Min sida släkten umgås sällan med min sambos sida. Bara blivit så.
Inte för att de inte kommer överrens men bor på skilda håll

Vad roligt att va så nära med sina släktingar. jag umgås med min mamma bara, har dålig kontakt med resten av släkten tyvärr.

Problemet är bara att eftersom de är både bästa vänner och närmaste släkt så blir antalet personer man umgås med inte så många😃

Har egentligen en enorm släkt som sträcker sig hela vägen till USA, men nej vi står inte varandra nära alls. Däremot så står mammas exman (min lillebrors pappa), hans nya och vi väldigt nära varandra. Han har bara min lillebror som blodsson, däremot har han alltid sett mig som en dotter, även hans andra ex som han blev tillsammans med efter att mamma och han skildes och hennes barn ser han som sina så när någon fyller år är det totalt kalabalik med en massa folk som egentligen inte är släkt tekniskt sett men står varandra jättenära ändå. Och det är alltid roligt när man ska försöka förklara situationen för utomstående för det är aldrig någon som riktigt förstår exakt hur det ser ut. :D

Jag träffade min nuvarande redan 2004. Och hans mamma och pappa blev som två vänner för mig. När min kille gjorde slut sen så blev jag nästan mer ledsen över att mista dom. Ja men sen började jag och min kille träffas igen 2014 och då var det som att vi bara varit ifrån varandra ett litet tag. :)

Min bästa vän råkar också vara min mor.

Kanske inte bästa vänner, men jag ser min närmsta släkt på pappas sida mer som vänner än släkt. Älskar att spendera tid med dom :)

Det är ungefär lika stor åldersskillnad mellan mig och min bror som mellan er. Vi har dock alltid haft en superbra relation och redan i min tonår hade han blivit min bästa vän. Vi har ungefär samma intressen, identiska personligheter (något som är både bra och dåligt) och man kan tro att vi är tvillingar. 😃

Min mamma är också en av mina allra bästa vänner - trots åldersskillnaden. Känner att jag kan berätta vad som helst för henne! ❤️

11 syskon 2 på väg , mina släktingar är lite överallt ursprungligen, Toronto, uppvuxen i New York, 3 år i Asien. Halva släkten där och ja, ni ser ju orternas namn. Lgh i New York, åker tid med handbagage. Har släkt där, jag har kobtakt med alla men mest med min pappa . Min make är den absoluta bästa vän! Och min bäste kompis med två barn. Det är min familj 😅

Eftersom att jag bor i Skåne och min familj finns i Stockholm, USA och ett land jag inte tänker nämna pga. säkerhetsskäl  så träffas vi sällan.. jag pratar varannan dag med mamma och 1-2 gånger i veckan med min bror.. pappa blir det kanske en gång i månaden vilket jag och han absolut måste bättra oss på. Jag har alltid varit pappas flicka innan jag flyttade hemifrån men just det att ingen av oss är särskilt initiativtagande gör att vi hörs sällan. Träffar väl mina släktingar här i Sverige på högtider..dem i USA har jag bara träffat en gång och mina släktingar i …. träffar jag varannat år när jag hälsar på.

#10 Hur menar du med säkerhetsskäl?

#11 Därför att så fort jag nämner något om det är det någon som ska tjafsa om politik eller i värsta fall säga hemska saker (i värsta-värsta fall att jag blir hotad). När man väl varit där i den situationen allt för många gånger känns det smartast från min sida att inte ens ge någon idén och bara undvika att säga något.