Annons:
Etikettförhållande
Läst 1178 ggr
Lia
5/24/16, 9:25 PM

Förlovning och det där

Det här är mest tankar och inte mycket till problem, så om det inte är så intressant är det bara att hoppa över tråden ^^

Jag är väldigt konservativ och har svårt att ändra uppfattning när jag väl bestämt min åsikt kring något. Jag var helt klar över att jag skulle förlova mig om 3,5 år, och gifta mig om 4,5. Då är jag klar med skolan förhoppningsvis, och det är även dagen vi varit tillsammans i 10 år. Och jag kan ju inte förlova mig förrän det är inom ett år, det är emot traditionerna.

Men det har hänt så sjukt mycket mellan oss. Men det som hände senast är det som fått mig att ändra min åsikt allra mest. Jag hade kunnat förlora honom förra veckan när han blev knivrånad och hamnade på sjukhus. Jag var så orolig och rädd. Jag kände bara att allt kan hända på 3,5 år. Varför ödsla mer tid? Så vi diskuterade det, och båda kände att det skulle vara rimligt att förlova oss om ett halvår. Även om vi kanske inte gifter oss tidigare så tar vi i alla fall ytterligare ett steg i rätt riktning. Och att jag är konservativ och har svårt att ändra mig borde inte få komma i vägen.

Dock finns det fortfarande problem. Jag bor fortfarande hemma ett år till, och han har precis flyttat hem till sin mamma igen på grund av vad som hänt. Jag vet inte, men det känns inte "på riktigt" riktigt när vi aldrig ens bott ihop. När vi i så fall förlovar oss har vi varit tillsammans i 6 år och kommer flytta ihop ett halvår senare, men det kanske fortfarande är tidigt? Nu tror jag att traditionerna spökar lite i mitt huvud igen.

Dessutom har jag och hans mamma ingen fungerande relation. Jag kan inte vara där då hon delvis inte tar mig och mina psykiska diagnoser på allvar, och delvis är jag inte och har inte på länge varit välkommen där. Också på grund av mina diagnoser. Jag trodde att jag skulle få höra att jag var välkommen där igen efter att hon såg hur jag kämpade och gjorde allt jag kunde förra veckan. Men det kommer nog aldrig ske. Jag vet att jag inte gifter mig med henne, eller hans far för den delen, men att det inte fungerar försvårar ju det hela en aning. Inte just förlovning i sig, men hela familjelivet och framtiden. Jag vill ju inte ha folk i mitt liv inklampandes, när jag inte får vara en del av deras. Men vår relation är så pass förstörd att den aldrig kommer kunna byggas upp igen. Jag kan inte offra min egen hälsa och vända ut och in på mig själv för att vara alla till lags.

Så lite tankar om allt vore trevligt.

Jag har en guldring som tillhörde min gammelfarmor, gjord 1965. Den hade varit rolig att ha som vigselring, men då måste jag förminska den lite och så hade jag velat byta ut stenen mot en diamant. Men det kanske inte är helt omöjligt. Den använde hon bara som vanligt smycke, så det är inget ingraverat i den heller. Det är lång tid tills den ska användas, men jag vill gärna ha en förlovningsring som passar bra ihop med den ringen, så lite i de banorna kanske man ska tänka ändå. Den är prydd med en blå sten (som då ska bytas ut i så fall) och bredvid sitter ett vackert blad på varje sida om den. Så i så fall en ring med blad av nåt slag, eller nåt annat som matchar. Ni får mer än gärna lämna förslag på ringar, jag har lång tid på mig att bestämma mig, men jag vill verkligen ha en perfekt ring. Kanske kan man visa ringen jag har för en guldsmed som kan skapa en förlovningsring utifrån den designen. Dock, efter allt som hänt, är jag livrädd att bli bestulen på den ringen. Det är ju ändå en släktklenod. Vågar man då gå runt med den på fingret resten av livet? 

Vi har i alla fall bestämt vilket datum vi ska gifta oss, så ingen av oss tvekar inför att det kommer bli av. Då känns ju förlovning tidigare trots allt som en bra idé - även om vi inte gifter oss inom ett år så SKA vi ju ändå gifta oss. Och vi har bestämt att vi ska till Montauk på bröllopsresa, haha! Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att det enda som förändras med en förlovning är att vi får varsin ring på fingret, vi har ju i princip redan planerat det mesta inför bröllopet.

Så ja, jag har nog ändrat lite åsikter. Däremot skulle jag aldrig förlova mig om inte målet var giftermål. Och det kommer jag aldrig ändra åsikt om, men det är en helt annan historia.

Som sagt, jag skriver mest bara vad jag tänker på och känner. Jag förväntar mig inte direkt några kommentarer, men det hade varit trevligt ändå!

Annons:
Gaara
5/24/16, 9:37 PM
#1

Jag personligen tycker att ni ska flytta ihop först och leva som sambos ett bra tag innan ni går vidare. Livet kan ta slut idag, i morgon eller om 60 år och det gör ingen skillnad om ni är förlovade då eller ej. Jag anser det vara viktigt att man bott ihop på riktigt för att veta hur ens relation tillsammans fungerar. :) Ni gör så klart som ni vill, men det är dumt att stressa på något pga en sån här händelse. :)

Lia
5/24/16, 9:43 PM
#2

#1 Ja, jag känner honom utan och innan och jag vet med säkerhet att inget kommer förändras för att vi flyttar ihop. I somras bodde han här i ca 3 månader. Jag vet att det inte är samma som att verkligen bo ihop, men det finns inget som skulle överraska mig, om man säger så. Om det inte gör någon skillnad om man är förlovad eller ej, varför förlovar man sig alls då? Jag ser det lite som ytterligare ett steg, det känns viktigt. Och det är inte bara på grund av händelsen så klart, men den hjälpte mig att öppna ögonen. Men jag förstår absolut hur du menar, och tackar för ditt perspektiv 🙂

[Tibonnanj]
5/24/16, 9:43 PM
#3

Har ni varit tillsammans i 6 år redan utan att din relation till hans mamma påverkat din och din killes relation så tror jag det kommer gå bra, jag vet ju inte hur det är egentligen men 6 år är en lång tid :)

men så blir det förmodligen annorlunda till det bättre eller sämre när ni bor ihop.

Om ringen från din gammelfarmor är gammal kan det va så att den innehåller mer karat än dagens ( oftast innehåller de äldre runt 20k och ny 18k) Nu har jag inte varit med om det själv men jag vet några som ärvt ringar i 20k guld och när de velat göra om dom så har smeden velat dryga ut guldet med metaller bla för att de ska bli hårdare, så det blir 18k. Men det kanske inte gäller för alla smeder. Så är det väldigt dyrt men värt det när man ska ha ringarna livet ut :)

Lia
5/24/16, 9:46 PM
#4

#3 Nej, jag tänker också så, att hans mamma inte kommer påverka mer bara för detta. Jag har kikat noga i ringen, och den är 18 karat 🙂 Absolut kommer det vara värt det! Tack för ditt svar!

Gaara
5/24/16, 9:50 PM
#5

#2 jag menar att det inte spelar någon roll om ni är förlovade eller ej om ni dör i dag, i morgon eller om 60 år. :) Det är klart det är kul att få vara förlovad med den man älskar och visa att man hör ihop och att man ska gifta sig. Menar bara att en rädsla för döden inte ska få påverka när det ska ske. :) Jo, folk säger ju alltid att de känner varandra utan och innan tills de flyttat ihop på riktigt. ;) Men det kan ju vara så som du säger, att inget skulle ändras. Så är det för mig och min sambo. Det är så himla okomplicerat att bo tillsammans med honom. Däremot min första pojkvän tog det slut med efter att vi bott ihop ett tag. Men det hade inte så mycket att göra med den andres ovanor eller liknande, utan att han blev så hemmakär, inte ville hitta på något på fritiden vilket jag inte stod ut med. 

Men som sagt. Go for it om ni känner för det. :)

Lia
5/24/16, 9:53 PM
#6

#5 Ja, det lär inte vara ett problem mellan oss, min pojkvän vill inte sitta hemma, han vill ha rörelse omkring sig. Det kommer inte förändras för att han flyttar ihop med mig 🙂 Men allt är viktigt att fundera över.

Annons:
oh-la
5/24/16, 10:15 PM
#7

Vi gjorde om min farmors ringar, förlovning och vigselring, till en ring som blev min vigselring. En duktig smed kan förminska och ändra utan att göra någon större inverkan på ringen. Farmors ringar fick förminskas en hel del och jag ville ha kvar datumen och namnen från farmor och farfar. Det var inga peoblem, ringarna är förminskade och graveringen är helt intakt. Vi la till tre stenar mellan ringarna och fick ett helt unikt smycke. Att återanvända är verkligen jätteroligt!

Lia
5/24/16, 10:23 PM
#8

#7 Så kul! I mitt fall får det plats med en väldigt stor sten där den nuvarande sitter. Men det kanske man kan förminska lite också för att få ner priser lite (även om det inte är aktuellt nu) ^^

Gaara
5/24/16, 10:27 PM
#9

#6 mitt ex var dock en festlig och social kille innan han flyttade ihop med mig också. X) Men han hamnade i nåt depressionsliknande stadium tror jag. Men som sagt. Kör på en förlovning. :)

Lia
5/24/16, 10:41 PM
#10

#9 Jo, det är lätt att bli deprimerad, jag är det. Men då gäller det ju att försöka göra något åt det, det behöver ju inte heller bero på att man just flyttar ihop heller.

Lia
5/25/16, 1:28 AM
#11

Sen har vi ju löftesringar också i och för sig. Det är ju mer löfte om att hålla ihop, medan förlovning är löfte om giftermål. Så många som inte planerar att gifta sig alls trots att de förlovar sig byter kanske löftesringar utan att tänka på det, haha. Tåls också att funderas över.

Leramani
5/25/16, 9:31 AM
#12

Den blå stenen som sitter i en guldring,  kan vara värd nånting.  Värdera ringen innan du låter göra om den. 
Jag tycker nog också att man ska bo ihop ett år,  innan man gifter sig. Minst.  Jag hade känt min man i 7 år innan vi blev ihop,  vi hade varit ihop tidigare,  blev ihop igen efter 7 år och vi gifte oss efter ett halvår och fick barn.  Efter ett ytterligare år fick jag klart för mig saker om honom som hade varit ett definitivt hinder för att gifta sig,  om jag hade vetat det innan,  och mitt liv hade sett mycket annorlunda ut.
Till det bättre.

De Lapsus Resurgam

Lia
5/25/16, 11:40 AM
#13

#12 Det med ringen tänkte jag också, så det ska jag kolla upp! Och gifta oss ska vi ändå inte göra förrän 2020 :-)

Annons:
Zadeira
5/25/16, 4:20 PM
#14

För mig personligen är inte förlovning och giftermål viktigt eftersom både jag och min kille tycker det mest är "for show" och vi vet att vi hör ihop ändå. Men självklart ska man göra det om man tycker det är viktigt. Idag är ju inte förlovning samma som det var förr i tiden, då man i princip var tvungen att gifta sig när man förlovat sig. Det går att bryta en förlovning om det går rent åt fanders och det går att leva ett liv där man enbart är förlovade utan att man gifter sig alls. Så jag tycker inte man ska vara rädd att ta det steget om man verkligen tror på ett liv ihop.

Angående smycken så är jag lite kluven. En del av mig tycker att om man har ett gammalt släktsmycke som man ändå inte använder pga att det inte passar riktigt eller inte är ens stil så är synd om det ligger i en låda och varken visas upp eller används. Samtidigt är det synd att göra om gamla smycken tycker jag då de har en historia och en anledning till att de är just så som de är. Jag vill inte "förstöra" det.

Jag hade nog personligen hellre köpt helt nya ringar som man verkligen väljer ut efter sig och sin partner, så att de verkligen representerar er och ert "nya" liv ihop.

Lia
5/25/16, 4:50 PM
#15

#14 Ja, lite just därför tycker jag att det kanske är bättre med löftesringar (pre-engagement). Det är inte lika vanligt i Sverige, men det betyder helt enkelt att man lovar att hålla ihop och en dag ta steget till förlovning.

Angående släktsmycken håller jag egentligen med dig där, att man inte vill förstöra smycket. Men i det här fallet vet jag att hon skulle velat att jag gjorde om den ifall det skulle göra mig nöjdare. Jag vet det, för bredvid sängen har jag en väldigt betydelsefull emmastol som jag fått efter henne. Morfar lät klä om den så den skulle passa henne bättre, och hon älskade den stolen, och det gör jag med. Men nu börjar den bli lite sliten, så kanske kommer jag klä om den igen i framtiden 🙂

 Tillbaka till ringen - hon gick ju trots allt in i en guldsmedsbutik och valde ut den ringen utan att själv vara med och designa den, jag är säker på att hon inte skulle misstycka om den istället pryddes av en diamant ^^ Ringen har alltid betytt jättemycket för mig, och den har i princip bara legat och väntat på att jag ska göra något speciellt med den. Personligen tycker jag det är en finare vigselring eftersom den har en historia än en massproducerad ring från guldfynd. Jag är förmodligen den enda med denna ring idag. Visst kan man specialbeställa, men då har jag hellre ringen med historia som annars bara kommer ligga i en låda resten av mitt liv. Vilket tråkigt arv det skulle varit 🙂

frejaspluto
5/25/16, 6:45 PM
#16

Du har klarat dig från din killes mamna i6 år och jag tror att ni kommer klara er galant även med giftermålet. Det är ni som bestämmer er hur ni ska ha det. Till skillnad från mig har ju släkt översikt och det var så himla svårt och få ihop det. Vi gifte oss i Sverige och hade ceremoni / fest utomlands. För min släkt. Vi hade typ Skype så alla kunde bara med på bröllopet. 😊,

✨✨✨🌙love is in the air 💙🐇💜💜

Lia
5/25/16, 6:55 PM
#17

#16 Jag är också övertygad att det kommer gå bra fortsättningsvis utan henne också ^^

frejaspluto
5/25/16, 6:58 PM
#18

#17. 🌻Jag längtar verkligen om du är aktiv i fokus fortfarande och jag med så kanske man får se en tråd från er att ni har gift er eller bestämt datum! 💙

✨✨✨🌙love is in the air 💙🐇💜💜

Lia
5/25/16, 7:04 PM
#19

#18 Du är så söt! 🤗 Ja giftermålet är fortfarande några år framåt, men det är bra, jag behöver många saker att se fram emot. (Och jag kommer förmodligen alltid vara aktiv på iFokus, hahah)

frejaspluto
5/25/16, 7:30 PM
#20

#18. Det är ju du med 😘,

✨✨✨🌙love is in the air 💙🐇💜💜

Annons:
Upp till toppen
Annons: