Annons:
Etikettsex
Läst 2140 ggr
NissanGabbie
5/6/16, 4:19 PM

Inget sex

Har smygläst denna sida men aldrig gjort en användare, nu känner jag dock att jag skulle behöva tips och råd… Jag och min sambo har vart tillsammans i snart ett år, jag äter P-piller men blev gravid trotts det. Båda var överens - ingen av oss vill ha barn så jag gjorde medicinsk abort. De första 2 veckorna ska man ju ej ha samlag efter, så vi avstod. Efter två veckor när blodet var borta var jag sugen och ville, men inte han. Så vi väntade, och väntade och väntade. Nu har det gått 1,5 månader och inget sex ännu. Vi har pratat och han blir mest arg när jag drar upp ämnet. Han säger att han inte är sugen bara. Tror han är orolig att jag ska bli gravid igen trotts p-piller. Han vägrar använda kondom så jag har inte ens förslagit det. Vad ska jag göra? Jag vill gärna ha sex i förhållandet. Innan aborten hade vi inga problem, körde var och varannan dag. Försöker prata med han men kommer ingen vart… Några tips eller råd? Vet inte vad jag ska göra.

Annons:
Honestyisdead
5/6/16, 4:24 PM
#1

Du får klargöra att du inte vill ha ett sexlöst förhållande och att han måste ta tag i problemet. Genom terapi eller genom att använda kondom.

_Fisken
5/6/16, 5:13 PM
#2

Det är nog rädsla för att du ska bli gravid.  Blev ett trauma för honom. Det går nog över bara han inte vant sig vid nån handtrall…

NissanGabbie
5/6/16, 5:38 PM
#3

#1 Jag har försökt prata med honom, men han får "lock för öronen" och blir arg så fort jag drar upp ämnet. Slutar ofta i bråk där jag mår dåligt då jag känner mig elak över att dra upp frågan gång på gång. Vill ju att han ska få ta den tid som behövs, men flera månader känns tråkigt. Speciellt eftersom vi gjorde det så ofta innan aborten. #2 Ja antagligen, vill inte känna att jag tjatar eller "tvingar" honom till något. Han får ta tid på sig, men känns så tråkigt i vardagen bara när man inte kan vara intim som förr.

Åsa S
5/6/16, 10:31 PM
#4

Fast 1,5mån är ju ingenting som sagt han kan ha fått en chock senare när det väl gick upp för honom vad sex kan innebära han kanske bara behöver mera tid. Jag har inte haft sex med min man på 6mån p.g.a sjukdom, har opererats nyligen och ska kunna ha sex om ca 1mån enl läkaren men med tanke på att jag har ont just nu och inte vill att nån eller något ens kommer i närheten av min opererade mage är jag inte säker på att jag kommer vilja ha sex direkt då det ska vara OK. Min rädsla för att nått ska gå sönder eller göra ont måste också gå över. Som tur är har jag en man som jag vet inte kommer tjata eller pressa mig utan vi tar det som det kommer vi har ingen brådska.

Ebolaa
5/6/16, 11:02 PM
#5

#0 Hej TS!

Jag tänker att du kanske behöver göra en annan ingång. Alltså att du pratar med honom när du själv inte är sugen. Att du frågar honom hur det var för honom att ni gjorde abort, och hur ni ska göra i framtiden för att det inte ska hända igen.

Det kan ju vara bra att du säger att du ser en form av förändring efter aborten och att du saknar hur det var innan. Att du skulle vilja hitta dit igen på något vis.

Kram ciao!

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

[Rhodugune]
5/7/16, 12:02 PM
#6

Som jag ser det så är det inte att han inte vill ha sex som är det stora problemet, utan er brist på kommunikation.

Hade ni kunnat prata om det hade ni säker kunna löst det här för länge sen, att en partner inte har förmågan att öppna upp och prata om jobbiga saker är något som en relation verkligen kan ta skada av.

Det är där jag skulle lägga fokus, kanske ni skulle må bra av parterapi, för så här kan ni ju inte ha det, att varje gång det kommer upp något jobbigt så slutar han sig och blir bara arg när du vill reda ut saker.

Jag förstår att det blev en chock för honom, att han behöver tid att bearbeta det, men han gör det på ett väldigt destruktivt sätt, både för honom själv och för er relation.

Jag tänker så här att ett tecken på en sund och välfungerande relation är inte att man aldrig bråkar eller är oense om något, inte att det aldrig blir missförstånd eller att sårade eller jobbiga känslor kommer upp till ytan.
Att sånt händer är bara mänskligt och sånt som händer.

Det som gör en relation till en stark, fin och kärleksfull är hur man tar hand om varandra när det är något som är fel eller jobbigt, hur väl ens kommunikation fungerar så att man har styrkan att kunna reda ut det som har hänt och fokusera på hur man går vidare, inte vem som har rätt eller tro att man kan gå ut som vinnare i diskussionen utan att skada sin relation och såra sin partner.

Att vara tillsammans med någon kan få en att känna sig så sårbar, eftersom ens partner kan komma en så nära och det kan vara läskigt som tusan, att behöva öppna upp och vara någon annan så nära. 
Det verkar som det är det din kille har problem med, att det är lättare att bli arg på dig och stötta bort dig än att våga berätta hur han verkligen känner över vad ni går igenom.

Det är också tyvärr väldigt vanligt att det är just killar som får prolem, eftersom de inte uppfostrats att prata om hur de mår och hela tiden för höra att en riktig man gråter inte, att det är tjejigt och dåligt att vara känsligt, så de bygger murar och som det är för din kille nu,  är det väldigt jobbigt när du försöker ta sig innan för dem.
För han liksom så många andra killar inte har fått träna på att vara sårbar och när de är det, att andra tar väl hand om dem då, han litar inte på det och stötter bort dig. 

Som jag pratade om i början, att ni inte har sex är bara ett symptom på att ni inte kan prata om vad som hänt och hur ni båda mår i det och kan ni det är jag fullt övertygad att ni kommer hitta tillbaks till varandra och ett fint sexliv igen.

Annons:
NissanGabbie
5/7/16, 9:43 PM
#7

#4 Nu är det ju dock inte så att jag har gjort något större ingrepp som kräver att man väntar i 6 månader. Det jag vill är att hitta tillbaka till tiden då det hände var och varannan dag, som det brukade. #5 jag har dragit upp det både när jag själv är sugen och när jag inte är det. Det är ändå lock för öronen tyvärr. #6 Det känns inte riktigt som det stämmer in på oss, vi pratar öppet om allt mellan himmel och jord. Han har inga problem med att släppa ut sina tankar eller tårar för mig, det är just enbart denna fråga som han stöter bort. Annars är vår komunination oerhört bra. Så vet inte hur jag skall tackla problemet…

pyromanen
5/8/16, 7:41 AM
#8

Ingreppet kanske inte fysiskt är så stort, men psykiskt eller känslomässigt kan det vara desto större. Prata är lösningen. Ta kontakt med kurator och få hjälp med detta.

Åsa S
5/8/16, 8:33 AM
#9

Många Kvinnor som genomgår abort kan må dåligt psykiskt efteråt och kanske inte vill ha sex på ett bra tag efteråt och det brukar ofta folk förstå och tycker det är normalt och kanske inte kommer med rådet att man behöver kuratorhjälp när det bara gått ett par veckor, men när en man reagerar på samma sätt så verkar inte folk ha samma tålamod utan tycker det är konstigt ifall han inte vill ha sex åtminstone ett par veckor efteråt för då borde han ju glömt det det måste ju behövas kuratorhjälp för nått så konstigt. Är ett förhållande bra kan man klara sig utan sex i många månader ifall ens partner inte mår bra nog.

Honestyisdead
5/8/16, 10:25 AM
#10

#9 På samma sätt lär ju en man aldrig reagera eftersom det inte är i mannens kropp barnet finns.

pyromanen
5/8/16, 3:10 PM
#11

#9 för mig låter det som att läget har låst sig eftersom han inte vill prata om det. Jag skulle ha svarat samma om det var kvinnan som inte kunde prata om det som behöver pratas om. Tid läker inte alla sår och oavsett vilket kön man har har man rätt att få sina känslor resoekterade. I ts fall verkar det som att aborten varit psykologiskt tuffare för killen. Jag är övertygad om att gemensamt samtal med kurator vore bra. Hade det varit kirurgisk abort hade man förmodligen automatiskt erbjudits samtal.

JazzBass
5/9/16, 9:37 AM
#12

#10 - Jag tror absolut att en abort kan orsaka trauman/sorg även för män, precis som för Kvinnor. Fastän embryot/fostret råkar växa i mamman så är ju hälften av dess gener pappans. Jag skulle själv aldrig ha accepterat en abort, även om också den tanken passerade genom huvudet när jag fick höra att sambon var gravid för snart tre år sen. Så livrädd har jag aldrig känt mig som då, och jag var väl inte helt beredd på att det skulle gå så snabbt heller som det gick. Vi hade ju knappt ens börjat försöka få barn på riktigt.

TS - Jag tror din kille fått motstridiga känslor och sörjer fostret som blev aborterat, även om han tidigare sagt att han aldrig ville ha barn och var med på beslutet att göra abort. Det är dock skillnad på att aldrig orsaka en graviditet och att aktivt avsluta det liv som börjat växa i magen. Hur man påverkas mentalt av en abort kan vara väldigt svårt att veta på förhand. Försök att öppet diskutera hans känslor så här efter aborten. Vill han fortfarande inte ha barn eller har aborten fått honom att känna annorlunda inombords? Sörjer han fostret? Det verkar rätt klart att han har påverkats klart mer av ingreppet än du i varje fall.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Urhasten
5/9/16, 10:18 AM
#13

Sluta fråga just den specifika frågan - ställ andra frågor kring hans mående och livsstatus. Förmodligen har någonting förändrats och det låter som du vill hänga med i svängarna som sker hos honom. Börja om; från handhållning tills vidare. Bygg upp relationen från där det rasade. 

Livet består av att orka hålla ihop och orka stå bredvid varandra i alla tänkbara situationer. För att stärka och öka tilliten mellan er, enskilt som tillsammans. Lycka till!

Probipet - en mage i balans ger friska hundar och katter ❤️

Annons:
tlover
5/9/16, 5:51 PM
#14

#10 Bara för att en man inte reagerar på exakt samma sätt så betyder ju det inte att en man måste reagera på något sådant bara lite eller ens mindre än kvinnan.

Min man sörjde tex när vi fick missfall i flera månader och det fostret var bara ca 8 veckor. Så bara för att det inte växer i mannen betyder inte det att mannen blir mer okänslig än kvinnan.

l'm back

_Fisken
5/9/16, 8:29 PM
#15

#10. Jag kan lova att iaf jag lever mig in i bla. förlossningar och (spontana) aborter.  Det sker inte i min kropp men det sker stora grejer i mitt huvud. Efter andra barnet gick jag in i en förlossningsdepression(?) som satt i ett halvår.
En förlossning/abort är nåt som sker utanför min kontroll och jag verkligen ser och känner in smärtan hos kvinnan - och är fullständigt maktlös. Det är ingen rolig sits alltså. Jag kanske är extra sensitiv men man utvecklar en teknik att "läsa av" och "läsa in" partnern och allt går rätt in i min skalle.
Jag tror män reagerar på sätt som är lika många som det finns män. TS karl  reagerar på sitt sätt.

Honestyisdead
5/9/16, 8:48 PM
#16

Vet inte varför ni skriver det till mig. Har inte påstått annat.

Pytteliten
5/9/16, 11:22 PM
#17

Om ni inte upplever närhet just nu är det troligen ett för stort steg att ha sex omedelbart. I min värld finns det precis hur mycket närhet som helst mellan ingen beröring alls och sex. Speciellt om man med sex menar penetration och underförstått penis-i-vagina-sex som man kan bli gravid av. Jag skulle kunna leva länge utan sex om jag blev tvungen, men jag skulle må otroligt dåligt om jag levde i ett förhållande utan närhet och kroppskontakt.

JazzBass
5/10/16, 8:07 AM
#18

#16 - Om inte, så vad menade du då egentligen med ditt inlägg #10? Utveckla gärna.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Honestyisdead
5/10/16, 9:17 AM
#19

#18 Menar precis det som står.

Upp till toppen
Annons: