Träffade en kille för tre veckor sen ute på dansgolvet. Jag känner honom inte direkt, det skulle kunna vara på nivån att bara ha sex, eller om han vill, se vart det leder… Det spelar ingen roll just nu. Men just nu känner jag mig ratad, killen verkar inte ens vilja ha sex med mig, vilket jag antog var det primära med att få med mig hem då. Jag kanske låter helt desperat här och överanalyserar, jag är bekräftelsekåt och mår ganska dåligt i största allmänhet. Borde inte ägna mig åt ons alls. Jag vet. Men det jag stör mig på är sättet att sluta svara. Han har slutat svara. Och jag blir så jävla trött på såna människor. Bara säg att, sorry, jag vill inte detta. Det är så mkt bättre än tystnaden. Måste nog mest häva ur mig lite. Och så känner jag mig lite dissad, inte ens värd att tala om för mig att han inte vill ha mig. Vi buggade, det är kul :) Ville inte kyssa honom, mest av princip, så han tog med mig och pratade med mig en stund istället. Det hela slutade med att jag följde med honom hem i alla fall. Han var väldigt snäll och omtänksam. Vi satt och såg på frågesport på tvn morgonen efter, så där lite lagom nördigt, men mysigt och vi uppskattade och skrattade båda två. Men så plötsligt fick han bråttom, han skulle iväg med föräldrarna. Men innan jag gick kollade han noga att jag hade hans nr. Utan det hade jag inte brytt mig mer, men nu förväntade jag mig kanske att han åtminstone ville ha sex med mig igen… Så jag skickar ett sms på eftermiddagen, säger att han kan ju höra av sig när han har tid :) Fick svar framåt kvällen. Till saken hör att han var iväg under veckorna i två veckor precis där, och jag under helgen. Så det var ingen poäng i att försöka ses. Men vi hade nån sorts extremt långsam sms konversation. Han hade extremt mkt att göra de där veckorna, det påpekade han, "tom i skallen" tolkade det som en ursäkt att han svarade segt. Jag har också haft fullt upp, och inte brytt mig så mkt, för det fanns ju ändå ingen chans att göra något då. Men han ställde motfrågor, och framförallt han svarade. En och en halv vecka ungefär. Sen tog det slut. Fortfarande mkt att göra och bryr mig inte nämnvärt. Men jag skickade ett sms och frågade hur han mådde efter valborg, tänkte han kanske hade tid nu, han svarade, och sen ett sms till, med en fråga. Jag svarar. Och sen inget mer. Ville inte försöka få igång en konversation till, om han bara svara fö att försöker vara snäll och tycker jag är dum i huvudet som inte fattar dissen. Så skickade och frågade rakt ut om han hade mkt att göra eller om han bara inte ville prata med mig mer. Och får inget svar. Jag hatar att inte få svar. Jag har inget problem med att ta ett nej, eller ett direkt avslut, vet att de flesta ons inte leder till nåt mer, men då får det gärna avslutas direkt. Det här var bara dumt. Suck, jag behöver jobba med mig själv, blev lämnad av en pojkvän för många år sen, som sen totalvägrade prata med mig. Bara lämnade mig och sen inte svarade i telefon, på sms till sist när jag började undra om han hade frusit ihjäl i en snödriva eller nåt. Så fick veta att han levde. Sen inget mer. Jag har lite problem med folk som slutar svara. Och jag har lite svårt med relationer överlag efter den killen. Gott om vänner, omtyckt, massa killkompisar, men lyckas inte träffa nån kärlek, för att jag inte släpper in dem. Och känner mig så ensam. Och även sexuellt understimulerad. Så åtminstone det hade varit trevligt^^ Superlångt och rörigt, men det är skönt att få ur sig ibland.