Annons:
Etikettförhållande
Läst 1094 ggr
bast1
8/14/16, 2:23 AM

uppmärksamhetstörstande polkvän

Jag har blivit tillsamman med en jättefin kille. Vi har ett distansförhållande, då vi bor i lika städer eftersom vi vill vara nära våra barn. Ingen av oss vill flytta just nu och eftersom det är så nytt så känns denna lösning som det bästa.
Mitt problem är att jag alltid har en massa saker på gång, träffar vänner och har en massa intressen som tag trivs med. Men han är bara hemma och är sjukskriven och orkar inte ta sig för så mycket.
Jag hör av mig lite då och då till honom men han säger alltid att jag hör av mig för sällan. Visst hör han också av sig, vilket jag blir jätteglad för och som jag svarar på, på en gång 

såklart.
Men det är inte tillräckligt, han tycket inte jag visar honom tillräckligt med känslor och att det är just honom jag vill ha. Jag har sagt det 1000 gånger att han är nr1, att han är den jag vill bygga framtid med, att jag älskar att krama och gosa med honom osv. Men det är alltså inte nog för honom, han vill att jag säger och skriver sånt mer.
Jag vet inte vad jag ska skriva, blir lte stressad av hans dåliga tålamod.

Hur ska jag få honom att må bättre och få upp hans självförtroende? Jag vill ju att han ska förstå att han är nr1 i mitt liv. Visst distansen mellan oss gör ju att vi inte kan vara fysisk men hur skajag få honom att förtå, även i skrift att jag bryr mig och tycker om honom så mycket somjag gör

Annons:
Honestyisdead
8/14/16, 4:03 AM
#1

Tyvärr har olika personer olika behov av bekräftelse.  Här verkar han ha ett större behov än du har. Vilket inte är konstigt om han bara sitter hemma och du är aktiv.

Om du känner att du ger det du kan och det inte är nog för honom så kanske det inte kommer fungera. Han behöver mer än du kan ge.

tiger tok
8/14/16, 7:56 AM
#2

Håller med #1

Zadeira
8/14/16, 9:41 AM
#3

I ett förhållande där ena parten är hemma sjukskriven utan hobbys eller vänner (eller med lite sådant) och den andra parten jobbar, är aktiv med massa fritidsintressen osv krävs det ofta en större förståelse för varandras situation än om man är på "samma nivå". Att man liksom är medveten om att man lever på olika sätt och troligen behöver olika saker. Är det dessutom distansförhållande kan det vara ännu svårare kan jag tänka eftersom man inte får den där "vardagsromantiken" som en puss till morgonkaffet osv.  

Har ni pratat om att era behov av bekräftelse är olika? För det är faktiskt en stor byggsten i ett förhållande att man antingen är likadana, eller att man pratar om det och kommer överens om hur man kan få båda parter att må bra och känna att man bekräftar varandra på ett sätt som ger båda lika mycket. 

Sen tror jag det är viktigt att tänka över vad för sorts förhållande man vill ha. Vad är du villig att ge för att din partner ska må bra och vad är han villig att ge för att du ska må bra? Vill och kan du lägga mer bekräftelse på honom? Kan han ge dig mer space och tid att göra det du gör på dagarna?

I övrigt tror jag han hade mått bra av att ha något att göra utöver ert förhållande. Som det är nu ser han säkert dig och ert förhållande som något som ger honom glädje, ork, energi, intresse osv. Självklart vill han ha mer av det, säkert gärna hela tiden, eftersom han kanske inte har så mycket annat som ger honom den känslan. Hade han hittat något litet som han kunde göra själv, en egen hobby, kanske han inte hade behövt din bekräftelse, ditt sällskap, dina sms eller liknande hela tiden eftersom hade hade fler saker som gav honom samma positivitet som ert förhållande. Du skrev inget om hobbys han har, och eftersom han är sjukskriven kan det vara svårt (är sjukskriven själv och begränsad i vad jag kan göra) men det finns säkert något som han kan gå in i med full fokus då och då och få lite glädje och positivitet från som inte är beroende av dig eller ert förhållande.

OlgaMaria
8/14/16, 10:31 AM
#4

Min man var likadan i början. Efter hand sa jag till honom att det är sjukt jobbigt när han fiskar bekräftelse och att han borde sluta helt med det och att jag bara tycker om honom mer om han är trygg i sig själv och inte behöver be om komplimanger. Han tog till sig av det och förändrades mycket tack vare det. Jag tror han har vuxit väldigt mycket av det. Det blir som ett avstamp, att liksom bestämma sig för att man duger som man är och aldrig behöver be om bekräftelse. Jag sa också till honom att när jag säger något snällt så kan han säga tack och lyssna, men inte be om mer. T ex om jag sa att jag tyckte om honom kunde han fråga varför då och be mig komma med en hel utläggning om varför han är bra. Då blir det till slut inte roligt längre att ge komplimanger.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Upp till toppen
Annons: