Annons:
Etikettdejting
Läst 3705 ggr
Onslow
2/23/16, 8:28 AM

Är jag poly?

Jag vet att man inte kan få svaren på internet, men jag skulle behöva någon att bolla tankar med. Jag är en tjej på 18 år. Jag har haft tre förhållanden och relativt många sexpartners (20+) de senaste två åren. Mitt senaste förhållande fick mig verkligen att allvarligt fundera på varför jag inte klarar av dem. Jag tyckte väldigt mycket om honom, men jag klarade inte av att vara monogam så länge som jag var, vilket bara var typ 3 månader. Jag har just nu ett stabilt KK-förhållande med en kille som är fantastiskt snäll och bra. Han är rätt ung för min smak (22) men i övrigt är han bra på alla sätt och vi tycker mycket om varandra. Ingen av oss är monogam och vi båda pratar öppet om vilka andra vi träffar. Detta är helt perfekt för mig. Jag har börjat fundera kring monogama förhållanden. Det är inte det att jag blir kär i fler personer samtidigt, utan jag kan genuint inte förstå hur man kan föredra ett monogamt förhållande framför att träffa flera personer på en kompisnivå, med sex som en del av "ekvationen". Är jag bara för ung för förhållanden? Är jag "bara" sexberoende? Har jag inte träffat "den rätte"? Jag kan bli kär och så, men jag gillar det inte. Allt jag ser från förhållanden är bråk och tjafs. Om någon har tips och råd för hur jag ska fundera vidare uppskattas det högt!

Vänliga Hälsningar Lina

Poesiblogg - Tumblr

Annons:
Honestyisdead
2/23/16, 9:23 AM
#1

Svårt att veta om du aldrig älskat en partner.

Onslow
2/23/16, 10:23 AM
#2

Jo, jag har älskat. Dock har jag varit den som gjort slut eftersom jag mår dåligt av att vara nerbunden.

Vänliga Hälsningar Lina

Poesiblogg - Tumblr

Honestyisdead
2/23/16, 11:07 AM
#3

Jaså då misstolka jag ditt inlägg.

Du verkar inte vara monogram nej.

Gronstedt
2/23/16, 11:27 AM
#4

Polyamorös definieras ofta som att man verkligen älskar flera samtidigt, och det låter det som att du inte gör? Att ha sex med flera olika, även om man är i en kärleksrelation, är kanske inte polyamoröst enligt den definitionen. 

Det kan ändå fungera i en relation, om man är öppen med det och båda är överens om att man ska vara monogam i fråga om kärlek men inte behöver vara det i fråga om sex. Som du har det med din KK, du skriver ju att ni tycker mycket om varandra, trivs ihop och är öppna med varandra. Det är också kärlek.

[ellenhellstrom]
2/23/16, 5:29 PM
#5

Tror inte att du har träffat den rätta än bara 🙂

[Rhodugune]
2/23/16, 5:52 PM
#6

Personligen känner jag som att dina tankar om relationer, sex och kärlek känns väldigt polyamorösa.
Det för att du verkar inte känna dig hemma i monogama par relationer utan istället dras till ha KK-relationer med andra eftersom det där accepteras att man även träffar andra och du får utrymme att vara dig själv och också den du är med.
Inte så konstigt att du hellre har bara KK-relationer då. 

Ja att vara poly handlar om att älska fler samtidigt, att vara öppen för att ha mer än en  relation, men även att man själv får bestämma från relation till relation hur de ser ut.

Och vad menas med att älska?
Inte finns det bara romantisk kärlek i relationer och jag tror att man kan känna mycket kärlek till den man har en KK-relation med, även om det inte är romantisk kärlek eller att det gör att man vill vara tillsammans med varandra. 

Själv känner jag många som är poly som har både partners som de har romantiska relationer till och andra som de har KK-relationer med. 
Inte blir de mindre poly för att de skulle bara ha KK-relationer en period.
Och inte blir man mindre poly för att man trivs att ha sex med personer som man inte är kär i. 

Det är upp till dig känner jag att bestämma om du är poly eller inte och det finns lika många varianter på hur man kan vara poly som det finns personer som är poly.

Om du eller någon annan skulle skulle vara intresserad så är jag med i ett par poly grupper på facebook, både svenska och internationella som jag kan tipsa om via pm. :)

Annons:
Namiko
2/23/16, 6:29 PM
#7

Man behöver inte vara polyamorös för att leva i polyrelationer. Jag känner mig otroligt begränsad och fast i ett förhållande oavsett hur starka mina känslor är för min partner. Det tog flera år för mig att upptäcka relationsanarki och inse att det är precis vad jag behöver. Att inte binda mig till en person (eller flera) i ett förhållande som kommer med massa osynliga regler och begränsningar, sånt som självklart går att diskutera och ändra på om man vill, men jag känner mig kvävd väldigt lätt. Jag behöver känslan av frihet och relationsanarki ger mig precis det genom att jag inte längre delar in mina relationer i olika fack utan jag har helt enkelt kompisar och vad jag gör med mina olika vänner varierar från traditionella vänskapsrelationer till  kärleksrelationer och allt där emellan utan att en relation begränsar en annan.

Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.

Zepp
2/23/16, 7:42 PM
#8

Polyamorösa förhållanden och äktenskap finns och fungerar i lite olika situationer.. inget snack om saken!

Grejen är att alla förhållanden kräver ansvar/angagemang av var och en!

Klarar du av allt ansvar?

Sen så.. jag har oxå varit ung och polyamorös.. rätt många unga personer människor är så!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

OlgaMaria
2/24/16, 9:43 AM
#9

Att leva i en monogam och kanske livet-ut-relation blir ju en totalt annorlunda grej än att under sitt liv ha många olika relationer. 

Mark Lewengood sa någon gång att man ju inte kan veta om det är bättre att leva med en person livet ut, om man inte gör det. Man kan alltså inte utvärdera en sådan monogam relation genom att testa flera olika partners och från det perspektivet utvärdera en monogam relation som pågår i decennier, det går inte. 

Den monogama relationen innebär något som du aldrig kan uppleva på annat sätt, men samma sak kan man så klart säga om att leva som poly. Frågan är vad man vill ha, i längden.

Det är nog lätt att se problemen med monogama relationer. Ni nämner att personer som är i en relation verkar bråka. Att leva i en relation innebär ju att anpassa sig efter en annan människa, medan någon som ägnar sig åt relationsanarki kan utgå från sina egna önskemål. Att leva i en relation är svårt, men om båda tar sig an det med en önskan att älska och bli älskad och en överlåtelse till varandra så kan man växa väldigt mycket som människa  och bygga en väldigt djup tillhörighet och trygghet. Bråk är jobbigt, men de är nog oundvikliga om man ska lära sig leva med en annan människa.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Vyer
2/24/16, 4:41 PM
#10

Jag skulle rekommendera dig att läsa på om relationsanarki! :)


Zepp
2/24/16, 6:26 PM
#11

Nämenaltså.. det är jättenkelt.. så länge man kan tillfredställa alla sina partners emotionellt, sexuellt, relationsmässigt, ge sina barn trygghet, goda förebilder, utbildning, bostad, framtid, universitesexamen, och en god start i sina egna relationer så är det inga problem!

Kan man inte det så är man bara oansvarig!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

[Rhodugune]
2/24/16, 11:44 PM
#12

#11 Jag skulle vilja påstå att du är mycket ute och cyklar och om jag var ts så skulle jag ta allt som Zepp har sagt hittentills med en nypa salt.
Det för att han inte är poly och inte verkar ha greppa helt om var det handlar om när man är polyamorös.
Zepp tänk efter, är du verkligen rätt person att komma med råd, du verkar veta så lite om hur det verkligen är att leva som polyamorös? 

Till exempel så jag håller verkligen inte med om att för att vara i en relation så måste man kunna tillfredställa alla sina partners emotionellt, sexuellt, relationsmässigt och jag förstår inte hans resonomang om att man skulle vara oansvarig annars.

Det stämmer helt enkelt  inte, så nej det måste man inte, så nej det gör inte en person oansvarig att man inte kan det.

Och jag skulle vilja gå så långt som att påstå att det är omöjligt att göra det och det att vara poly handlar om  till en stor del.

Att man förstår att det är orealistiskt att tro att en person kan fylla alla ens behov och att det är ens roll som partner att göra det.

Det är därför det känns naturligt att man utvecklar relationer med dem som man känner tillför ens liv något och att man kan älska mer än en person lika mycket. Ingen relation är den andra lik så varför ens försöka jämföra, det går inte och det är inte det det handlar om.
Vad man delar med en person är speciellt på sitt sätt.

Precis som vänner eller ens barn kan betyda lika mycket för en, trots att ens vänskap/relation med dem kan se så olika ut, beroende på hur man klickar med just den personen. 

Jag hoppas det jag menar kommer fram, det är sent och jag har feber.

Upp till toppen
Annons: