Ursäkta stavfel, grammatik och bortfall av ord. Hoppas de är läsligt.

Helt ärligt så är det upp till din pojkvän att säga ifrån till sin mamma och be henne att ta sig i kragen. Du har gjort precis vad du kan och visat dig välvillig och försökt få det att fungera men hon verkar inte visa amma sida tillbaka.

Självklart vill din kille ha sin mamma i sitt liv, men när hon beter sig såhär så ska han inte acceptera det. Det kommer sluta med att han förlorar dig. Skitsurt att hans mamma beter sig så men om hon nu vägrar ändra sig så får han faktiskt vara vuxen och ta ett moget beslut om vem det är som bestämmer i hans liv egentligen.

Jag frågade mitt x varje dag om och när hans mamma kommer. Varje dag sa han vet inte. Till slut gjorde jag så att jag städade mm. Allt de hon gjorde de gjorde jag varje dag. Jag började på morgon. Varje gång hon kom var jag i full fart. När jag var klar med den jag gjorde när hon öppnade dörren så startade jag kaffe och tog fram fika. 

När mitt x kom in sa hon alltid något taskigt. En dag fick jag nog.

Jag sa ifrån. Men lugnt. Med han i rummet. Jag sa lugnt.

" Jag vet inte vad jag har gjort dig eller varför du ens ogillar mig. Men nu är de så att jag älskar din son och lever med han. Vilket gör att jag oxå gillar att ha dig i mitt liv. Men snälla rara människa. Om du ogillar mig så mycket så får du gärna ta de med mig. Om de stör dig att vi bor ihop så får vi gärna bjuda hem din son till dig om du inte kan stå ut med mig. Men detta är vårt hem och vi bor här. Du är hjärtligt välkommen hit. Men du måste acceptera mig och de liv jag och din sov lever TILLSAMMANS!"

De funkade för oss.

Knepet med svärmödrar är att ni som Kvinnor sluter en pakt!

Dvs gulla med henne.. behandla henne som din egen mor.. dvs en extra!

Flickvänner är och kommer altid att vara konkurrenter om sonen.

Jag har svårt att tro att hon hatar dig.. utan mer ser dig som en ung flicka.. en av alla poteintiella fruar/sambos till hennes son.. mor till hennes barnbarn.

Grejen är att hon vet var skåpet skall stå.. det brukar äldre Kvinnor göra och dessutom vara rätt bestämda på vad som funkar.

Nämenaltså.. hon vet var skåpet skall stå av gammal erfarenhet.. ta till dig lite av hennes erfarenhet.. din egen mor skulle säkert oxå ha sina synpunkter på ditten o datten?

Själv är jag 60 fyllda.. min mor har synpunkter på mitt hem/städning/ min brors fru/barnbarn/mina kvinnliga vänner/lägger sig i och betraktar mitt hem som sitt med full förfoganderätt när hon är här!

Som väl är så bor hon numera på äldreboende och är därmed gammal så hon orkar lixom inte röja lika mycket som förr!

Jag tycker det är svårt att säga exakt vad ni ska göra. Detta är något din sambo får ta tag i även om det är tufft. 

Jag har gått igenom liknande själv där min mamma försökte styra över vem jag skulle bo med och jag var då 30 år. hemskt men sant. Hon drev mig till vansinne och det slutade med att jag själv sa upp bekantskapen. I det hela började även min sambos killes mamma anklaga mig för att göra henne sjuk och det slutade med att jag slängde ut henne och hon svarade med att göra en anmälan till sociala gällande vår lille son. Sociala följde så klart upp det hela vilket de ska göra men det fanns inget för dom att tro att sonen missköttes. Efter det sa min sambo upp bekantskapen med sin mamma. Det har gått ca 12 år och visst det var tufft i början men nu är vi vana. Vi står fortfarande starkt tillsammans och ingen utav dom kunde skilja oss åt.

Jag tycker att din sambo borde ta tag i att säga till sin mamma på skarpen om hur han vill ha det. Och passar det inte henne så borde han vara den som bryter med henne. JAg vet det är jätte jobbigt men det hans mamma gör just nu kan komma att knäcka honom.

Jag tror att det är bättre att han bryter med henne än tvärt om för då är det han som får övertaget. Sedan kan jag tänka mig att hon bara hotar med att bryta utan att mena det.

#4 Det där förstår jag inte alls, varför ska man sluta en "pakt" med en människa som man inte duger för? Jag avskyr mammor som ska lägga sig i deras vuxna barns liv och beslut, både andras mammor och min egen mamma.

Och vad menar du med att "hon vet var skåpet ska stå"?

Är svärmor gift? I så fall har du en svärfar, det kan vara en idé att ta upp det med honom i så fall. Då kan han säga till henne att inte lägga sin näsa i blöt stup i kvarten. Enligt mig vill hon inte släppa sin son, hon vill att han ska alltid vara beroende av henne och det är inte okej

Min mor anmälde min brors fru till soc.. angående barnuppfostran.. soc ringde även mig.. det bidde lixom inget mer än att de hade ett möte.. det skall de ha!

Bra att de hade ett möte och numera vet min brors fru mera hur hon skall hantera min och brors mamma!

För övrigt så är barnen numera myndiga!

Brors fru är lixom inte den perfekta kvinnan/mamman/frun.. det är inte min mor heller.. gift och skild.. gift och skild.. osv!

Människor har svårt att komma överens helt enkelt speciellt om de inte får lov att välja varandra.

Som ung tjej kan det vara ett problem att komma överens med äldre kvinnor/mammor som själva tror sig vet hur allt skall vara.. trots att de inte alltid klarade av detta perfekt när de själva var unga!

Jag kan nog förstå varför hans mor kämpar emot. Jag kan förstå att hon tycker att hennes son ska växa upp och lära sig ta ansvar själv gällande ett hem, lär vara du som får stå för mycket i hemmet. Sen tycker du säkert att 1 år är en lång tid för ett förhållande. Men om du ska se ur en äldre människas perspektiv så är det inte mycket. Så tror inte kanske är dig personligen det är fel på, utan att hon tycker att hennes son är lite väl för snabb i svängarna. Kan vara så enkelt

#6

Mammor är mammor och förblir så ända tills de dör!

Hon är mamma, och därmed så anser hon sig veta var skåpet skall stå även om detta skåp är omodernt.. men så var det på hennes tid iallafall!

Det handlar om generationer!

Man får bevisa att man duger helt enkelt som kvinna/fru/sambo.. och själv vet var det nya modernare skåpet skall stå.

Grejen är väl snarare att unga flickor/män är rätt bortskämda.. har lixom ännu inte hunnit hitta sin egen ide om hur saker och ting skall fungera?

Förr så gjorde pojkar värnplikt och blev till män och unga flickor gick på husmorsskola för att bli riktiga husmödrar.. iallafall på landet!

#9 1 år är inte lång tid de vet jag med främst då jag haft längre förhållanden. Men vi har också känt varandra i 4 år de är först nu hon har problem med mig. Att ta ansvar kan han hon låter dock aldrig honom göra det. Hon vill städa här men ingen ska vara hemma, kläder har hon tidigare tagit med sig både mina o hans och tvättat trots vi haft tvättid dagen efter. Hon skällde ut mig därför jag hade hjälpt honom och reda ut några räkningar som höll på att hamna hos fogden. Och om hon tycker något går för snabbt är inte hennes sak att avgöra helst inte då hon aldrig kunnat ha ett stabilt förhållande själv. #7 Hon är ogift. #4 Jag behandlar henne redan som min egna mor. Och min mor vet redan att jag inte är en idiot så synpunkter har hon inte om något.

Hon är med andra ord inte bara idiot utan oxå mamma och vet var skåpet skall stå.. hur hennes son skall ha det?

Min mor är inte bara idiot utan har oxå diagnos och medicin för detta.. det lindrar!

Såå trots att hon misslyckats med sitt eget liv så vet hon prexis hur andra borde gestalta sina liv!

Dels så är det en generationsfråga/idioti/dumhet/själviskhet!

Vet inte men antagligen behöver hon fylla upp sitt eget liv med något/hennes son/ hantera sina egna tillkortakommanden/göra bot och bättring.. osv!

Min egen mor torterar alla blommor/växter på min tomt.. oavsett hur jag vill ha det!

Det är ett bra sätt att få henne att fokusera på annat så jag kan sköta mitt själv!

#11 men om du har "svaret.".. varför då fråga? Detta är nog främst upp till din kille och hans mamma att lösa. Du får nog snällt jamsa med tills killen säger år henne.

#9 Det ska väl inte spela någon roll hur länge man har varit ihop. Det är upp till en själv om man vill bo tillsammans eller inte.

Min äldsta bor med sin pojkvän nu och de har varit ihop i snart 5 år och ingen av dom har någon erfarenhet av att bo själva. De får upptäcka själva hur det är och lära varandra av vad dom har lärt sig från sina föräldrar. Jag skulle aldrig bete mig så illa mot de båda. Så länge jag vet att mitt barn är lycklig så får de sköta sig helt själva. Skulle aldrig falla mig in att styra och ställa eller ens städa hos dom. Räckte att min mamma gjorde så mot mig och se vad det ledde till, jag har undvikit henne i 12 år.

Jag klarade 15 år med mitt x mamma innan jag gav upp. Hon pratade alltid om vår framtida skilsmässa och gav sig inte innan hon fick rätt.

#14 men läser du vad jag skriver eller sitter du bara och antar? Jag satt just och räknade upp vad som kunde vara fel och tokigt enligt svärmor. Jag struntar heligt i om en person flyttar in så fort som ser varandra. Det är deras huvudvärk och inte min.

Som sagt skrev jag var kvinnan kunde uppfatta som "fel" inte åsikterna från mig.

Ha är vi nu snart framme vid pudelns kärna??????????

TS är vad jag  antar iallafall ung.. det kommer kanske fler svärmödrar så småningom vad det anbelangar!

Grejen är.. tada, de flesta går igen detta stadium som ung männiniska och de flesta lyckas ändå få till det med partner gemensamt liv och oftast oxå bart trots alla svärmödrar som har som huvuduppgift att ställa till det!

De är själva prövningen för presumtiva partners.. hur man lär sig hantera saker och ting inom ett förhållande!

Låter som att hon har nyckel hem till er? Jag hade krävt tillbaka den i så fall. Vem var mänskan rotar runt när hon städar.

Är din sambo helt passiv i det här? Har han aldrig sagt i från i sina tidigare förhållanden? Om svärmor är van vid att lyckas jaga i väg flickvänner lär hon inte ge sig i första taget. Din sambo måste sätta ner foten ordentligt. Hon kommer säkert sura ett tag, men jag tycker inte din sambo ska det som att han väljer bort sin mamma. Det är hon som väljer bort sitt barn för att hon inte kan acceptera att han väljer själv vem han ska leva med!

#17 Fast jag är övertygad om att i normala förhållanden accepterar man inte att svärmor har som uppgift att försöka ställa till det!

Jag kan uppriktigt säga att jag flertalet gånger skällt ut min partners mamma när hon försöker bossa över oss. För övrigt avskyr jag tanten. Gränsen nåddes när hon för nån veckor sen vägrade komma på hans födelsedagskalas (och han är 42) eftersom vi valt att ha knytkalas. Då sa jag till henne att hon kunde utebli. Slutligen kom hon med en ursäkt och en påse bullar till kalaset ändå. Min kille har hela sitt liv kämpat med sin mamma men varje gång kommer hon ändå krypande med en ursäkt till slut eftersom hon inte vill förlora kontakten med honom och hon har förstått att han, eller vi, inte viker oss.

#19

Nämenaltså.. där har vi själva den gordiska knuten.. det är detta jag vill förmedla till TS!

Jag är man.. min far lägger sig lixom inte i något som helst vad gäller vare sig mitt kärleksliv eller sexualliv!

Min mor däremot pockar på att lägga sig i lite vad som helst… helst mina blommor i fönster och i trädgården!

Tycker hon att jag har det stökigt och ostädat så får hon lov att städa hur mycket hon vill!

Jag bjuder så gärna på rabatt rensande, fönstertvätt och annat om det kan ge henne något nöje!

Det där är verkligen jättesvårt och jag lider med både dig och din kille… :( Min mamma avskydde mitt ex. Tog över 2 år innan hon ens träffade honom, och det var för att min pappa lyckades övertala henne till att hon skulle låta min dåvarande få följa med hem till dem. Hon höll sig i skinnet när han väl var där (tror de sågs tre gånger under de 5 år och 4 månader vi var tillsammans) men hon sa ofta elaka saker om honom när hon pratade med mig och vi bråkade många gånger pga det. Jag gled ifrån min familj väldigt mycket då. Min storebror stod alltid på morsans sida och farsan ställde sig passiv i det hela. Men för oss så var det inte morsan som till slut kom i mellan, utan att jag insåg att jag och min dåvarande var alldeles för olika och jag hade insett att livet hade så mycket mer att erbjuda mig. Så tyvärr inte samma situation riktigt. Morsan älskar min nuvarande och det är så skönt att ha kunnat bli så nära min egen familj igen. Där fick jag däremot mothugg från svärfar. ;) Så pass så jag inte gick innanför min killes familjs dörr om jag visste att han var hemma. :P Räckte att jag behövde se honom på jobbet jag hade då. Hahaha! XD Tack och lov så tog det bara ett år för honom att acceptera mig och nu är det inget problem längre. :)

Din svärmor kanske kommer över det om något år eller så. Men det kanske skulle vara bra om ni tre satte er ner och pratade igenom allt med varandra, lugnt och sansat. Vet inte om det kommer hjälpa något dock.

#20 detta låter som min mamma då vi skulle flyttstäda hos mig. Hon gick an så hon höll på att storkna. Och fast jag sa åt henne: jag har torkat alla skåp. Så var hon där också. Och sen vart det en omgång med att plantera om mina blommor. Jaja. Låt na plantera om. Have fun. Men min mamma ska ibland även handdiska… jag har diskmaskin. Och när man är hemma hos henne så blir man behandlad som en svältande 5 åring. Det erbjuds mat minst en gång i timmen, för man kan ju vara hungrig och inte orka göra mat själv… eller något i den logiken. Älskar min mamma. Men ibland verkar man på deras territorium fortfarande vara deras lilla bäbis. Och händer det nått så håller.min mamma på att oroa ihjäl sig.

Det är inte för mycket begärt att vuxna människor ska kunna bete sig vettigt även om de är föräldrar. Självklart finns det svärföräldrar som inte kan bete sig men man bör inte utmåla dessa som norm. Det är inte ett sunt beteende att försöka styra sina barn så till den milda grad att de inte får välja sin egen partner, oavsett vad man tycker om personen (med några enstaka undantag).

Det verkar ju inte så lite motsägelsefullt att insistera på att killen ska bo ensam för att lära sig sköta ett hushåll, och samtidigt varken ha lärt honom grundläggande saker medan han bodde hemma eller ens låta honom göra saker när han har flyttat hemifrån.

Och nej, man ska inte acceptera att föräldrar, ens egna eller partnerns, lägger sig i ens liv tillsammans (om det inte är uppenbart skadligt förstås), kliver in med egen nyckel, städar hemma hos en osv.  Jag har aldrig varit med om en svärmor som gjort det och skulle inte stanna med en man som tillät det.  Jag har bra relationer till mina svärmödrar (föräldrarna är skilda och omgifta så jag har två 🙂) och skulle de ogilla mig på något sätt är jag övertygad om att de har tillräckligt med hyfs för att hålla det för sig själva.

#20 Jag skulle aldrig acceptera det det, varken från min mor eller min partners mor. Ge f*n i mina blommor och mina saker och om här behöver städas. Uppenbarligen ser du inte det som ett problem eftersom du låter det fortgå.

TS, hoppas du fått ut något av trådsvaren. Tyvärr tror jag att det ligger på din partner att ta tag i det hela, du har gjort vad du kunnat.

Jag tror det är viktigt att det är din partner som säger ifrån till sin mamma, för om det är du som gör det blir du "den dumma som skilde er åt". Har dock inte haft det problemet själv så jag kan inte riktigt sätta mig in i situationen. Något annat som  är viktigt är kanske för din killes skull att inte klaga på hans mamma, tror det blir värre för honom. Aldrig roligt att sitta fast i mitten.

Jag hade i alla fall inte tolererat att någon kom hem till mig och började städa, varken min mamma eller min sambos. Det är vårat hem och ingen annans. Har hon en nyckel in så ta tillbaka den.

Bägge min föräldrar avskyr, eller avskydde min sambo. Vet inte riktigt hur dom känner för honom nu då det inte är något vi pratar om. Men jag skar av kontakten med bägge mina föräldrar helt efter deras beteende. Gav dom knappt något svar alls när dom försökte kontakta mig. Efter flera månader började jag svara, dom fattade vad allt handlade om. Han måste göra samma sak och sätta ner foten. Kan du inte acceptera valet av min partner så accepterar du inte mig. Men gör han som lilla mamma säger gör han ett aktivt val att välja henne framför dig.

Jag var tillsammans med en kille i 6 år som var mammas lille gullegris. Hon hatade mig för att jag inte tolererade att jag och min sambo var dom som bestämde hemma hos oss och inte hon. Det förhållandet tog slut för han gjorde allt för att göra sin lilla mamma nöjd och hon var en äkta martyr som det alltid var så synd om. En styrande svärmor kan vara till stor skada för förhållandet, man måste nog vara ganska snabb med att veta om ens partner kan säga ifrån eller bara jamar med.

Lycka till!

Jag har med problem med min svärmor.
Hon har noll respekt för sin son och han känner sig oälskad.
Sedan reagerade jag på att de missköter sina djur och lägger sig i hurnjag sköter mina. 
Då blev relationen väldigt infekterad.
Efter det så är hon så otroligt avundsjuk på att vi får saker hon vill ha. Exempelvis gård. Så hon ska ljuga för oss för att verka bättre.
När vi sen blev av med gården, så skulle hon ha den gården. Vilket gjorde att min man blev rasande, ens mamma ska inte begära att få vårat drömhem 2h efter vi blivit av med den.
Efter detta så förklarade jag för henne hur hon sårat sin son och att det inte var rätt gjort. DÅ blev jag polisanmäld för hot och förtal.
Nu har min man brytit kontakten helt, han vägrar ha kontakt med henne efter de, jag gjorde inget fel, så de kommer inte bli nått av anmälan men ändå, bara saken gjorde att han nog.
Nu så flyttar de 2h ifrån oss, så vi kan lugna ner oss och inte bry oss om dem mer.

#4. "Själv är jag 60 fyllda.. min mor har synpunkter på mitt hem/städning/ min brors fru/barnbarn/mina kvinnliga vänner/lägger sig i och betraktar mitt hem som sitt med full förfoganderätt när hon är här!"

Min mamma (som jag har ett väldigt bra förhållande med) hade åkt ut på två röda sekunder om hon hade uppfört sig så hemma hos oss.  Jag är vuxen (55) och det ska hon bara acceptera, och har också gjort sen den dagen jag flyttade hemmifrån (20). 

Jisses.  Varför går ni med på sånt?

Jag anser att det är din sambo som ska sätta ner foten och tala om vad som gäller! Har liknande erfarenheter själv. Ingen tjej kommer duga åt den kvinnan. Förmodligen är hon rädd att bli övergiven…..