Annons:
Etikettvänskap
Läst 2368 ggr
[fia85]
2016-04-15 03:02

Orolig i vänskapen

Skriver ganska mycket här nu, men tar gärna emot tips på detta. Jag har en väninna som jag känt ganska länge. Jag tycker bra om att umgås med henne och många gånger fungerar det bra. Jag har haft mycket bekymmer när jag var yngre och svårt med vänner eftersom jag varit mobbad och utsatt på många sätt. 

Den här väninnan har jag unde flera års tid undrat över. Hon hör aldrig av sig när hon kommer hem till min hemstad, och hon bjuder aldrig eller mycket sällan upp mig dit hon bor. Det är inte speciellt svårt för mig att åka dit, men det är ju en bit och kanske därför. Jag har på många år undrat om hon inte bryr sig om vår vänskap och om det ens är en bra vänskap och i mitt huvud har det varit "slut" många gånger då det hela tiden blir något och jag upplever ibland när jag väl hälsar på henne att hon är så nonchalant och kort i tonen mot mig, ungefär som att hon inte vill ha mig där. Flera gånger som jag känt att jag nästan bjudit in mig själv. Hon har aldrig sagt att jag gör något fel, att det är något hos mig som hon inte gillar, men jag har blivit mycket tveksam. 

Nu när jag mått dåligt och blivit sjukskriven så har hon,genom en gemensam vän ,men förhoppningsvis på hennes eget initiativ också börjat höra av sig och velat stötta. Men sedan efter ett tag så blev hon nog trött och ville inte höra mer, och det är okej för mig, men tröttsamt för jag får ingenting ut av hennes stöttning då detta är något som hon börjat ta på sig att göra och jag har inte bett att vända mig till henne. Jag har sagt till henne att jag inte vill prata om det och att jag kommer höra av mig till henne om jag behöver hennes råd och det känns sorgligt men jag tycker att det är konstigt att hon kommer nu och ska bry sig men inte tycks ha gjort det på länge. Mitt problem är också att när jag känner mig otrygg och blir stressad så provar jag massa olika strategier för vad som är bra, det är skitjobbigt, det beror på att jag blivit mobbad, och det känns som att om jag väljer den ena strategin så kan vännen ändå tycka att jag skulle gjort på ett annat sätt, och jag mår extremt dåligt av detta. Jag känner mig väldigt utlämnad. Men jag vill inte visa att jag känner mig utlämnad för då kan ju det skada vänskapen istället, men just till denna kompis så vill jag egentligen inte dela med mig av vad jag tycker och känner och dessutom så lyssnar hon ju inte, hon har långt ifrån hela bilden. Jag känner mig inte tillräckligt trygg för att dela hela bilden och tycker inte att jag måste det heller. Finns ingen som behöver berätta hela sin historia för någon. Jag upplever dessutom att hon behöver anstränga sig på andra sätt än att bara riva upp allt det jobbiga och kräva förtroende av mig. Jag vill att hon bjuder upp mig dit hon bor, eller något annat som visar att hon inte skäms för mig som kompis, det känns som att jag är den hon hjälper men de roliga delarna i hennes liv blir jag inte med på. Dessutom ,tyvärr, så är hon upptagen rätt mycket verkar det som, inte särskilt flexibel, och detta blir så tydligt. Mest irriterad blir jag på att hon kommer och vill bry sig nu när hon inte gjort det på väldigt länge innan. Är jag en dålig vän om jag förklarar för henne att jag inte längre vill dela med mig av mina problem till henne?

Annons:
Aleya
2016-04-15 06:45
#1

Har du försökt prata med henne om detta? För även vänner behöver prata om hur ens vänskap ska vara. Det verkar vara en röd tråd i många av dina trådar, du tänker hur du vill att saker ska vara och att andra ska fatta det. Men du verkar sällan köra på kommunikation. Utan förväntar att folk ska bara fatta. Så prata och åter prata

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Gronstedt
2016-04-15 12:47
#2

Hon bryr sig om, men inte på det sätt som du vill? Hon är vänlig och tillmötesgående, men använder tonfall som du inte gillar? Hon stöttar, men inte på exakt rätt sätt för att det ska passa dig?

Det är inte lätt för andra att uppträda enligt ditt manus om du inte talar om för dem exakt vilka ord, tonfall, hållningar och tidplaner du accepterar. Antingen får du skriva ut deras repliker med scenanvisningar och hoppas att de är intresserade av att följa dem, eller så kanske du ska vara glad att människor bryr sig över huvud taget?

[fia85]
2016-04-20 22:12
#3

Tycker inte alls att "alla andra" ska fatta det. Skulle vilja prata med henne om det men hur jag än gör så känns det som att det är jag som är felet. Hur ska någon kunna lyssna på en eller något när man inte lyssnar till hela bilden? Tycker att det är konstigt att hon bryr sig nu, men inte gjort det förut. Men ja, jag skulle vilja prata med henne om detta. Men jag får ta det jag får.  jag vill inte berätta grejer om mig själv därför att folk förstår inte att det är till bara den personen jag berättar det och just DET tycker jag är självklart. Det är INTE offentligt. Inte något som jag skulle dela till vem som helst.

Sindri
2016-04-20 23:16
#4

Synd att du inte kan se det som något positivt att en person som antagligen är mycket upptagen i sitt liv, eftersom hon inte  har tid att höra av sig, ändå tar sig tid när hon förstår att du mår dåligt.

Jag har också läst flera av dina andra funderingar på livet och människor och jag förstår att du svårt med kommunikation och samspel mellan människor, och att du hela tiden känner dig osäker och behöver bekräftelse.

Det är inte lätt med sociala samspel, och jag kan förstå att om man varit mycket mobbad så har man inte kunnat träna "det sociala spelet", och det beklagar jag verkligen.

Har du verkligen fått adekvat hjälp med dina funderingar och problem? Du skulle kanske behöva gå och prata med någon, och sedan kanske gruppterapi skulle passa dig, där du får träna på att dels lita på andra och dels lita på dig själv och din förmåga till kommunikation.

Du är väldigt bestämd på hur du vill att andra skall uppträda mot dig, du verkar ha svårt att tänka dig att du och en annan person kan tänka och vilja samma sak, men uttrycka det olika.

Du verkar också behöva väldigt klara regler från andra och utförliga förklaringar om hur saker ligger till och om hur de ser på dig. Det är verkligen jobbigt att känna sig osäker hela tiden på hur man uppfattas av andra och det tar mycket kraft att tänka på sånt.

Det är inget fel att vara en reflekterande person, men alla är inte det, och om din omgivning märker att du ofta missuppfattar sånt de säger och gör så blir det jobbigt för dem.

Ta nu inte detta som kritik; alla har vi väl varit osäkra i perioder och i situationer, men att hela tiden behöva tänka så som du gör och aldrig veta vad du kan eller inte kan säga till andra måste vara jättejobbigt. Jag önskar verkligen att du kan få hjälp att bli lite mer "cool" och ägna dina krafter åt annat.

Och om man vill säga åt någon att man inte orkar prata om sina problem så kan man helt enkelt säga att man verkligen uppskattar att de hör av sig och vill hjälpa, men att det man behöver mest just nu är att försöka inte grubbla utan komma bort från allt och göra något roligt - kan vi hitta på något tillsammans?

Aleya
2016-04-21 14:37
#5

Ser att du avslutat ditt konto #3 men som svar så har du orimliga krav på andra. Att dom ska fatta saker utan att du säger något. Som med den där killen du skrev om. Att du tycker att han borde ha fattat att du var intresserad utan att du skulle behöva säga nått. Det är orimligt och du borde söka hjälp. Din depression gör dig himla egoistisk vill jag säga. Det är jobbigt att må skit, det vet jag mycket väl. Men det är inte heller okej att behandla folk som du gör. Det är inte konstigt om folk slutar vara med dig om du beter dig som du gör. Så lös din egoism.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

cat85
2016-10-25 00:52
#6

Jag var inte egoistisk förut utan lyssnade väldigt mycket på min omgivning och har även det som jobb att hjälpa och lyssna. Det var inte en bra strategi därför att jag själv blev helt slut. För att ta mig upp så började jag göra något som heter att sätt gränser och jag gillar inte heller att en person som förut haft mycket lite kontakt nu ständigt ska ta för givet att jag vill dela vad jag känner till henne. Mina tidigare inlägg måste ha missförståtts. Jag tycker inte alls att det är ett orimligt krav att ibland står någon annan för initiativen i en vänskapsrelation. men jg behöver säkert bekräftelse som ni säger, absolut.

Annons:
cat85
2016-10-25 01:04
#7

Ja, man kan behöva prata om det men hur? Det var min fråga. Jag har inget manus för någonting. Jag tycker att det är tråkigt att stå bredvid och se på hur hon kan planera saker ihop med andra människor men inte med mig. Jag var ensam förförra året på nyår, ingen av alla de jag känner bjöd in mig på något. Att planera ihop med någon är att avsätta tid för denna och prioritera. Att se till att det faktiskt blir av.

cat85
2016-10-25 01:11
#8

Borde ju heller inte skrivit att jag varit mobbad för då har man ju problem med samspel helt plötsligt. Kanske bara svårt att inse att den här personen inte vill vara så mycket vän som jag hoppades.

Honestyisdead
2016-10-25 01:51
#9

#6#7#8

Om du är samma person som TS är det bra att berätta det. Och det är bra att skriva vem det är man svarar till.

Angående mobbing så betyder det absolut inte att den som blir mobbad har problem med samspel. Tvärt om har den som mobbar problem med det.

Aleya
2016-11-05 08:06
#10

#8 vad menar du? Ingen har skrivit nått om mobbad och att du har problem med samspel därför. Men du har i många av dina trådar gjort dig själv till offer för att folk inte förstår dig enligt dig. Men som jag skrev innan så verkar du bara förvänta dig att folk ska veta hur dom ska bete sig så att det passar dig. Börja använd munnen istället för att tro att telepati is the shit. För det funkar uppenbarligen inte. Och om du får vara ensam på nyår? Det är sådant som händer. Och inget att hänga upp sig på. Det har hänt och det ligger i de förgångna. Nog har jag också fått vara ensam på nyår. Världen gick inte sönder för det.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

moninka
2016-11-05 10:40
#11

#10 Jo Sindri skriver i #4: "Det är inte lätt med sociala samspel, och jag kan förstå att om man varit mycket mobbad så har man inte kunnat träna "det sociala spelet", och det beklagar jag verkligen"

Antar att det var det som ts menade med att ha problem med samspel.

Men angående vänner som bara hör av sig i vissa situationer och annars inte vill veta av en så känner jag igen mig i det. En vän hörde av sig och stöttade när det var riktigt tungt för mig. ………. Ja jättebra att hon gjorde det kan man tycka, men hon ville ju aldrig umgås med mig när allt var bra. Aldrig hitta på nåt skoj bara eller snacka om roliga saker. Bara när det var tungt för mig (flera år mellan gångerna) så passade det för henne att höra av sig och bry sig.

Jag bröt kontakten med henne och mår mycket bättre av att hon är ute ur mitt liv. Jag vill omge mig med vänner som vill höras även i glada stunder och inte bara när man har sorg i sitt liv.

Upp till toppen
Annons: