Annons:
Etikettförhållande
Läst 3369 ggr
Lundviva
2016-05-07 18:43

Dejta äldre man med barn

Hej alla relationsexperter! Jag har träffat en man efter att ha vart singel drygt ett år. Jag är en väldigt blyg person som sällan tar initiativet till kontakt med killar, men den här gången var annorlunda. Vi träffades sådär underbart slumpmässigt i vardagen på en bilbesiktning. Såg honom på håll, vi fick ögonkontakt och han log. Det upprepades ett par gånger. Jag kände att jag måste gå fram och kallprata. Han var hur trevlig som helst, vi bytte nummer och efter lite sms fram och tillbaka bjöd han ut mig på fika. Nu har vi setts tre gånger, utöver första dejten har vi vart på en konstutställning och en mässa. Vi har inte haft sex än, det har inte kommit på tal. Men lite kyssar och så… Han är väldigt kärleksfull och mogen, verkar inte vara en person som stressar fram saker. Jag är 30, och jag uppskattade hans ålder till 30-35. Det var först efter andra dejten som han sa att han i själva verket var 43, ingen av oss har frågat den andre om ålder innan, och båda blev förvånade över det stora åldersgapet. Det kändes bara som att vi var jämnåriga. Vi är på samma mognadsplan, och åldern är inget problem för någon av oss egentligen. Sen vet jag inte om det är han som är omogen för sin ålder, eller tvärtom. MEN. Han har varit gift tidigare, men skild sen ca tio år, och de har två döttrar. Den äldsta är 20, dvs tio år yngre än mig. Hon är även född samma år som min yngsta lillasyster. Hans exfru är fem år äldre än honom, och omgift med en yngre man i hans ålder. Jag har inte frågat mycket om hans familj, för jag vill inte snoka. Flickorna bor hos mamman, den ena är myndig, inte den andra. Oklart om det har varit delad vårdnad eller ej. Han, exfrun, nya mannen och döttrarna ses ofta. Relationen verkar sund och fungerande. Min fundering är hur de kommer se på mig? Kommer döttrarna se ner på mig som hans yngre tjej och tidsfördriv, och kommer exfrun kalla honom för gubbsjuk? Jag vill gärna också få vara en del av detta umgänge inom sin tid. När det gäller döttrarna så kommer jag nog hamna i något mellanfack, för ung för att agera styvmamma och för gammal för att agera kompis. Fördelen är att jag delar en stor hobby med dom, något som ingen av föräldrarna är intresserad av. Så vi kan nog knyta kontakt den vägen. Jag tycker nog att det är rätt skönt att barnen är "vuxna", då kan dom förhoppningsvis se moget på situationen. Jag anser mig vara en väldigt glad och öppen person, jag vill gärna ha en fungerande relation med alla inblandade. Jag vill bli en omtyckt styvmamma och respekterad av exfrun och hennes man. Jag vill få vara välkommen, orkar inte bli något folk strider över. Sen kommer vi till andra funderingen, det här med barn. Jag har inga, och har aldrig känt att jag vill ha. Just nu är jag i en fas i livet där min karriär precis har fått fart, så det är inte heller aktuellt precis nu. Det betyder dock inte att jag kanske vill ha om ett tag. Jag är dock medveten om att klockan snart börjar ticka. Hur tror ni att hans döttrar och exfru ser på det? Att döttrarna får ett 20 år yngre syskon? Tror ni att han ens vill ha barn nu, eller tror ni att han känner sig "färdig" med sånt? Jag vill inte hamna i en sits där mannen träffar en yngre kvinna och skaffar barn som exfrun och de tidigare barnen baktalar och förkastar. Det finns en film, "it's complicated". Har ni sett den så vet ni min oro. Jag har inte diskuterat något om detta med honom, vår relation är såpass ny att jag inte vill börja prata om barn och hans familj. Jag vet därmed inte hur han ställer sig till någonting av ovan nämnt. Jag är helt med på att det kan ta tid innan jag får träffa dom, ju längre desto bättre nästan. Tänker inte tjata fram det, utan det får han själv känna när det är dags. Men jag vill bli uppmärksammad på risker och få råd, innan jag tillåter mig själv att falla mer för honom. Hur ska jag tänka, och se upp med? Har ni någon erfarenhet av liknande situationer?

Annons:
frejaspluto
2016-05-07 18:47
#1

Hej! Du jag känner igen mig det känns som jag går i dina skor. Kommer PM dig! Ett långt mail! Det tar ett litet tag✨

✨✨✨🌙love is in the air 💙🐇💜💜

frejaspluto
2016-05-07 18:49
#2

Vet inte hur länge du har varit medlem det finns upp till höger i fältet. Dina inställningar , meddelanden mm.

