Att leva tillsammans

Att flytta ihop med honom

2016-07-08 00:01 #0 av: Lillamy94

Jag är 21 fyller snart 22 år och har varit ihop med min pojkvän i snart 4år.
Vi väntar nu vårt första barn och den är beräknad om en månad, vi har precis fått en lägenhet efter många månaders sökande.... MEN jag börjar få kalla fötter angående att flytta ihop med honom.
Under våra 4år som par har vi bott hos mina föräldrar i en förort till Stockholm. Här har jag bott i hela mitt liv och här är det nära till allt. Detta är min trygghets zon.
Men nu har vi fått en lägenhet som ligger dryga 5mil från Stockholm och det är i ett område som är långt åt fanders till allt.. Jag kommer bli insolerad med bebisen när den kommer och de vänner han har där, då han har bott där förut, har jag ingen lust att umgås med av olika skäl och värst av allt är att det kommer vara långt ifrån min familj och vänner som jag är van vid att träffa å umgås med varje dag..
Och nu börjar jag tvivla på om jag ens vill bo med honom.
Han känns helt plötsligt som en man jag inte känner, då han oftare är dryg och lättretlig av sig, ,Men värst av allt är att han tar beslut ang denna lägenhet utan att prata med mig först så det känns mer som att lägenheten blir hans och jag och bebisen bara blir ett bihang. Försöker prata med honom men då blir han sur och anklagar mig för att bara vara negativ om allt med flytten och området då han bara vill väl.

Vet inte vad för råd jag söker med detta inlägg , men kände just nu att jag behövde skriva av mig innan jag spricker.

Anmäl
2016-07-08 00:14 #1 av: Codswallop

Det låter som att det kanske vore bäst om du bodde kvar hos dina föräldrar när bebisen kommit - för hjälp och för att du och din pojkvän ska kunna känna av läget. Chansen finns att det bara är nervositet inför "det nya livet" så att säga, med barn. 

Anmäl
2016-07-08 07:57 #2 av: OlgaMaria

Ibland har vår magkänsla bara så rätt, och nu verkar den säga ifrån för dig. Det är okej att säga nej när man känner att ett beslut inte blir bra.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2016-07-08 08:52 #3 av: Surpan

Jag har själv flyttat till min gubbes hemort, ca 3 mil norr om Stockholm. Själv är jag från en förort söder om stan och det var svårt i början att vara så långt hemifrån, jag kände mig isolerad. Men nu har jag lärt känna hans familj bra och det hjälper mycket. Det finns ingen chans att ni kan få en lägenhet i närheten av din eller hans familj?

Att bo kvar hos dina föräldrar kanske inte är helt optimalt med ett spädbarn, men om du inte känner att det är rätt att bo tillsammans med din pojkvän så ska du inte göra det. Du kanske kan bo själv i början?

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl
2016-07-08 09:29 #4 av: [Tibonnanj]

Ta upp det här med din bm när ni är på kontroll nästa gång och be om att få prata med en psykolog eller terapeut. Ni står kanske för nära för att din pojkvän ska ta det på allvar och ha svårt att förstå din situation samtidigt som han kanske har egna problem som han behöver få ur sig men inte känner att han kan prata med dig om.

Anmäl
2016-07-08 11:13 #5 av: frejaspluto

Jag tror att du har kalla fötter och vågar inte inte stå på egna fötter och långt till dina föräldrar. Att vara tillsammans me d ngn i 4 år och skaffar barn. Du måste tänka igenom vad du vill nu har du bara gravidhormoner som tar över, det mesta tänkande.

Anmäl
2016-07-08 11:18 #6 av: Vildsvin

Kan kanske vara graviditeten som spökar lite grann, försök som sagt att ta upp det när du är på BVC.

Har du träffat hans kompisar och deras tjejer?

Anmäl
2016-07-08 12:55 #7 av: Åsa S

Kan ju vara flytta hemifrån ångest med som spökar, hemma hos mamma och pappa är trygghet när man flyttar känner man ofta oro och ångest över att behöva lämna det trygga, det känner väldigt många, men man kan ju inte bo kvar hemma hela livet. Om du inte vill flytta ihop med din kille ifall du kommit fram till att du inte kan leva med honom  så kanske du ska stanna kvar ett tag och söka egen lägenhet. Är det mest bara att det är 5mil från föräldrarna och att du inte fått välja lägenhet så kanske du ändå ska fundera på att flytta dit i stort sett alla flyttar hemifrån och de flesta flyttar nog en bra bit bort från där de växt upp och man lär då känna en massa nya människor. Det är jobbigt för de flesta den första tiden då man flyttar hemifrån men sedan vill man ju absolut inte behöva flytta hem igen, även om man får mycket ansvar som vuxen så har man ju en hel del frihet att bestämma över sitt liv när man flyttat hemifrån

Anmäl
2016-07-08 17:10 #8 av: Aleya

5 mil är inget. Men tror att det är mer att du känner dig otrygg med barn och att dessutom flytta. Två nya saker som krockar med varandra liksom.

Som någon sa så kan du ju första tiden bo hemma hos dina föräldrar och få lite hjälp. Men alla ska vi ju en dag bygga upp våra egna liv.
Men du kanske skulle fundera om du ens vill vara med din kille om du känner så som du gör.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2016-07-08 17:37 #9 av: frejaspluto

Nää, fem mil är inget. Mina föräldrar bor i Canada och Asien. Pappa jobbar världen runt har lgh i USA , New York. Så dina mil är inget , jämnfört med mig och andra.

Tror fortfarande att det är dina gravidhormoner , som spökar.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.