Annons:
Etikettförhållande
Läst 1558 ggr
Jaded
2016-03-18 01:04

Åren går och jag förblir singel

Det här är svårt att berätta om men det är säkert nyttigt att få det ur sig så jag får försöka ändå.

Ja som det står i rubriken så har jag fast anställning som singel. Har väl jobbat med det i cirka 8 år nu sedan det tog slut med min första flickvän. De första åren var det ingen stor grej men nu när jag kommit en bra bit in på mina 20 så känns det väldigt tråkigt och ensamt. Jag är nog i grund och botten en romantisk person och då saknar man förstås ännu mer att ha någon att tycka om och bli omtyckt av.

Jag har försökt med nätdejting och att aktivt träffa folk på annat håll också av och till i åratal men nu är det väldigt länge sen jag ens träffat någon jag trott att det skulle kunna bli något med. Känns jämt som att vi är för olika som personer eller att hon inte blir så intresserad av mig. Jag är mer åt det introverta hållet och håller gärna på med smått nördiga grejer samt att det tar tid för mig att öppna upp mig som person. Inget fel i det tycker jag för alla är vi olika men kanske är det en anledning till att jag haft svårt att träffa någon.

En annan grej som dykt upp sista åren är att jag börjat tänka på vad mitt ex sa till mig när det tog slut. Vi bråkade för jag var arg då hon börjat vara på G med en annan kille bakom min rygg och då slängde hon ur sig att ingen skulle vilja vara med mig, att jag var ful och andra taskiga saker. Jag vet hur idiotiskt det är att fästa sig vid vad en sån dålig människa sa för många år sedan och jag vet också att det inte är sant. Har alltid varit bra omtyckt av folk omkring mig, både familj, vänner och andra. Ändå tänker jag ibland att kanske det är så. Kanske det inte är någon tjej som vill ha mig som sin pojkvän.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera de här sakerna. Tycker att jag försökt väldigt mycket med att hitta någon. Jag är verkligen inte ytlig av mig och dömer inte bort tjejer på utseende utan mer intresserad av om hon är snäll och fin på andra sätt så jag tror inte det är att jag är för kräsen av mig. Försöker acceptera att läget är som det är just nu och inte fundera för mycket på det men det är svårt. Det blir många nätter som känns ensamma och jag mår inte bra av att sakna en så stor bit av mitt liv. Folk omkring mig verkar glida in i förhållanden så lätt. Jag vill också hitta en flickvän nån gång.

Annons:
Hoseok
2016-03-18 01:41
#1

I grunden är människan en social varelse så det är helt naturligt att vilja ha någon nära sig. Det är inte så för alla, självklart, man ska inte generalisera. Men vill bara säga att dina känslor är fullt befogade.

Detta är vad jag tycker och det finns inget rätt och fel i ämnet. Och jag säger inte heller att det är lätt, det är inte lätt alls. Jag talar ur egna erfarenheter nu:
Jag har insett hur viktigt det är att kunna leva ensam. Att kunna klara sig själv och att inte basera sin psykiska hälsa på en partner. Förstår du hur jag menar?

Jag har varit deprimerad halva mitt liv och de gånger jag varit som mest glad, är när jag varit i förhållanden (Förutom ett förhållande där jag blev misshandlad). När jag är ensam så blir depressionen värre. När jag har någon, så känner jag helt plötsligt att det finns en mening med livet.

Men ska det verkligen vara så? Det är så för många, ja. Men på något vis måste man (jag) hitta en väg att gå själv utan att låta mig brytas ner. Det låter som att du har väldigt dålig självkänsla/självrespekt, och jag kan inte sitta och säga "Sluta tänka på vad ditt ex sa" för jag förstår ju att det är svårt att släppa sådana ord. 

Min poäng är att jag tycker man (jag) måste försöka hitta ett sätt att vara lycklig som singel. Man (jag) kan inte fästa min lycka hos andra. Då överlever man inte psykiskt.

Alla är olika. Som sagt så är detta gällande hur jag funkar, men ville dela med mig av det.

Effie
2016-03-18 10:16
#2

Jag känner varken dig eller ditt ex. Men tänkte:

Det finns folk som kan häva ur sig lite vad som helst när de är upprörda, och menar inget alls med det.

Det kan ju också vara att hon skämdes, och sade så som försvar, för att känna sig bättre.

Jag vet inte vad du gör för att träffa folk, men som introvert föredrar jag sammanhang där jag träffar samma människor under längre tid, och där vi har gemensamma intressen. Typ föreningar. Dansföreningar, politik, sång, idrott…ja, jag vet ju inte vad du vill. Speed-dejting skulle vara en mardröm för mig (eller åtminstone fullkomligt omöjligt)

Håller med Kneko om att det är viktigt att må bra I sig själv; att skapa ett gott liv oavsett.


Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Jaded
2016-03-18 10:44
#3

Ja jag håller med dig om det du säger. Det är viktigt att kunna vara lycklig på egen hand och inte villkora sin lycka på en annan människa. Man ser många människor som går rakt från det ena förhållandet till det andra och ibland kanske det hade varit bättre att ta tid för sig själv och reflektera eller jobba med sig själv innan de gick vidare.

För min del efter att ha varit ensam länge har jag givetvis lärt mig att leva med det till stor del. Jag kan ha lyckliga stunder på egen hand eller med andra. Har också många intressen som fyller upp mycket av tiden. Det är i det långa loppet som jag inte är lycklig ensam. Jag tror också att det där har att göra med faser som man går igenom. Ett par år ensam behöver inte vara särskilt jobbigt utan kanske bara givande men när ett par blir till många år så ändras förutsättningarna.

Jag har precis som du säger inte någon toppenbra självkänsla. Rättare sagt så tror jag på mig själv på många sätt här i livet men inte när det gäller kärlek. Jag har fått väldigt lite av den varan från min familj och jag kände mig heller aldrig älskad i mitt förra förhållande. Det är något jag måste försöka hantera om jag skulle träffa någon ny.

Jaded
2016-03-18 10:55
#4

Effie: Jag har också tänkt på det, att det kanske var något som bara blev sagt i stundens hetta. Tyvärr var det inte första gången hon var väldigt elak så jag antar att det har underblåst det hela och gjorde orden mer påtagliga.

Ja föreningar är bra. Om inte annat har man ju roligt och får hålla på med sånt som intresserar en samtidigt som man kan dela det intresset med andra. Däremot har jag inte haft någon lycka med att hitta någon där. Jag har även letat rätt mycket på vanliga dejtingsidor samt även i sammanhang med mer likasinnade introverta.

Hoseok
2016-03-18 11:46
#5

#3 Pratar du med någon? Psykolog, etc. Det kanske skulle vara något eftersom det känns som att du har mycket tankar och känslor som behöver komma ut?

Jaded
2016-03-18 12:33
#6

^Ja det gör jag

Annons:
Hoseok
2016-03-18 13:29
#7

Så bra! Känner du att det hjälper något eller känns det inte bra?

[silkesnosen]
2016-03-18 17:54
#8

Ska bara inflika något jag precis provat på…jag har varit singel galet många år och långa perioder i mitt liv. Jag är en närhetsmänniska så det har ofta känts som tortyr… Nu provar jag att göra något som är helläskigt. Jag dejtar en person som är olik mig och något udda, men snäll och omtänksam. En helt annan typ. Den typen som attraherar mig blir det aldrig något med, men den här lite udda fågeln är kramig och pålitlig. Jag hoppas att det växer till tillit och kärlek. Det jag vill säga är att man ibland får våga fortsätta träffa den där personen som man är väldigt olik. Det kan vara dags att våga prova nytt!

Aleya
2016-03-18 18:11
#9

Jag var själv frivilligt singel i 6 år. Detta för att jag själv mådde skit och bara inte kände för att få en massa problem. Men sen började jag dejta. Och nu är jag tillsammans med min fina kille som jag haft i snart 2 år. 😊 Men jag var deprimerad kan jag ju säga, så därför jag inte heller ville dra mig in i förhållande. Och då lärde jag mig att leva med mig själv. Otroligt bra erfarenhet. Att kunna bekräfta och uppskatta mig. Hur är det, har du någon hobby där du kan träffa tjejer med samma intresse? Tänkte istället för nätdejting, om du nu inte känner dig bekväm med det. (Fick som den uppfattningen)

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Jaded
2016-03-18 21:28
#10

#7 Det hjälper en del tycker jag, alltid bra att kunna prata med någon om saker och ting. Har du gått i terapi och vad tyckte du isåfall om det?

#8 Roligt att du hittat någon som är bra och pålitlig. Önskar er all lycka! Ja det är en intressant tanke. Jag är absolut öppen för att se vart saker leder och jag tror inte nödvändigtvis att man alltid måste känna så starkt direkt från början.

I mitt fall när jag nämner att tjejerna varit olik mig så menar jag dock att de varit olika på ett sätt som kan göra det svårt att mötas någonstans på vägen. Några har t ex varit väldigt extroverta. Det skulle inte fungera bra eller vara roligt för någon av oss om det uppstår många situationer där hon vill ut och göra något medan jag hellre stannar hemma. Skulle inte heller vilja att någon begränsade sig eller ändrade sig utifrån hur jag är som person.

Andra har haft värderingar jag inte kan stå för. Jag har exempelvis väldigt svårt med personer som behandlar människor olika utifrån hur fattiga/rika de är eller kanske baserat på någon annan faktor som bakgrund eller utseende. Det är faktiskt inget jag kan ha överseende med för det vittnar i så stor grad om saknad av empati och förståelse för andra människor vilket jag tycker är väldigt viktigt.

Men ja. Visst har det säkert hänt också att det varit gånger då jag kanske skulle ansträngt mig mer för att lära känna någon fast vi på ytan verkat väldigt olika. Ska ha dina ord i minnet och försöka vara ännu mer öppen. Snäll och omtänksam, precis som den du hittat, är verkligen de saker som betyder mest för mig.

Jaded
2016-03-18 23:01
#11

#9

Jag är inte direkt obekväm med nätdejting som koncept men däremot tycker jag inte det känns så givande. Finns mycket folk på dejtingsajterna som mest är där för att prata lite/flörta och inte mer än så. Som kille tror jag också det är lätt hänt att man bara blir en i mängden så att säga.

Jo jag har några intressen där jag ibland träffat tjejer som delat samma intresse. Hittills har det inte lett någonstans men möjligheten finns förstås alltid där.

Upp till toppen
Annons: