Förhållande

Förhållande skapar familjekaos

2016-07-11 10:23 #0 av: H-lena

Hej alla!

Jag började prata med en kille i vintras, vi hittade vi varandra på nätet. Till en början såg jag det mest som tidsfördriv, han hjälpte mig även lite med mitt plugg och så men jag trodde aldrig att vi ens skulle ses eller att det skulle bli något mellan oss. Med tiden började jag tycka mer och mer om honom och under våren har vi träffats flera gånger. Det klickade nästan direkt mellan oss när vi träffades, jag älskar att vara med honom jag mår så himla bra när vi är tillsammans, han är så omtänksam och bryr sig jättemycket om mig. Det har gått ganska fort mellan oss egentligen trots att vi bor långt ifrån varandra och bara har kunnat träffas ett par gånger under våren. Trots det känner jag att jag verkligen vill vara med honom, jag älskar honom och han känner samma sak. Vi skulle ha det helt underbart tillsammans om det inte vore för en sak; min familj. Jag är 23 år men bor fortfarande hemma för att jag inte kunnat flytta  på grund av mina studier. Detta gör att min familj har stenkoll på mig, vad jag gör och liknande. Detta gör vanligtvis ingenting men nu den senaste tiden då jag börjat träffa min kille så har det blivit en del problem. Jag ville inte berätta om honom i början så jag ljög alltid om vart jag skulle när jag skulle träffa honom. Nu har jag dock bestämt att jag inte kan ljuga om det mer, utan har sagt att jag har haft kontakt med en kille som hjälpt mig med mitt plugg och att han flyttar hit och igår sa jag att vi skulle ses. Mina föräldrar tror det är första gången han och jag träffas eftersom jag inte berättat tidigare då jag har träffat honom. I alla fall vi hade en underbar dag tillsammans igår, och som alltid springer tiden iväg när vi är tillsammans. Under kvällen började min mamma och syster skicka massa sms och fråga var jag var när jag kommer hem osv. Jag var upptagen med att umgås med honom så jag svarade segt på deras meddelanden, men jag visste att dom skulle bli sura på mig för det. Hur som jag åkte hem tillslut sent på kvällen, med en dålig känsla eftersom jag visste att dom ogillar att jag är ute sent och att jag dessutom inte hade hjälpt till med vår hund lika mycket som vanligt.

Jag måste berätta att hemma är jag en av dom som hjälper till mest, gör alltid det jag blir tillsagt osv. till skillnad från min syster. Men så fort jag är borta på något en gång, som igår, då blir det kaos och min familj är i princip beredda att ringa polisen. Det här är extremt frustrerande. Dom verkar inte förstå att jag är vuxen och måste få göra andra saker än att sitta hemma samt få bestämma mer över mig själv. Allra helst hade jag velat stanna över natten hos min kille men jag vet att min mamma hade blivit svinsur.

Det här förtar glädjen för mig med att vara med min kille när jag hela tiden känner "snart måste jag åka hem, snart måste jag åka hem, dom kommer bli sura på mig.."  

Hur ska jag hantera det här? Har min familj rätt att ge mig dåligt samvete för att jag är borta en gång ibland och inte är hemma och hjälper till vilken jag alltid gör i vanliga fall?


Anmäl
2016-07-11 10:27 #1 av: Hayabusa

Svaret på din sista fråga är: Nej, absolut inte!

Anmäl
2016-07-11 10:36 #2 av: pyromanen

Dags att flytta hemifrån. Och dags att säga ifrån. Det var 4 år sedan du blev myndig! Stanna hos killen över natt och låt din mamma bli hur sur hon vill.

Anmäl
2016-07-11 10:48 #3 av: softalagom

Hej!
Vad har du för bakgrund? Etniskt? Det låter som att du inte kommer från svensk kultur. Du kanske har det svårt. Jag hade det så bor i Göteborg. Har du nån och prata med överhuvudtaget ?

Anmäl
2016-07-11 15:52 #4 av: tarantass

Håller med övriga. Skulle säga "verklighetstest: helt orimlig situation".

Sedan inser jag förstås att det kan finnas rent praktiska svårigheter i att åtgärda den.

Anmäl
2016-07-11 16:03 #5 av: tarantass

… men om vi säger så här: de andra i er familj måste väl också vänja sig vid att bli vuxna någon gång?

Det du beskriver påminner mig (mitt i bilden av det alltför ansvarstagande barnet som föräldrar och syskon inte inser har blivit vuxen) också en hel del om den gamla hemmafrun som alla tog för given och aldrig fick ha några egna behov.

Anmäl
2016-07-12 11:13 #6 av: H-lena

Oj tack för alla svar. Ja jag känner att detta är en frigörelseprocess litegrann men det är jobbigt och det kommer nog ta lite tid. Mina familj tror i princip att han bara är en kompis som jag är med för att han inte känner någon annan i stan. 

#2 Ja jag vill flytta men det är inte realistiskt i nuläget. Jag tänker ju att med tiden kan jag bo mer och mer med min kille (förhoppningsvis) när familjen vänjer sig. Men jag tar det lite stegvis för att undvika allt för mycket bråk och tjafs. 

#3 Jag har ingen etnisk bakgrund är helsvensk, bara väldigt gammelmodiga föräldrar och min mamma är väldigt kontrollerande. Nja jag har väl inte riktigt någon att prata med om detta. Jag pratar ju med min pojkvän om det och han förstår situationen och det är jätteskönt. 

#4 Ja familjen måste inse att jag är vuxen nu. Dom verkar vara lite mer accepterande men min syster är väldigt ledsen för jag inte varit hemma så mycket som tidigare. Det är det största problemet att hon känner att jag överger henne typ (vilket jag verkligen inte gör egentligen). Jag har lovat henne att vi ska göra något tillsammans idag, även fast jag allra helst hade velat vara med honom vilket gör mig lite ledsen men jag vill inte heller att hon ska vara ledsen. Han föreslog att vi kunde göra något tillsammans men min syster var inte så glad i den idén. Jag känner definitivt igen mig i din beskrivning, det är en otroligt jobbig sits. Jag hade tänkt göra så han träffar min familj så kanske hela situationen lättar lite. 

Dessutom dricker båda mina föräldrar för mycket, och det har ju format mig på olika sätt, jag är ju typ medberoende, känner att jag måste hjälpa till osv osv. Så ja min familjesituation är inte den bästa. 


Anmäl
2016-07-12 11:26 #7 av: softalagom

#6 vad skönt då kanske du kan yttra dig mer? Möjlighet? Man vill inte att du ska få "utegångsförbud " även om du är 23. Dina föräldrar måste se på hur du vill utvecklas med din relation . Det finns inte annan möjlighet att bo annanstans ? Du ska inte tänka att dina föräldrar är ditt blodsband. Dina föräldrar ska inte ge dig skuldkänslor, inte indontinera dig massa information. Dem är nog "rädda " för att förlora sin lilla flicka. Tappa kontrollen över dig. Du måste bryta ditt band med dom ett tag du måste stå på dina egna ben.

Anmäl
2016-07-12 12:53 #8 av: JazzBass

Varför hymla så med att ni faktiskt är ett par? Inte konstigt att de inte förstår situationen om de tror han är en kompis. De blir sannolikt glada över att du hittat en kille som gör dig lycklig. Bjud hem honom nån kväll så de får träffa honom, det ändrar nog på saker och ting. (Tillägg: Missade att du tänkt göra  det. Bra så.)

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Anmäl
2016-07-12 13:30 #9 av: Soligajag1

Hejsan H-Lena Glad 

Håller verkligen med alla´s förslag och åsikter här , bjud hem killen och presentera honom för familjen . Sen om du tycker att det är jobbigt att dina föräldrar dricker för mycket alkohol , då får även din kille se deras sidor .  

Man kan även flytta ihop på trov, om det går . Sen får man se vad som händer .Lycka till ! Kram // Soligajag1Sol 

HH Glad 

Anmäl
2016-07-12 13:53 #10 av: Omorika

Tänk också på att om de tror att det var första gången ni träffades igår och vet att ni började umgås över internet kan gammalmodiga föräldrar bli oroliga efters "det kan vara vem som helst". Så att du svarade segt och inte kom hem i tid gjorde nog din familj väldigt orolig att nått hänt.

För att lugna dem är det bra om du svara snabbt på deras sms och kommer hem i tid de närmsta gångerna du träffar honom. När den fasen är över kommer dina föräldrar känna sig trygga med att du kommer hem och inse att det nog bara är en vanlig människa. Berätta då att ni är tillsammans och att du blir borta inatt. För att göra familjen trygg skicka ett "god natt" sms.

Därefter bör problemet vara löst. Börja också prata om att presentera honom för familjen. Om du pratar om det skapar du trygghet hos dem genom att du vill presentera honom (han är alltså ingen konstig människa du vill hålla hemlig) men att han inte riktigt har tid än. Så kan det ju dröja några veckor till.  

Sen är du vuxen och myndig så du gör vad du vill men alltid bra att inte oroa eller skrämma de man bor med för det skapar bara konflikter.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.