Annons:
Etikettallmänt
Läst 1979 ggr
angest
2016-07-13 14:08

Ohjälpsamma människor

Jag hade en läkartid på sjukhuset idag. Vid entrén till sjukhuset låg en man i 70-75 års åldern och ropade "hjälp mig upp, hjälp mig!" 2-3 meter därifrån stod 2 Kvinnor och pratade som om de inte alls såg eller hörde mannen.

Jag sprang fram till honom och frågade om han slagit i huvudet eller hade ont någonstans. Nej det hade han inte. Han hade bara snubblat och nu tog han sig inte upp själv. Jag försökte hjälpa honom men insåg att jag behövde en som stöttade på andra sidan mannen också. Jag ropade till kvinnorna som stod och pratade om de kunde hjälpa till lite. Fick inget svar så jag ropade igen varav en av dem sa "vi hinner inte tyvärr" sedan fortsatte de prata.

Precis då kom en man i läkarrock ut genom dörrarna och mannen som ramlat fick äntligen hjälp att ta sig upp. Kvinnorna tittade nyfiket på. Vad konstigt att de hann med det då.

Jag förstår om de ansåg att det var för tungt att lyfta mannen men då kan man ju tillkalla hjälp kanske.

Annons:
Maria
2016-07-13 14:11
#1

Mycket märkligt och skrämmande.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

softalagom
2016-07-13 15:40
#2

Det är människor som inte tycker " synd" om människor, kvinnorna tänkte nog helt annat han va påverkad eller nått, att det finns redan personal runt omkring. Det kom en läkare det va bara för att personen hade " vita rocken" på sig. Det är så idag med människor det finns många bortskämda människor.

Åsa S
2016-07-13 15:53
#3

Inte ens sjukhuspersonalen bryr sig ibland, hamnade på akuten för urinstopp var på en ö när det hände och efter bilfärja , taxi mm. lyckades jag ta mig fram och då hade det gått för lång tid får man mer än 1 liter urin så gör det jäkligt ont, jag hade så fruktansvärt ont att jag var dubbelvikt och knappt tog mig fram men ändå var det stelt byråkratiskt ta nummerlapp och sedan bli tillsagd att man skulle gå via en grön linje i golvet och jag gick och gick längs den där linjen och trodde jag skulle svimma kändes som evighet men var säkert bara 300-400m det var många sjukhusanställda som bara passerade mig utan att ens reagera och jag kan inte ha sett speciellt kry ut, den enda som frågade nått var en annan civilklädd person som inte verkade jobba på sjukhuset som hjälpte mig upp till andra våningen och visade vart jag skulle ta nummerlappen hos akuten. Fick sedan extremt snabbt omhändertagande när jag äntligen var framme vid urologakuten för det kan skada både urinblåsa och njurar ifall man har urinstopp för länge, fick ha kateter i 3v efter det för att jag hade haft på tok för mycket urin i blåsan och den kunde vara skadad.

vendelay
2016-07-13 19:53
#4

Jag tror inte att det går en vecka, knappt en dag utan att jag ser något liknande. En av de värsta grejerna jag var med om var förra veckan när en väldigt gammal tant skulle gå av bussen, men hon fastnade lixom med rullatorn mellan bussen och trottoarkanten och stod alltså mellan bussdörrarna. Hon skrek i panik "hjälp! stäng inte dörrarna! Hjälp mig!". Ingen rörde sig, jag sprang fram men jag satt en bit bort så det tog ju några sekunder men ingen annan rörde sig. Hur är det möjligt?

En annan grej som hände för ett tag sedan var sent på kvällen så hörde jag någon skrika. Se hörde jag dunsar och fler skrik/gråt. Jag drog på mig jackan och sprang ut i trapphuset och utanför en dörr står en kvinna som visar sig vara vän till paret som "argumenterade" och hon lovade att det inte var någon fara, att de bara var "lite arga" men "tack för att du kom ner". Jag var tvungen att fråga om ingen annan reagerat när hon sa så och hon sa nej. HUR är det möjligt?!

Var snäll mot alla - bli vegan ❤

Honestyisdead
2016-07-13 20:43
#5

Människor är egoistiska. Sedan finns det som tur är undantag som vi.

För några veckor sedan vid 2 på natten skulle jag ta taxi från centralstationen när jag såg en man ligga på golvet. Det satt lite folk här och där som garanterat lagt märke till mannen. Jag gick fram och såg att han förmodligen var en uteliggare som stank sprit OCH blödde från huvudet. Fick ingen riktig kontakt med honom och de gånger han försökte säga något kom det inga ord.

Så jag ringde 112 som hämtade honom.

Dessa människor som satt runtomkring.  Ansåg dom att en alkis liv inte var värt deras tid? Hade dom reagerat och agerat om det var jag som låg där?  Det är skrämmande.

[Thiah]
2016-07-13 21:02
#6

#4 i ditt senare fall handlar det kanske om egen rädsla. Vet att min pappa, stor och stark, värderat sin egen säkerhet på så satt att han inte velat ge sig ut o trappen i familjegräl. Han har däremot gått emellan annars. Men jag vet om folk som räddat andra och sen blivit lämnade , fullt nerblodade, av räddningspersonalen utan en pappersbit att torka sig på ens. Så idioter finns överallt.

Annons:
vendelay
2016-07-13 22:08
#7

#6 Det tänkte jag också till en början - men varför ringde ingen polisen i så fall? Sanningen är ju att de inte orkar bry sig, inte att de är rädda för gärningsmannen i första hand.

Var snäll mot alla - bli vegan ❤

Tant Grön
2016-07-13 22:23
#8

Tycker det är självklart att man skall ingripa om man kan. För några år sedan hörde jag att dom nyinflyttade grannarna bråkade. När kvinnan började låta mer och mer panikslagen och rädd, så slängde jag på mig jacka och skor och gick och ringde på. Sen dess har det varit väldigt lugnt och tyst i den lägenheten.

MissClue
2016-07-13 23:46
#9

#0 låter ju helt absurt att de stod bredvid och bara svarade att de inte hade tid när de uppenbarligen hade det, hoppas de tänker över saken och reagerar på ett annat sätt nästa gång. Tur för han att du var där och hjälpte honom..

Jag var i en sådan situation en gång när en ung kille låg utslagen i stan mitt på ljusa dagen. Det var en fredag och massa människor passerade förbi. Jag "ruskade liv" i honom och ringde ambulans. Under tiden som jag väntade på ambulansen så var det endast ett par som frågade om allt gick bra. Alla andra gick förbi, hur många vet jag inte men det var oavbrutet med folk  i 45 min tills ambulansen kom. Då hade jag dessutom stoppat honom från att hoppa ner i vattnet för att ta livet av sig, om jag vägde 55 vägde han minst 120kg. Fick adrenalin eller superkraft och kastade honom bort från räcket och skrek för jag blev så rädd av hela situationen. När han blivit hämtad och jag cyklade från platsen hade en man som gått förbi till och med mage och stoppa mig och hånskrattade samtidigt som han frågade om det var min pojkvän som blev hämtad.  Jag blev chockad över att ingen annan ingrep eller fler än ett par som frågade om allt var ok. 

Sen har jag en situation där jag ångrar att jag inte ingrep. Bodde i kollektiv och tjejen i rummet jämte hade över en främmande kille. Jag hörde att dom bråkade och att han mest skrek åt henne. Ibland lät det som örfilar eller att någon slog handflatan mot en yta. Hon sa förlåt, förlåt..Jag klarar inte män som skriker utan blev helt apatisk. Min pojkvän satt utanför våra rum och såg på tv men ville inte bli inblandad om jag knackade på hennes rum. Jag höll i handtaget till hennes dörr när han slängde upp dörren och mötte mig med de svartaste ögonen jag sett. När han lämnade lägenheten och hon satt själv gråtandes och knöt skorna för att följa efter honom vågade jag fråga hur det var med henne. Det gick bra med henne men jag mår illa av det än idag att jag inte stormade in och frågade vad i hel*ete han höll på med.

I love not man the less, but Nature more…

OlgaMaria
2016-07-14 18:35
#10

Jag blir bestört när jag hör detta!! I alla situationer jag varit då någon ramlat / skadat sig eller dylikt har det faktiskt varit flera personer, inklusive jag själv, som har försökt hjälpa efter bästa förmåga.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

vendelay
2016-07-14 21:28
#11

Idag hände en till sån här grej. Absolut inte lika hemsk som tidigare exempel men fortfarande otroligt fel. Det var fullt på tåget, hur mycket folk som helst. En person satt med en väska på ena sätet bredvid sig och eftersom vi är som vi är vågade ingen be hen att flytta på väskan. Till slut fick jag vifta med händerna framför huvvet på människan som totalt vägrade att se upp, och jag bad denne flytta väskan så en äldre dam kunde sätta sig. Blir så jäkla irriterad. Varför kan folk inte fatta att deras väskor inte har större rättigheter till sittplats än människor???

Var snäll mot alla - bli vegan ❤

Sollar
2016-07-14 21:38
#12

När jag ramlade av min häst för 3 veckor sedan körde en person jag känt sedan barndomen förbi, fått höra efteråt att hen trodde att jag vilade, på marken med hästen lös och sadel och träns på.

Honestyisdead
2016-07-14 21:49
#13

#11 Samtidigt måste man ju öppna munnen och säga vad man vill. Inte bara skylla på andra. Den med väskan kanske satt i sin egen värld och tänkte inte alls på det.

Annons:
vendelay
2016-07-14 22:12
#14

#13 Det håller jag med om också, men åker en tåg i rusningstrafik så tycker jag ändå att det går att visa lite hyfs. Det är ju ingen nyhet att det bor många människor i Stockholm.

Var snäll mot alla - bli vegan ❤

Tant Grön
2016-07-14 23:32
#15

#14 Jag brukar fråga vänligt: Ursäkta, är det ledigt där? Det funkar varje gång.

vendelay
2016-07-15 07:31
#16

#15 Ja, förutom när de varken lyssnar eller bryr sig om dig 😛

Var snäll mot alla - bli vegan ❤

Tant Grön
2016-07-15 12:27
#17

#16 Det har faktiskt aldrig hänt. Skulle nog blivit irriterad och frågat en gång till, pekat på väskan och golvet, låtsas som om jag tänkte sätta mig på väskan, 😃

[Thiah]
2016-07-15 12:55
#18

#17 min 150kg tung far brukar bara sätta sig(han är gammal och långsam) . Snabbt som attan försvinner väskan från sätet ;)

carro.
2016-07-15 13:09
#19

När jag skulle åka buss en gång var det smockfullt på bussen, det fanns EN plats bredvid en kvinna och hon hade en ryggsäck på sätet bredvid sig. Jag stannade där och frågade "Ursäkta är det ledigt här" Hon glodde bara rakt fram. Jag sa samma mening igen och ingen reaktion nu heller. Då lyfte jag ner hennes ryggsäck på golvet framför henne, men det var tydligen väldigt oförskämt av mig. Hon glodde argt på mig och sa med hög röst. "MEN KAN DU VARA SÅ JÄVLA SNÄLL OCH VISA LITE RESPEKT FÖR ANDRA MÄNNISKOR"

Skulle jag stå upp fast det fanns en ledig plats då?

Honestyisdead
2016-07-15 13:28
#20

Jag har aldrig varit med om att någon ignorerat mig när jag sagt "ursäkt kan jag sitta här? " oftast räcker det att jag ställer mig nära och tittar på personen.

Jag flyttar inte mina saker heller om det inte kommer på någon gammal eller någon som frågar. Är trött på den svenska fegheten där man vill något men istället står och surar och sedan klagar till andra. Precis som man är ett offer.

Annons:
vendelay
2016-07-15 17:41
#21

Jag har definitivt varit med om det många gånger, att folk ignorerar en eller skrattar men inte flyttar väskan men det är uteslutande personer mellan ca 30-45 år vilket jag tycker är lite konstigt?

Var snäll mot alla - bli vegan ❤

Honestyisdead
2016-07-15 18:15
#22

Visst är det märkligt.  Tonåringar hade varit mer vad man hade väntat sig.

MissClue
2016-07-15 20:45
#23

Så var det jämt på bussen när jag åkte köpenhamn-Oslo. Folk satte väskan i sätet jämte och stirrade ner i telefonen, satt med hörlurar eller "sov". Oftast blev man erbjuden en plats utan större problem men en gång blev jag irriterad och frågade högt ifall alla hade köpt två biljetter för dubbla säten.

I love not man the less, but Nature more…

Ria74
2016-07-18 10:46
#24

Jag blir grymt irriterad om folk inte har hyfs nog att flytta sin väska på bussen. Har dom inte betalat för två säten anser jag att man antingen flyttar sin väska automatiskt om någon går på eller har man den i knäet eller vid sina fötter. Sen beträffande vad TS beskriver så har jag varit med om samma och kan inte förstå hur man kan stå bredvid och bara titta på.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Honestyisdead
2016-07-18 10:54
#25

#24 Då hade du blivit irriterad på mig. Jag flyttar om någon ber mig göra det eller säger att dom vill sitta just där. Undantaget ser du längre upp.

Ria74
2016-07-18 12:04
#26

#25 Ja det hade jag blivit. Har jag betalat biljett ska jag inte behöva be dig flytta din väska anser jag. Undantaget är om du har två biljetter. Då kan du ta upp två säten utan hänsyn till medpassagerare.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Honestyisdead
2016-07-18 12:59
#27

Har jag något på sätet brevid beror det på att det är stort. Och det sätter jag i knäet om någon ber mig. Ser inte det jobbiga med att be om det. När jag åker buss betalar jag för bussresan inte sittplats, för det finns det inga garantier för att det finns.

Ser jag någon med stor "packning" på sätet bredvid låter jag det vara och står.

Annons:
Carmarino
2016-07-18 13:08
#28

Brukar själv aldrig sätta min väska i sätet bredvid, utan antingen på golvet eller i mitt knä. På så sätt behöver ingen varken fråga eller reta sig på att det står en väska där.

Om någon annan ockuperar ett säte med en väska frågar jag alltid "ursäkta, är det ledigt här". Det har ännu aldrig hänt att personen inte flyttat sin väska. Ibland rätt motvilligt, men ändå. Ofta sitter de själv på yttersätet och har väskan på innersätet. Förmodligen för att de vet att de flesta drar sig för att fråga då. Det gör inte jag. 🙂


¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Ria74
2016-07-18 14:13
#29

#27 Det jobbiga är inte att behöva be i sig utan att det inte visas hänsyn tycker jag. Jag hade definitivt sagt till och bett dig flytta din väska. Sen vet jag om att man betalar för resan och inte sittplats. Men när någon inte ids flytta sin väska så en annan person måste stå tycker jag det visar bristande hänsyn mot andra.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Honestyisdead
2016-07-18 14:36
#30

#29 Jag visar hänsyn genom att flytta på det om någon vill. Sitter inte med en stor väska i knäet bara för att när jag vet om att folk kan fråga.

vendelay
2016-07-18 15:11
#31

Jag håller med Ria74. Det handlar inte om att det är jobbigt att fråga, det handlar om att visa hänsyn till sina medmänniskor.

MEN alla kan faktiskt inte fråga. T.ex. personer med social fobi eller andra svårigheter. Ska de alltid behöva stå upp bara för att andra vägrar visa hänsyn?

Var snäll mot alla - bli vegan ❤

Calcifer
2016-07-19 03:02
#32

#31 Hear hear! 

Jag har social fobi, dessutom ångest och asperger och jag klarar väldigt sällan av att säga till. Inte för att jag bara är "feg" utan för att jag får riktig totalpanik och svettas, blir yr, och kan inte få fram orden. Jag vågar inte heller t:ex säga "ursäkta, kan jag gå förbi" om jag t:ex måste på toaletten på tåget och min plats är vid fönstret. Det är tortyr, rent ut sagt. Jag tycker att det är en sak där jag bor, där det ALDRIG blir fullt på bussen, där skiter väl jag i om någon har grejerna på sätet. Jag har det själv, varje gång. Men det blir inte ens halvfullt i bussarna. Oftast är jag själv, eller så är det 1-2 till som åker. Men i Stockholm el liknande om det ofta är fullt så tycker jag det är rent hyfs att inte ta upp två platser.

(Undantagsfall är för mig där det är ganska tomt på folk, även om det råkar vara i en storstad. Ibland när jag åkte vissa linjer i Tokyos tunnelbana så hade jag väskan på sätet eftersom det kanske 1 gång av 100 blev fullt. På andra linjer visste jag att det nästan alltid blev fullt = ställde aldrig upp väskan.)


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Honestyisdead
2016-07-19 03:08
#33

Ja. Och tänk om den som sitter med väskan har någon typ av autism och inte förstår att man ska lämna plats. Då blir det en knivig fråga ;) Vem ligger det då på?

Calcifer
2016-07-19 03:30
#34

Då får man hoppas på att den som vill sitta där ber om det och att den som sitter ner flyttar på väskan.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annons:
OlgaMaria
2016-07-19 05:12
#35

#32 Jag gör också som du - om det är mycket folk tar jag ner väskan och sätter mig så att någon lätt kan sätta sig bredvid. Då kan jag slappna av och behöver inte tänka på att jag tar upp plats för någon annan. Om det är lite folk slappnar jag av MED väskan på platsen bredvid.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Honestyisdead
2016-07-19 11:45
#36

#34 Men det kan ju inte personen för den har ju social fobi kom vi fram till.

Calcifer
2016-07-19 11:50
#37

Har ingen aning om vad du syftar på nu. Du menar att personen du föreslog kanske är autistisk och inte förstår att väskan bör stå på golvet även har social fobi? Och då är det samma sak att inte följa direktiv som att ge dem själv? Det är det inte. Jag har t:ex inga problem med att följa direktiv omedelbart om jag råkar stå i vägen eller så och någon ber mig ta ett steg åt sidan. Däremot får jag själv panik över att vara den som ber andra att flytta på sig. Det är inte samma sak för det första, och för det andra så skrev jag tydligt att förhoppningsvis har inte både den som sitter och den som står samma handikapp, och förhoppningsvis kan den som sitter ner flytta väskan. Har de enbart social fobi har jag svårt att tänka mig att de skulle vägra då det bör öka ångesten. Har de någon form av grövre förståndshandikapp blir det naturligtvis ett undantag…


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Honestyisdead
2016-07-19 11:54
#38

Suck nej.

Ni skrev att personen som vill sitta inte vågar säga något pga av social fobi. Då frågar jag hur man gör om personen med väskan har autism och inte förstår att någon vill sitta. Om den som vill sitta inte vågar säga något.

Accalia
2016-07-19 11:55
#39

#36 det är nog ett ovanligt fall att just den personen som vill sätta sig där någon har sin väska har social fobi och att den som redan sitter där har autism. Huvudsaken handlar väl om att man ska visa hänsyn till andra. Man ska inte behöva be om att få sätta sig någonstans, det ska va en självklarhet att man får sitta. Väskor ska egentligen inte ens va på sätet från första början. Man måste inte heller ha den i knät, den kan va på golvet om den är tung eller stor. Det är också en sak om det inte är många på bussen och det finns massa andra säten. Men ser man att det är fullt, eller börjar bli, så tar man ner väskan, av ren hyfs.

Honestyisdead
2016-07-19 12:00
#40

#39 Nu kanske ni har stora luftiga bussar där du bor. Det har vi inte här. Väska modell stor får inte plats på golvet på våra stadsbussar.

Och jag anser att jag visar respekt. Jag flyttar om någon ber och för äldre och sjuka. Resten anser jag kan säga om de vill.

Väntar mig inget annat tillbaka heller.

Ria74
2016-07-19 12:04
#41

#40 För en del av oss här i tråden inklusive mig så uppfattas du som oartig och visar dålig hänsyn eftersom du tycker vi ska be dig plocka ner din väska istället för att du gör det på eget bevåg.
Jag är uppfostrad att tänka på andra och visa hänsyn mot mina medmänniskor i alla situationer och kommer därför att automatiskt plocka bort min väska om det börjar bli ont om plats på bussen.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Annons:
Honestyisdead
2016-07-19 12:08
#42

#41 Ja det har jag faktiskt läst mig till. Det förändrar dock inget för mig. 

Jag är också uppväxt på det viset. Jag tolkar det helt enkelt på ett annat sätt.

Calcifer
2016-07-19 12:34
#43

#38 Nej, det var ett kanske scenario, inte ett SÅ HÄR ÄR DET! Vi påpekade att det kan finnas anledningar till varför en del inte klarar av att säga till så som du anser är på deras ansvar och att ansvaret inte ligger på den som tar upp två sittplatser. Det var inget antagande om att ingen kan säga till - de flesta kan säkert det och det är väl bra, precis som att de flesta förmodligen också har noll problem att flytta på väskan om någon ber dem. Sedan finns det undantag.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Honestyisdead
2016-07-19 12:46
#44

#43 Precis.  De flesta kan säga till. Därför väljer jag att sitta med en stor och tung väska bredvid mig istället för i knäet så länge ingen ber mig om något annat eller det är någon som verkligen behöver sitta.

Själv hade jag inte ens bett någon med uppenbar otymplig väska att ta den i knäet bara för att jag ska kunna sitta. Detta trots att jag har problem med höften. Det är också ett sätt att visa respekt på.

Så jag kommer med gott samvete fortsätta som jag gör och vänta mig att man säger något om man vill något istället för att blänga och sedan gnälla till bekanta. 

Det var en del av min uppfostran. Att använda munnen.

Agafia
2016-07-19 12:48
#45

Min filosofi är att bemöta andra som jag vill bli bemöt …….. Vänlighet och hänsyn har väl ingen mått illa av ?

Calcifer
2016-07-19 13:30
#46

Och jag väljer att agera utefter vad jag VET. De fakta jag har i handen är att om jag sitter ner har jag betalat för ETT säte och då är det vad jag ska ta upp - så vida det inte finns säten i överflöd till övriga.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Honestyisdead
2016-07-19 14:47
#47

Och jag ser det som att jag betalar för bussresan. Inte sittplats eftersom det inte alltid finns sittplatser.

Accalia
2016-07-19 15:49
#48

#47 även om du betalar för en bussresa och inte en plats så är du en person inte två, därför ska du inte ta upp två platser

Annons:
Honestyisdead
2016-07-19 15:59
#49

#48 Det gör jag inte heller om någon behövande kommer eller någon frågar om dom kan sitta just där. :)

Jag tar den plats jag behöver för att kunna åka bekvämt fram till läget ändras. Känns som vi bara köra upprepningar nu. Jag ändrar inte på mig för att ni tycker jag gör fel. Står väl ganska klart nu? :) Jag gör så som jag väntar mig att andra gör.

tarantass
2016-07-19 16:50
#50

#31 och #32 har gett tungt vägande exempel på varför man kanske inte kan säga till, ens om den man säger till skulle flytta sin väska då. Jag vill tillägga att i en kultur som i sig själv är såpass socialfobisk som den svenska behöver man nog inte heller ha någon kliniskt signifikant "störning" för att inte våga säga till. Normal blyghet kan räcka.

Sedan kan både social fobi och annat förvisso också yttra sig i att man får panik, börjar kallsvettas osv. om någon sätter sig bredvid en, och en autist som är yngre, tankspridd eller "lågfungerande" kanske inte begriper eller kommer att tänka på att hålla platsen öppen åtminstone när det börjar bli litet tjockt med folk.

Men är det en ursäkt för den som inte har sådana problem respektive begriper det?

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

tarantass
2016-07-19 19:13
#51

Sedan har vi dem som ser (tillräckligt) unga och friska ut men inte är det. Som har fibromyalgi, reumatism eller något annat som kan göra det plågsamt och kanske ohälsosamt att stå.

Men som kanske har den erfarenheten att deras osynliga funktionsnedsättning (precis som andra osynliga funktionsnedsättningar, exempelvis asperger) kan vara väldigt svår att få respekt för, och att stå och tjafsa på en överfull buss med risk att få alla inom hörhåll mot sig är då inte något rimligt val. Ens utan att vara blyg eller något värre, vilket man kanske också är…

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Upp till toppen
Annons: