Förhållande

Hur vet man?

2016-04-06 17:46 #0 av: taylor__lambert

Hur vet man när man älskar någon eller om man bara älskar den personen bara för att?

Jag har haft några relationer, men ingen har varit så seriös, en var en kille som ville ha sex hela tiden men jag ser mig själv som asexuel så jag vill ju inte ha det, sen har jag haft en tjej som var långdistans, det höll i två år, sen blev hon ihop med någon annan. Så hade jag ett annat långdistans förhållande med en kille, men han ansåg att det var ett problem att jag inte ville ha sex med honom när vi väl skulle träffas irl.

Nu känner jag att det inte finns många fiskar i vattnet, jag kan tänka mig ha sex, en vacker dag, med den rätta, för sex gör inget för mig, hela processen känns långdragig och obehaglig.... till saken!

Nu har jag träffat en tjej som jag gillar väldigt mycket, men jag vet inte om hon gillar mig mer än som en vän, jag vet inte heller om jag har känslor för henne för att det jag vet att det inte finns många fiskar i vattnet för min del, jag önska att mina känslor var tydligare, jag vill spendera tid med henne och se om jag kanske kan få mina känslor besvarade, samtidigt kan jag inte känna hurvida mina känslor är helt äkta för henne, lch jag vill inte säga att jag älskar henne och sedan insé att det bara var tilfälliga känslor, om ni förstår hur jag menar.

Så, hur vet man?

Sajtvärd på Hundparkour.ifokus & CockerSpaniel.iFokus

Underskatta aldrig värmen från en kall nos Hjärta

Anmäl
2016-04-06 17:50 #1 av: Maria

Träffar man någon som man blir riktigt kär i så VET manSkämtar

/Maria

 

Anmäl
2016-04-06 17:54 #2 av: taylor__lambert

#1 för de som kanske känt "äkta kärlek", men för någon som inte har det så är det svårt.

Sajtvärd på Hundparkour.ifokus & CockerSpaniel.iFokus

Underskatta aldrig värmen från en kall nos Hjärta

Anmäl
2016-04-06 17:59 #3 av: Maria

#2 Någon gång är ju den första för alla så att säga.

Det är väldigt svårt att förklara känslor men plötsligt så träffar man någon och det slår bara gnistor om känslorna.

/Maria

 

Anmäl
2016-04-06 18:20 #4 av: Maria

Är man osäker på sina känslor så är man förmodligen inte kär.

/Maria

 

Anmäl
2016-04-06 18:35 #5 av: taylor__lambert

men psyket kan väl sätta in känslor som egentligen inte borde finnas där?

Sajtvärd på Hundparkour.ifokus & CockerSpaniel.iFokus

Underskatta aldrig värmen från en kall nos Hjärta

Anmäl
2016-04-06 18:41 #6 av: Maria

#5 Det är möjligt. Jag kan bara inte känna igen mig där.

/Maria

 

Anmäl
2016-04-06 18:56 #7 av: taylor__lambert

jag har varit med om det förut, men jag kan inte avgöra själv riktigt om det är vad som händer nu.

Sajtvärd på Hundparkour.ifokus & CockerSpaniel.iFokus

Underskatta aldrig värmen från en kall nos Hjärta

Anmäl
2016-04-07 21:54 #8 av: Gaara

Det kan slå gnistor även om det inte är äkta kärlek. Ytliga attraktioner kan lätt visa sig i att man blir upp över öronen förälskad. Tills man inte är nykär längre och inser att man inte är så lika och inte har någon framtid tillsammans och att man helt enkelt bara föll för någons charm och karisma. Men jag skulle nog ändå våga påstå att det känns på olika sätt när man blir ytligt förälskad och när man finner någon som är rätt för en. Men jag tror inte man kan veta skillnaden förrän man faktiskt träffar någon som är rätt för en.

Men jag håller med om att om man velar över huruvida man är förälskad eller ej i någon så är man det antagligen inte. :)

Anmäl
2016-04-08 11:46 #9 av: Annielle

Jag tror också att man vet, men ibland kan det nog ta tid att veta, träffas mer så lär du nog märka hur det ligger till med dina känslor för henne och hennes för dig med.

Jag tycker för övrigt att man inte säger till någon att man älskar personen i fråga i första taget, utan efter att man verkligen har lärt känna personen väl och vet vad man talar om/känner på riktigt.

Skulle någon säga det väldigt tidigt i en relation till mig skulle jag ha svårt att ta det på allvar (vilket har hänt)

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Anmäl
2016-04-08 20:50 #10 av: [Tibonnanj]

Förr hade jag som standard att alltid vänta en månad innan jag tog "vänskapen" vidare till nästa nivå. Oftast så brukade jag få små aningar att " det här kommer inte funka" eller att jag började söka efter något annat. Nu va det här runt 15- 17 års åldern då jag va alldeles för omogen och osäker för ett långvarigt förhållande.

För mig, när jag hittade " min rätta" så känns allt så naturligt. Han är så självklar i mitt liv även om jag är rädd att förlora honom och göra något som sårar honom. Jag har aldrig någonsin funnit en anledning till att inte vara med honom. Det slog inga gnistor och va inte kärlek vid första ögonkastet vi bara umgicks, allt bara flöt på och våra liv flöt ihop. Så det är min version av hur äkta kärlek ska vara. Det är inte så tråkigt som det låter ;) pirret finns fortfarande, varje gång jag tänker på honom så blir jag nyförälskad igen och allt blir mycket roligare när jag gör det med honom.

Det hjälper dig kanske inte så mycket att jag bara skriver om mig själv men jag tror att det bästa är att hitta sin egen version och leta tills man finner. Och inte tänka och fundera för mycket, utan bara flyta med och se vart det leder.

Anmäl
2016-04-08 21:13 #11 av: taylor__lambert

jag tar tacksamt emot hur ni andra tänker och kände :) det kanske jag kan känna om det känns likadant för mig. För övrigt har vi känt varandra sen skolan startade i augusti, och vi kommer fortsätta gå i samma skola och klass nästa år med, hoppas jag.

Hade inga känslor från början men då hade jag ju fortfarande min långdistansrelation att fokusera på som höll på att gå i kras.

Men med tanke på hur jag sett vissa av mina föredetta klasskamrater umgås med varandra (ligga i soffor och mysa, kela, hålla handen utan att de har en riktig relation med varandra, sexuellt och romatiskt alltså) så kanske jag har tid att undersöka det hela, dock har jag missat den delen av att vara tonåring (då jag bara hade två "vänner" och jag mådde psykiskt dåligt då) så jag känner mig inte riktigt bekväm med det, men hålla handen har jag iaf gjort... det kändes bra.

Sajtvärd på Hundparkour.ifokus & CockerSpaniel.iFokus

Underskatta aldrig värmen från en kall nos Hjärta

Anmäl
2016-04-08 23:07 #12 av: Gaara

#10 Så var det för mig och mitt livs kärlek med. :) Vi hade jobbat på samma företag i två år innan vi fann varandra över en after work. (Han hade dessutom redan vetat om min existens i 7 år då eftersom vi bodde/och bor i samma håla) Vi klickade verkligen, men det var som kompisar, då vi båda redan hade varsitt förhållande. Och han var den där perfekta kompisen jag hade letat efter ett tag utan att hitta. Han blev snabbt min bästa vän och sedan tog våra förhållanden slut och vi insåg att det var mer än bara vänskap. :) Men det var verkligen inte den där "slå gnistor" grejen som jag däremot haft för folk jag endast fallit för det yttre hos även om det fanns mycket känslor här med. Och precis som för dig så finns pirret fortfarande kvar och jag ser inte heller någon anledning till att vara utan min andra hälft. :') Jag tror vi delar samma upplevelse helt enkelt.

Anmäl
2016-04-09 09:27 #13 av: Annielle

Vill bara tillägga en sak, du skriver att du ser dig själv som asexuell och att sex inte gör något för dig, utan känns långdraget och obehagligt.

Ha definitivt inte sex med någon bara för att den personen vill, du gör dig själv oerhört illa både fysiskt och psykiskt om du har sex mot din egen vilja, något som du i värsta fall kan få lida av i resten av ditt liv.

Jag har själv gjort det misstaget många gånger och har väldigt väldigt svårt att se att jag någonsin skulle vilja ha sex med någon igen p.g.a detta eftersom sex blivit något fruktansvärt äcklande och ångestfyllt m.m.

Ingen som verkligen tycker om dig/älskar dig skulle vilja ha sex med dig när du inte får ut något av det för heller för den delen, då vill man inte göra någon illa på det viset.

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Anmäl
2016-04-09 10:04 #14 av: [Tibonnanj]

#12 Vad roligt att höra! Äntligen någon mer som kanske inte är inne på det här med ett dramatiskt förhållande med mycket känslor hit och dit :)

Anmäl
2016-04-09 12:31 #15 av: taylor__lambert

#13 tack. Själv har jag sagt det till alla mina relationer jag haft och det är det som gjort att dom inte funkat. Med killarna iaf. Klarar personen i fråga minst tre år utan att ens fråga efter sex. Då vet jag att den personen är värd att ha kvar

Sajtvärd på Hundparkour.ifokus & CockerSpaniel.iFokus

Underskatta aldrig värmen från en kall nos Hjärta

Anmäl
2016-04-09 14:57 #16 av: Annielle

Jag förstår att det kan bli svårt, men det är otroligt bra gjort av dig att du har kunnat berätta för dem hur det ligger till! Jag vågade inte det på grund av att jag lider av oerhörd separationsångest bland annat...

Men det var i alla fall länge sen nu tack och lov.

När brukar du berätta att du för dem att du inte vill ha sex/får ut något av sex?

Jag vet inte själv hur jag ska berätta sådant i framtiden, säger man det nästan direkt är det ju lätt att skrämma iväg någon, men väntar man ett tag är ju också risken stor att man har fått för mycket känslor för personen och riskerar att bli väldigt sårad om personens inte vill fortsätta ses då....SVÅRT!

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Anmäl
2016-04-09 15:09 #17 av: taylor__lambert

Det är olika när jag säger det. Senaste (långdistans) så sa jag det kanske efter en månad eller två. Vi var "tillsammans" i ca 1 1/2 år innan han började säga att det var ett problem för honom. Men när frågan om hur mina förhållanden sett ut brukar jag också nämna att de flesta av mina förhållanden just tagit slut pga sex.

Sajtvärd på Hundparkour.ifokus & CockerSpaniel.iFokus

Underskatta aldrig värmen från en kall nos Hjärta

Anmäl
2016-04-10 10:14 #18 av: [Grädd]

Bara för att du inte känner något nu så betyder inte det att det kan uppstå kärlek mellan er framöver. Jag har väldigt svårt för att tycka om människor och anser att majoritetn är dumma i huvudet, så ni kan ju förstå min inställning till nya människor.  Sen har mina båda förhållanden inletts med att båda killarna verkligen blir kära i mig och tycker om mig jättemycket alldeles för snabbt för mig, då det går väldigt långsamt för mig.

Mitt första förhållande så träffade jag honom ett antal gånger men kände verkligen att "nej den här personen vill jag aldrig träffa igen", men jag fortsatte och vi var ett par i 7 år och jag älskade honom helt otroligt mycket och skulle gjort allt för honom.

Mitt andra förhållande kände jag exakt likadant, han visade väldigt tidigt att han verkligen ville ha mig och var förälskad i mig vilket gjorde att jag backade totalt och tänkte sluta träffa honom för jag kunde inte se att vi någonsin kunde bli ett par för han var absolut inte min typ av kille. Nu är vi sambo och jag älskar även honom innerligt.

Så tro inte på något jävla "jag blev kär vid första ögonkastet klyscha" eller gnistor som måste finnas där från start ;)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.