Annons:
Etikettleva-tillsammans
Läst 1755 ggr
micki83
2016-07-25 14:58

Tankar om att umgås med människor

Jag har klickat runt litet på iFokus, och jag kände att jag skulle vilja dela med mig litet av mina tankar.

När jag var runt 20, upp till för några år sedan, så tyckte jag att jag är för osocial, att jag var onormal. Folk runtomkring mig kunde småprata och lära känna folk, jag kände mig mest besvärad. Nu och då försökte jag gå ut med en kompis, eller delta i arbetsfester för att försöka vara social, oftast slappande jag av efter några öl eller något glas vin, och kunde lära känna folk.

För 5 år sedan frågade en arbetskompis mig om jag inte skulle vilja spela Dungeons & Dragons Online med honom. Han visade sig sen vara totalt olik mig, han spelade några gånger med mig, men sen fick jag klara migsjälv.  Så, jag gjorde det jag alltid gör när folk sviker mig, jag klarade migsjälv. Jag började spela med främlingar och träffade då en kille som pushade mig att börja tala över mic. Jag kom över min rädsla och började tala om all möjligt med folk i spelet. Helt plötsligt fann jag att jag kände mig totalt bekväm i en situation som hade gjort mig väldigt besvärad i riktiga livet.

Nu flera år senare så har jag förstått att jag är introvert. Och att det finns andra som är som jag. Jag gillar inte att umgås i grupp med folk jag inte känner, inte heller med folk jag känner. Jag blir fort trött och vill gå hem. jag trivs i små grupper, eller med bara en nära person. Jag trivs också väldigt bra bakom datorskärmen, jag kan kommunicera på mina villkor. Jag behöver inte oroa mig för folks reaktion (ibland gör jag det ändå), och jag kan vara migsjälv.

I samma spel så träffade jag också min man. Jag kände mig väldigt osäker till en början, men snart så byggdes ett förtroende upp. Han kan va rätt "rude", men det jag gillar med honom är att han är rätt på sak. Han gör inte runt ämnet, han säger vad han tycker och tänker. Jag har svårt att lita på folk, och vita lögner gör att jag snabbt förlorar förtroende. Förtroende måste byggas upp, och är man inte ärliga, så kan min inte bygga upp det.

I alla fall, jag skulle kunna berätta så mycket mer, men tror jag avslutar berättelsen här, så att den inte blir så lång.

Annons:
[Raubtier]
2016-07-25 22:40
#1

Jag är precis likadan, blir helt utmattad av att umgås med alla i min närhet förutom min sambo. Spelar dock inte spel som dig men jag vet hur det känns. Men har som mål att träffa folk då och då iallafall för att inte tappa kontakten.

Urhasten
2016-08-03 08:00
#2

Jag har också svårt att umgås i större grupper. Familjekalas, träffar, arbetsträffar, you name it. Det tar en timme, sedan är jag helt slut. Har svårt att prata i telefon med. Är urusel på att hålla kontakt med vänner, familj och dem som inte lever runt omkring mig. När jag väl träffar dem har jag dock inte svårt att socialisera mig och blir som oftast bra omtyckt. Det är just Att socialisera sig och Att orka detta. Det är oerhört svårt. Har precis som dig också haft mycket roligare via datorn i 8/10 gånger. Där får jag skriva, tänka i ro och ta allt i en takt med mina egna villkor och just för att det är mycket mindre ansträngande än att träffas. I mitt fall har det aldrig med att jag är konflikträdd eller blir osäker, jag bara har som en spärr känns det som. En blockering och ångest inför att socialisera mig. Typ, som om jag inte skulle ha något intresse av att socialisera mig. Sedan kan jag vara nedstämd, ledsen och får panikattacker ibland av andra orsaker, då trivs jag bäst att vara hemma när det sker.

Folk generellt sätt vet inte hur dem ska reagera på personer som är ledsna eller får panikångestattacker. Jag som drabbas vet inte heller, men ibland känns det som att folk oftast reagerar som en själv - tror att man ska dö. Det hade varit bra med mer kunskap om psykisk hälsa rent allmänt i samhället för att avdramatisera psykisk ohälsa.

Förutom detta vill jag säga att det måste vara skönt för dig att ha identifierat den här sidan hos dig och skapat en distans till den. Eller i alla fall är på väg att göra det!

Probipet - en mage i balans ger friska hundar och katter ❤️

introvert
2016-08-03 08:37
#3

Ja jag känner igen mig. Det är bara med min sambo jag kan vara mig själv och mitt rätta jag. I umgänge med andra tar jag på mig en roll i ett låtsas vara social och jag blir extremt trött och slut med andra människor runt mig.

Upp till toppen
Annons: