världen vilken fin pojkvän jag har fått. Och det finns ingen jag känner mig så trygg med som med dig. Och det finns ingen som har en sådan speciell plats i mitt hjärta och i mitt liv som dig. Jag trodde aldrig att någon skulle uppskatta mig, att någon skulle älska mig ens en gång… 

Det du sa igår, har jag tänkt på hela dagen. 

”Sophie du måste lita på mig när jag säger att jag älskar dig. Jag ljuger inte för dig” 

Jag vet, jag vet . Jag måste jobba på mitt självförtroende… Jag måste jobba på mitt självförtroende så jag kan  inse att du älskar mig på riktigt.

Tror du har en del av svaret i det sista stycket du skrev i #3.
Sen tror jag också att själva förälskelseperioden kanske börjar ta slut. Då har man inte alltid samma behov av närhet som innan, man kommer ner på jorden och blir mer sig själv.

Detta är inget konstigt, älskar man någon, fördjupas känslorna på ett annat sätt. 
Jag tycker ni verkar älska varandra, ni har inte tröttnat utan är fortfarande kära.

Det är viktigt att man talar om för varandra hur man vill ha det. Ingen kan läsa någons tankar, även om man kan känna på sig saker och ting.

Japp du behöver nog arbeta mera på självförtroendet + kanske minska trycket på killen, brevet du skrev kan ju tolkas som att du lägger väldigt mycket av din lycka i vad han gör, jag skulle bli lite orolig som pojkvän ifall jag fick sånt stort ansvar som att en annan persons hela lycka och välmående beror på en.

Även om du tycker han vet vad du önskar och att du skrivit så kanske det kan hjälpa om du i situationen kan säga t.ex. :oh, kan inte du hålla om mig nu, det skulle jag gilla om du gjorde. Det behöver ju inte vara nån jättegrej, fast han kanske inte lyckas tankeläsa eller hela tiden fundera på vad du nu skulle vilja.

En fundering som jag får är: hur mycket tar du själv intiativ till att kramas, pussas osv - allt du vill ha från honom?

#6 Jag försökte senast igår, då suckade han bara. 

#7 Ofta!! :(

#8: Om han suckar tycker jag att du ska fråga varför. Det låter som om något är fel. Kan det vara så att han inte har de känslor han säger?

Jag håller med ovanstående inlägg. Om han suckar så måste du fråga varför. Det är mycket möjligt att han inte har samma känslor för dig som du har för honom, tyvärr.

Sen igen vet jag ju inte hur mycket som du klänger på honom.  Kanske det har blivit för mycket? Vissa orkar inte hålla på med sådant i längden.

Bögvarning? Det är alltså bögigt att vilja ha närhet och bekräftelse? Och det skriver du som ngt negativt… Du vet att du är svår att älska? Du trycker ner dig själv och sätter honom på pedistal. Då är det svårt att få en bra relation.

Först och främst så vore det bra om du slutade använda dig av "bögvarning" och använda homosexualitet för att beskriva något negativt. Det är ganska homofobiskt av dig. 

Det du kan göra är att prata mer med din partner och förklara att du skulle må bra av att få mer bekräftelse  - och sen får han ge sin syn på saker. Om han bara suckar så är det inte särskilt respektfyllt mot dig och det är ju en del av problemet? 

Det kan vara så att ni visar känslor olika, att ni har olika behov, att han är mer "avslappnad" i relationen och inte tycker att det behövs lika mycket bekräftelse eftersom han känner sig säker i relationen? Fråga hur han ser på det hela och vad han tycker att ni ska göra för att du också ska känna dig trygg och bekväm.  

Vad är dina behov? Vad är hans behov? Hur ska ni göra för att båda ska känna sig sedda och tillgodosedda i relationen?

Jag tror vi har kommit på en lösning.

Nej jag är inte homofob :P

Men du använder dig av homofobiska uttryck…

Nu verkar det ju ha löst sig, men ett tips är att inte ta initiativet till någonting själv så att han till slut måste vara den som "jagar". Ofta är det ju en vanesak - om den ena partnern tar de flesta initiativen så blir den andra partnern lite lat och förväntar sig att denne inte behöver göra något. Men om man låter den andra partnern ta initiativet när denne förstått att om den vill få något gjort så är det denne som får fixa det, så känner man sig lite mer uppskattad och eftertraktad :)

#15  Tack :) Ska tänka på det!

#15 Eller så dör det hela bara ut. :P Jag menar, om den ena suckar över att man vill ha närhet så lär den bara bli glad om man slutar ge närhet själv också. Man ska alltid kommunicera om det som känns fel för en.

#17 Ja :/ Du har rätt. Men igår var det han som skrev till mig och frågade om han fick komma bort till mig och sova.

#17 - Visserligen, beror väl på hur relationen ser ut. Men jag har ganska stort bekräftelsebehov själv och kan vara rätt på antar jag. Min partner säger att han inte tycker det är jobbigt, att det är bra att jag tar initiativen för då behöver inte han göra det. Men jag får ändå intrycket av att han kan tycka det är lite jobbigt ibland. Då brukar jag köra med en period när jag inte tar initiativen och då är det plötsligt han som kramar mig, håller om mig när vi sitter i soffan, skedar mig i sängen och tar initiativen till både kyssar och sex. Då får jag en liten period där jag känner mig eftertraktad och åtrådd :) Beror ju som sagt på vilken relation man har. Men för mig och min partner fungerar det utmärkt :)

#19 Jo precis. Hade jag inte tagit initiativet gällande mina två ex så hade det blivit som det tillslut blev. Inget hände och vi gick isär. ;) Min kille jag har nu är däremot som jag så vi har inte det problemet vilket jag tycker är väldigt skönt. :) Min första pojkvän tyckte att jag var klängig. Så vi passade inte så bra ihop på så sätt. Den andra uppskattade det men tog aldrig initiativet till det själv. Han visste inte ens hur man höll hand liksom. X)

Men bra att det fungerar för dig och din partner att göra så i alla fall. :)