Jobbet

Arbetsrelationer som gått för långt?

2016-05-14 21:24 #0 av: Zakaraa

 Jag ska försöka hålla det kort för jag vet att det kan bli rätt tråkigt med långdragna historier. Jag är diagnostiserad med en Fobisk personlighetsstörning (i grund och botten kan man säga att det är samma sak som social fobi men att det är en störning helt enkelt) och jag har otroligt svårt för sociala sammanhang och har en extremt dålig tillit till män (då jag i yngre tonåren blev sexuellt utnyttjad) så jag tror att det mesta män gör får mig att känna mig obekväm numera.

Jag arbetar i ett privatstall där det bara finns två anställda, jag och en äldre karl. Den här mannen har fått mig att känna mig extremt obekväm, speciellt på senare tid. Det var ett tag i början då han slängde ur sig kommentarer men jag ignorerar och agerar nonchalant och det kändes som att det trappades av och det blev lugnt men så nu senaste två veckorna har det trappats upp igen. Speciellt efter att jag härom dagen klippte håret har han slängt ur sig kommentarer som får mig att känna mig jätteobekväm och jag vet inte vad jag ska göra.

Han har slängt ur sig kommentarer som "jag drömde om dig härom natten", "du är en så himla in tjej", "ditt hår är så fint, jag skulle vilja känna på det" och benämningar som "bruden". Efter hårklippningen har han sagt hur snyggt det blev osv osv, normala komplimanger man kan få när man precis "snyggat till sig" men efter sånt han sagt tidigare får det mig att bli väldigt obekväm direkt och jag känner mig så fruktansvärt oförskämd när jag bara står med ryggen mot, fortsätter jobba och undviker att svara men jag kan inte hantera situationer som de.

Nu för några minuter sedan fick jag ett sms där han skriver "Hej snygging då syns vi morgon ;) sov gott" då han i fredags hörde när jag pratade med chefen om att jag skulle på hundutställning imorgon och ställa min hund. Han hade sedan frågat om det var okej att han kom och tittade och jag kunde inte direkt säga nej eftersom det är en offentlig tillställning och det är utomhus.
Jag är inte ens säker på om han är medveten om vad han säger, ibland tror jag det är en del av hans personlighet men det känns som att han stöter på mig och det blir så himla obekvämt för jag har absolut noll intresse av att ha någon relation alls med honom, mer än som arbetskamrat.

Pga min personlighetsstörning så klarar jag inte av att konfrontera och säga åt honom eller be honom sluta men Någonting måste ske för jag mår inte bra av det. Jag har påbörjat texter som jag Vill skicka men klarar aldrig av att faktiskt klicka på "skicka". Jag har visat en väninna vissa saker han skrivit och sagt och hon tycker jag borde anmäla för trakasserier.

Jag bor kvar hos mina föräldrar pga brist på egen bostad och jag har en väldigt nära relation till min mamma då hon är som min klippa i min störning och även hon känner den här mannen en aning (via mitt jobb så inte privat) jag vill så gärna tala om för henne hur jag känner men jag vågar och klarar inte av det helt enkelt.
Och klarar jag inte ens av att prata med min klippa hur ska jag då kunna gå vidare och prata med mannen eller ens nämna det för min chef. Han är en stor tillgång till jobbet och är behövd och jag är rädd att någonting skulle förändras på jobbet om jag sa något, ifall han skulle bli avskedad liksom eller i värsta fall om Jag blir det? (tvivelaktigt men det är ändå tankar som dyker upp).

Jag vet inte vad jag ska göra. Räknas det som sexuella trakasserier eller tror ni att det är jag som överreagerar och tar "komplimangerna" på fel sätt pga min bakgrund?
Vad kan jag göra..? Vad bör jag göra?

Känns lite olustigt att posta det här på ett offentligt forum där jag inte direkt är särskilt anonym av mig men jag har inte så mycket till val känner jag. Jag har nått min gräns för vad jag klarar av att hålla inne och behöver verkligen råd.

Anmäl
2016-05-14 21:41 #1 av: frejaspluto

Du måste säga stopp! Han får inte göra sådär , antingen flörtar han jävligt dåligt, vill bara väl. Eller så vill han åt dig. Hur fick han nr? Jag förstår dig du inte har tillit till män. Han märker nog att du är svag, män märker sånt det blir en radar. Du måste prata med ngn vem litar du på mest? Spar alla sms.

Jag litar inte heller på människor i generell stadie. Håller strikt på jobb och fritid. Jag jobbar med mkt problem sitter på kontor, mkt sekretess .

Du måste verkligen tänka på vad du gör , din känsla är nog rätt och håll dig avstånd från honom.

Anmäl
2016-05-14 21:44 #2 av: Zadeira

Jag tycker att om det inte känns bra och inte känns okej så är det inte okej, även om det inte är rena sexuella trakasserier. MEN eftersom du dessutom inte berättat för honom att du inte tycker om det så har han ju inte en aning om att du tycker det är jobbigt, känns fel och obehagligt. Det innebär ju att han inte får en chans att förändra sitt beteende eller förstå att det han gör inte är önskvärt. Ganska så självklart att han fortsätter om han själv tror att han gör något gott, försöker ge komplimanger och visa intresse och du inte aktivt talar om för honom att du inte tycker om det. Han kan ju omöjligt läsa dina tankar och en del människor förstår helt enkelt inte om man inte tydligt talar om för dem att saker inte är okej. Du skriver ju dessutom att du inte ens är säker på att han är medveten om vad han säger... Någonstans tycker jag att rättvisast är ju att ge honom en chans att förändra sitt beteende och hur ska han göra det om han inte vet att det han säger tas emot så fel? 

Jag förstår att det kan vara extremt jobbigt men på något sätt måste du ju förtydliga att det kan gör inte känns okej för dig. Lättast verkar ändå vara att du pratar med din mamma som kan hjälpa dig gå vidare. Det kan vara svårt nog, men du kan ju inte förvänta dig att läget förändras och blir bättre om du själv inte tar kommandot i din situation.


Anmäl
2016-05-14 21:56 #3 av: Pytteliten

Fast inte fortsätter man vad-det-nu-är-han-gör om man inte får någon som helst reaktion? Det tycker jag låter väldigt mysko!

Anmäl
2016-05-14 22:01 #4 av: Sindri

Johodu! Det finns de som är så oerhört övertygade om sin egen charm och lägger in precis vad de vill i motpartens beteende.

Är man då blyg och varken säger ifrån eller uppmuntrar så tror de bara att man spelar svårflörtad. Många lever också högt på att tjejer inte alltid vågar säga ifrån. Han är ett as och borde inte få jobba kvar!

Prata som sagt med din mamma om du inte vill gå till chefen direkt. Radera inte sms:en, du kan behöva dem som bevis.

Anmäl
2016-05-14 22:03 #5 av: Zadeira

#3 Det tycker inte jag. Det finns mängder av människor som inte förstår "de sociala koderna" på rak arm utan som man måste vara tydlig med. Många med olika psykiska diagnoser kan tex ha helt omöjligt att förstå det sociala samspelet. 

Han tror att han är trevlig, snäll och visar intresse och kanske bara tror att TS inte förstår det. Då kommer han troligen fortsätta och kanske till och med bli mer påträngande. Får han inget nej så betyder ju det att det han gör är okej även om TS inte ger samma respons tillbaka. Får man inte ett tydligt Nej eller en tillsägelse om att ens beteende inte är okej så är det inte alls konstigt om beteendet fortgår. 


Anmäl
2016-05-14 22:07 #6 av: Zadeira

#4 Men om man inte säger ifrån, hur ska personen då förstå att han gör fel? Det är väl självklart han fortsätter med ett beteende som han tror är okej om ingen säger ifrån? 


Anmäl
2016-05-14 22:25 #7 av: Sindri

Han kan mycket väl förstå att han gör fel, men är han inte helt bakom flötet så anar han säkert att TS inte vågar säga ifrån. Hon skriver ju att det är en "äldre karl". Han utnyttjar sin ålder och antagligen sin position. Man tilltalar inte en ung tjej på det viset om man inte får någon som helst respons.

Anmäl
2016-05-15 12:27 #8 av: Mia-45

Jag förstår hur TS känner och hur hon har det. 
Jag arbetar ihop med en 29-årig tjej och en snart 50-årig karl. 
Denna karl har ett gott öga till 29-åringen och säger saker som "andra kvinnor i din ålder borde hata dej med den kroppen och när du fött 3 barn med, du är så himla vacker med en underbar kropp, hade jag vart 20 år yngre så...." och en massa annat. Han har med sagt till tjejen att hon ska pröva att sätta kateterslang på honom, 3 ggr. 
Tjejen vågar inte säga ifrån utan låssas som om hon inte hör.
Jag sade till vår chef om detta och han tog det på allvar. 

Jag tycker du TS ska prata med din chef om detta om du själv inte vågar säga ifrån. 

Anmäl
2016-05-15 16:33 #9 av: smurfis

Om du inte själv vågar säga åt honom så be någon annan göra det. Han kanske inte ens är medveten om att du inte gillar det? Visst finns det de som gör saker ändå fast de vet att det är fel men han får inte ens chansen att sluta om han inte blir tillsagd.

Anmäl
2016-05-15 20:42 #10 av: Kalli

Alltså, självklart vore det bra om TS kunde säga ifrån - för sin egen skull. Men ansvaret för hur mannen i TS fall beter sig ligger enbart på honom. De flesta människor kan, om de vill och försöker, se hur andra människor uppfattar deras närmanden. Är man det minsta osäker så är det fullt möjligt att fråga. Hellre det än att man omedvetet utsätter sina medmänniskor för obehag.

I TS fall ignorerar hon hans kommentarer, uppträder nonchalant, ser inte på honom utan fortsätter arbeta med ryggen mot honom utan att svara. Jag gissar dessutom att hon inte svarade på hans SMS med orden snygging och en smiley som blinkar tillbaka. Är man det minsta empatisk borde man inse att detta beteende inte är uppskattat. Gör man inte det är det ingen ursäkt.

Anmäl
2016-05-17 01:28 #11 av: Mariaaak

Wow "jag drömde om dig härom natten" bara läskigt. Konstigt att han fortsätter även fast du inte ger responser. Anmäl honom!! Han kanske är intresserad av dig pårikigt men det sätter han gör det på är absolut inte respektfullt. Om du känner dig obekväm att prata med honom direkt, kan du inte gå till chefen?

Anmäl
2016-05-17 11:02 #12 av: Namiko

Klarar du inte av att prata direkt med honom, prata med chefen, säg att du inte klarar av att säga ifrån själv så ska din chef göra det åt dig. Det ingår i hans jobb att se till att arbetsmiljön är så bra som möjligt och det här är ett arbetsmiljöproblem.

Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.

Anmäl
2016-05-17 16:11 #13 av: Zakaraa

Tack för era svar. Jag har läst allt sedan första kommentar men valde att avvakta med att svara. Har tagit till mig allt det som ni skrivit och ska fundera lite hur jag vill gå vidare.

Jag har däremot tagit steget och påtalat det här för min mamma och visat sms:en (någon frågade hur han kan ha mitt nummer och det beror på att alla i stallet, även de som har hästarna där har tillgång till varandras nummer via en lapp som sitter vid whiteboard tavlan ifall någonting skulle hända med exempelvis hästarna) och mamma har själv lagt märket till att han verkar "ha ett gott öga" till mig. Vi kom fram till att låta det vara just nu och skulle något mer inträffa kommer min mamma hjälpa mig.


Varken igår eller idag har han sagt något alls. Jag tror det beror på att jag inte ens tittade åt hans håll i söndags när han kom till hundutställningen. Han stod vid vår lilla plats (där vi satt med stolar och hundbur) hela tiden men jag varken tittade eller sa något så i måndags hälsade vi inte ens på varandra på jobbet. Vem vet, kan vara för att han hade saker att göra eller så har han insett nu att jag inte vill ha något med honom att göra, det återstår att se.

Anmäl
2016-05-17 17:28 #14 av: Sindri

Ja, tyvärr måste en sådan människa "sättas på plats". Det är bra att du inte svarar honom nu när du ändå inte vågar säga ifrån. Han kanske kan tigas ihjäl.

Anmäl
2016-05-17 18:00 #15 av: frejaspluto

#0 hur går det, hur känns det ? Vad har hänt som senaste dgr....

Anmäl
2016-05-17 18:09 #16 av: Zakaraa

#15 kolla #13 :P

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.