✨✨✨🌙love is in the air 💙🐇💜💜

Honestyisdead
2016-05-07 18:50
#3

Något av det första jag pratar om när jag träffar någon är barnafrågan. Och har aldrig känt att man snokar när man lär känna någon.

Detta är ju något du måste prata om.

Maria
2016-05-07 18:52
#4

Jag skulle nog försöka ta det som det kommer. Precis som du skriver så är allting så nytt så fundera inte så mycket utan se vart det hela leder så att säga.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Lundviva
2016-05-07 18:58
#5

#3 Han vet att jag inte har några barn, men har inte frågat om jag vill ha. Om han inte vill ha fler barn, borde han kanske inte ha sagt det? Eftersom det verkar vara en allmän uppfattning att många Kvinnor vill ha barn förr eller senare. Han kanske borde se risken att jag vill ha barn.

Lundviva
2016-05-07 19:00
#6

#4 absolut! Jag vill bara uppmärksamma problem och risker, samt få råd innan jag blir riktigt kär. Det är enklare att kliva åt sidan nu om jag känner att det inte är värt det :)

Annons:
Honestyisdead
2016-05-07 19:11
#7

#5 Det kan du aldrig vänta dig. Att någon kan läsa dina tankar. Han känner kanske att du borde förstå att han är färdig med barnaskaffandet pga att han redan har barn

Lundviva
2016-05-07 19:24
#8

#7 Hmm, jo det har du väl rätt i… Jag vet ju inte om jag vill ha barn än, så det beskedet kan jag inte ge honom. Jag tror inte att jag vill ha barn, men det kan jag aldrig lova. Det känns så efterhängset att börja prata om barn redan efter tredje dejten. Han kanske tror, precis som du säger, att jag borde förstå att han inte vill.

Honestyisdead
2016-05-07 19:28
#9

Om du inte tar upp det är ju risken att du blir kär och sedan vill ha barn när han inte vill det.

Det är inte det minsta efterhängset. 

Vad pratar ni om när ni ses? På mina dejter har vi naturligt kommit in på familjer och barn. Det är ju viktiga bitar och inget man ska tassa runt.

Vildsvin
2016-05-08 11:08
#10

Om jag förstår dig rätt så har ni bara träffats 3-4 gånger och knappt lärt känna varann?

Lite förvånad över att han varit så öppen om sin familj, verkar som att ni har kommit varann nära.

Däremot att börja diskutera barn eller inte och hur du ska göra med hans döttrar verkar vara lite tidigt, ge det lite tid så löser det sig.

Åldersskillnaden tycker jag inte ska vara några problem, tror inte att du behöver vara orolig för den

Honestyisdead
2016-05-08 11:12
#11

#10 förvånad över att han varit så öppen? Ts vet inte ens om barnen bott hos honom. Ställer frågan till dig med då du tydligen tycker 3-4 dejter är lite och att man berättat att man har barn och r fru är mycket.

Vad pratar du om på dejter? 

Dejter är till för att man ska lära känna varandra. Hur gör man det om man inte pratar och frågar om ens liv?

Jag hade dragit öronen åt mig om man efter tre dejter fortfarande inte vet hur inställningen till barn är. Då är man inte öppna på riktigt.

oh-la
2016-05-08 11:48
#12

alltså, på ett sätt tänker jag att finns det verkligen något att diskutera? det hade ju varit en sak om TS hade varit väldigt säker på det ena eller det andra, alltså antingen att man verkligen vill ha egna barn eller verkligen inte vill. däremot verkar det ju vara ganska meningslöst på ett vis att ta upp en fråga som helt uppenbart kan ändra sig. det finns ju liksom inget att diskutera? 

lite kan jag känna att det kanske kan vara läge att känna lite på varandra eftersom du ändå inte riktigt vet vad du vill, träffas några fler gånger och se om detta är något att bygga på? som sagt, hade barn varit något du vill ha nu, helst igår, kanske det hade varit mer befogat att reda ut vad den andra vill, så man inte lägger energi på någon som inte vill samma sak, men nu verkar det ju snarare som att det kan ändra sig åt båda hållen? 

och skulle ett svar från honom göra att du väljer att lämna relationen? om han inte vill ha fler barn, är det då så att du kommer lämna och gå vidare och leta efter en annan partner? alltså, hur viktigt är svaret för dig?

Lundviva
2016-05-08 20:53
#13

Alltså det här med ett barn är inte det viktigaste jag vill ha reda på, utan precis som ni säger så är det bara att fråga honom. Jag vill nog ha möjligheten att skaffa barn, men är det blankt nej från hans sida så får jag ta ställning till det då. Det finns dock saker som jag inte kan fråga honom, som han rent av kanske inte ens kan svara på. Tex hur tror ni att döttrarna tycker om att få ett 20 år yngre syskon? Hur ser dom och mamman på att han skaffar sig en yngre? Hur ska jag tänka i bemötandet? Kan mamman känna sig hotad, att döttrarna får en styvmamma, som dessutom är betydligt yngre? Hur ska jag bete mig för att vår relation ska påverka deras så lite negativt som möjligt? Han umgås frekvent med exfrun och nya mannen som sagt, teor ni att jag inom sin tid också kan ta del av den gemenskapen? Med mera med mera… Hjälp mig att tänka ut ev situationer och svårigheter i detta. Hur hade ni reagerat om det var era barn och exman (om ni hade haft).

Annons:
Honestyisdead
2016-05-08 20:58
#14

10 år är inte speciellt mycket när den yngsta är 30. Det borde inte vara problem. Exet har nu ny man och dom skildes för många år sedan. Barnen är i princip vuxna så att du skulle vara ett hot i mammarollen finns nog inte på kartan.

Men ingen kan ju svara på hur dom är och reagerar. Det viktiga är att det är han som vid eventuella problem sätter ned foten.

frejaspluto
2016-05-08 20:58
#15

Hihi, jag har skrivit meddelande till dig gå in på meddelande på höger fält. Högst upp. Dvs privat meddelande

✨✨✨🌙love is in the air 💙🐇💜💜

Pytteliten
2016-05-10 07:08
#16

Den familjekonstellation ni skulle hamna i om ni väljer att gå vidare är inte på något sätt ovanlig. Jag tror inte att det går att säga utifrån de inblandades åldrar hur det kommer att bli, men däremot bådar ju deras inbördes relationer, som verkar vara bra, gott för framtiden! Sen tror jag inte att varken kompisrelationer eller mammarelationer har speciellt mycket med ålder att göra. Saker och ting blir vad de inblandade gör dem till helt enkelt 🙂.

Candela
2016-06-07 20:50
#17

Jag är 30 och min pojkvän är 42 :) Jag hade liknande funderingar som du i början (vi var 27 och 39 när vi träffades..) men i nuläget upplever jag inget konstigt med åldersskillnaden. 

Det enda är barnfrågan. Både han och jag vill ha fler barn men samtidigt vill han inte vara över 45 när han får barn, därför kommer vi mest sannolikt skaffa ett gemensamt barn ganska snart, trots att jag är mitt uppe i mina studier.

Det är väl nackdelen, men även jag känner samma sak - jag vill inte ha en alltför gammal förälder till mina barn. Sannolikheten att förlora sin pappa när barnet fortfarande är i ung ålder ökar ju..

Jag tänker att du faktiskt har tid att ge det några veckor/månader, ert förhållande. Blir det seriöst kan du ju ta upp barnfrågan. Jag tror att han nästan förväntar sig att du kommer vilja ha barn (det är ju normen så att säga), så det är ju något ni behöver diskutera.

OlgaMaria
2016-06-11 11:38
#18

Mitt råd är att inte tänka så mycket. När du väl blir introducerad i hans krets framöver så är det du behöver självförtroende. Om du tror på dig själv och er relation kan du också ingjuta förtroende hos alla andra. Jag tror att om man älskar varandra så löser sig saker. Det värsta du kan göra är att måla upp en massa skräckscenarion. 

Döttrarna kan ju tycka det är obekvämt med ett mycket yngre syskon, men de kan också tycka det är underbart. Oavsett vilket så lär de vänja sig med tiden.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Caylina
2016-06-21 18:19
#19

Tycker inte alls att det är något konstigt med åldersskillnad, viktigare hur man trivs ihop:) Jag är 42 och min pojkvän är 29, jag har 3 barn, han har inga.  Hur det blir i framtiden vet ju ingen, det får tiden utvisa. 

Det där med barnen kan ju vara knepigt- eller jätte enkelt- i vilken relation som helst. I vårt fall så är det inga problem. Min äldsta är 20 och hon har inga invändningar;) det blir ju lite vad man gör saker till. Finns det kärlek och relationen är sund och härlig så är det väl bara att köra på. Lycka till!

Upp till toppen
Annons: