Allmänt

Vill trivas bättre med mitt liv.

2016-03-06 14:14 #0 av: alonely

Vet inte hur jag ska bli nöjd med mitt liv det känns så fattigt allting. Jag har inga vänner och ingen att prata med om vad som känns jobbigt och liknande problem jag får. Jag gick ut gymnasiet med dåliga betyg. Jag var jämt utanför i skolan och det upptog all min fritid att  grubbla och oroa mig för allt, grupparbeten osv när jag visste att alla andra jämt hade sina kompisar medan jag jämt blev över och läraren sedan fick tvinga någon av grupperna att låta mig få arbeta med dem.

Ja men för att komma till saken så gick jag ut gymnasiet och trots mina betyg lyckades jag få ett jobb en fast tjänst. Det var ren tur. Jag trivdes inte direkt bra, alla var minst 20 år äldre än mig alla hade barn och många hade även barnbarn. De var ok människor men vi hade inget gemensamt och var inte i samma fas i livet. Men jag hade ju ändå ett jobb och fick en lön.

Jag träffade min nuvarande sambo efter några års arbete. Han var udda liksom jag - inga vänner ingen han någonsin träffade på sin fritid förutom kolleger på jobbet.

Men han tjänade bra och han övertalade mig att säga upp min fasta tjänst. Men jag ska inte skylla på honom bara. Jag tyckte själv också att det verkade lyxigt att kunna leva av hans lön och att komma ifrån jobbet och få vara ledig. Jag var rätt less och det var ett både fysiskt och psykiskt tungt jobb jag hade.

I början tyckte jag det var ett bra val jag gjorde. Jag gick hemma och städade tvättade och lagade mat och han slapp förstås göra detta då han jobbade heltid.

Nu har det gått ganska många år och vi är fortfarande på samma ställe. Han jobbar, jag sköter hemmet. Jag vet inte vad det är jag klagar på men jag bara trivs inte. När jag tänker tillbaka på jobbet jag hade i några år är det väl inte det jag saknar heller direkt. Det var ett väldigt uttröttande jobb.

Tanken bara slår mig att händer det min sambo något en dag så står jag verkligen HELT ensam. Jag har inga syskon, pappa är död, mamma är gammal och börjar bli dement. Än så länge är hon någorlunda klar men det börjar bli jobbigt att prata med henne. Hon upprepar och upprepar samma sak in i oändlighet. Och sen förstår hon inte alls såklart varför jag låter lite irriterad när hon för femte gången frågar om jag sett att ica har billigt kaffe i veckan.

Min sambo förstår inte alls vd jag klagar i. "Vi som har allt" Ja vi har hans pengar det har vi. Men utan honom skulle jag inte ha någon enda att prata med om jag inte börjar gå hos någon psykolog eller liknande.

Vi har aldrig skaffat några barn. Min sambo ville inte, och kanske ville jag inte själv heller. Jag ville nog inte gå igenom skoltiden en gång till fast den här gången genom mina barn. Och nu är det flera år för sent.

Anmäl
2016-03-06 14:23 #1 av: Hera

Börja studera. Nu är du vuxen och kan ta vilken roll du vill  bland nya människor.  Du får något att göra, lär känna människor och får bättre möjlighet till jobb om du blir ensam.

Jag hoppas ni har samboavtal just ifall något skulle hända honom.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2016-03-06 14:24 #2 av: _Fisken

Börja sök jobb. Utbilda dig. Bara att du rör om i grytan leder till förbättringar. Kom också ihåg att du har ansvar för ditt liv. Inte bara er som ett par.

Anmäl
2016-03-06 14:25 #3 av: fridelfina

Hm, många funderingar och du har nog kommit till nån sorts brytpunkt just nu då du formulerat detta. Jag tycker att du ska ditt eget råd på allvar, sök upp en kurator på vårdcentralen, eller psykolog om du hellre vill det. Jag har gått ca 2 år hos kurator på vårdcentralen och det var mycket hjälpsamt. Kuratorer är mer inriktade på att hjälpa till med livsstilsförändringar, psykologer mer vid sjukdomar så som ångest, depression eller sånt som ska utredas via psykiatrin. Jag tänker att en kurator är rätta samtalshjälpen för dig, eller om du vill kanske en diakon i kyrkan? Både kurator vid VC och diakon har ibland psykoterapeututbildning.

Har du några intressen du skulle kunna "odla", nåt man gör med andra, dansa, yoga, sy? Leta reda på nån utbildning eller typ ABF och var i grupp med andra som gillar samma som du!

   
Anmäl
2016-03-06 14:28 #4 av: Aleya

Jag hade personligen inte velat sätta mig i den sitsen du är i. Att vara beroende av någon annan för att ha tak över huvudet. Vad ska du göra när din sambo inte finns mer?

Vad tycker du skulle vara meningsfullt att göra med ditt liv? Engagera dig i djur eller dylikt?

Har du funderat på att börja jobba igen?

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2016-03-06 14:32 #5 av: Zepp

Gå direkt ner till arbetsförmedlingen!

Alternativt bli gravid.

I första vändan se vad arbetsförmedlingen kan erbjuda!

Att ha ett deltidsarbete är oxå en bra grej.

Och att arbeta som anställd är skit.. dock en normal grej och en form av normalitet.

Kommer ihåg från en period då jag var arbetslös.. till slut längtade jag till vilket arbete som helst.. dels för lön varje månad, dels för att uppskatta de lediga dagarna/semester.. och känslan av att vara behövd!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl
2016-03-06 14:41 #6 av: Zepp

#3

Jag bokade tid hos psykologen på arbetsförmedlingen iomed att jag var inskriven där!

Och vad fick jag för råd där.. inga, däremot så ställdes rätt bra frågor till mig som gjorde att jag fick "prata av mig".. vilket senare ledde vidare.. till, WTF.. allt annat är bättre än arbetslöshet!

Dvs till stora delar handlade det om tankar om att inte duga.. och därmed rädsla för att söka de jobb som trots allt fanns!

Man kan inte mer än bli avskedad.. och då är det bara tebaks till arbetsförmedlingen igen eller till studier.

Såå småningom tog jag faktist en högskoleexamen.. det var en jobbig tid.. men jag klarade det.

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl
2016-03-06 14:43 #7 av: alonely

Det är så illa att jag inte ens vet vad jag har för intressen.

Visst kan jag tycka att det kan vara roligt att laga mat i liten skala hemma. Men det är ju en helt annan sak (antar jag) att utbilda sig till kock för det. Skulle jag passa att jobba med det vet jag inte.

Det är kul att pyssla med blommor och ha fint hemma. Men passar jag att jobba som florist för det? Ingen aning. Jag känner mig så förvirrad och osäker.

Anmäl
2016-03-06 14:54 #8 av: fridelfina

Det är i den förvirringen som en kurator kan hjälpa dig att bena upp saker och ting. Eftersom det tagit lång tid att komma "hit" kommer det nog att ta en del tid att hitta fram till din fortsatta väg till ett liv du trivs bättre med!

Zepp: en bra kurator/psykolog ger inte speciellt mycket "råd"- de är experter (eller borde iallafall vara) på att hjälpa individer på att själva hitta fram i livet, eller som i ditt fall i arbetslivet!

   
Anmäl
2016-03-06 14:58 #9 av: Aleya

#7 kan säga att jag höll på att bli knäpp då jag var arbetslös. Men jag hade ett mål iaf. Vad jag ville jobba med. Jag tog det så pass långt att jag flyttade 100 mil bara för att bli det jag ville bli. I en stad där jag inte kände en käft. Och jag flyttade även för att få mitt drömjobb. Bara 20 mil dock, men kände inte en käft då heller. Och jag har skapat nya kontakter och vänner.
Men var tvungen att förändra då jag dels var deprimerad och inte trivdes med det jag var utbildad till.

Börja med att lista ut vad du vill. Hur ska du sedan nå dit. Du kanske borde testa att vara med i någon organisation du brinner för och se vad som sker. Finns ju många olika saker att engagera sig i.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2016-03-06 15:07 #10 av: Zepp

Det är skillnad mellan hemmaintressen och yrkesliv!

För det första, det är skönt att ha ett arbete att gå till.. främst om man känner att man bidrar där med något som medarbetare!

För det andra så är det ännu skönare att gå hem därifrån och få tid att ägna sig åt sina hemmaintressen/semester/helger.. o sådant!

Det är snarare bättre att komma underfund med vad man har för positiva egenskaper som kan användas på en arbetsplats!

Själv är jag mer tekniskt lagd.. så jag jobbar mest med konstruktion.. där kommer min rumstidsuppfattning och högskoleexamen bäst till sin rätt!

Hemma så ägnar jag mig främst åt hus och trädgårdsskötsel.. gärna praktiska saker.. städning/inredning är lixom inte min grej!

Jag längtar faktiskt till våren då jag får lov att ta fram gräsklipparen.. på hösten längtar jag inte lika mycket till den maskinen!

Oså gör jag under vintern upp planer på vilka växter som skall flyttas/köpas/planteras.

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl
2016-03-06 15:28 #11 av: pyromanen

Jag tänker att det viktigaste för dig är att du kommer iväg och träffar lite fler människor. skapar dig ett eget socialt kontaktnät. Ett sätt kan vara att plugga något, då har man studiekompisar, men om du inte vet vad som intresserar dig känns det lite dumt att behöva ta ett beslut om vad du ska plugga. Kanske är det bättre då att börja med nåt som inte är ett lika stort beslut. Något som går att göra en kortare period medans du känner efter hur du trivs med det. t.ex. Börja jobba ideelt med något?  Erikshjälpen/röda korset/soppkök/prata svenska med nyanlända.  Då får du dels uppleva att det du gör är till direkt nytta för andra och du träffar människor. Kanske kommer du så småningom på att något är mer kul och att du vill söka ett jobb eller utbilda dig inom något eller söka dig vidare till nåt annat sammanhang?

En annan variant är att du anmälar dig på arbetsförmedligen och kollar vilka yrken det är brist på folk och inte jättelång utbildningstid och sen tar en sån utbildning.  Eller om det finns möjlighet att få praktik så kan du känna på om det är nåt som verkar rätt för dig. 

Sen håller jag med om dendär ekonomiska biten: se till att ha samboavtal så du inte sitter utan nåt ifall..

Anmäl
2016-03-06 15:57 #12 av: Åsa S

När man mest bara är hemma tycker jag man bara grubblar och lätt kommer in i negativa tankar ex. på sånt som inte blev som man tänkt sig, saker man inte tycker om hos sig själv etc. Gör man något under dagarna så tänker man inte så mycket på det utan man känner sig mer positiv. Själv var jag volontär inom kyrkan när jag var arbetslös det funkade inte att bara gå hemma och grubbla. Så medans du ev, söker jobb eller söker studier kan du ju testa vara volontär det är inte bara inom kyrkan man kan vara volontär ofta har även kommunen volontärverksamheter.

Anmäl
2016-03-06 15:59 #13 av: Tjeja

Måste ju inte börja med att plugga något. Kan ju börja med att prova gå någon kurs i något som du är nyfiken på! Typ någon abf kurs eller så. Något hantverk kanske eller en läsarcirkel eller skaffa ett husdjur tex en hund och gå på valpkurser etc.

Hundar är fenomenala kontaktskapare. man får småprata med alla möjliga människor ute när man går ut med hunden på promenader, kurser och annat tex.

Glad

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2016-03-07 09:41 #14 av: OlgaMaria

Tycker också att volontärverksamhet skulle kunna vara en bra grej. Kolla vad som finns - kyrkan, kommunen, röda korset, stadsmissionen. Eller försök hitta ett jobb - du behöver ju inte jobba heltid. Tror det kan vara så mycket värt att göra något i alla fall en viss tid av veckan. 

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.